Skillnaden 4/2003

Som församling står vi inför en ny situation

Vår pastor Samuel Pettersson har beviljats tjänstledighet ett år framåt räknat från 15.8.2003. Han arbetar under denna tid som pastor i Åsbro Frikyrkoförsamling i Askersund, Sverige. Någon vikarie för pastorn har vi inte anställt utan avser att sköta höstens och vårens verksamhet med gemensamma krafter. Pastorsbostaden på Oksanengatan har vi tillfälligt hyrt ut åt Johan Wingren med familj.

Hur skall vi då klara söndagens gudstjänst? Inom styrelsen har vi kommit överens om att vår föreståndare Jani Edström predikar en eller två gånger per månad. Särskild prioritet ges de söndagar när vi firar nattvard. Vi avser också att ta kontakt med personer som kan tänkas vara villiga att predika hos oss. Meddela gärna önskemål och förslag. Församlingens ledning är övertygad om att det varje söndag kommer att predikas i Betel.

Det blir inte lätt utan pastor men det skall nog gå med gemensamma krafter. Vi har fått löfte om bönesvar och fortfarande gäller ordet i Hebreerbrevet 3:6 "Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss."

Dan Frände
styrelseordförande

Sackaios -effekten
eller
Vems bröd äter vi?

Det var vårfest i kyrkan och barnen framförde ett drama om Sackaios, den kortväxte tullmannen i Jeriko. Det var inte svårt att leva sig in i berättelsen när Sackaios' huvud skymtade fram bakom yuccapalmen som fick agera träd, en sykomor i Bibel 2000, ett mullbärsfikonträd i 1917 års översättning

Sackaios är säkert mest känd för att han klättrade upp i det berömda trädet för att bättre få syn på Jesus och hans följe när de kom in i staden. Hur skulle han annars få syn på Jesus för de många nyfiknas skull?

Sackaios tog en medveten risk. Trädklättring hörde nämligen till de förbjudna sporterna för vuxna män i den österländska kulturen. Man kan alltså räkna med att han räknade med att utsätta sig för den tvivelaktiga äran att bli utsedd till årets byfåne genom sitt tilltag. En man hade sin värdighet att tänka på.

Fast egentligen hade han inte så mycket att förlora.

Han var redan den mest hatade mannen i stan på grund av sitt jobb som tullindrivare åt ockupationsmakten. Han utnyttjade sin ställning för att öka sina egna inkomster genom att sätta en del av de förhöjda tullavgifterna i egen ficka.

Intressant är att Sackaios tilltag uppe i trädet ledde fram till en omstörtande förändring i hans liv. Han blev sedd från sin utsiktspunkt av Jesus, som utmanade Sackaios till en sällan skådad gästfrihet. Det hade han nog inte räknat med när han klättrade upp i trädet, och säkert ingen annan heller.

När jag igen lever mig in i dramat om Sackaios slår det mig att tiderna inte förändrats så mycket sedan den heta eftermiddagen i Jeriko för länge sedan. Sackaios-syndromet lever vidare idag.

Numera är det lätt att tycka att Sackaios representeras av företag och institutioner med lika exotiska namn. Liksom Sackaios vill de maximera vinsten på bekostnad av vanliga människors möjligheter till ett drägligt liv. Mer eller mindre uttalat. Oftast mindre så att det inte skall vara så uppenbart. Man räknar med att de flesta inte orkar bry sig i längden. Precis som på Sackaios tid. Brydde man sig vågade man i alla fall inte protestera eftersom övermakten var för stark.

Men det finns alltid någon som bryr sig och de blir fler och fler. Till och med där man inte väntar sig det. Det är de som gör skillnad på gula bananer och gula bananer, de som ser skillnad på vanliga bananer och rättvisemärkta bananer. Det är de som är beredda att betala ett högre pris för att de bryr sig om dem som odlat bananerna.

Till skillnad från Sackaios som förvandlades utan påtryckningar och hot kommer knappast dagens Sackaios-institutioner att förändras utan nya trender i våra köpvanor. Vi kan återbetala en del av vår skuld genom att köpa dyrare och rättvisare produkter. Eller låta bli.

Det finns allstå en annan Sackaios-effekt också, en mera positiv. Den syns när tullmannen lovar att betala igen överstora tullbelopp och stryka ett streck över innestående skulder.

