Skillnaden 5/2005

Denna höst inleddes lite annorlunda i Betel. Vi har, tillsammans med Andreaskyrkan, anställt en person som ansvarar för barnverksamheten. Hon heter Gabriella Ahlbäck och jobbar på halvtid i båda församlingarna, främst med att koordinera och hålla i trådarna för scout- och söndagsskolverksamheten, men också som ett stöd för de andra ledarna. Här följer en mycket informell intervju med henne.

Tio frågor till Bella

I Svenskfinland brukar vi ju börja med att ringa in ursprunget för att kunna bilda oss en uppfattning om personen i fråga, så:
1. Varifrån kommer du och var är du född?
Jag är född i Smedsby, i Korsholm, men bor numera i Grankulla

2. Har du alltid kallats Bella?
Så länge jag minns, men namnet fastnade speciellt under högstadiet. Fast min mamma brukade kalla mig Gabriella när hon menade allvar….

3. Hur länge har du varit scout?
Sen vi började med frikyrkoscouting för flickor i Kvevlax. Nu kommer jag inte ihåg årtalet (hon tänker) Det var så länge sen… En av mina scouter då var bl.a. numera operasångerskan Camilla Nylund.

4. Gick du i kyrkan när du var liten? Och varför fortsatte du?
Svar, ja. Jag gick i söndagsskolan och annan barnverksamhet när jag var liten och sen fortatte jag att gå i gudstjänsten och så fick jag uppgifter församlingen. Varför jag fortfarande går? Jag tror att Jesus har gett mig ett nytt liv och för att hålla min tro vid liv behöver jag också andra människor, dvs. en församling. Det tomrum som vi som människor har ska fyllas med någonting och där är gudstjänsten och församlingen viktig för mig. Den ger mig något som håller i vardagen och gör att min tro kan växa.

5. Är du alltid på gott humör?
Fråga mina barn. (hon skrattar högt, och intervjuaren tycker nog att svaret är Ja) Det finns ett bibelord som jag på något sätt tagit till mig. Det står i bibeln att vi ska ”tjäna Herren med glädje”. Då tänker vi först kanske att det gäller saker vi ska göra i församlingen, med ett glatt leende på läpparna. Men jag ser mer min glädje som en gåva från Gud. Ibland gör man ju saker bara för att man måste, men om glädjen är en gåva så blir det ju en helt annan sak. Jag kan gör något för andra MED min glädje, det är själva glädjen som blir tjänandet.

6. Har du något favoritlägerminne?
Nu som äldre har jag själv ordnat läger och nu beundrar jag flera av mina dåtida lägerledare, bl.a. Carl-Johan Eriksson. Han gjorde inget större väsen av sig som person men han fanns alltid med på lägren. Den där känslan av samhörighet och att få göra så mycket roligt tillsammans med andra, det är läger för mig. Fortfarande. Fnittriga kvällar och annat skoj.

7. Hur jobbar du nu?
Måndagar och onsdagar är mina arbetsdagar i veckan och naturligtvis kring veckosluten. Men jag går nog att få tag i på andra tider också om det behövs.

8. Om du fick en timme extra varje dag, vad skulle du göra med den?
Se på tv (skratt) Nä, jag vet inte riktigt. Jag tror inte att jag skulle märka det överhuvudtaget.

9. Finns det något du är rädd för?
Till min natur är jag ingen person som oroar sig för saker. Jag går inte och tänker på allt som kan hända för då skulle man ju inte våga göra nåt alls här i världen. Jag har en ganska stark grundtrygghet. Redan som liten var jag ganska självständig och gjorde saker på egen hand. Jag hoppas kanske främst att jag klarar av stunder av sorg, när de kommer, och jag försöker leva så att jag både kan ta emot eller ge hjälp när det behövs.

