Skillnaden 2/2004

Rick Warren har sagt ungefär såhär med lite tolkning av skribenten: ”Det finns två orsaker till att människor inte är kristna. Den första orsaken är att de inte mött kristna – således inte kunnat påverkas av dem. Den andra orsaken till att människor inte är kristna, är den att de mött kristna och påverkats av dem – inte vill ha något att göra med dem.”

Ovanstående handlar om påverkan i positiv eller negativ mening. Det är klart att vi alla, åtminstone vi som bekänner oss kristna, har en intension om att påverka vår omgivning positivt. Å andra sidan vet du att det är inte fel på våra avsikter i positiv mening, men Paulus sa ju också på sin tid, vi läser det i Rom 7:19 ”Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Inte heller vi får det till. En sak är dock säker, vi påverkar och påverkas hela tiden livet igenom.

Jesus nämner tre ting som påverkar. Han talar om ljus, salt och jäst eller surdeg. Alla dessa gör något med sin omgivning.

Ljuset lyser upp i mörkret. Mörkret döljer, men i ljuset avslöjas det som finns i mörkret. Jesus säger Matt 5, 14 ”Ni är världens ljus…” Matt 5, 16 ”Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna,…” Vi ska vara med och påverka vår omgivning.

Vi ska också vara med och påverka som saltet. Saltet förhindrar förruttnelse. Förruttnelse kan också betyda upplösning. Den synonymen går rätt in i vårt liv och samhälle. Det är mycket av etisk och moralisk upplösning i vårt samhälle just nu. Normer flyttas hela tiden och gränser suddas ut kring vad som är etiskt och moraliskt rätt. Kan vi påverka, eller ska vi följa med strömningarna i tiden? Matt 5, 13 ”Ni är jordens salt...” , sa Jesus. Vi ska som kristna vara med och påverka förruttnelsen och upplösningen.

Ja vi behöver påverkas i vårt inre och vi ska påverka inifrån som jästen. Att påverkas i sitt inre är inte lätt. Det är så ”många andra” som konkurrerar om platsen i vårt inre. Vi bör ändå hela tiden vara upptagna med detta. Andlig växt och utveckling i våra liv har bara en mylla den kan växa i – vår vilja. Vi måste få bort alla hinder för växt och utveckling i våra liv. Det som jag ser i dag som en stor möjlighet för oss att utvecklas positivt i är en miljö som vi kan kalla livsnära miljö. Såna miljöer kan vi vara med och skapa i våra församlingar. Den miljön går ett steg längre än gudstjänsten. Det skapas av människor som lever nära varann, delar livet, både det goda och det svåra. I den trygga relationen med varann vågar vi öppna oss i samtal och bön/förbön och där kan vi vara med och påverka varann till en positiv och ljus Gudstro och vardagskristendom precis som jästen påverkar degen till att bli gott bröd.

Du påverkas och påverkar – sträva till det goda.

Nils Erik Vikström

Omsorgen om barnet

Jan Edström

I början av året utlystes fyra ekumeniska tacksägelse-, bot- och böndagar av republikens president. I anslutning till böndagarna har presidenten signerat en text, det s.k. böndagsplakatet, som tar fasta på omsorgen om barnets ställning i samhället.

När man ser på vilka värderingar som styr vårt samhälle, våra värderingar och våra prioriteringar kan det vara bra att ha barnet som referensram. Det är nog möjligt trots att man inte har egna barn, men blir mera konkret när man dagligen för eller hämtar, tillåter eller förbjuder, medlar, samtalar, diskuterar, läser saga eller ber aftonbön. För att inte tala om alla de praktiska sakerna.

Redan Bibeln, en mycket underskattad bok som källa för levnadsvisdom, förknippar barnet med ansvar, välsignelse, framtid och hopp. Jesus påminde också om vikten av att skydda barn från övergrepp.

Böndagsplakatet för i år konstaterar att ett barn har rätt till trygghet och skydd. Barn behöver särskilt skyddas från såväl yttre, psykiskt som kulturellt våld. Barndomen präglar en människas hela liv. Därför är det nödvändigt att skydda barnet från skadlig påverkan såväl hemma, i skolan och i samhället.

Förutom de allmänna synpunkter på barnets trygghet som böndagsplakatet behandlar är det särskilt en sak som jag som förälder till ett antal barn i olika åldrar skulle vilja lyfta fram. Det är det faktum att barn tar intryck av det de ser och upplever. Det är i hemmet som grunden läggs till barnets syn på sig själv och sin omvärld.

Idag riskerar barn att redan tidigt utsättas för våld genom medier och underhållningselektronik. Det är ett faktum att underhållningsvåldet påverkar människors värderingar och attityder. Risken är att också barn okritiskt accepterar våld som en del av livet och som en metod för konfliktlösning. Många av oss vuxna har ju redan gjort det. Det är bara att ta del av statistiken över våldsbrott inom familjer.

