Skillnaden 6/2009

Julberedelse

Man vet att julen närmar sig när lucia är vald och julbelysningen över Alexandersgatan lyser dygnet runt. Till mångas julförbe redelser hör jakten på nya eller gamla recept, sökandet efter stämningsfull musik, att städa huset eller att sätta fram jul krubban.

Julförberedelse har att göra med den yttre inramningen och stämningsskapandet. Julberedelse handlar däremot om att ta emot Jesus, Guds son, som i adventspsalmen: Bereden väg för Herran. Det är ju det som kyrkan firar, att Kristus kommer till oss med ljus och glädje, framtid och hopp.

Därför aktualiseras också motsatserna speciellt mycket inför julen. När julens budskap är fred framstår krig och oroligheter så mycket tydligare. När julen betonar medmänsklighet och omsorg märks orättvisor och utsatthet mera. När familjen och nära rela tioner står i centrum blir avsaknaden av dessa ännu svårare att bära. Julen är för många den allra svåraste tiden just för att så mycket av det som anses höra till julfirandet fattas dem.

Att fira jul är att göra Guds unika ställningstagande för männi skan och skapelsen känt för hela världen. Om allt det fina och vackra vi tar fram till jul kan understryka att Frälsaren är född är det bra. Men ibland blir det bara för mycket av allt eller helt onödigt och då missar vi målet.

Därför behövs den inre julberedelsen mer än någonsin. Den kan ta sig uttryck i julfastan, en ofta förbisedd kyrklig tradition, i glädjen över att ge, i tid för stillhet och eftertanke, i bön och för bön för de utsatta, eller i enkla och raka handlingar av omtanke och kärlek.

En välsignad jul till alla!

Jani Edström

Dacostas jul

Julen i olika länder har både likheter och olikheter. Dacosta som vuxit upp i Angola ger här några synpunkter på jul- och nyårsfirandet från två per spektiv, det afrikanska och det fin ländska.

― Julen i Afrika är en utpräglad kristen fest både i familjen och i församlingen. I baptistförsamlingen hemma i Angola där jag växte upp firar vi jul ungefär på sam ma sätt som här i Finland. Vi går i kyrkan och ser jultablåer med Josef och Maria och Jesusbarnet. På julnatten samlas vi för att sjunga och dansa. Då firar vi verk ligen att Frälsaren är född, säger Dacosta.

― Jag uppskattar att familjen och bar nen har en viktig plats i det finländska julfirandet, däremot tycker jag att trycket att köpa en massa julklappar är väl över drivet. Det räcker gott och väl med en äkta julglädje och litet enklare julklappar. När jag var liten hade vi inte julgranar hemma i Angola, men numera är det vanligt med julgranar olika storlekar och av plast. Den finländska julmaten tycker jag om, den verkar också rätt hälsosam, är Daocostas omdöme.

― I Angola handlar julen inte om mat, det gör däremot nyåret. Att fira det nya året är en enda stor fest där med massor av mat och nya kläder till barnen, allt enligt vad var och en har råd med natur ligtvis. I nyårsfirandet ingår också att ge varandra presenter. Barn och unga får ofta en slant av de äldre som gåva och upp muntran. Vid nyår är man ute på stan eller på torget i byn och firar och träffar be kanta.

― Skillnaderna mellan fattiga och rika märks förstås när det är fest, konstaterar Dacosta. Om en rik familj har råd att slak ta en ko har en fattig familj kanske råd att köpa ett halvt kilo kött. Men när det är fest gör alla allt de kan för att göra det festligt så att alla ska trivas och ha roligt.

― Själv har jag redan fått min julklapp av Gud och mitt land; när jag och mina barn fick vårt finländska medborgarskap tidigare i höst. Det viktigaste för mig under julen är att jag får vara tillsammans med människor jag älskar och respekterar, avslutar Dacosta. Det är lätt att hålla med!

Jul på långvården

Vi står igen inför ljusets och glädjens hög tid. Vi önskar varandra en fridfull jul och mycket händer inom några dagar. Vi upp lever högtiden när de tusen ljusen tändas. Julens klockor klämtar fridens budskap över våra bygder och nejder. Det gamla kära julevangeliet läses i våra kyrkor och kapell, eller förmedlas via radio och TV. Vi får höra de gamla välbekanta orden från Luk. 2. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad och han är Messias, Herren. Vi blir påminda genom Guds ord och våra vackra julsånger om de märkliga händelserna där under Orientens himmel i den lilla staden Betlehem, då Gud i sin stora kärlek sänder det dyrbaras te han har, sin älskade son till världen, och så uppfylles Gamla Testamentets löfte. Natt skall inte alltid råda, nej i kommande dagar skall Gud sända en Fridsfurste, en som skall bringa ljus åt det folk som vand rar i mörker och en mörk judisk natt blir detta löfte ett faktum. Frälsaren har kom mit till jorden för att födas till människa, och den första boning världen har att er bjuda är ett stall och en krubba. Också mottagningskommiten var enkel, några olärda herdar. Men skriften säger att hela den himmelska härskaran lovade och pri sade Gud. Världen hade fått en frälsare, ett hopp och en framtid.