10. Vad tror du Gud säger när ni träffas i himlen?
Ja… det var svårt… Just nu tänker jag så här: Jag ser en fåtölj…en jättebekväm. Om det inte är en soffa så är det två fåtöljer och i den ena säger Han att jag får sätta mig och att jag ska få träffa en person som jag blir oerhört glad och överraskad att se. Det är någon jag stött på och kanske lärt känna nere på jorden, men som jag inte varit säker att jag skulle få se här uppe. Nu är hon/han här! Och vi har oändligt med tid att få prata och vara tillsammans.

a-le

I en av Harry Potter böckerna kan man dö om man tittar rakt in i den personifierade ondskan, i basiliskens öga. När Harry i slutet av boken möter basilisken blundar han därför. När han flyr undan måste han öppna ögonen och möter så basiliskens tomma blick. Den har inga ögon längre. Fenixfågeln har med sin starka näbb förblindat basilisken.

I serien Fantomen är det likadant men ändå tvärtom. Ingen kan se Fantomens ansikte och leva. Därför är han försedd med en mask. Det låter nästan som ett bibelcitat. Inte ens Mose fick se annat än ryggen av Guds härlighet. Att se Gud hade inneburit döden.

Följden av att möta den absoluta ondskan och den absoluta godheten är för en människa döden. Kanske för att en människa är sammansatt av både ont och gott. Är vi kanske både skapelseberättelsens perfekta människa, gudsavbilden, och syndafallets fallna varelse, syndaren?

Det är intressant hur ofta det onda tycks vara lättare att avporträttera och ofta är intressantare än godheten. Som ung tyckte jag Mr Hyde var intressantare än doktor Jekyll. Hitler utövar större dragningskraft på många unga vita män än moder Teresa. Dart Vader är på många sätt en mera fascinerande person än Luke Skywalker.

Eller kanske är det så att fascinationen för det onda bottnar i en sorts igenkännande. Vi vet idag att under vissa förutsättningar kan människor drivas till handlingar som varken de själva eller någon annan kunnat tro om dem.

Jag kan inte låta bli att förundras över människor som menar att människan enbart är god. Är det brist på självkännedom, har man inte lärt något av historien, eller är man annars naivt idealistisk?

En av Hitlers närmaste män Hermann Göring sa under Nurnbergrättegången såhär: - Ett folk kan alltid fås att handla enligt sin ledares önskemål. Det enda man behöver göra är att tala om för dem att de är utsatta för attack, att håna pacifisterna för deras brist på patriotism och för att de utsätter sitt land för fara. Det låter på något sätt otäckt bekant, som om man hört det alldeles nyligen från en annan del av världen.

Eller mera direkt uttryckt: Ingen diktatur är så effektiv som den som vilar på folkets vilja att förslava sig självt.

Sällan är det nämligen så att ett maktövertagande sker på en natt, det må sedan gälla familjer, föreningar, kyrka eller församling, politiska partier, eller ungdomsgäng. För det mesta är det så att för att en person skall kunna få makt måste någon annan avstå makt. Och för mycket makt tycks leda till personlighetsförändringar eller som det heter: Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut.

Martin Luther King sa: Det värsta är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad.

Det är inte lätt att veta var gränsen går mellan ont och gott. Den går i alla fall inte mellan människor, nationer, samhällklasser, kön. Gränsen mellan ont och gott går rakt igenom oss. Det visar oss inte minst alla tv-serier om brott, rättegångar och jurister.

Man kan välja att vara tyst, vara medlöpare, låta andra bestämma. Eller man kan välja att sticka ut hakan, stå upp för det som är rätt, och ta följderna av det. Det är de dagliga valen vi gör som bestämmer om resultatet av vårt liv blir ont eller gott.

För att kunna göra de rätta valen behöver vi vägledning och mod.

För att kunna försonas med det faktum att vi ofta väljer fel behöver vi nåd.

Frågan är var vi söker vägledning och vem som kan erbjuda nåd.

Jani Edström