|
Skillnaden 5/2005 |
|
Tio frågor till Bella I Svenskfinland brukar vi ju börja med att ringa in ursprunget för
att kunna bilda oss en uppfattning om personen i fråga, så: 2. Har du alltid kallats Bella? 3. Hur länge har du varit scout? 4. Gick du i kyrkan när du var liten? Och varför fortsatte
du? 5. Är du alltid på gott humör? 6. Har du något favoritlägerminne? 7. Hur jobbar du nu? 8. Om du fick en timme extra varje dag, vad skulle du göra
med den? 9. Finns det något du är rädd för? 10. Vad tror du Gud säger när ni träffas i himlen? a-le
I en av Harry Potter böckerna kan man dö om man tittar rakt in i den personifierade ondskan, i basiliskens öga. När Harry i slutet av boken möter basilisken blundar han därför. När han flyr undan måste han öppna ögonen och möter så basiliskens tomma blick. Den har inga ögon längre. Fenixfågeln har med sin starka näbb förblindat basilisken. I serien Fantomen är det likadant men ändå tvärtom. Ingen kan se Fantomens ansikte och leva. Därför är han försedd med en mask. Det låter nästan som ett bibelcitat. Inte ens Mose fick se annat än ryggen av Guds härlighet. Att se Gud hade inneburit döden. Följden av att möta den absoluta ondskan och den absoluta godheten är för en människa döden. Kanske för att en människa är sammansatt av både ont och gott. Är vi kanske både skapelseberättelsens perfekta människa, gudsavbilden, och syndafallets fallna varelse, syndaren? Det är intressant hur ofta det onda tycks vara lättare att avporträttera och ofta är intressantare än godheten. Som ung tyckte jag Mr Hyde var intressantare än doktor Jekyll. Hitler utövar större dragningskraft på många unga vita män än moder Teresa. Dart Vader är på många sätt en mera fascinerande person än Luke Skywalker. Eller kanske är det så att fascinationen för det onda bottnar i en sorts igenkännande. Vi vet idag att under vissa förutsättningar kan människor drivas till handlingar som varken de själva eller någon annan kunnat tro om dem. Jag kan inte låta bli att förundras över människor som menar att människan enbart är god. Är det brist på självkännedom, har man inte lärt något av historien, eller är man annars naivt idealistisk? En av Hitlers närmaste män Hermann Göring sa under Nurnbergrättegången såhär: - Ett folk kan alltid fås att handla enligt sin ledares önskemål. Det enda man behöver göra är att tala om för dem att de är utsatta för attack, att håna pacifisterna för deras brist på patriotism och för att de utsätter sitt land för fara. Det låter på något sätt otäckt bekant, som om man hört det alldeles nyligen från en annan del av världen. Eller mera direkt uttryckt: Ingen diktatur är så effektiv som den som vilar på folkets vilja att förslava sig självt. Sällan är det nämligen så att ett maktövertagande sker på en natt, det må sedan gälla familjer, föreningar, kyrka eller församling, politiska partier, eller ungdomsgäng. För det mesta är det så att för att en person skall kunna få makt måste någon annan avstå makt. Och för mycket makt tycks leda till personlighetsförändringar eller som det heter: Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. Martin Luther King sa: Det värsta är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad. Det är inte lätt att veta var gränsen går mellan ont och gott. Den går i alla fall inte mellan människor, nationer, samhällklasser, kön. Gränsen mellan ont och gott går rakt igenom oss. Det visar oss inte minst alla tv-serier om brott, rättegångar och jurister. Man kan välja att vara tyst, vara medlöpare, låta andra bestämma.
Eller man kan välja att sticka ut hakan, stå upp för det som är rätt,
och ta följderna av det. Det är de dagliga valen vi gör som bestämmer om
resultatet av vårt liv blir ont eller gott.
För att kunna göra de rätta valen behöver vi vägledning och mod. För att kunna försonas med det faktum att vi ofta väljer fel behöver vi nåd. Frågan är var vi söker vägledning och vem som kan erbjuda nåd. Jani Edström
|