Skillnaden 3/2006

Pingst – kommunikationshögtid

Pingst är tillsammans med jul och påsk kyrkans viktigaste högtider. Den firas till minne av att den heliga Anden blev utgjuten över Jesu lärjungar i Jerusalem (Apg. 2:1-). Liksom vid påsk firas även en judisk högtid samtidigt. Den judiska högtiden var från början en skördehögtid, men kom senare att firas till minne av att Gud gav det judiska folket de tio budorden på Sinai berg. Ordet pingst kommer från grekiskans pentekoste, den femtionde, vilket syftar på att 50 dagar förflutit sedan påsk (och tio dagar efter Kristi himmelsfärd). Pingsten är också påsktidens avslutning. Efter pingsten började Jesu lärjungar organisera församlingslivet och missionera.

Temat för pingsten är Den heliga Anden. Den centrala evangelietexten beskriver Andens utgjutande: De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem…

Pingsten handlar om att förstå och bli förstådd. Gud vill kommunicera och översätta de goda nyheterna för var och en personligt. Ändå är resultatet ofta allt annat än klart. Som vid den första pingsten. Förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: ”Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?

Eller som för 100 år sedan i en enkel lokal på Azusa Street i Los Angeles. Det var där den moderna pingstväckelsen fick sin början med tungotalet som synligt manifestation. Men där fanns också något ännu viktigare, en sällan skådad enhet och gemenskap, en viktig påminnelse för allt ekumeniskt arbete. Gudsriket skymtade fram på nytt. För en tid var klasskillnaderna borta och generationsklyftan överbyggd. Anden bröt sönder splittringens murar och rasismens barriärer. Ända tills människorna byggde upp dem igen. Tungotalet som varit ett tecken på Andens enhet blev för många ett villkor och så uppstod nya splittringar. Men ett nytt dynamiskt skede i kyrkans historia hade inletts. Idag utgör pingstvänner i all sin brokighet den näst största (och snabbast växande) gruppen av världens kristna efter katolska kyrkan.

Pingsten är en sorts Babelstornupplevelse men omvänt. Anden gör kommunikation möjlig efter all språkförbistring. Anden kan komma som en mäktig vind, men också som en stilla susning. Pingsten är inte en ”extreme sport” –högtid för ”extreme” – kristna med rätt till andlig krigföring. Pingsten tillhör alla som vill öppna sig för Gudsvindens tilltal, om den sen är ett dån eller en viskning.

Pingsten är kyrkans kommunikationshögtid. Det är då vi påminns om hur suverän Huvudkommunikatorn är, som planterat längtan och oro i människornas hjärta; en längtan som bara Anden kan uppfylla, en oro som bara Anden kan stilla; och när det sker är det som att komma hem igen.

Ibland frestas jag tro att det bästa kyrkan och enskilda kristna kan göra för att bereda väg för Andens tilltal är att vrida ner volymen, stänga munnen och hålla öronen öppna - i förväntan.

Jani Edström

DEN HELIGE ANDE

Mikael Lidman

(Bakgrunds läsning Johannes evang. kap 14:;16:;Ag 2:; Gal 5:22)

Pingsten infaller den årstid då skapelsen står i sin fägring. Nyskapelsen av naturen. Flyttfåglarnas återkomst. Det kälbundna och döfrusna har fått släppa sitt grepp. Livet börjar på nytt! Allt detta leder våra tankar till Skaparen och skapelsen. Rent frälsningshistoriskt kan vi tala om tre stora skapardagar då Gud är den Stora Mästaren.

Den första skapelsedagen berättar om hur Gud skapar genom sitt Ord och allt blir synligt (1 Mos kapitlen 1: och 2:)

Guds andra skapelsedag innehåller inkarnationen – Guds mänskoblivande – påsken med Jesu´död och den underbara påskmorgonen då Jesus Kristus väcks upp ur graven och träder fram i morgonljuset som uppstånden, levande Herre. En ny dag grydde då livet segrade över döden.