Som förälder kan man inte påverka vad som sker i skolan och i kamratkretsen. Däremot har man ansvar för det som händer i hemmet, vilka tv-program, filmer, video- eller dataspel som köps in, används eller visas. Jag vet att man i många familjer har man en återkommande diskussion om de rekommenderade åldersgränserna för filmer. Det som antas vara lämpligt för en 15-åring passar kanske inte lika bra för en 6-åring, antingen för att det är direkt skadligt eller för att ett litet barn helt enkelt inte har möjlighet att förstå vad det handlar om.

Det är bra att diskutera vad som är lämpligt att se. Jag tror likgiltighet är det värsta man kan ge sitt barn, detta att man inte bryr sig om vad barnet ser, hör, upplever. - Det är nog inte så farligt, det är bara på film. Alla barn klarar inte av att processa det de sett på t.ex. tv.

En sak som jag vet att många föräldrar skulle vilja ha är mera föräldrasolidaritet när det gäller uppfostran och gränsdragning. Det kan gälla hemkomsttider eller vilka filmer eller dataspel som skall tillåtas. Med barnet kommer ingen instruktionsbok med felsökningsguide eller bäst före garanti. Inte heller går man i föräldraskola. Ändå förväntas man klara också svåra bedömningar. I själva verket är man som förälder rätt utelämnad till sig själv, eller om man är två, till varandra. Därför är alla samtal mellan föräldrar av typen "hur gör ni, så här gör vi" av stor betydelse.

Det jag tycker mig märka hos dagens föräldrar är att vi har svårt att vara klara och tydliga, dra gränser och motivera varför, ifall det behövs. Vi har svårt att inse att klara gränser är ett uttryck för kärlek och omsorg om våra barn. Det är inte bara stressade arbetstagare som behöver kunna säga nej, det gäller också föräldrar. Ett bestämt, kärleksfullt nej är i längden mera konstruktivt och karaktärsdanande än ett likgiltigt ja, både för barn och föräldrar.

Slutligen ett citat ur böndagsplakatet: Familjen är en av samhällets viktigaste byggstenar och barnet den sköraste. Om familjen mår bra mår barnet också bra. Barnets välbefinnande bör därför alltid beaktas vid samhällspolitiska åtgärder och förändringar. Barn utgör vår framtid, en källa till glädje och välsignelse. Därför är de också föremål för vårt gemensamma ansvar.

NU HETER VI SCOUTKÅREN STIGFINNARNA!

Från och med i år tillhör vi Scouternas Världsförbund! Här kan du läsa om hur det gick till och vad det kommer att betyda för oss i BAS.

Ett stort steg har tagits inom frikyrkoscoutingen. Den 14 februari stiftades frikyrkoscoutkåren Stigfinnarna r.f och med det anslöt vi oss sig till Finlands Svenska Scoutförbund r.f. (FiSSc)

I och med att vi har bildat förening, kan vi i Betel och Andreas scoutkår gå med i Stigfinnarna och på det sättet vara anslutna till FiSSc och Suomen Partiolaiset. Detta gör också att vi blir en del av Scouternas världsförbund.

Frikyrkoscoutkårerna från Larsmo i norr till Helsingfors i söder, kommer efter det här att vara en enda stor kår. Alla gamla ”kårer” blir avdelningar i Stigfinnarna r.f.

Tanken att vara med i FiSSc har funnits länge och kommit fram då och då. I samband med storscoutlägret på Kilen 2001 tog FiSSc kontakt med SCON (Frikyrkliga scoutkommittén) och besökte oss där. Sedan dess har kårcheferna samlats ett antal gånger för att diskutera frågan och vägt för- och nackdelar mot varandra. Representanter från FiSSc har varit inbjudna och svarat på frågor.

En bidragande orsak till att diskussionen tog fart var KFUK/KFUMs besked att de inte längre kunde sälja sina märken till SCON eftersom vi inte var medlemmar av världsscoutförbundet. Efter anslutning till FiSSc kan vi fortsätta att beställa märken från Sverige. Troligen är att vi övergår till det material som FiSSc har ändå, eftersom det är anpassat efter finlandssvenska förhållanden.

Scoutingen i Betel och Andreas kommer att fortsätta som tidigare, det som förändras är att varje scout och ledare måste betala en medlemsavgift som erläggs till FiSSc och som berättigar till medlemskap. Märkena kommer att se annorlunda ut och materialet blir lite annorlunda. Den kristna inriktningen som frikyrkoscoutingen har haft, kommer att fortsätta -det har Stigfinnarna r.f. med i sina stadgar.

Vi kommer fortsättningsvis att ordna läger på Humle och Utterö samt att ordna ledarkurser vid behov. Från FiSSc´s sida kommer också en grundkurs att ordnas för att presentera materialet för scoutledarna.

I Stigfinnarna r.f.s styrelse sitter Alex Henriksson som (ordförande )kårchef. Sara Mikander, (vice ordförande) vice kårchef, Elin Kanckos, Lina Lindman och Thomas Knuts samt representanter för FMU och SBFU.

Be för den nya kåren och för styrelsen som skall sätta upp arbetet med den nya kåren. Många viktiga detaljer skall ännu slås fast och scoutledarna behöver få lära känna det nya materialet.

Anna Rundell