Församlingen – det nya språket

Ledare av Jani Edström

Pingst och sommar knyts samman av vinden. Gudsvinden som blåser vart den vill, som skapar liv i naturen och förnyar människornas tro.

Berättelsen om de plötsligt synnerligen språkbegåvade lärjungarna med eld på sina huvuden, pingsten, måste emellertid läsas tillsammans med berättelsen om de härligt uppfinningsrika, kreativa men äre giriga människor som ville bygga ett torn upp i rymden, Babels torn.

För att människorna inte skull gå vilse i sin äregirighet och glömma att kreativitet och uppfinningsrikedom är gåvor från Gud, gav Gud dem olika språk för att de på nytt skulle lära sig den ödmjukhet som gör oss bättre lämpade att leva till sammans.

Men istället för att bli nyfikna på varandras olikheter, började människorna tvinga andra att bli som de själva. Vid Babel föddes kriget, menar teologen Stanley Hauerwas.

På pingsten återupprättar Gud det som blev förstört i Babel. Då skapar Gud ett nytt språk som är mycket mer än ord. Detta språk är en gemenskap av människor, ett folk vars mångfald bidrar till att lyfta upp deras enhet genom frälsaren Jesus Kristus.

När vi bekänner vår tro på en helig, apostolisk kyrka gör vi det i tron på att Gud skapar församlingen - inte bara vid pingst - och fortsätter att skapa kyrkan, ger den tro och kraft att vara ett tecken för världen, så att världen skall kunna se att det finns ett alternativ till Babel.

Det finns ett alternativ. Vi behöver inte leva i rädsla för varandra. Vi behöver inte se makt, våld och krig som alternativ. Vi inte bara har ett alternativ, som kyrka och församling utgör vi ett alternativ, en berättelse. Denna berättelse berättas varje dag runt hela vår jord, där människor bekänner Jesu Kristi namn genom den heliga Anden och använder sin tid, sin kraft och sin kreativitet till Guds ära och verkar för fred, gemenskap, rättvisa och försoning