Den tredje skaplsedagen är pingstdagen då utgjuter Gud sin Ande (Ag 2 kapitel 2:) och skapar församlingen, Kristi kropp ( 1 Kor 12:27), att leva med Jesus som ett tecken på en ny mänsklighet.

Alla människor, oavsett språk. kultur, kön, etnicitet får höra om Guds väldiga gärningar och erbjuds ta emot Anden som gåva. Förbittringens tid från Babelstornbygget förbyts i enhetens och gemenskapens tid.Pingst talar på ett speciellt sätt om att Gud finns både mitt ibland oss men också innom oss.

Den helige Ande är mycket omdiskuterad. Betoning läggs ibland, kanske rent av ofta, på upplevelsen av Anden mer än på Anden, hans käraktär och uppgift. Jesus ger oss i sin undervisning en sann bild av Anden. I Johannes evangeliet talar han om Hjälparen, Vägledaren, som leder oss fram till sanningen, Tröstaren, Källan i vårt inre (Jh 4:). Inte så sällan hittar vi texterna om Anden som en Vind, en stilla Susning. Eller den som föder på nytt (Jh 3:1-17).

Läser vi i Gamla Testamentet i vår Bibel skall vi se hur Guds Ande var verksam då t.ex. Templet skulle byggas. Då det gällde olika arbetsuppgifter skulle de personer som Anden utrustat med praktiska handalag för arbetets utförande sättas i arbete.

Det var konstförfarna personer både män och kvinnor för olika uppgifter, och arbetet utfördes så att templet var en skönhet att skåda och trivsamt att besöka och bar vittnesbörd om att här har Gud varit åfärde i byggnadsskedet. Man såg spår av Gud. ”och Guds härlighet upp fyllde templet”.

I den enkla trosbekännelsen i vår psalmbok, Psalmer och Sånger (805) läser vi : ”Vi tror på den helige Ande som visar oss sanningen, tröstar, förnyar och ger oss mod att leva”.

På den första pingstdagen efter Jesu´ himmelsfärd gav Gud församlingen= de som tror på Jesus Kristus och gett sina liv åt honom, möjlighet att genom liv och väsen hos enskilda men också i församlingen liv skapa spår av Guds goda Ande. Är det inte det som Paulus talar om i Galaterbrevet kapitel 5: 22 Andens frukter: kärlek, glädje, frid, tålamod,vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning! Dessa frukter som våra medmänniskor får ”plocka” från våra liv. Den helige Ande är mer än punktupplevelser. Det är ett liv och en livsföring inspirerad, ledd och förnyad av Anden så att det lämnar spår av en god Gud.

Javisst!! Våren är ju i skapelsen något av hänryckning, så är det också med pingsten – upplevelse av Anden. Hänryckning behövs under stundom så att inte livet blir bara grått och tungt. Men den helige Ande stannar hos oss alltid, hela livet, varje dag, i alla situationer! Vårt stora behov i dag är att be Gud om hjälp att låta Anden få ett ännu större arbetsutrymme i våra liv. Herren hjälpe oss!

Hajk i Sjundeå

Lördag den 29 april steg en grupp märkliga individer på tåget i Helsingfors, riktning Karis. Flera liknande steg på under resans gång och när tåget anlände till Sjundeå station bestod gruppen av fem Björnar och en björnhona, två små flygekorrar och två stora flygekorrar, plus en oidentifierad. I Sjundeå dök det upp en till björnhona + hanne + liten björnunge. Scouter och diverse ledare hade anlänt och det var dags för en hajk och drill!

Scouter delades in i björnar och flygekorrar. Framför dem låg en c. fem kilometer lång vandring, i björnarnas fall med all egen packning på ryggen.

