Skillnaden 3/2003

"När är uppbrottet en flykt och när är det en kallelse?"

Så formulerar Peter Halldorf frågan i flera av sina böcker. Svaret är sannerligen inte entydigt! Speciellt inte när man brottas med frågan i våndan inför ett beslut. Jag har själv varit av den åsikten att vart sjunde år gärna kunde få vara ett sabbatsår för både församling och pastor. Båda kunde få ett år med perspektiv på vad som hänt och vad som eventuellt skall eller bör hända härnäst. Så blev det inte för mig, inte efter sex år i församlingen men väl efter sju år som pastor. 

Men åter till frågan om uppbrottet är en kallelse eller en flykt. Halldorf berättar att den store ökenfadern Antonios efter många år i öknen fick ett brev från kejsaren med en inbjudan att komma bort från öknen till hans residens i Konstantinopel för andliga samtal. Han ville ha råd för sin själ. Antonios blev naturligtvis smickrad. Visst måste väl detta vara en kallelse från Gud själv som man inte kan annat än anta? Tänk att nå ända in till rikets hjärta och kunna påverka själva kejsaren! Men något oroade honom, han var inte säker. Var det en kallelse eller var det en frestelse? Han sökte till sist råd hos sin lärjunge Paulos den enfaldige. Efter att ha lagt fram saken frågar han. "Bör jag åka?" "Om du reser", svarar den enfaldige, "skall du kallas Antonios. Om du inte reser skall du kallas abba Antonios!"

Det som föranlett beslutet att flytta (för ett provår tillsvidare) är inget plötsligt eller dramatiskt, även om det kan verka så. Snarare är det resultatet av en längre tids bearbetning av det som finns närmast våra hjärtan. Det är heller inget entydigt, det finns många saker närmast hjärtat. Också många motstridiga saker, många band till Sverige och många band här i Finland. Släkt och vänner på båda sidor viken. En kluvenhet som inte är alldeles lätt att förhålla sig till. Kanske man kunde uttrycka det som så: Finskt rågbröd skall det vara, men hellre svensk ost på brödet. Samtidigt äter vi mycket hellre finsk länkkorv, men gärna med svensk senap på. Precis när vi gett upp tanken på "något nära naturen" som vi brottats med i flera år kommer kallelsen!

Orten dit vi flyttar heter Åsbro och är ett samhälle på några tusen själar (kropp och ande med för den delen!) i Askersunds kommun. Centralorten Askersund ligger som ett smycke på Vätterns norra strand 20 minuter söderut från Åsbro. Örebro ligger i sin tur 30-40 minuter norrut med buss. Med tanke på våra släktingar kunde det inte ligga mera centralt; mellan 45 minuter och 1,5 timme till de allra flesta vi har i Sverige! Det är 3-4 gånger närmare än vi någonsin haft till familj och släkt här i Helsingfors.

Efter tio år av ett mycket stimulerande arbete i en församling där jag upplevt mycket stöd och möjligheten att utvecklas är det helt klart av nöden med ett "break" - ett uppbrott. Det kommer att vara mycket nyttigt för alla parter. Församlingen kommer att upptäcka nya gåvor och resurser som legat gömda och den Helige Ande kommer att leda och locka fram nya ledare och nya former för sitt verk "till Guds större ära!" som det hette förr. Vad jag kommer att upptäcka vet jag inte än, men det kommer helt klart att visa sig. Åtminstone kommer jag att upptäcka nya fiskevatten, och jag tror att den som kallat oss till människofiskare ständigt har nya upptäckter i sitt förråd för oss.

"Herren välsigne er och bevare er 
och före er till det eviga livet"
önskar Sam P

Leif-Erik Holmqvist höll ett mycket intressant och uppskattat föredrag om Frank Mangs andliga vägledning i föreläsningsserien Anliga vägledare sista torsdagen i april. Nedan följer ett utdrag.

