Hemma i världen

Ledare av Jani Edström

Kyrkan bor mellan då och sen. Det som har varit formar församlingen likaväl som det som ligger framför. Det förra kallas tradition och det senare hopp. Huset de kristna bor i kan kallas här eller nu. Att leva tillsammans är inte alltid lätt. För att kunna leva här och nu är det viktigt att känna till då och sen. Allt som hände då var inte bra och går förhoppningsvis att rätta till i någon mån. Allt vi hoppas på hinner vi inte uppleva själva och det måste då ingå i det större sammanhanget: kyr kans, församlingens gemensamma hopp.

Kyrkan, församlingen eller enskilda krist na är inte alltid särskilt bra på att leva här och nu (men vi lär oss, tror jag). Det är lätt att bli fångad i behov och insikter från det förgångna då situationen var annorlunda än nu. Lika lätt är det att dras med i orea listiska förväntningar som erbjuder snabba lösningar på svåra frågor.

Att känna sig hemma är grundläggande för trivsel. Hemma är där jag har mina saker. Där jag lägger mig ner för att vila. Dit jag kan bjuda mina vänner (och främ lingar också). Platsen för dialog och möte. Där jag får vara i fred.

Att bli alltför hemvan kan leda till att för samlingen blir hemmablind. Det är oro väckande och kan vara farligt. Vi behöver en hälsosam distans till det som format oss. Samtidigt får vi låta nya hälsosamma impulser komma till uttryck och integreras i helheten.

Hemma i världen betyder hemma i Guds värld, i skapelsen där vi har vår tillhörig het och vårt uppdrag. Guds värld är emellertid mer än det vi uppfattar med våra sinnen. Detta omfattar vi med tron, uttrycker ordlöst i bön, konst, musik. Hemma innehåller också ett borta och ett bortom. Hemma i världen innebär då hemma i uppgiften, likaväl som hemma i hoppet, det som en gång ska bli till.

I detta perspektiv blir hemma hos Gud något som redan är, den punkt som gör att livet balanserar, att saker och ting - och människor - hittar sin rätta plats.