Skillnaden 1/2006

Jazzmission - evangelium i ord och ton

(Luk.10:1-12)

Jazzmusiken håller igen på att bli en seriös förmedlare av goda nyheter. Det vittnar den senaste tidens skivutbud om. Sångare och musiker gör gärna jazzarrangemang till traditionella psalmer. Det är bra, för kopplingarna mellan evangeliet och jazzmusik är tydliga.

Jesus sänder ut sina lärjungar utan pengar och bagage men med goda nyheter som förändrar världen. Trumpetaren Louis Armstrong åker från jazzstaden New Orleans till Chicago med en ton som förändrar musiken för all framtid. Armstrong var inte bara musiker han var också kristen. Hans tro på Gud hade formats av de bibliska berättelserna om Guds ingripande och rasismens hårda verklighet i New Orleans.

Med jazzen kom en ny frihet in i musiken, improvisationen, frigörelse från tidigare musikaliska konventioner. Är inte evangeliet just detta, frigörelse, befrielse från synd, från allt som hindrar oss att bli det Gud skapat oss till. I evangeliet erbjuds vi en återupprättad gemenskap med Gud genom Jesus Kristus. Liksom ordet kan också musiken förlösa oss till denna insikt.

Vad är det då som Jesu lärjungar förväntas säga på sitt missionsuppdrag. Jo, de säger: Frid över detta hus. De kommer med frid, med fred och försoning. Mission är djupast sett att förmedla Guds försoning så att försoning mellan människor kan bli verklighet. Att förkunna detta försoningens evangelium är församlingens och varje kristens av Gud givna uppdrag.

Att mission är ett försonande uppdrag påmindes vi under höstens ekumeniska missionshelg, som hade temat Försoning i missionen. Under åren har missionärer rest till - för oss – avlägsna platser på jorden med de goda nyheterna i ord och gärningar. Budskapet har tagits emot med glädje, men ibland också missförståtts. Missionen har kämpat mot förtryck, men ibland också gjort sig skyldig till maktmissbruk.

Missionen håller på att försonas med sig själv och sin historia. Det gemensamma kristna vittnesbördet blir mer trovärdigt och glädjefyllt. Dagens mission är allt oftare mission i retur, när kristna från Afrika och Asien utmanar oss i Europa att låta evangeliet forma våra liv.

Mission är att bära med sig sin erfarenhet av Jesus. - Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört, säger lärjungarna (Apg 4:20). - Om du vill spela jazz måste du studera vad du hör och sen spela det. När Jesus bjuder oss att leva ut evangeliet och förmedla Guds kärlek gäller samma sak.

Det är något med jazzen och evangeliet som inte kan skrivas ned. Man lär sig det genom att leva ut det, i ständig dialog med dem som har gjort det tidigare. Paulus i bibeln säger: - Ha mig som föredöme liksom jag har Kristus som föredöme eller: - Imitera mig liksom jag imiterar Kristus. En jazzmusiker måste först imitera andra för att kunna utveckla en egen stil. För att kunna förmedla Guds kärlek måste vi se hur andra har gjort och integrera det i vårt eget liv. Det kan vara människor i vår närhet, i vår vardag, eller människor som gett sitt liv i kampen för rättvisa, fred och frihet.

Liksom musiken är evangeliet en gåva vi får ta emot, ta till oss, lyssna till, gå i dialog med och ge vidare. Musiken är Guds tilltal, en påminnelse om att Guds rike är nära, en meditation över livet, en uppmuntran att se varandra genom Kristi försonande ögon. Framför allt hjälper oss musiken att uttrycka och uppleva den glädje som finns i evangeliet, ett liv i försoning omsluten av Guds omsorg varje dag.

Improvisation är en handling i tro. Om en musiker spelar fel ton eller hamnar ur rytmen kan han inte ta om det. Han kan bara bli förlåten. Och det kommer nya tillfällen att spela ännu bättre. Så är det med livet. Man kan inte leva om det och utplåna sina misstag, men man kan bli förlåten för allt som gått fel och få en ny chans.

Till vardags handlar livet om att improvisera sig fram; att utifrån sin Gudsrelation och livserfarenhet översätta livet och evangeliet så att det kan bli förstått. Det kan vara värt att påminna sig om i början av detta år.

Jani Edström

Guds rike mitt ibland oss

Betraktelsen är en sammanfattning av den predikan som Leif Olin höll i Betel den 15.1 med utgångspunkt från kyrkoårets evangelietext i Luk 4:16-21.

Vad är en människa?

Hur förklarar vi människans eviga längtan? Redan på bibelns första blad står det om de första människorna att de blev utdrivna ur paradiset. Det verkar som människan sedan dess längtar tillbaka till det förlorade paradiset. Men Gud tvingar människan ut på en vandring medan hon vill tillbaka.

Israels barn längtade tillbaka till Egypten trots att Herren med mäktig hand hade fört dem genom Röda havet och manifesterat sin kraft. Men i öknens prövningar och svårigheter började man längta tillbaka trots att det var slaveri och förtryck.

Den äkta mannen längtar tillbaka till den första förälskelsens stund trots att äktenskapet innebär att färdas framåt och lära känna sin partner mer och mer. Alkoholisten eller narkomanen längtar tillbaka till den första supen eller drogkicken, trots att han eller hon bara hamnar i mer elände och svårigheter.