Först vandrade alla gemensamt iväg till den första stationen där Bella och en till flygekorre väntade med varm ärtsoppa. Sen började själva vandringen genom Sjundeå-skogarna. Första prövningen var att ta sig igenom Sjundeåspindelns stora nät genom att hjälpa varandra. Sen fick de navigera med hjälp av kartan för att hitta Anna, Edgar och Kajsa Lovisa mitt i skogen. Där gällde det att rädda liv och nödställda! Med hjälp av kompassen gick det vidare till nästa prövning där jägarinstinkten fick komma fram. Det gällde att skjuta ner sin egen mat. Ballonger pangades och påsar föll. (Bina i bikuporna intill surrade lite bekymrat). De vandrade vidare via en fin fors och gamla hus. Vägen blev lite lång, men båda grupperna lyckades hålla humöret uppe och kom till sist fram till saftpaus och en brobyggaruppgift med Juha.

Väl framme vid den blivande lägerplatsen gällde det att bygga en trygg eldstad, börja laga mat och bygga vindskydd inför natten. Vädret var på vår sida även om det blåste ganska mycket. Det var fantastiskt att se hur alla duktiga scouter hjälptes åt så alla fick mat och skydd till natten. Allt tog lite längre tid än vi tänkt, men ingen sörjde över att sitta och grilla marshmallows vid en lägereld c. 22.00 och leka sångleken (som scouterna vann över ledarna med en HALV poäng).

Flickorna var först i sovsäckarna och kunde lyssna till skogens sus och de andras dus innan de kom i säng. Björnpojkarna valde att sova under ett modell enklare vindskydd, dvs inrullade i en presenning. De säger att de inte frös… Flygekorrarna samsades om en fin tältkåta.

Morgonen kom och ingen hade blivit uppäten av nåt vilddjur. Några tidiga scouter såg älgar och diverse fåglar, medan andra skyndade på med elden för att värma upp frusna kroppsdelar. På söndagens meny stod vikingamat. Det gällde att koka ärtorna som blötlagts kvällen innan, tillsammans med korngryt och mjölk, under ständig omrörning. Alla hann bli riktigt inrökta av den skiftande röken. Medan vi väntade på maten samlades vi uppe på berget i solen och tänkte tillbaka på scoutåret som gått och allt vi varit med om och lärt oss. Det var en hel del!
Så småningom blev maten klar och avnjöts med blandad förtjusning. Sen blev det dags att bryta upp och återställa allt för att inte lämna några spår efter oss. När föräldrarna kom för att avhämta fanns det inte mycket kvar av lägret. Det var bara att bära iväg all packning igen och återvända till civilisationen, men denna gång behövde de inte bära allt i fem kilometer. Det var en mycket minnesvärd hajk, men jag tror att alla uppskattade den egna mjuka sängen när natten kom!

a-le

”Bästa hittills”

Söndagen den 14 maj fick vi uppleva en annorlunda gudstjänst i Betel. ”Bästa hittills”, sa en av de yngre deltagarna.

Frank Isaksson, tillsammans med David Lillqvist och Jani Edström, tolkade kända psalmer, som Frank gett nya melodier, samt några av Franks egna sånger. Frank Isaksson följer sin kallelse att skriva melodier och lyckas på ett fint sätt rama in en välbekant psalmtext och ge den ännu mera liv. Hans egna sånger med underfundiga texter har en stark personlig prägel och framkallar många leenden hos publiken. Denna vår har han kommit ut med skivan ”I Främlingsland”. Gudstjänsten blev en fin helhet runt temat ”Guds tonspråk” där vi fick lyssna och sjunga med i bekanta texter med nya melodier. Den som inte kunde vara med då får en ny chans i augusti.

Den 27 augusti deltar Frank Isaksson och band i radiogudstjänsten som bandas kl.11.00 och sänds samma dag kl. 13.00 i radio Vega.

Temat är Självrannsakan, predikanter är Jan Edström och Anna Kaca.