Ännu har detta inte skett i så stor utsträckning i vår tid. Men en del har hänt. Det är knappast någon som inte har märkt att det finns de som vill jobba för att denna trend breder ut sig mer och mer. Man ställer frågor som Vem är egentligen skyldig vem? Vem äger regnskogarna, djuren och naturen? Vems bröd äter vi? Hur konsumerar man vettigt i en värld där alla är beroende av alla? Genom att ställa de rätta frågorna kan vi tillsammans hitta några av svaren.

Ingen av oss går fri från skuld, varken moralisk eller ekonomisk. Kanske är det dags att utvidga begreppet och inse att vi alla är delaktiga i skulden, synden. När vi insett detta kan vi tillsammans vara med och arbeta på vår och hela världens frälsning. Inte bara för evigheten, men redan här. Rent vatten, rättvisa bananer, ger både ett bättre samvete och friskare barn, inte bara hos oss utan överallt i världen. Sackaios effekten har satts igång.

Tillsammans får vi be: Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Jan Edström

Dopgudstjänst i Betel

Söndagen 1 juni var det igen fest i Betel. Då döptes Joel Edström och Jonathan Sjöberg på sin egen bekännelse till Kristus. Efter dopet välsignades de och välkomnades som medlemmar i församlingen. De nydöpta fick också ta del i firandet av nattvarden, Herrens måltid, tillsammans med hela församlingen. Släkt och vänner till de nydöpta deltog också i gudstjänsten.

Mötesledare var Ann-Lois Edström. Före dopförrättningen läste Inger Sjöberg om dopet ur Romarbrevet 6. Kristina Krogius sjöng ett par sånger i samband med dopet och Carolina Edström, Annika Alatalo och Ellen Andersson sjöng och spelade vid nattvardsfirandet. Som dopförrättare fungerade Jani Edström som också höll doppredikan. Organist var Inger Eriksson.

Före dopet ställde dopförrättaren ett par frågor till dopkandidaterna: - Tror du på Jesus Kristus som din herre och frälsare? och - Vill du bli döpt in i Kristus för att leva med honom i ett nytt liv?. Efter att de svarat ja på frågorna döptes Joel och Jonathan i tur och ordning i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn genom att hela kroppen sänktes ner i vattnet i dopgraven.

Vi önskar Guds välsignelse över de nydöpta. (je)

Scoutlägret ”Mitt i världen”
sommaren 2003

Söndagen den 27 juli fylldes den gamla fotbollsplanen på Hummelholmen i Monäs, Munsala av björnar, uttrar, ekorrar, lodjur och många andra ”djur”, allt från Larsmo i norr till Helsingfors i söder. Patrull Björnen från Helsingfors anlände också, med lite förstärkning. Hastigt kom fyra tält upp trots några regnskurar. Sedan började det verkliga byggandet. Av slanor, rep och presenning uppstod ett kombinerat mat- och diskbord, eldstad, kylgrop och slaskgrop. Helt otroligt att se hur alla högg i och jobbade! Mellan varven blev det lite saftpaus. Tystnaden inträdde oficiellt kl. 23.00, men en del arbeten fortsatte i det tysta för att vi skulle kunna äta frukost sittande under vårt tak.

Varje dag inleddes med väckning 8.30, fast de flesta av björnarna var redan vakna den tiden. Flagghissning varje dag 8.45, sen var det dags att få igång elden, duka fram frukost, äta och sen diska och städa undan. En lista gjordes upp för att alla skulle ”få” pröva på allt. Alla måltider förbereddes och intogs i det fria. På frågan ”När blir det mat?” kom ofta svaret ”Så fort de som ska laga den börjar på”. Ingenting utan arbete. Slavdrivarna Anna och Ann-Lois jagade ibland scouter som inte höll reda på tidsbegreppen och som av någon underlig anledning förirrade sig till linbanan bredvid när det blev dags att diska. Men jag måste erkänna att patrull Björnen är en mycket välfungerande patrull där alla hjälper till. Alla har olika gåvor, endel behärskar vedhuggning eller eldning, medan andra verkligen kan diska eller duka fram.

På måndagen hade vi en mycket upptagen dag. Kl. 14.00 började världsvandringen, en vandring som blev ganska lång, men då hann vi också besöka åtta olika länder, bl.a. Nepal, Tyskland, Sudan, Thailand och Brasilien. På varje station fanns en person som antingen kom från det landet eller besökt det. Vi fick smaka på olika specialiteter som apbrödsträdsfrukt, Nepalesiskt te, jordnötsgodis från Brasilien m.m.

