|
Skillnaden 4/2008 |
||||||
|
Kärlekens öga Ledare av Jani Edström En av mina favoritfilmer är Francis Ford Coppolas The Conversation. Inledningen av filmen visar en man som riktar en specialmikrofon ner mot en park där en massa människor rör sig. Han bandar ett samtal mellan två människor som tror sig kunna prata ostört samtidigt som de blir avlyssnade och fotograferade. Har tänkt på hur många av oss som miss uppfattar Gud på det sättet. Inte helt utan orsak faktiskt. En del kristet språkbruk och symboler kan leda oss att tro att Gud är mera den Evige Allsmäktige Övervaka ren än den Kärleksfulla Föräldern. Symbolen Guds allseende öga, en triangel med ett öga inuti, kan för somliga leda tankarna till Storebrors övervakningspolicy i George Orwells bok 1984. Att benämna Gud Herre Evig Konung eller Allsmäktig Härskare med änglahärskaror som sina tjänare kan i värsta fall leda tankarna till en envåldshärskare med en privatarmé som inte skyggar för någonting. Uttrycket Gud ser dig som för många kan vara en tröst kan för en del kännas som ett hot. Är Guds seende att uppfatta som övervakningskamerornas noterande av varje rörel se vi gör i hopp om att avslöja en terrorhandling eller något annat brott? Eller är Guds seende något annat? Som kristen kan jag inte tänka på Gud utan att också tänka på Jesus Kristus. Berättelsen om Jesu möte med en lam man vid dammen i Betesda ger en ledtråd om hur Gud ser på människan. Mannen hade legat invid dammen i 38 år i väntan på att vattnet i den hälsobringande dammen skulle röra på sig och han skulle ha chans att få ett helande dopp. Men alltid var det någon som hann före. Så han fick livnära sig på människors medkänsla och allmosor där han låg. När Jesus såg honom var det inte övervakningskamerans kalla noterande av en man invid en damm. Det var den gudomliga medmänniskans omsorg om en annan. - Vill du bli frisk, frågade Jesus. Vill du bli verkligt fri, ta ansvar för ditt eget liv, inte längre förlita dig på allmosor, utan leva ett människovärdigt självständigt liv i fullvärdig gemenskap med din omgivning. När Gud ser en människa gör han det genom Jesus Kristus. Vi är också kallade att se varandra genom Jesu Kristi ögon. Nikolaikirche - Pfarrer Christian Führer De av oss som levt lite längre minns en tid när det fanns Väst- och Östtyskland och en mur i Berlin. Leipzig låg då i Öst. Det ser man ännu i staden, på vissa ställen mer tydligt än andra. Jag gick till Nikolaikyrkan för att lyssna till en orgelkonsert och kanske få var med på en guidning av kyrkan. Organisten som skulle spela var sjuk, så istället blev det guidning direkt. Min vana trogen satte jag mig långt fram i kyrkan och fick på så sätt lyssna till hur just Nikolaikyrkan i Leipzig fick en spännande och dramatisk del i historien om hur muren föll och Väst och Öst blev ett.
Den numera pensionerade prästen Christian Führer som började arbeta i kyrkan i början på 1980-talet fanns på plats och berättade själv hur det hela startade. I september1982 började han med det som kom att kallas ”Fredsbönerna”. Det var en vanlig bönesamling på måndagkväll som fortsatt utan uppehåll ända till idag. Initiativet kom egentligen från ungdomarna i församlingen. Fler och fler ungdomar kom vecka efter vecka. De flesta hade ingen anknytning till församlingen, men kände stor frustration och maktlöshet inför upprustningen och speciellt placeringen av medeldistansraketerna. I Östtyskland kunde man inte tala fritt, så kyrkan blev fristaden där det var tillåtet att uttrycka sina känslor och tankar. Herr Führer berättade mycket levande om en kväll när han väntat ca. tio ungdomar och över sjuttio fanns på plats. De flesta hade aldrig satt sin fot i en kyrka förut och visste inget om bibeln eller Gud. Han bad dem alla sätta sig på golvet i själva koret, bakom altaret. Där fanns det målningar på väggarna som illustrerade Bibelns berättelser, ”det var som att sitta mitt i Bibeln.” På golvet lade han ett hastigt hopspikat, grovt tillyxat kors (”Eftersom de knappast ens visste hur ett kors såg ut”). Sedan bad han den som hade något att säga att stiga upp och säga det inför alla och sen tända ett ljus som placerades på korset. Till hans stora förvåning steg alla ungdomar upp, en efter en, och fick för första gången offentligt ge utlopp för ilska, frustration, rädsla, ja, allt som legat under ytan. De fick tala öppet, någon lyssnade, och de fick dela sina erfarenheter med varandra. En efter en tände de sina ljus och när alla fått säga sitt låg ett kors av klart lysande ljus mitt på golvet. Det mörka inombords fick ge vika för ljuset.