Mycket har förändrats sedan den första julen. Idag har julen blivit mycket kom mersiell. Allting kretsar kring julklappar, julmaten, julkort, julgubbe och tomtar. Julen blir en stressad och jäktig tid, och många drar en lättnandes suck när helgen är förbi. När man firar julen på ett lång vårdssjukhus är julen annorlunda. Bort är all jäkt och stress. Några dagar före jul ordnar sjukhuset julfester på de olika avdelningarna med traditionellt julprog ram, julevangeliet, sång och musik samt kaffe med dopp. Själva julhögtiden är stillsam. Det enda som skiljer den från vanliga högtider är juldekorationerna, julprogram i radio och TV samt någon blomma som församlingen eller någon släkting har hämtat. Den som ännu orkar har möjlighet att åka hem för några tim mar, men de flesta firar julen stillsamt på sjukhuset, endel ensamma och helt bort glömda. Personalen gör ett storartat arbete och försöker att alla skall ha det så triv samt som möjligt. Ett stort tack till dem. Det råder mycket mörker i vår värld i dag. Må vi låta julens Herre lysa upp våra hjärtan och vårt sinne. Må han vara vår hedersgäst under denna julhögtid och inte bara nu utan också för resten av vår fort satta färd genom livet. Gud Jul.

Klas Eriksson
anhörig på avdelning 7

Recension av Dan Frände

Bengt Jangfeldt: Med livet som insats. Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets. Wahlström och Widstrand 2007.

Händelserna i Ryssland före och efter re volutionen 1917 har av kända orsaker ett särskilt intresse för oss finländare. I histo rievetenskapen anses det förkastligt att ägna allt för stor tankemöda åt hypotetiska händelseförlopp, typ ”Vad hade hänt om Lenin blivit gripen i Helsingfors hösten 1917?” Men för en lekman är det inget som hindrar sådana funderingar. Bengt Jangfeldts bok om poeten Vladimir Maja kovskij ger rikligt med stoff för tanke experiment av nämnt slag. Vi presenteras en omfattande och mycket fängslande bild av händelser och personer före och efter ryska revolutionen. Poeten är dock den entydiga huvudpersonen i boken. Maja kovskij föddes 1893 och redan i unga år satt han fängslad för politisk agitation. Rätt snabbt tappade han intresset för den direkta politiska kampen. Hans vapen blev dikten. När revolutionen trängde fram som en flodvåg såg han en ny tidsålder bryta in, och hans litterära rörelse blev futuris men. Diktarna skulle bidra till att skapa ett himmelrike på jorden. Men Majakovskij skrev inte bara politiska texter utan i för sta hand kärleksdikter. Här ett litet smak prov: Bara du/är av samma längd som jag/kom ställ dig bredvid mig/panna mot panna/om denna viktiga kväll vill jag tala ett slag/som en människa till en annan.

Som vi alla vet stelnade revolutionen snabbt i formerna och blev till en gast kramande diktatur med Stalins besinnings lösa terror under 1936-1938 som ett slags höjdpunkt. Men då var Majakovskij redan död. Han hade 1930 tagit sitt eget liv, väl medveten om att revolutionen redan börjat äta sina egna barn. Under de sista åren uttryckte han sin besvikelse över att allt man trodde före och genast efter 1917 runnit ut i sanden. Han verkar till och med ha insett att endast Gud har sanningen. Det kan kanske ses som en tillfällighet (men behöver inte vara det) att Stalins hustru Nadja begick självmord 1932.

Men Jangfeldt låter även en rad andra personer passera revyn. Hit hör bl.a. Lev Trotski, Roman Jacobson, Maksim Gorki, Boris Pasternak, Anna Ahmatova etc. Efter Majakovskijs död skrev en av de viktigaste personerna i poetens liv, Lili Brink ett brev till Stalin och beklagade att man inte låtit poeten få den ställning han förtjänat. Då yttrade Generalissimus följande rader: ”Majakovskij är sovjet tidens bästa och mest begåvade diktare. Att förhålla sig likgiltig till hans arbete är ett brott.” Svaret ledde till att generationer av ryska skolbarn tvångsmatats med Majakovskijs politiska diktning, vilket efter kommunismens fall gav en känd motreaktion.

Något jordiskt paradis blev Sovjetstaten aldrig, snarare tvärtom men Majakovskijs lyriska diktning om kärlek, hopp och för tvivlan visar att det sant mänskliga alltid bryter igenom betongen.