Efter vandringen blev det en snabb matlagning, Pyttipanna a la Humle. Sen dags för lägerbål med olika programinslag. Kvällarna avslutades med flagghalning och sen kvällste vid lägret. En kväll påbörjade vi en mycket rafflande spökhistoria som blev en vandringshistoria där alla som ville fick berätta en del. Den fick inget slut detta läger eftersom en akut fnissattack satte stopp för allt berättande. Kanske får vi höra hur det gick för de gröna små varelserna nästa läger?

Varje förmiddag fick vi se ett bibeldrama av något slag, bl.a. fick vi träffa Simson och Delila och fick också följa med hur det gick för Sodom och Gomorra. Efter dramat följde dagens gäst inne i lägergården (enda gångerna vi var inomhus). På tisdag snickrade vi. Av olika träbitar snickrades allt från kameror till smörknivar och båtar fram. En tomte såg också dagens ljus. På onsdag var det dags för en liten kurs i matlagning i det fria på campingkök. Vi tillagade delikat äppelpaj och kardemummabullar. Lite extra kryddor i form av gräs och sand förekom, men det smakade jättegott! Getingarna var mycket aktiva den dagen och anföll två av björnarna, men inga bestående skador uppstod.

På onsdagen anlände också bäverpatrullen Räven. Tyvärr var de den enda bäverpatrullen som kom detta år, men de välkomnades varmt. Mycket varmt eftersom solen stekte från en klar himmel! Raskt byggde de upp ett fint bord med bänkar, samt diskbord och eldstad. De fick ett varmt mål mat om dagen färdigt från köket, men allt annat tillagade de själva. Vissa av dem blev duktiga på potatisskalning. Andra visade talanger inom eldningsområdet. Man kan tydligen sitta och titta på elden hur länge som helst.

Torsdagen blev en spännande dag. På eftermiddagen tog vi plats i bussar för att åka till Storsand med simning och sandslottsbygge på programmet. Efter att vi simmat en stund drog ovädret fram. Åskan mullrade allt närmare och när regnet började ösa ner tog vi skydd i omklädningshuset i väntan på bussarna. Regnet förvandlades till hagel och det var mycket spännande! Ännu mer spännande var det för patrull Räven som, som riktiga scouter, tog skydd utomhus och blev mycket våta! Bussarna kom och vi åkte tillbaka för att torka upp oss. Sandslotten fick vänta till ett annat år. Tillbaka i lägret väntade ännu en överraskning. En virvelvind hade dragit fram genom hela området och vält omkull flera av ”byggnaderna” och rivit av presenningar. Patrull Björnen hade klarat sig bra, vi behövde bara justera vår presenning lite. Patrull Rävens bord hade blåst omkull, men det var så bra surrat att det bara behövde resas upp igen. Naturens krafter är inte att leka med!

På kvällen var det Jakobstad och Helsingfors som hade ansvar för lägerbålet. Bella ledde kvällen och vi fick en välkommen motvikt till alla dialekter som förekommit de tidigare kvällarna. Alla är inte födda och uppväxta i Österbotten. Patrull Björnen bidrog också med en sång med lite ny text med antknytning till allas olika hemtrakter. Ett långt och välfyllt lägerbål på lägrets sista kväll.

Sista kvällen var lite mer flexibel med sängtiderna, men de flesta överfölls av tröttheten i vanlig tid. Det enda som störde vår nattsömn var rävarna och då menar jag inte rävarna som bodde i tält utan rävarna som bodde i bur. Det finns nämligen en rävfarm bredvid lägerområdet och denna vecka var rävmammorna mycket aktiva, eftersom de nyss skilts åt från sina ungar (fick vi veta sen). De ylade, vrålade, skrattade som hyenor och gjorde det besvärligt för en del att få sömn, men så är det kanske också ute i den verkligt vilda naturen.

Fredagen blev en mycket stekhet dag. Lägrets sista dag ägnades åt att riva ner vårt läger och återställa allt i ursprungsskick. Helt otroligt att se hur allt försvann och ingen kunde längre se var vi bott i fem dagar! Sista samlingen fick alla sina lägermärken som nu får pryda skjortan eller halsduken. Alla scouter avhämtades och försvann i olika riktningar. Jag har lite på känn att de sov mycket länge när de kom hem.

Rapport av en lägerscout