Skillnaden 4/2009

Baptisterna firade 400 år i Amsterdam

Ledare av Jani Edström

I slutet av juli samlades närmare tusen baptister från ett 60-tal europeiska länder i Amsterdam för att att fira den baptistiska rörelsens 400-årsjubileum. Det var en glädjefylld fest med inspirande gudstjänst er och varm gemenskap när baptister från hela Europa blickade tillbaka på de 400 år som gått sedan den första moderna bap tistförsamlingen grundades. Många goda tal hölls om religionsfrihet, mission, gemenskap och efterföljelse. Körer från Ryssland, Ukraina och Ungern förgyllde högtiden. Från Chile, Libanon, Tyskland, Ukraina och Jordanien hördes vittnesbörd om den lokala situationen och om hur baptistförsamlingarna där sprider evange liet och hjälper de nödställda, ofta under svåra förhållanden.

En del av programmet bestod av en histo risk rundtur genom Amsterdam med besök till några historiskt betydelsefulla platser. På Bakkerstraat, där en bagare vid namn Munter i början av 1600-talet upp låtit ett rum för baptisternas bibelstudier och bön, avtäcktes en plakett. I mennonit kyrkan, där baptisterna senare samlades, fanns en förteckning över tidiga medlem mar, bland annat två av baptistförsam lingens grundare Tomas Helwys och John Smyth. Det var också Helwys och Smith som åberopande av bibelns undervisning och religionsfrihetens princip var för grundsgestalter i utformandet av viktiga baptistiska principer som troendeförsam lingen, kyrkans skiljande från staten och de troendes dop. Från denna ringa begyn nelse har den baptistiska rörelsen spritt sig ut över hela världen och utgör idag en gemenskap på omkring 100 miljoner medlemmar.

Som alltid vid ett jubileum är det också viktigt att blicka framåt. Baptisternas traditionellt starka betonande av mission och evangelisation behöver kompletteras med ökat engagemang för ekumenik och religionsmöte, rättvisa och klimatfrågor Rekrytering och utbildning av medarbeta re är ständigt aktuellt. Förutom egna resurskrävande läroinrättningar är det därför viktigt att också kunna visa på andra alternativ när det är möjligt. Också de egna nätverken och resurserna behöver ses över.

Inom ramen för jubileumskonferensen hölls en del seminarier och workshops. Seminariet om människohandel (Anti-Trafficking) visade att baptister på många håll i världen kan vara föregångare i att se och ta hand om människor som ingen annan bryr sig om. Att sådant händer beror kanske mera på att människor svarar ja på Guds kallelse att gå in i krävande uppgifter än på en som ett resultat av gemensamt strategitänkande.

Verkligheten i en lokal baptistförsamling ter sig annorlunda än på en kongress, men visst behöver vi med jämna mellanrum ordna fest och bli påminda om att vi är en del av en större gemenskap, en extended family.

Fånge och fri i Amsterdam

─ Det går inte att dra alla över en kam. Varje flicka har sin egen historia. De är någons barn, någons syster. En del har själva barn. Idag kommer allt fler flickor från länder i östeuropa. Den största gruppen flickor är romer från Ungern.

Jag sitter och lyssnar på Toos Hems kerk. Hon berättar om arbetet bland de fönsterprostituerade i Amsterdams Red Light District. Det som på vykorten från Amsterdam ser ut som en fri och exotisk värld där allt är tillåtet, är i verkligheten något helt annat. Minst av allt fritt och exotiskt. Efter att prostitutionen legalise rades i landet har också människohandeln från andra länder ökat.

Toos, som jobbar för organisationen Scarlet Cord, har besökt flickorna i fönst ren i mer än tio år.

─ De tre första åren bara grät jag, när jag tänkte på vad flickorna utsätts för varje dag, berättar hon. Många flickor har blivit lurade att tro att de skulle komma hit för att jobba på någon restaurang eller krog. När de kommer hit står de i skuld till människohandlarna för resan. Sedan blir de tvungna att betala hyra för bostaden, för fönstret och en hel del andra kostnader som hallickarna hittar på. Enda chansen att betala tillbaka skulderna och undgå hot och våld är att fortsätta prostituera sig.

Toos och hennes kollegor besöker flickorna varje vecka. Många av dem kan bara sitt eget språk. Därför är det viktigt med språkkunniga volontärer och visitkort på olika språk.

─ Flickorna känner sig ensamma och övergivna när de inte kan språket, berättar Toos. Att då få tala med nån på sitt eget språk kan innebära en stor skillnad. För troendeskapande tar tid. Ibland kan det dröja länge från den första kontakten fram till dess att en flicka tar kontakt med oss igen. Men när hon gör det är hon motive rad eller behöver akut hjälp. Vi kan er bjuda samtalsterapi och skydd. När en flicka vill lämna prostitutionen kan vi också hjälp henne vidare ut i arbetslivet. Det är en lång process, men vi har sett att det är det möjligt att bli fri för den som vill.

