Skillnaden 1/2004

Runeberg och ordet

I år firas 200 års minnet av nationalskalden Johan Ludvig Runebergs födelse, 5.2. 1804. Jubiléet till ära tillägnas Runeberg många nyskrivna texter, kulturprogram, andaktsprogram och till och med en egen hemsida, www.runeberg.net. Eftersom jag råkar vara född i samma stad som Runeberg, staden Jakobstad, känns det inte oviktigt att ägna några rader åt den person som tillbringade många somrar i sin stuga utanför Jakobstad där han hämtade bilder och inspiration för sitt diktande.

Runeberg är ju mest känd för att han skrev texten till nationalsången Vårt land, Fänrik Ståls sägner, en hel del andra kända verk inklusive många fina dikter och psalmer. Faktiskt gjorde Runeberg ett eget psalmboksförslag ur vilket psalmbokskommittén sedan valde ut många psalmer till den lutherska psalmboken.

Ett av mina första minnen som jag förknippar med Runeberg var när jag gick i första klass och nyss hade införskaffat den obligatoriska psalmboken. En runebergpsalm som jag minns att vi både sjöng och fick förklarad för oss var psalmen En dyr klenod en skär och ren (nr 64 i Psalmer och Sånger). Ingen av oss visste vad en klenod var förrän lärarinnan förklarat att det betyder skatt, något man har kärt. Ord och formuleringar i psalmen som kändes ålderdomliga redan då hindrar emellertid inte att man reflekterar över psalmens budskap.

Runeberg prisar Guds ord, den yppersta klenoden. Ordet är dyrbarare än guld och ädelstenar. På samma sätt prisas visheten i Bibeln. Runeberg betonar att alla har rätt till Guds ord, det tillkommer alla. Denna rätt kämpade reformatorerna för på sin tid. I vår tid arbetar bibelöversättare och bibelsällskap med att ge ut bibeln eller delar av bibeln på allt fler språk, så att alla människor skulle få läsa Guds ord på sitt eget språk.

Ordet är både tidlöst och tidsbundet. Det drabbas inte av rost och mal och det känns nytt varje dag, det är en fast grund för generation efter generation. Ordet är som Gud själv, evigt och bestående, nära och engagerande. Ordet når fram till varje människa i varje ny livssituation. Det är det stöd som bär när allt annat sviker. Det är den trygga hamnen i livets stormar, en källa till glädje och tröst i sorgens stund.

Risken är ändå stor, menar Rubeberg, att människorna glömmer bort ordet eller ersätter det med mänsklig visdom. Runeberg hade en tro på Guds ord och dess renande kraft. En av de vackraste bilderna på detta finns i psalmversen om vattenfågeln som dyker ner i vattnet, en bild på mänskosjälens förblivande i ordet som renar och ger trygghet.

Runeberg prisar Gud för den nåd som Gud ger oss genom ordet. Nåd innebär ju att alla är jämlika, ingen har gjort sig förtjänt av den eller behövt anstränga sig för att få del av den. Nåd är också det som går utöver det som är rätt och rättvist. Ingen är längre fattig eller rik när vi äger Guds ord. Man känner ekot från en annan författare, Paulus, som menar att nationalitet, kön, social ställning ingenting betyder när alla är delaktiga av enheten i Kristus. Genom Ordet äger vi alla hemortsrätt hos Gud. Kanske är detta trots allt det viktigaste konstaterande Runeberg gjorde som diktare, en man som bland mycket annat också fick nåden att lägga sina ord i Ordets tjänst.

Jan Edström

Vägen till ett bättre liv

Ann-Lois Edström

Åtminstone en gång per år försöker jag bli en bättre människa (oftast blir det tyvärr fler försök under årets lopp).

Samma förbättringstankegångar dyker upp i medierna med jämna mellanrum. Efter nyår och all julmaten är det bantningsvågen som gäller. Många gör stora pengar på att erbjuda de snabba lösningarna: ”10 steg till en snyggare kropp”, ”Så gick jag ner 20 kg på två veckor” etc. Andra koncentrerar sig på inredningen; nya möbler, nya gardiner kan troligen förbättra din livskvalitet. Sen finns det också erbjudanden om olika slag av meditation och mental träning som ska ge dig en harmonisk insida. Det låter mycket lätt och behändigt. 10 enkla steg till ett bättre liv. Köp paketet och du har ditt på det torra.

