Skillnaden 1/2002

Så är det i en Guds församling, ingen klarar sig ensam. Enheten i församlingen består därav att det finns en mångfald av olika individer. En mängd olika människor som av kärlek till Kristus Jesus kommer samman och möts. En ganska osannolik samling m.a.o. I församlingen samlas människor med alla möjliga olika musiksmaker t.e.x. Men orsaken till att vi samlas är inte gemsamma intressen, utan att vi gjort en gemensam erfarenhet, vi har mött Kristus och han har kallat på oss, var och en på sitt eget sätt och vis. Därför är mångfalden och olikheterna i församlingen inget hot mot enheten utan en sorts garant, hur pradoxalt det än låter, för enheten och gemenskapen

Detta nummer av Skillnaden innehåller till största delen utdrag ur årsberättelsen som presenterades på årsmötets första del som hölls på Trettondedag jul i Betelkyrkan. Vill du läsa hela årsberättelsen så finns den på vår hemsida www.skillnaden.net eller på kyrkans anslagstavla. Årsberättelsen talar om just denna mångfald, en mångfald av människor där vi hoppas att alla skall få utrymme, få en plats. En plats där alla kan bli sedda och där alla kan växa till i gemenskap med Gud och varandra.

Välkommen med i gemenskapen år 2002

önskar Sam P

Berättelse över verksamheten i Helsingfors svenska baptistförsamling för verksamhetsåret 2001

INLEDNING

De börsnoterade företagen anställer konsulter och analytiker för dyra pengar för att ge ut nästan dagliga lägesrapporter om vartåt ekonomin lutar just nu. Man fuktar fingret och vänder sig efter vinden, ofta med korta perspektiv och dyra följder. Det gör inte vi, men däremot skriver vi årsberättelser. De är också lägesrapporter, men inte för att så mycket spå framtiden som för att se varifrån vi kommer och utgående från det kunna dra vissa slutsatser om färdriktningen. I en roddbåt på sjön ser man enbart en kort stund konkreta spår av sin färd. 

Det är också med detta bakåtvända roddarperspektiv som man kan hålla kursen utan att ständigt vrida och vända på sig. Därför är det viktigt att göra lägesrapporter, men inte med alltför korta mellanrum.Det finns tydliga tecken som visar att församlingen i sin verksamhet befinner sig i slutet av en förändringsperiod, men samtidigt i början av en ny. Den iakttagelsen kan man endast göra genom att se bakåt, en 10-15 år, i tiden. Idag har vi inte i yttre hänsseende mycket kvar av den verksamhet vi hade för 15 år sedan. Uttrycken för den spiritualitet, andlighets-typ, som nu, om inte dominerar så åtminstone är betydande har likaså förändrats. Ett par exempel: nu ber vi alltid Herrens bön och avslutar med välsignelsen i gudstjänsterna, det gjorde vi inte för 15 år sedan. Vi utsmyckar våra utrymmen med inslag från andra kristna traditioner. Vi håller retreater bestående av element ur klassisk kristen mystik. Det finns säkert flera exempel. Allt detta är en tydlig fokusering som vi sett under de senaste några åren. Ett av frikyrklighetens - eller rentav den protestantiska kristenhetens - stora misstag är att säga "vår verksamhet riktar sig till alla människor i den här stan, stadsdelen, kommunen, byn. Alla är välkomna." Så fungerar det inte längre, om det nu nånsin har fungerat så. Vi kan inte rikta oss till "alla", vi måste ha en tydlig målgrupp där just den gruppens förutsättningar i de viktigaste aspekterna av deras livssituation får styra upplägget av verksamheten. Ett exempel: barnfamiljernas behov av att tillsammans samtidigt kunna ta del av barnverksamhet och gudstjänstliv utan att någondera parten blir lidande. Därför har vi en timmes gudstjänster med efterföljande gemenskap kring kyrkkaffet, där också andra ärenden kan avhandlas i "lugn och ro". Det finns säkert också här flera exempel. Väl medvetna som vi är av betydelsen av målinriktning och identifiering av målgrupp borde vi kunna bli ännu duktigare på detta. 

Den stora utmaningen nu är vår sociala kallelse - diakonin m.a.o. Alla frikyrkorörelser i vårt land startade bl.a. som svar på den sociala utmaning som de då levde i. Vi bör inte hitta tillbaka till den tiden, tvärtom bör vi hitta fram till den diakonala insats som är vår kallelse, vår utmaning år 2002. Frågan lyder alltså; vilka är de sociala frågor som mest av allt plågar medelfinlandssvensken i Helsingfors och huvudstadsregionen? På vilket sätt kan vi vara med och avhjälpa, lindra denna nöd? 

Låt oss fortsätta bli inspirerade av den Helige Ande så att vår fantasi på livets alla områden kan förlösas till att berika vårt eget liv, tjäna andra människor och se Guds rike växa och ta form mitt ibland oss.