Toos betonar starkt den andliga dimen sionen i arbetet bland de prostituerade. Som när hon konstaterar att det är relativt lätt att tala om Gud och ibland be tillsam mans med flickor som kommer från katol ska länder. En del flickor från Nordafrika har av människohandlarna pålagts för bannelser genom voodoo och vågar inte berätta för någon om sin situation. Då kan bön vara det enda sättet att bryta för bannelsen.
På kvällen gör vi en vandring i Amster dams bordellkvarter. Toos uppmanar oss att tänka på och be för de unga kvinnor som av olika orsaker är tvungna att vika ut sig i skyltfönstren för att locka till sig sexköpare.

Jag undrar: Vad händer med män i ett samhälle där det är tillåtet att köpa en kvinna för en kvart och sedan gå vidare som om ingenting hänt? Varför definieras manlighet så ofta i sexuella termer. Varför är det så svårt att säga ifrån när den sexuella exploateringen och pornografi eringen kommer allt lägre ner i åldrarna, allt oftare syns i reklamen och på så kallad familjevänlig tittartid och mainstream tv-serier. Vad kan jag och andra män som tar avstånd från sexköp göra för att säga att vi har fått nog. Vilka marknadsstånd behöver raseras idag när människovärdet trampas på och människor säljs på nytt och på nytt för ekonomisk vinning?

jani

Sommaren och långvården

Sommaren är något vi alla väntar på. Redan i söndagsskolan sjöng barnen ”Sol och sång och lycka vill alla ha, sol och sång och lycka varenda dag, får jag om jag följer min Jesus kär, på den väg som hem till himlen bär”. Också i Höga visan 2:10-12 finner vi en vacker text som hän för sig till den kommande sommaren, där Bruden anför brudgummens ord; Stå upp min älskade, du min sköna, och kom. Ty se, vintern är förliden, regntiden är över, den är förbi. Blommorna visar sig på mar ken, sångens tid har kommit och turtur duvans röst hörs åter i vårt land. Ja stå upp får vi säga och fröjdas över sommaren med värme, ljusa sommarnätter och blom sterprakt. Sångens tid har kommit. Vi får lyssna till naturens stora sym foniorkester, var vi går i skogar, berg och dalar, och vi får själv stämma in i den gamla vackra psalmen ”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor, du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.”

Då det gäller långvården längtar man efter sommaren. Vintern är lång och trist. På grund av det kyliga vädret blir man ganska begränsad då det gäller att röra sig utomhus, som i vårt fall, så börjar min fru ”Maippi” och frysa så fort temperaturen närmar sig nollstrecket och det hjälper inte fast man sätter hur mycket kläder som helst på henne. Det är kallt att sitta i en rullstol på vintern och dessutom är den besvärlig att skuffa i snön. Så i praktiken blir det mest att röra sig i sjukhusgångar na, och som i vårt fall, första våningen och aulan, därför att luften där är bättre än på avdelningen.

Men på sommaren är det annorlunda. Kvarnbäcken är ett välplanerat område med sina gågator och parker. Man har fredat den inre delen av området från trafik och det gör att det är lätt att röra sig där med rullstol. Orkar man så är det möjligt att vandra via breda skogsvägar ner till idrottsplan eller östcentrum. Sjukhusets duktiga ”rekreationsflickor” Helena och Sirpa ordnar på sommaren trevliga utomhusaktiviteter såsom sommarcafe där olika inbjudna gäster brukar uppträda bland annat med sång och musik. Varje vecka hålles också petang tävlingar ute på gräsmattan. Så ordnas det utfärder till någon av stadens sevärdheter. Vi har varit med utfärdsgruppen till Ateneum, Tölövikens botaniska trädgård, Brunnsparken och Hagnäs torg. Då när ”Maippi” orkade mera så var vi också på små privata utfärder som t.ex. Esplanaden, salutorget, stortorget och Botbyviken. Under våra fyra första somrar på sjukhuset var vi också på semester till Labbnäs semesterhem i Kimito. Nu när ”Maippi” redan är tionde sommaren på Kvarn bäckens sjukhus så orkar hon inte så mycket mera, men vi tar ut av sommaren det som är möjligt för oss. På sensomma ren besöker de som orkar Kvarnbäckens kyrka där det ordnas sommarkyrka med Hertonäs församling. Sjukhuset har en hel del frivilliga som hjälper till att göra patienternas sommar trivsammare. På sommaren praktiserar också skolelever på sjukhuset och dom har blivit mycket omtyckta av patienterna. Det ledsamma är att vår nordiska sommar är så kort, men låtom oss glädjas och fröjdas över den och försöka skaffa oss så mycket som möjligt nya krafter för den kommande vintern. I en gammal andlig sång sjunger vi! ”Medan allting ler och blommar under livets korta vår, tänk på honom som så trogen än vid hjärtedörren står. Öppna, öppna innan hösten sopar varje blomma bort, öppna medan solen skiner, levnadsdagen är så kort”.

