Skillnaden 3/2005

Jubileumsår

Nationellt firar vi ekumeniskt Kyrkan i Finland 850 år. De svenskspråkiga frikyrkorna firar konferens under temat Enhet och mångfald - Gud mitt i livet. I ljuset av dessa festligheter firar Helsingfors svenska baptistförsamling 120 år.

Det anses allmänt att kristendomen kom till vårt land år 1155, då kung Erik av Sverige ledde det första korståget till Finland tillsammans med biskop Henrik. Vårt samhälle bygger långt på den ansvarskänsla som har sina rötter i kyrkans arbete. Det är inom kyrkans hägn skriftspråket, undervisningen och fostran, hälsovården, socialväsendet, informationsförmedlingen och rättsväsendet i Finland uppstått och utvecklats. Därför vill jubileumsåret lyfta fram kristendomens inverkan på vårt samhälle och kultur. Under året ordnas olika evenemang i samråd med den ekumeniska organisation som står bakom jubileumsåret.

Ett av dessa evenemang är frikyrkornas gemensamma sommarkonferens i Borgå 8-12 juni. Temat är Enhet och mångfald - Gud mitt i livet. Konferensen vill ge rum för Gudsmöte, fördjupad gemenskap, stärka ett gemensamt vittnesbörd och väcka tankar om frikyrklig självförståelse. Utåt uppvisar frikyrkorna en långt gående enhet som ibland skymmer det faktum att de alla representerar andliga och historiska rötter som har bred internationell förankring. Frikyrkorna är också de, en viktig del av vårt lands kristna kulturarv.

Trots olikheter sinsemellan finns det en enhet i mångfalden som gör att frikyrkorna har lätt att samarbeta på många plan. Minoritetsställningen, ett språk som förenar och många gemensamma andliga rötter har bidragit till ett gott samarbete både lokalt och nationellt. Konferens 2005 är ett resultat av detta goda samarbete. Som mötesplats uttrycker konferensen en strävan efter ett gemensamt kristet vittnesbörd i samhället. Samtidigt ger den utrymme för reflektion kring de olika samfundens historia, identitet och relation till den övriga kristenheten i vårt land.

Frikyrkorna förenas i en vilja till andlig förnyelse och en djup längtan efter Gud med ett personligt engagemang som följd. Detta engagemang kan ta sig uttryck i olika former, från evangelisation till ett medvetet samhällsengagemang, både socialt och politiskt. Frikyrkosamfundens omfattande missionsarbete i olika länder präglas både av förkunnande av evangelium och arbete för rättvisa, fred, religionsfrihet och människors välbefinnande.

För en jubilerande baptistförsamling i huvudstaden är det viktigt att vara medveten om sin egen, men också omgivningens, inte minst andra kyrkors och församlingars, historia. Vår församling grundades 1885, ungefär samtidigt som två andra frikyrkoförsamlingar i Helsingfors, Metodistförsamlingen, Friförsamlingen. Det var väckelsetider och folk längtade efter ett personligt Gudsmöte, ett behov som församlingen genom sin verksamhet ville svara på. Efter att under ett flertal årtionden hyrt utrymmen för sina samlingar byggde församlingen en stor och ändamålsenlig kyrka på Stora Robertsgatan. En splittring inom församlingen ledde dock till att kyrkan senare såldes och verksamheten så småningom flyttades till nuvarande lokaler på Skillnadsgatan.

Några saker som präglat församlingen under åren är pionjäranda, offervilja, frivillighet, öppenhet och ett kristet vittnesbörd. Men också splittringen hör till vår historia, vilket de äldre i församlingen ännu minns med smärta. Därför är det viktigt att idag verka för enhet och gemenskap inom församlingen men också tillsammans med andra församlingar på orten. De är de kristna på samma ort som utgör Kristi församling och det är ett gemensamt vittnesbörd som utgör grunden för en ökad trovärdighet för evangeliet. Om man vill sammanfatta församlingens liv under de gångna åren kunde man göra det med devisen ”Nära Gud och nära människan”, något som kunde vara församlingens valspråk under kommande år.