Den personliga upplevelsen och erfarenheten av Kristus, Gud och den Helige Ande förankrat i ett intensivt personligt umgänge med de bibliska texterna, är livsnödvändig för att inte den kristna kyrkan skall tappa fotfästet i den ytlighet och mångfald som präglar samtiden.
Jag har valt att framföra mina beröringspunkter genom att citera valda texter och uttryck från Frank Mangs böcker Vad är sanning? 1924 och Mästarens väg 1929

1. Det existentiella engagemanget

"Det var ingen yttre motgång eller sorg eller olyckshändelse...Han kom till mig i kamratlaget. Hans stämma överröstade musiken i danslokalen. Han talade genom sin gode Helige Ande. Han talade genom min mors böner. Han talade genom vindens sus i granarnas kronor, när jag ensam i naturen sökte finna vila och harmoni för mitt unga hjärta" Mästarens väg 1929, 14-15
"Ja, det är så med Herren Jesus. Han passar endast för fattiga för konkursmässiga syndare. Och så blir det med varje människa, när hon i Andens ljus får syn på sig själv." Vad är sanning? 1924, 44

Eller upplevelsen av lärkan som sjöng högt ovan stormbyarna 
"För ganska många år sedan stod jag i slutet av maj i en rasande snöstorm och lyssnade till lärkans sång i min hemtrakt. Den hade höjt sig ovan ovädersmolnen och prisade sin Skapare, medan de frigjorda vingarna lyfte den över ovädret".

2. Den ensamma människans möte med sig själv och Kristus

Hans egen livstörst och existentiella ångest, hans känsliga inre som hastigt ger utslag i pendlingar upp och ned bestämmer agendan, driver livstörsten. 
"Livsströmmen från det hjärta, som brast på Golgata, måste flöda genom brustna hjärtan." Mästarens väg 1929, 122
Skaror av människor bekänna Jesu namn - ett fåtal blott beträder självförnekelsens väg. Man vill skåda härlighetens sol från Tabors höjd men har ingen lust att tillbringa en enda timme på knä vid Mästarens sida i Getsemane". Mästarens väg 1929, 110
Det avgörande slaget i vår tid står också i människans innersta. Hur förstår vi det? Vilken beredskap har vi att delta i det? Betoningen av erfarenhet/upplevelser kan missförstås som en förstärkning av egot, men här handlar det om insikten om människan både i hennes kapacitet av Guds avbild. Men också hennes förnekelse av Gud, Kristus, medmänniskan, skapelsen som ligger i illusionen om den enskilda människan som tillvarons centrum och måttstock. Om vi överhuvudtaget har utrymme för och förmåga att göra andliga upplevelser?

3. Längtan som väcks och ges näring ur de bibliska texterna

Joh. 1:35-39 Två av Johannes döparens lärjungar blir väckta inför hans presentation av Jesus. "Se Guds Lamm" och frågar var han bor. Här två centrala element i Frank Mangs sätt att förkunna - liksom i retreaterna på Frank Mangs Center - Att återberätta bibeltexterna som en tidslös livstolkning. Och längtan som drivkraften i människans andliga sökande.
"Troligtvis var de ännu ovissa om vem Jesus var. Det var för dem någonting dunkelt men på samma gång någonting stort, gripande och längtansväckande i Johannes Döparens förkunnelse om Jesus. De måste lära känna Honom. De måste få reda på, vem Han var. Och därför följde de Honom." Vad är sanning? 1924, 29
"Du måste gripas av ett "heligt missnöje" med den ställning, i vilken du nu är, gripas av en längtan som tvingar dig genom de första grunderna av Kristi lära och leder framåt på fullkomlighetens väg. "Såvitt vi redan hava hunnit något framåt, låt oss vandra vidare på samma väg" Fil 3:16. Vad är sanning? 1924, 74