Besvikelsen blir stor när man efter några försök inser att det inte gick så lätt eller så snabbt. Tidningarna och böckerna med de goda råden dammar igen och jag är kvar med mitt gamla jag.

Just nu läser jag en bok om andlig vägledning, Leva i livets rytm av Larsolov Eriksson. Den behandlar frågor som varit centrala för människans andliga tillväxt under århundraden och baserar sig på erfaenheter och traditioner genom tiderna.

Något i början av boken som fick mig att stanna upp var frågan ”Hur ska jag bevara mitt hjärta?”, som motsats till frågan ”Hur ska jag hinna med allt?”. Min första spontana reaktion när jag bläddrade i boken var ”OK, var finns nu de 10 enkla stegen med de snabba svaren på denna fråga?”

Författaren tog mig snabbt ur villfarelsen genom att förklara att han inte kommer med något nytt mellan dessa pärmar. Istället upprepar han en del av det jag redan vet, bl.a. vikten av regelbunden bibelläsning och bön/stillhet. Han talar om pilgrimen, som har ett medvetet mål för sin vandring och är villig att betala priset för andlig mognad och tillväxt. Den irrande andliga vagabonden eller upplevelsesökande andliga turisten kan också bli en pilgrim, det är inte för sent.

Det känns både befriande och spännande att läsa och fundera över tankarna i boken. Det är viktigt att korrigera perspektivet på tillvaron med jämna mellanrum. Vad är viktigt och vad är nödvändigt? Jesus säger till Marta i Lukas 10: 41-42 ”Marta, Marta, du gör dig mycket bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs.” Spontant vill jag protestera och försvara Marta. ”Men, men...” När jag funderat över texten inser jag att Jesus inte alls nedvärderar Martas arbete och möda, men det är hennes bekymmer och oro han vill befria henne från och kanske inbjuda henne att också sitta ner en stund vid hans fötter och bara lyssna.

Denna inbjudan är den viktigaste kallelsen, till oss alla.

Vår pilgrimsväg kan se lite olika ut, vi är ju skapade till individer, men vi kan vandra gemensamt, stöda, hjälpa och uppmuntra varandra. Ibland sätter någon sig ner och vilar en stund vid vägkanten, medan en annan sprintar förbi. Livet ser olika ut för oss alla, men han som kallar oss är densamme och målet ävenså.

De 10 snabba svaren får ge vika för den lite mer mödosamma och långsamma pilgrimsvägen, men jag tror att slutresultatet blir hållbarare!

I Franciskus fotspår.
Om enkelhet, tro och vardag
2003-12-14

John Michael Talbot (med Steve Rabey)

Recension av Dan Frände

Det kan inte förnekas att jag ofta känner mej något skeptisk till böcker skrivna av nu levande amerikaner. Kanske läste jag i min ungdom för mycket överoptimistiskt dravel som endast gjorde en illa till mods. Talbots bok är dock annorlunda, eventuellt eftersom han tagit den helige Franciskus som ett slags samtalspartner och förebild.

Boken har utkommit på engelska 1997 och utgavs i svensk översättning 2003 av bokförlaget Cordia. Översättningen är mycket förtjänstfullt gjord av Janne Carlsson, redan för språket lönar det sig att läsa boken. Egentligen har jag bara två formella anmärkningar. För det första blir det inte klart vilken roll Steve Rabey spelar för bokens tillkomst. Min bedömning är att han fungerat som ett slags språkgranskare; Talbot själv är ju sångare och låtskrivare. Den andra anmärkningen gäller det stora antal citat som boken innehåller. I stort varje sida bjuder på ett mer eller mindre talande citat (t.ex. Man tar sig snabbare till himlen från en hydda än från ett slott). Genomgående i boken anges endast upphovsmannen till citatet, däremot inte var man kan läsa uttalandet i fråga, något som är ägnat att skapa irritation.

Men käre vän, låt inte dessa små anmärkningar avskräcka dej från att läsa boken. Den är nämligen mycket rik på livserfarenhet. Det är entydigt att Talbot uppfyller det grundläggande kravet på en andlig vägledare; de råd han ger har han också själv prövat på. Efter en karriär som rockmusiker råkade han i en djup personlig kris och drog sig tillbaka i ensamhet för en längre tid. Efteråt startade han en gemenskap som lever enligt Franciskus regler. Boken innehåller ställningstaganden till olika delar av det kristna livet och genomgående berättar han om hur Franciskus såg eller kunde tänkas se på en viss omständighet eller fenomen.