Jani Edström

Historiska vingslag

En dag i början av mars 2004 fick jag besök av Lennart Högström från Stockholm. Han berättade att hans mormor och morfar hette Petter och Maria Malmqvist och var med och bildade baptistförsamlingen i Helsingfors 1885. Vårt samtal blev ett utbyte av information om Petter och Maria, baptistförsamlingen och inte minst om betydelsen av att söka sina rötter både som enskilda och som församling. Jag fick veta att Maria var född i byn Indor i Dalarna. Den lilla byns historia finns dokumenterad sedan 1400-talet. Jag fick också veta att Maria var hårkulla på resa i Finland för att sälja sin produkter när hon kom i kontakt med troende kristna i södra Finland. Jag hade inte heller vetat att Petter och Maria hade ett sommarhus ute på Granö i Sibbo. Efter vårt samtal besökte Lennart Petter och Maria Malmqvists grav på Malms kyrkogård. ”På något sätt sluter sig cirkeln när jag ser gravstenen som jag borde besökt för länge sedan”, konstaterade han senare i ett brev.

Hed Mait Andersdotter, senare Maria Malmqvist, från Indor i Dalarna var hårkulla. Förutom hårkullor var tagelringskullor och korgmakare kända för sitt goda hantverk. En hårkulla reste omkring och sålde prydnader. Hon gick ofta från hus till hus och förevisade sina arbeten och tog upp beställningar på t.ex. armband och kedjor i olika färger gjorda av mänskohår. Hårarbeten är kända i Dalarna sedan 1830-talet. Enligt olika uppgifter lärde sig hårkullorna sitt hantverk i England, Riga, Tyskland eller Finland. Hårarbeten blev en mycket populär lokal näring i vissa socknar i Dalarna. Också i vårt land var hårkullornas arbeten kända. I Nagu kallades en klockkedja av mänskohår helt enkelt dalkulls-ked.

Alla hårkullor återvände inte hem till Dalarna, en del på grund av giftermål. Så gick det för Hed Mait Andersdotter från Indor som gifte sig i Stockholm med glasmästaren Petter Malmqvist från Helsingfors. Malmqvist grundade en mycket omfattande glasindustri i Helsingfors. Han var också med och grundade Helsingfors baptistförsamling. Glasindustrin har försvunnit men församlingen består.

Jani Edström

Källa: Våmhusfrjädingen. Folklivsskildringar utgivna av Kungl.Gustav Adolfs Akademien 1944.

Maria Malmqvist 1882

Församlingens tidiga år

1880 flyttade fyra flickor från Jakobstads baptistförsamling till Helsingfors. På vårvintern 1881 flyttade även Otto Hermans från Forsby till Helsingfors. De mötte tillsammans två baptister från Wåmhus församling i Dalarna, i Sverige. De grundade dock ingen egen församling utan samlades tillsammans med andra troende som kallade sig "De fria".

Petter Malmqvist

Hösten 1881 kom Petter Malmqvist som var en ung baptist från Stockholm till Helsingfors. Han hade hemma hört till Stockholms första baptistförsamling och kom i Helsingfors att sakna sin församling och dess aktiva verksamhet. I "Hemmet för de elända" där "De fria" samlades träffade han till sin glädje den lilla gruppen baptister. De började tillsammans samlas till nattvardsmöten. De hade ingen lokal utan samlades hemma hos någon av dem eller någonstans utomhus.

Hösten 1884 gifte sig Petter Malmqvist och Maria Andersson som var en av flickorna som kommit från Dalarna och gruppen började samlas hemma hos dem och man började hålla offentliga predikningar. En söndagsskola grundades hemma hos Malmqvists den 7. december 1884. De hade tagit intryck av söndagsskolidén från Sverige dvs. från Stockholms första och andra baptistförsamlingar. När söndagsskolan startade deltog 12 barn, nästa söndag kom 24! En luthersk präst försökte få myndigheterna att stänga söndagsskolan och Petter Malmqvist hotades tidvis av utvisning.

Matts Lignell

Våren 1885 var Matts Lignell som då verkade på Åland på besök i Helsingfors. Han höll möten hemma hos Malmqvists och i De frias lokal. Under hans besök, den femte april 1885 bildades Helsingfors baptistförsamling hemma hos Petter och Maria Malmqvist på Barnhemsgatan 6 i Helsingfors. Församlingen bestod då av fem medlemmar. Petter Malmqvist blev församlingens föreståndare. Redan under första verksamhetsåret utökades församlingen med 14 medlemmar. 1889 flyttade församlingen till en annan lokal på Barnhemsgatan eftersom det blivit för trångt att samlas hemma hos Malmqvists och bara fem månader senare var också den för liten så verksamheten flyttades till Eriksgatan.