Klas Eriksson, anhörig på avdelning 7

Fjälläger i Muonio - Ett minne för livet

Den 3-8 augusti var Frikyrkoscoutkåren Stigfinnarna på fjälläger i Muonio. Det var 67 scouter och ledare från avdelningarna i Helsingfors, Kvevlax och Jakobstad som deltog. Baslägret hade vi vid Kåtan. Det är FiSSc:s (Finlandssv.scouters) fjällstuga i Muonio. Eftersom det var ett fjälläger utforskade vi bl.a. Pallastunturi och Keimiöntunturi.

Till vår hjälp hade vi fjällvandringsexperterna Bengt Ahlskog och Sofia Jattu. Vi delades upp i 2 grupper En för de äldre och en för de yngre. Den äldre gruppen gick en två-dagars vandring med övernattning, medan de yngre återvände till baslägret till kvällen. Alla kände av blod, svett och tårar men det var det värt, med tanke på den fantastiska utsikten från fjälltopparna och den färska hjortronsylten på krabbelurerna.

På kvällen var det alltid uppfriskande med ett dopp i den ”egna” svala fjällsjön, Torassieppi, före lägerbålet.

Matlagningen tillagades på trangia, och hela lägret var indelat i matlag på tre personer/trangia. Menyn hade Bengt Ahlskog planerat, och varje patrull sedan förberett den genom att torka de olika ingredienserna som en lägerförberedelse under våren. (Obs! vi hade ett läger utan kökspersonal!) Vi fick t.ex. mumsa i oss couscousgryta, lövbiff och stekpannebröd.

Sista lägerdagen begav vi oss ut på sightseeing runtom i trakten tillsammans med en av Muonios guider. Vi bekantade oss med renskötsel, stod ca 50 m från Sverige, besökte Pakasaivo, även känt som ”Lapplands helvete”, en 60m djup sjö, och fotograferade flera 1800-tals fiskarbastur vid Jerisjärvis strand.

På de båda bussresorna till och från Muonio hann vi se Djungelboken 2, Tarzan, en 80-tals version av Narnia samt alla 24 avsnitt av Mysteriet på Greveholm.

Stort tack till lägerchefen Jonas Aspholm och alla andra som gjorde lägret till ett minne för livet!

Elin Hjortman & Malin Rönn, Stigfinnare i Kvevlax

Vår man i Beijing

Elias Edström studerar fysisk teater på Yrkeshögskolan Novia i Vasa.
Till studierna hör bland annat att de studerande bekantar sig med teater och dans från olika kulturer.
Det bästa sättet är naturligtvis att åka utomlands för detta.
Innan Elias åkte iväg på sin studieresa till Beijing gav han en exklusiv intervju för Skillnaden.

Hur länge har du studerat fysisk teater?
─ Utbildningen är på fyra år och jag har nyss börjat på mitt tredje år.

Vad är skillnaden mellan fysisk teater och så kallad vanlig teater?
─ Inom fysisk teater använder vi hela kroppen när vi uttrycker oss på scenen. Vi kombinerar också traditionella teaterstilar från olika kulturer där det fysiska ut trycket lever kvar starkt. Fysisk teater har sina rötter bland annat i den grekiska teatern i Europa och teatern och dans i Indien, Kina och Japan. Sedan Shake speare har texten varit det dominerande inom teatern i vår kultur, men inom fysisk teater vill vi att hela kroppen, inte bara ansiktet, används för att uttrycka det som pjäsen handlar om.

Varför åker du till Kina för att studera teater?
─ Ända sen jag för fem år sedan började med kampsporter, bland annat kinesisk Wushu, har jag velat besöka Kina. Den kinesiska kulturen är intressant och på många sätt helt annorlunda än vår. När jag nu får en chans att studera teater vid Pekingoperan är det något jag inte vill gå miste om.

Vad kan fysisk teater ge gudstjänsten och dem som jobbar i en församlings?
─ Gudstjänsten är på många sätt ett skåde spel. Därför skulle det vara viktigt att alla som har olika uppgifter i gudstjänsten skulle få utbildning, inte bara i att kom municera med ord, utan med hela kroppen som uttryck

Lycka till Elias med dina studier i Kina och Guds välsignelse!
─ Tack!

Vargungarnas tältnatt

Första veckoslutet efter skolstart var det dags för ett ”maxiroligt miniläger”, Vargungarnas tältnatt vid vår hajkplats i Sibbo. Det var ett dygn fyllt med program och upplevelser. Vi gjorde en spårningsvandring till det stora stenblocket, som blivit kvar från istiden. Vi lekte, satt runt elden, sjöng och hade lägerskoj, och när det äntligen blev dags för knytkalas med godis som alla haft med sig – då var det borta! Fram med ficklampan för att söka i den mörka skogen…. Men vad gör man inte för att få tillbaka sitt godis!

Utanför tältkåtan som vi övernattade i: Linda, Axel, Pooja, Oskar och Miranda