Ett av Führers mål när han började jobba i Leipzig var att kyrkan verkligen skulle vara öppen för alla (något som senare blev kyrkans motto ”Offen für alle”). När han berättade om hur bönerna startade fick vi själva sitta framme i koret och när vi såg ut längs mittgången i kyrkan, ut genom den öppna dörren, såg vi gatan och butikerna rakt utanför kyrkan. Kyrkan finns mitt bland människorna. Fredsbönerna fortsatte. Führer startade även samlingar för människor som ville ta sig ut ur DDR, inte för att hjälpa dem fly, men för att hjälpa dem hålla ut och orka vidare där de fanns. Detta fick Stasi att bli misstänksamma. De utökade sin övervakning och bevakning av kyrkan, samt de inblandade. Stasi skickade naturligtvis också sina ”spioner” till samlingarna.(”Tänka sig, att de vågade skicka sina agenter till kyrkan där de blev utsatta för evangeliet”). Det blev vanligt att polisen väntade utanför kyrkan och plockade in folk i sina bilar efter bönesamlingen. Führer hade hela tiden betonat vikten av att aldrig ta till våld, men nu blev människor rädda och visste inte hur de skulle våga komma till kyrkan. Ungdomarna blev frustrerade och ville göra något. Någon kom på en idé: Om den som blir upplockad av polisen ropar ut sitt namn så kan de som står nära till skriva upp det på en lapp. Lapparna togs sedan till prästen som följande dag ringde till polisen och sa: ”Dessa personer kom inte hem igår kväll, vet ni kanske var de finns?” Polisen kände till att Führer hade kontakter i Väst och förstod även att det kunde bli lite pinsamt om det kom fram att de arresterat människor som inte egentligen begått något brott. Och, de släpptes fria. Ännu ett exempel på en kreativ lösning på ett ”olösligt” problem! Antalet deltagare i fredsbönerna steg och 1989 var kyrkan för liten. Alla kyrkor i Leipzig uppmanades hålla fredsböner så att alla skulle få plats. Polisen hade för ökt hindra människor från att ta sig till kyrkan. De trodde först det skulle vara nog med att omringa kyrkan, invånarna i DDR borde ju ha respekt för uniformerna, men människorna gick bara förbi. Führer poängterade hela tiden att polisen inte var fienden. Om det finns en fiende är steget till våld mycket litet. Polisen var ju inte frivilligt där. För en del av dem var det kanske inte så lätt att se sitt barn, eller kanske frun, gå in i kyrkan. Den 9 oktober 1989 hade det meddelats att polisen var redo att ta till starkare metoder för att hindra bönen. Bönetillfällena hade nu också fått publicitet i Väst. Kyrkan var överfullsatt och utanför hade 70 000 människor samlats! Människor utanför stod med brinnande ljus i händerna. ”När man håller ett ljus i handen utomhus måste man använda den andra handen till att skydda lågan, då finns ingen plats för något vapen.” Inga våld samheter utbröt. En av dem som stod bakom planerna för ingripandet, Horst Sindermann, sade senare: ”Vi var beredda på allt, men inte böner och levande ljus.” Muren i Berlin öppnades en månad senare.
Herr Führers berättelser var många. Man såg att de händelser han berättade om fortfarande var mycket levande för honom. Men, han ville nog inte framstå som någon hjälte, snarare en vanlig man som gjorde det han upplevde att Gud ville han skulle göra. Det gäller ju att lyda Gud mer än människor. Det är kanske lättare sagt än gjort när man vet att Stasi har många spioner och att planerna på hur de ska ”eliminera” en präst redan finns uppgjorda. En liten utmaning gav han oss alla som deltog i ”Dive deeper” konferensen: Det är de döda fiskarna som flyter med strömmen på ytan, de som lever kämpar emot. Ann-Lois Edström Bilderna: http://www.welt.de/politik/article1839690/Der_Vater_des_Mauerfalls_tritt_ab.html
Djupdykning i gemenskap Baptisternas internationella ungdomskonferens hölls i Leipzig 30.7-3.8.2008. Temat var Dive Deeper. Mer än 6300 deltagare från 89 länder samlades i Leipzigs stora mässcentrum för att fira gemenskap, enhet och samhörighet i Jesus Kristus. Det var den 15 kongressen som ordnades. Senast en grupp från Finland besökte ungdomskongressen, som ordnas vart femte år, var 1988 i Glasgow. När kongressen hålls i Europa gäller det att passa på, vilket vi också gjorde. Femton personer deltog från baptisternas ungdomsförbund (SBFU) och därmed var vi den största nodiska delegationen. Programmet bestod av en morgonsession, kvällssession, och däremellan möten i familjegrupper och workshops. Det var en härlig och brokig skara av unga som drog mellan möteslokalerna och matställena. Hard core deltagarna sov i tält medan övriga logerade i vandrarhem eller hotell. Lovsången och musiken var en förenande faktor, olikheter och mångfald en annan. I gruppsamtalen kom vi varandra nära och kunde förenas av gemensamma erfarenheter och bön. Varje dag bjöds på en djupdykning i en biblisk berättelse och varje kväll en utmaning att göra något av sitt