Barnhemsgatan 6

En av de viktigaste frågorna för den unga församlingen var att hitta en predikant. Man löste frågan genom att 1886 be Alfred Öhman att predika en gång i månaden. 1888 skaffade man en dopgrav.

Stora Robertsgatan 24

Församlingen i Helsingfors i motsats till många andra församlingar blev egentligen inte motarbetad av kyrkliga eller statliga myndigheter, eller utsatt för förföljelse. Det enda var ett litet bråk med prosten Bengelsdorff den 27 december 1889. 1890 hade medlemsantalet vuxit till 24 medlemmar. Samma år blev Otto Hermans församlingens sekreterare och ledde på det sättet församlingen tillsammans med Petter Malmqvist. Följande år började man hålla söndagsförmiddags gudstjänster. Senare det året fick de ett meddelande om att Baptistsamfundets i Sverige yttre mission beslutat att understöda predikanterna Giescke och Lignell för verksamhet i Helsingfors och Petersburg. Giescke blev på det sättet församlingens predikant. 1895 flyttade Giescke till Åland.

Den 22 juni 1900 hade man predikantval inom församlingen. O.Th. Lantz och Matts Lignell fick lika många röster men styrelsen i Stockholm utsåg Lignell till att bli predikant i Helsingfors. Den 8 augusti samma år kom Lignell till Helsingfors. 1901 hölls baptisternas årskonferens i Helsingfors och i juni 1904 flyttade församlingen till Stora Robertsgatan 24 som 1909 inköptes genom J.H. Swordson, som kommit från Kina där han varit missionär, i Helsingfors baptistförsamlings namn.

Tove Eriksson

Juniorläger 1935

Betels juniorförenings ”pins”-märke

1935 deltog 13-åringen Dolly Grönlund i juniorlägret som hölls i Mårtensby i Esbo. Lägret hölls i Betels regi och Karl Winqvist var lägerchef.
Tälten bestod av preseningar som spändes upp och rymde 8-10 lägerdeltagare.
Sovsäckar var okända och alla hade lakan och filtar. Man sov på bolstervar som fylldes med halm eller det som fanns.
Köket var under bar himmel och det var Judith Svartström som stod för matlagningen. Frukost och två mål mat fick man om dagen.
Dagsprogrammet bestod av olika samlingar och bibelstudier. Man hade också simning och andra aktiviteter på programmet.
Dolly deltog senare också i juniorlägren i Mellungsby 1936, på Granö 1937, i Hannus, Esbo 1938 och Mellungsby 1939.
Fotona är lånade från Dollys fotoalbum. Också fotot på pärmen som är från juniorlägret 1937 på Granö. Maria och Petter Malmqvist tillsammans med lägerdeltagarna.
Dolly heter numera Eriksson.
-re-

Mina förväntningar inför resan

Tre ungdomar berättar om sina förväntningar inför resan till baptisternas stora jubileumskongress i Birmingham, England 27-31 juli 2005

Carolina Edström:
Jag ser fram emot att få träffa baptister från hela världen, baptisterna i Svensk-Finland är trots allt en minoritet i minoriteten. Vet inte hur bra Baptistsamfundet representerar baptisterna i hela världen. Eventuellt kanske man kan knyta kontakter med baptistungdomar i något annat land. Så klart skall det också bli roligt att återse England och shoppa lite. Förhoppningsvis kanske det blir lite kultur någon kväll, Fantomen på Operan kanske. Det är roligt att få resa med ett stort gäng och räknar med att få med mig mycket erfarenheter och souvenirer.

Aurora Frände:
Jag ser fram emot att få träffa baptister från andra länder. Överhuvudtaget hoppas jag att allt går bra och vi har det trevligt. Dessutom måste jag erkänna att shoppingen intresserar mig en hel del.

Elias Edström:
Jag hoppas att få se en ”riktig” baptistisk gudstjänst som i filmen Bluesbrothers. Jag hoppas att få en större syn på baptismen och se den från ett annat perspektiv. Jag hoppas att jag skall få mera baptistiska vänner. Jag hoppas också att jag andligen kommer att få ut något av det hela och jag hoppas att så många av mina österbottniska vänner också skall komma dit. Sedan hoppas jag att få slippa mina släktingar eller i alla fall få distans från dem. Jag har inte heller varit i England förr vad jag minns, så själva kulturella delen skall bli intressant. Men framför allt ser jag fram emot att få smaka engelskt te.