4. Jesus målas på ett levande sätt

"Underbar är han i våra ögon" Du ser från ena sidan hans gudomliga kärlek, en kärlek som kan lida, försaka, en kärlek som sträckte sig till alla, en kärlek som famnade världen, en kärlek alltigenom ren och osjälvisk. En evigt trofast kärlek.
...från en annan sida och du ser hans eviga allmakt..... från en tredje sida och möter hans fullkomliga helighet och renhet... en fjärde sida oh du möter en vishet...Vad är sanning? 1924, 48
Han vet allt. - - Men hör! Han älskar dig ändå. Han vet att du icke alls är värd Hans heliga och rena kärlek, men Han älskar ändå. Han älskar dig mera än din moder, mera än din vän. Han älskar dig så att han vill vinna dig helt och äga ditt hjärta för både tid och evighet Han sträcker emot dig sina genomstungna händer och viskar bevekande och ömt: Följ mig!" Mästarens väg 1929, 17

5. Vittnesbördet, berättelsen och inbjudan blir det igenkännande rummet för sökaren

Vittnesbördet
"Jag sjönk samman överväldigad av min Frälsares underbara kärlek. Den genomstungna handen rörde vid mig, och den var mjukare än en moders hand, när hon smeker sitt barn. Han talade men Hans stämma var mildare än en ängels viskning. Pingstdagens eldstungor syntes ej, men jag förnam dem i mitt innersta. De förbrände slagget och likt en himmelsk elektricitet trängde den igenom varje atom i min varelse." Mästarens väg 1929, 55-56

Det direkta tilltalet
"Du säger dig vilja komma till klarhet..."
"Du är övertygad om att du vill, men du saknar mod..."
"Du är en sökande själ. Du söker därför du vill finna." Vad är sanning? 1924

Berättandet
"...du satt i din gudfruktiga moders knä och sjöng: Tryggare kan ingen vara....
Den fina sträng som dallrade i samklang med tonerna från Guds eget hjärta, den har tystnat i ditt bröst, men den har inte brustit. Låt dig vidröras av den genomstungna handens ömma anslag - och de ljuvaste toner skola åter frambrusa ur ditt nu så olyckliga hjärta"
Vad är sanning? 1924, 55

6. En plats, en miljö för vila och bön ensam inför Gud

Jag förstår det så att redan från väckelsen i Kvevlax 1920 insåg Frank Mangs behovet av att bejaka hela människan och insåg sitt missbruk. Han talade redan här om att han borde ha gjort skidutflykter varje dag men... rollen?
"Jag gick in i mitt rum, tog ett pappersblock och gick fram till en stol och böjde mina knän. Jag lade pappersblocket framför mig och började skriva, skrev allt mörkt, allt dystert, allt eländigt, allt ofullkomligt, allt syndigt och orent, som jag ännu i Andens ljus såg i mitt liv.
........ Jag gick igenom den punkt för punkt. Jag läste och grät. Efter en stund höjde jag blicken och genom tårar såg jag upp mot min himmelske Faders ansikte och sade: Herre, sådan är jag, så ser jag ut. Rena, fräls och förlåt!"
Det var mörkt, men det var ej förtvivlat, I nästa stund fick jag gripa pennan igen och skriva: "Jesu, hans Sons blod rena från all synd." Hade jag aldrig förut förstått, vad rening från all synd innebar, så förstod jag det den stunden."
Vad är sanning? 1924, 33

"Det är goda tecken, när en människa söker ensamhet med Gud. Ensam i öknen hade Johannes Döparen fostrats att vara rösten av en som ropade. Ensam med Jesus klarnade Messiasfrågan för de två längtande lärjungarna. Kanske är ensamheten med Gud ett av sökande själarnas allra största behov. Tusende röster tala omkring dig. Tusende röster höras i ditt eget inre. Människorna ha så många meningar, och ditt eget "hjärta är ett illfundigt ting". Bliv stilla inför din Gud. Giv Honom tillfälle att tala - och tala ut.
Men det är kanske just detta, du är mest rädd för. Du fruktar att bliva ensam med Gud och därför söker du ständigt sällskap och ständiga förströelser eller ett intensivt, rastlöst arbete. Du vågar ej bliva ensam med Gud och dig själv. 
Kanske vi just här ha orsakerna till nutidens jäktan, oro och nervositet. Människorna ha ej tid att vara stilla inför Gud. De bliva maskiner, osmorda, skramlande maskiner, som i tidens mördande brådska låta det bästa och det skönaste och ädlaste nedtystas och förtrampas.
Man organiserar och planerar och arbetar. Men man har ej tid att finna sig själv, finna Gud och - finna vilan och friden i Gud.
Det är just denna brådska, som gör att mångas gudsliv består i stundens tillfälliga besök hos Jesus. Lärjungarnas innehållsfyllda fråga: "Var bor Du?" är okänd för de flesta.
Vad är sanning? 1924, 30-31

