Skillnaden3/09

Skillnaden 3/2009

Tydlighet och nyanser

Ledare av Jani Edström

Är du en bra förälder, fostrare och före bild? Jag antar att du, om du är vuxen och tänkt svara på frågan, liksom jag är - tvek sam. För vem har idag det perspektiv som skulle behövas för att veta det? Ändå har vuxna frågan hängande över sig, och blickarna riktade mot sig, mest hela tiden.

Hur är det med (morgon)humöret, vanor, ovanor, språkbruk, konsumtionsvanor, allmänbildning, böneliv, församlings engagemang, musiksmak och tusen saker till som unga lägger märke till redan nu eller bedömer senare med några års distans?

Minst lika viktigt som ovanstående är de värderingar – och funderingar vi ger de unga. Ofta hänger allt ihop. Värderingar förmedlas ju inte bara verbalt, utan i högsta grad genom vanor och handlingar.

Med litet distans till mina tiotals, kanske hundratals, fostrare är det några egen skaper som jag värdesätter särskilt högt, nämligen tydlighet och genomskinlighet. Tydlighet skapar klarhet i umgänget, man vet var man har varandra, även om åsikt erna kan vara olika. Att vara tydlig är inte att vara svartvit, det finns nyanser och undantag kan göras, men det bör finnas en klar linje.

Genomskinlighet har med avsikten att göra. Även om (konsekvenserna) av en handling inte blir vad jag tänkt, kan jag genom av vara genomskinlig visa vad min avsikt var. Men det betyder inte att jag kan motivera min handlingsförlamning med att ”det är tanken som räknas”. Hand lingen räknas, men den har sin grund i tanken, viljan, attityden.

Kristen fostran, barn och ungdomsarbete, har under åren utvecklats från en något svartvit pedagogik till en mera nyanserad dialoginriktad sådan. Men fortfarande handlar det om att presentera en trovärdig Gud, om linjedragningar, rätt och fel, synd och nåd, om att förmedla hopp och tillit, och att ge rum för samtal funderingar och värderingar.

I denna stabila och öppna kontext finns det rum för dialog, olika åsikter och till och med uppror. En bra grund ger ett stabilt avstamp ut i livet.

Och livet ja, det måste som Kierkagaard menade, levas framåt, men förstås bakåt.

Ann-Lois Edström:

Jag har kommit till en insikt, efter alla dessa år.

Jag kommer troligen inte att bli någonting annat än det jag redan är. Detta är både en skrämmande och befriande tanke. Tyd ligen har jag länge haft någon slags bild i mitt huvud av att när jag uppnått en viss ålder (ok då, över 40) så kommer jag att ha saker och ting under kontroll. Jag kom mer att vara lugn och behärskad, organi serad, gå klädd i dräkt och pärlhalsband, vara en respekterad och ansedd medlem av min yrkeskår, säker i min yrkesroll, mitt andaktsliv kommer att vara regelbun det, ja, jag kommer att vara halvvägs ett helgon som lugnt och sansat kan lösa allas problem.

Verkligheten är en annan. Jag är precis lika råddig som jag alltid varit, skjuter upp alla deadlines, flyr mina plikter, tycker inte om att köpa nya kläder, mina andakts böcker dammar igen, ibland vet mina elever mer än jag, jag är osäker på mig själv och skyr konflikter och äter fort farande hellre choklad än frukt.

Vad är då det befriande i allt detta? Jo, enligt världens mått att mäta kunde jag nu vara en utmärkt målgrupp för alla tidning ar/böcker/resor/kurser som erbjuder en friskare kropp, ett bättre självförtroende, en sundare själ på ca. fyra veckor. Hur lätt skulle det inte vara att falla för det! Och ibland gör jag det. Läser ännu en artikel om hur man blir organiserad med tio enkla steg… och blir besviken. Köper ännu en liten kräm som ska göra under … och ser mig själv, oförändrad, i spegeln på mor gonen.

Men, som Guds älskade lilla Ann-Lois (var god sätt in ditt eget namn här) får jag sluta med mina egna ansträngningar att bli något annat än det jag är. Jag får gå emot strömmen av stressade människor och bara vara. Vara precis sådan jag är just nu, mycket väl medveten om att jag inte är perfekt, men nånting ska vi väl uppnå i himlen också, eller hur?

Detta betyder förhoppningsvis inte att jag inte kommer att utvecklas under resten av mitt liv. Visst kommer jag att fortsätta jobba på mig själv och lära mig nya saker, men istället för att jämföra mig med någon annan och avundas dem får jag försöka bli så mycket mer av Ann-Lois (igen, sätt in ditt eget namn här) jag bara kan.

Det är här Gud verkligen kommer med i bilden. Han vet vad Han har för planer med mig. Han gjorde mig just sån jag är av någon särskild orsak. När jag säger att jag vill vara Hans så är jag fri! Fri från vad andra människor tycker eller tänker, fri från förväntningar, både egna och andras, fri att bara vara…

Fast jag kommit till insikt tar det en stund innan den sjunker in. En rad av Thomas Merton har följt mig den senaste tiden: ”Gud, du vill inte att jag ska tänka på vad jag är utan på vad Du är.” Det blir viktiga re och viktigare att fokusera rätt.

Läger

Jag har ett lägerminne från ett scoutläger på Hummelholmen. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var, men antagligen alltför gammal. Det hade blivit läggdags och tid för att diskutera vem som var ens lägerförälskelse. Jag och mina patrull kompisar diskuterade ivrigt. Vi beskrev situationer för varandra och om det nu ändå inte kunde vara så att han var lite intresserad? I minst femton minuter höll vi på innan vi hörde patrulledaren från granntältet säga: det är tystnad nu flickor! Tysta det blev vi och det abrupt. Alla i de omkringliggande tälten hade hört allt. Pinsamt! Men det som händer på Humle stannar på Humle.

Sommarens lägersäsong på Hummel holmen står för dörren. Under vintern har en del hyddor blivit renoverade och det är vi i Sbfu-styrelsen väldigt glada över! Den här sommaren är James Godwin ansvarig kock, Ellen Kackur köksassistent och Fredrik Huhtamäki husfar. Vi väntar oss en lägeraktivitet som motsvarar förra årets. Kristendoms- och bibelskolan samt barn- och äventyrslägret drog förra året 20-30 deltagare medan familjelägret attraherade cirka 40 deltagare. Efter en kreativ paus är Humlefestivalen tillbaka med en större inriktning på olika former av kultur. Deltagarna får välja mellan olika seminarier bland andra serie teckning, godisfabrik, måla kärlek, etisk konsumtion och beatbox.

Det som jag ser som styrkan i verk samheten på Hummelholmen är gemen skapen, att det är låg tröskel för vem som helst att komma med och att själva området är naturskönt och lugnt för oss stressade barn av idag. Sen finns det ju självklart alltid utmaningar, de stavas ekonomi och brist på engagerade ledare. Men problem är till för att lösas och själv ser jag det som en förmån att få jobba med och för barn och ungdomar. Kolla in sommarens lägerprogram på Hummel holmen, antingen i broschyren Sommartid eller på www.baptist.fi/sbfu.

Sofia Helsing, ordförande för Sbfu