|
Långvården och det andliga
livet
Huvudansvarig för det andliga livet på Kvarnbäckens
sjukhus är sjukhuspastor Merja Hållfast. Hon sköter om
prediko verksamheten och själavården både för patienter och
vid behov också för anhöriga som befinner sig i
krissituation. Vidare ingår i hennes verksamhetsområde kyr
kans projekt ”Musik till sjukhuset”. Nu på senaste år har
hon också övertagit huvud ansvaret för sjukhusets sångkör
Helmet. Som medhjälpare har hon Hertonäs finska församlings
kantor Veijo Lankinen samt sjukhusets frivilliggrupp.
Kantorn är med på sångövningarna och spelar huvudsak ligast
på större tillställningar som ordnas i festsalen. På de
andaktstunder som hålls på de olika avdelningarna har jag
under tecknad varit pastorns organist. Sångkören Helmet
sjunger regelbundet på nattvards gudstjänsterna som hålles i
festsalen till sammans med Hertonäs finska församling. Vid
speciella tillfällen sjunger också kören på avdelningarnas
gudstjänster. Så har kören också haft konserter både i
festsa len och på avdelningarna med speciella teman såsom,
bönepärlor, andlig sång runt världen, Negrospirituals m.m.
Andaktsstunderna på avdelningarna som är fem till antalet
går till ungefär på följan de sätt. Pastorn hälsar de
närvarande väl komna. Därefter brukar jag spela ett hur tigt
potpurri av Betels gamla strängbands sånger. Så blir det
unisona sånger – predi kan – bön – avslutning. Sen går
pastorn omkring och hälsar på de närvarande och då brukar
jag spela som bakgrundsmusik långsamma svenska andliga
sånger. Vi hade flera år en solist som hette Keijo. Han
tyckte mycket om att sjunga på an daktsstunderna, men det
som var speciellt med honom var att han inte alls trodde på
Gud, tvärtom lovade han hämta åt mej tjocka vetenskapliga
böcker som bevisar att Gud inte existerar! Så har vi
naturligtvis också haft troende solister och Helmet som
sjungit för oss och då har man upplevt sången på ett
annorlunda sätt.
Nattvardsgudstjänster har också hållits på avdelningarna
med traditionella natt vardstexter samt med stillsammare
sång och musik. I allmänhet har andakts stunderna varit
omtyckta,men undantag har funnits. Vi hade en anhörig med
kommunistisk bakgrund. När han kom till sjukhuset och såg
att sköterskorna hade fört hans fru till andaktsstunden blev
han rasande. Han rusade fram och ryckte bort rullstolen
framför näsan på pastorn och skällde ned både henne och
avdelnings sköterskan och sade att han tusen gånger sagt att
man inte får föra hans fru till an daktsstundena. Sin frus
åsikt frågade han naturligtvis inte alls. Jag har den
känslan att hon gärna skulle ha velat vara med.
Kyrkans projekt ”Musik till sjukhuset” betyder att då går
vi och sjunger från rum till rum till de aldra svårast sjuka
som man inte mera kan föra till festsalen. Här har vi fått
direktiv att vara försiktiga med vad vi säger, för
sjukrummen är patienternas bostad och det bör vi repektera.
Indirekt betyder det att vi så lite som möjligt skall tala
om det andliga.
Hertonäs finska församling håller guds tjänst en gång i
månaden i festsalen och Matteus församling håller möten 4-5
gånger i året på avdelning 3 var de flesta svenska patienter
finns. I augusti hålles sommarkyrka i Kvarnbäckens kyrka som
ligger aldeles nära sjukhuset.
När man talar om det andliga livet med anhöriga upplever
man ganska litet intres se på det området. De flesta anser
att det andliga är helt deras privatsak. Detta trots att
evigheten är så nära där på sjukhuset. Av 240 patienter dör
ungefär 100 varje år och man tycker att detta borde väcka
till insikt om att våra dagar kan när som helst ta slut här
på jorden. Men har man kommit in i vissa hjulspår under
livets gång tycks det vara svårt att komma ur dem.
Jag är glad att Maj-Britts, min frus and liga liv är
starkt. Hon har sagt att det är hennes tro som har hållit
henne flytande, har man inte den så har man ingenting. Vi
har dagligen små andaktstunder tillsam mans som ger oss
kraft att klara vår svåra prövning och den kraften har
hjälpt oss redan tio år. Gud är kärleken, han hjälper den
svage och trötte, tack och lov.
Klas Eriksson
|