BAS PÅ HAJK ÅBACKA 2003

Betels och Andreas Scoutkår

Om man har en dag ledigt, solen skiner och myggorna inte hunnit bli alltför många - ja, då är det bara att följa BAS kårens exempel och göra en hajk på kristihimmelsfärdsdagen. Onsdag eftermiddag letar vi oss fram till Åbacka, det är två patruller och en familj som vet att ett skönt dygn ligger framför. Kanske kan det bli lite otäckt också, för bäverscoutpatrullen Räven är det första gången de skall övernatta tillsammans. Som tur får de sova inne i lägergården. Även om någon scout påstod att de bara sov 2 minuter under hela natten tror jag att de trivdes gott i sina sovsäckar. Miniorscoutpatrullen Björnen är också fundersamma hur deras sovande skall gå. För dem är det vindskydd som gäller. Myror och spindlar kan gott krypa in - men Anna tröstar med att de flesta insekter antagligen är mera skräckslagna av att se en scout än tvärtom.

Vindskyddet byggs och eldstaden framför blir ganska snabbt klart. Hungern stillar vi med grillad korv och pinnbröd. Rävarna kryper gärna ner i sovsäcken när vi säger att det är dags att sova. Det har blivit en lång kväll. Björnarna vill ännu fiska lite och får faktiskt napp. Brasan tänds vid eldstaden och det är väldigt mysigt. När alla är inne i vindskyddet märker vi att det är för smått. En fiffig scout kommer på att vi drar ut pressenningen framför öppningen och får en extra terass, där två ryms att sova. Allt väl. 

Följande dag tycker de flesta Björnar att det är skönt att ligga kvar i sina sovsäcker. De som inte vill ligga mer utses till gruppens frukostpatrull. 

Vi har tänkt göra fågelholkar under dagen. Andreas och Rolf är och hjälper till. Scouterna är otroligt duktiga på att såga och spika och borra. Några av ledarna får stå och skrapa sig i huvudet ett par gånger för att få allting rätt. Men till slut har vi en lång rad nya bostäder för mesar. "Nu är det bara att hänga upp skylten UTHYRES" skämtar" Rolf. Några av holkarna blev upphängda i träden på Åbacka.

I köket får Beata hjälp av ett par scouter att göra lunchen. Det är hungriga scouter som klämmer i "O Gud som mättar liten sparv - välsigna maten nu." Diskscouterna försvinner plötsligt och är svåra att hitta, men kommer fram till slut och hjälper till att få bortstädat lunchen.

Vi har bjudit in föräldrar till eftermiddagen. Det blir en avslutning i gröngräset med sång och spaning efter sommarspår. Vi delar ut medaljer åt alla scouter, medljen är hålen som kom när vi borrade holkarna och får slipas till lite för att de ska bli riktigt fina. Anna pratar om vilka spår vi lämnar efter oss och vilka spår vi följer. Sen får vi höra nyheter från vårt fadderbarn Rafaelo! Han fyller snart år och är jätteglad för att vi hjälper honom.

Det svårt att slita sig från Åbacka. Det är sommar där och många glada mänskor. Men till slut måste vi packa våra bilar och styra hemmåt. Men vi vet att snart träffas vi på scoutläger - och då får vi elda, hugga, såga och leva scoutliv en hel vecka.

Anna Rundell

Alla har vaknat och vi flagghissning

Björnarnas vidskydd. Elias hjälper till med att få de besvärliga sovsäckarna packade

Visst kan vi också göra fågelholkar!
Björnarnas Emmi och Jennifer visar stolt sin fågelholk

Rävarna Tobias och Johannes är också mycket nöjda med sin fågelholk

Scouterna får medalj från hajken