Hemligheten med Guds rike.
När jag var i övre tonåren kom jag i kontakt med Stanley Jones’ självbiografiska bok, Sången om Riket. Indienmissionären och evangelisten hjälpte mig få en inblick i vad Guds rike handlar om. Jesus talar om att Guds rike är mitt ibland folket men också inom alla människor. Guds rike är där Gud får ha herravälde. Många har tänkt att detta rike skulle vara geografiskt på en plats. Bibeln lär att varje människa är kallad att bära bud om detta herravälde inom sig.

Det är människans eviga längtan: att mogna, utvecklas till gudslikhet eftersom Gud har skapat varje människa till sin avbild. Gudsrikets plattform finns hos var och en, det gäller nu att öppna upp vägen till vårt innersta. Men det finns hinder därför att det ligger så mycket bråte i vägen. Jag ska nämna tre saker som kan hjälpa oss att finna vägen till detta Guds rike som Jesus komma att uppenbara.

1. Gudriket innebär död för en självupptagen människa
När vägröjaren Johannes Döparen framträder strax före Jesus utmanar han folket att bära frukt som hör till omvändelsen dvs att dö bort från själviskheten. På det sättet skulle vägen beredas för Messias konungen och det Guds rike som han skulle manifestera.

När Jesus framträder i Nasarets synagoga blir det ett vittnesbörd om riket som skulle komma: Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.(Luk 4:18-19). I andra evangelier inleder han sin verksamhet med att säga Omvänd er. Guds rike är nära.

När Jesus manifesterar Guds rike var det för att möta nödställda och behövande, utslagna och utnyttjade. En sångare skriver: Han glömde sig själv mitt i döden, han glömde den törniga krans och såg blott den mänskliga nöden, o, tänk, att min synd då blev hans.

Jesus utmanar sina efterföljare att på samma sätt manifestera Guds rikes närvaro i sina liv: Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv?( Luk 9:23-25).

För att finna vägen till Guds rike måste vår själviskhet, bråtet och synden bort.

2. Gudsriket innebär liv för den sanna människan.
Den välkände psykoanalytikern C G Jung skriver: Ondskan är att vara militant likgiltig, dvs vägran att möta skuggan i sitt eget liv. Hur kan vi hitta vägen till den ofördärvade avbilden av Gud, till den sanna människan, till det absoluta centrum? Det finns bara ett svar och det är att följa Jesus.

För Jesus blev Guds rikes väg Livets väg. När han inför dödsdomen samtalar med Pilatus säger han så här: Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag ( Joh 18:36).

Jesus var fullständigt hel som människa. Han hade ingenting som han behövde bevaka. Han var villig att avstå från sitt liv för att Guds rikes väg skulle bli uppenbar för hela mänskligheten. Paulus skriver: Jesus Kristus ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors (Fil 2:6-8). Jesus har nu öppnat vägen till Guds rikes absoluta centrum. Så länge vi bär på syndens bråte hindrar det oss att hitta vägen till vårt centrum som skulle vara att upptäcka Guds rike inom oss.

Guds herravälde över våra liv innebär död. Men när vi låter Jesu liv strömma till, så lär vi känna oss själva som vi verkligen är. Då behövs ingen självhävdelse, avundsjuka, girighet; då är kärleken det som styr. Vi blir tempel för den helige Anden som Paulus skriver om i 1 Kor 6:19

För att finna Gudsriket inom oss och för att utvecklas inom vilket område som helst måste vi iaktta självdisciplin dvs. arbeta på vår frälsning. Scott Peck skriver i boken ”Den smala vägen” om fyra grundmetoder som vi måste iaktta: a) uppskjuta belöning, b) ta sitt ansvar, c) hålla sig till sanningen och verklighet samt d) hålla en nykter balans på allt. Då hittar man sig själv, man finner sitt rätta jag. Det märks genom Andens frukt

3. Gudsriket innebär rättfärdighetens frukt
Jesus uppmanar sina lärjungar i Matt 6:33: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet. Jesus hade ett uppenbart behov att stå i ständig kontakt med Fadern för att prioritera rätt. Ändå verkar han göra allt spontant. Han måste enkla fiskare, sjuka, utslagna, utnyttjade kvinnor osv. Men ändå var han allt lika beredd att ge tid för dem.

När vi går rättfärdighetens väg kommer saker och ting att ordna sig. Vi behöver inte bekymra sig för hur vi ska klara oss med mat och kläder. Jag brukar tänka på hur mycket lurendrejeri det finns på alla håll i vårt samhälle, även bland oss kristna. I Sverige jobbas det svart så statens undanhålls belopp som motsvarar fyra år. Hur är det med rättfärdigheten, ärligheten och sanningen? Hindrar motsatsen oss att finna vägen till Guds rike inom oss.

Jesus säger att Vi är världens ljus. När vi prioriterar Guds rike i vår liv så vet vi att det väntar en redovisning över vår förvaltning. Vad har vi gjort som har hjälpt människor att finna vägen till detta rike? Guds församling och vi kristna är kallade att vara hoppets människor. Paulus skriver Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den helige Andes kraft (Rom 15:13). Vi förändras därför att En har gått före.Vi kan vittna om detta rättfärdighetens hopp som gör allt levande.