liv med Jesus Kristus som utgångs punkt och inspiration. Kyrkan och världen behöver en generation som tänker och lever globalt, som har vida kontaktnät och som engagerar sig för andra människor om det sedan handlar om lovsång och evangelisation, arbete mot människohandel, omsorg om hemlösa eller människor med andra behov. Man kan inte underskatta betydelsen för unga att träffas från olika länder, kulturer och andliga gemenskaper. Därför är det särskilt viktigt att både på församlings- och samfundsnivå och inte minst för SBFU att uppmuntra unga till internationella kontakter. Möten med andra ger värdefulla insikter och erfarenheter till glädje och uppmuntran för andra. Jani Edström Leipzig, Tyskland När jag blev tillfrågad om att komma med till Tyskland på baptistkonferens,
var jag först tveksam. När vi anlände till Leipzig var det kokhett, säkert 28 grader. Vi åkte direkt
från tågstationen till mässcentret. Familjegruppen bestod av ungefär 20 personer i min egen ålder och från olika
länder (eller nåja, alla i min grupp var från Tyskland eller USA). Man hade en
ledare som sedan berättade vad man skulle göra. Resan till Leipzig var överraskande rolig och intressant. Jennifer, 15 (th på bilden och Rebecka tv)
Kommentarer av några Leipzig-deltagare Namn: Amanda Ålder: 16 Har du varit i Tyskland tidigare? Nej Kan du tyska? Ja lite, jag har läst tyska i ett år. Varför åkte du till baptisternas världsungdomkonferens i Leipzig? Jag hade hört så mycket roligt från när de var till England så jag ville uppleva det själv också. Och att få resa med mina vänner till ett så stort ställe som Leipzig. Vad ligger överst i dina minnen från konferensen? Gemenskapen,Shane Claibornes och lovsångerna Vad var häftigast? När vi var sista kvällen vid Agustinusplatsen och vi dansade och sjöng. Och att vi alla hade något gemensamt; att vara baptister. Vad gjorde dig gladast? Att få träffa så många olika människor från så många olika ställen runt om i världen. Bästa sången? God in the city Vad saknade du? Att få höra dialekt. Vad fick du med dig från din familjegrupp? Många e-mail adresser. Bästa med kvällssamlingarna? Shane Claibornes! och den roliga tyska översättningen Vad var sämst? att det var så långt mellan konferensområdet och där var vi sov. Coolaste resesällskapet? Victor Spiby för vad man än undrade över så visste han svaret(nästan alltid!) Vad köpte du i Leipzig (souenirere mm)? Hanuta, efter många om och men hittade Jennifer och Rebecka vår hanuta
Namn: Victor Ålder: 16 Har du varit i Tyskland tidigare? Bara på Autobahn Kan du tyska? Ja, ein bißchen Varför åkte du till baptisternas världsungdomkonferens i Leipzig? För att träffa nya människor Vad ligger överst i dina minnen från konferensen? Min "Family Group" Vad var häftigast? Kvällskonserterna i mässhallen Vad gjorde dig gladast? Allt Osannolikaste mötet? En dag i spårvagnen satte jag mig bredvid pastor A. Albert från södra Indien. Han berättade om sitt arbete med de fattiga invånarna på ett 600 km2 område. Bästa sången? När det ungerska bandet spelade Bästa maten? Currywurst! Vad saknade du? Svenskspråkig tidning Vad minns du av undervisningen på förmiddagen? Att den var bra Vad fick du med dig från din familjegrupp? En dvd Bästa med kvällssamlingarna? Tysken som tolkade Shane Claiborne, han gjorde en riktig felöversättning men kunde skratta åt det själv :) Vad var sämst? Vi åkte iväg före avslutningen Coolaste resesällskapet? Elias, som sov i tält Vad köpte du i Leipzig? En bok (med fina bilder) om tyska dieseltåg genom tiderna. 5 € Turistattraktion att rekommendera? Stasi-museet i Runde Ecke Trivia som jag lärde mig under resan: Sprite smakar bättre i USA
Namn: Robin Ålder: 20 Har du varit i Tyskland tidigare? Åkte buss genom tyskland en gång med landslaget för fyra år sedan Kan du tyska? Ja ein bißchen Varför åkte du till baptisternas världsungdomkonferens i Leipzig? Jag tycker om att resa och få uppleva nya saker Vad ligger överst i dina minnen från konferensen? Främst musiken och dom man lärt känna under konferensen Vad var häftigast? En spårvagnsresa med ett helgalet gäng från Jamaica Vad gjorde dig gladast? Att så många deltog i konferensen Osannolikaste mötet? Med ett kamera-team som filmade in en musikvideo mitt i stan Bästa sången? Here I am to worship Bästa maten? En blodig biff jag åt på restaurang Vad saknade du? AIR CONDITION Vad fick du med dig från din familjegrupp? En hel del e-postadresser Bästa med kvällssamlingarna? Förutom musiken tycke jag om talet som Denise Vasconcelos höll Vad var sämst? Att hoppa på planet hem, konferensen hade gärna fått vara längre! Coolaste resesällskapet? Otvivelaktigt Jani som stod för det suveräna morgonhumöret! Vad köpte du i Leipzig? En ny klocka och en massa glass Turistattraktion att rekommendera? Svårt att säga, konferensen tog så gott som all tid
|