OM VERKSAMHETEN

Verksamheten fortlöper i stort efter den verksamhets- och målsättningsplan som uppgjorts. Söndagen är hela kyrkofamiljens dag, när vi samlas gammal som ung i den mån hälsa och krafter det tillåter. Gudstjänsterna och barnverksamheten under samma tid är ett koncept som fungerar alldeles utmärkt för tillfället. Söndagsskolan, scoutingen och Mathetes har under året samlat sammanlagt 20 barn och engagerat 6 ledare. Behovet av nya ledare bromsar något möjligheten att starta en ny scoutpatrull. Under hösten har också söndagsskolan haft färre ledare än i våras. Föreläsningsserien Andliga Vägledare är i skrivande stund i slutet på sin tredje termin, och nya deltagare fortsätter alltfort att droppa in. Sammanlagt har närmare trettio personer besökt föreläsningarna, varav majoriteten är icke församlingsmedlemmar eller "vänner till församlingen" (det betyder inte att de övriga skulle vara fiender!!). Fortsättningen till Alpha-kursen, populärt kallad "Pax Basilikum", är också den inne på sin tredje termin. Samtal och diskussion om "stororden" i den kristna tron över en bit god mat i gott sällskap, vad kan vara bättre än det! 

Missionskretsen Dorkas kämpar på och gläder behövande i vårt land men också ut över hela jordens gräns. Den som inte vet vad man skall göra med frimärkena från de brev man får kan vända sig med förtroende till någon av damerna i Dorkas - de vet!

Vår programtidning Skillnaden har spritts till över 150 adressater i huvudstadsregionen och vidare. Där finns ytterligare potential att bli en betydande publikation. Skillanden har utkommit med sex nummer varav endast ett varit 8-sidigt (normalt brukar hälften vara 8-sidiga och hälften 12-sidiga).

I Betel samlas förutom vi även den finska baptistförsamlingen med ungdomssamling på fredagar och gudstjänst på söndag kväll. Gemenskapen med finska Betel har i år inskränkt sig till predikantutbyte och gemensamma informella lunchträffar. Den etiopiska församlingen samlas till äldstemöte varannan måndag, till sång och bön på onsdagarna och till gudstjänst på söndag eftermiddag. Sist men sannerligen inte minst vare sig till antal eller volym kommer Jubilate-kören som, under ledning av Astrid Riska, samlas till övning på tisdagkvällarna. Sammanlagt går över 200 personer ut och in i Betel en normal vecka. Under sommaren samlades vi till gemensamma gudstjänster tillsammans med Andreaskyrkan och Filadelfia-församlingen under juli och augusti månader.

Under året har en spontan "damsektion" (herrar har också förekommit och inbjuds varmt!) samlats ett par, tre lördagar i terminen för att städa, fixa, feja och greja i Betel. Bl.a. har frysen bakats full med vetelängder och semlor mm. för samlingar och servering. Betels källarförråd har också ställts i ordning.

Församlingens hemsida (www.skillnaden.fs2.com) och tidningen Skillnaden upprätthålls och redigeras troget av Rolf Eriksson.

UR ALMANACKAN...

Året började stillsammare än det så upphaussade millennieskiftet året innan. Detta år hade vi dessutom inte årshögtiden på Trettondagen utan söndagen 14.1. Föreläsningsserien ANDLIGA VÄGLEDARE inleddes 18.1, om andlig läsning var temat. Samtidigt inleddes också "Böneveckan för kristen enhet", en alltid lika välbehövlig påminnelse om en av våra största uppgifter som kristna.

I början av februari, nämligen onsdagen den 7:de, hölls en scoutkväll i Betel. Först skickades vi tillsammans med scouterna runt i en stadsorientering, en hitta-rätt orientering där vi premierades med våfflor och sylt när vi kom "hem" till Betel igen. Efteråt utdelades också terminsmärken från höstterminen. "Scouter - Är ni redo?" "Alltid Redo!" - skallade ropen. Onsdag 14.2. startade också "mat-å-prat" gruppen där vi under vårens lopp gick igenom boken "Strömmar av levande vatten" av Richard Foster. Sune Fahlgren brukar besöka oss då och då i C.G. Hjelm-forskningens tecken och gjorde så också i slutet på februari. Fahlgren, som nybliven teologisk redaktör på bokförlaget Libris, överräckte ett exemplar av Richard Fosters nyutkomna bok som tack för vår gästfrihet och vårt tillmötesgående hans forskning till fromma.

Tredje söndagen i mars hade vi besök av Närpes-pastorn Catarina Olin samt tio ungdomar därifrån. De medverkade i början av gudstjänsten med ett drama och Catarina predikade. Tisdagen 13.2 var det redan dags för det andra skolbesöket för året. Våra kontakter till Norsen har intensifierats under senare år, och vi får ofta ta emot hela klasser men också mindre grupper under de perioder i studierna när olika frikyrkor behandlas. Det är positivt med meningsfulla samtal och funderingar som ventileras ventileras. Första april var i år en söndag och församlingsmötet efter gudstjänsten hade glädjen att officiellt hälsa Ann-Lois Schwind välkommen som medlem. Helgen efteråt blev också den rätt instensiv när Baptistmissionens årsmöte hölls på lördag i Esse medan Frikyrklig Samverkan höll sitt i Grankulla på söndag. Söndagen bjöd dessutom på sång av en grupp ur Jubilate i vår gudstjänst. Påsken var pastorns lediga storhelg i år, men församlingen lever och mår väl ändå, församlingens förståndare Jani Edström predikade på fredag och Ann-Lois Schwind och Anne Björklund m.fl. höll i trådarna på uppståndelsefesten som ju påskdagens gudstjänst är. Det vill liksom bli uppståndelse den da´n hur man än försöker. 10.5 var det så dags att få välkomna Leif Olin i serien ANDLIGA VÄGLEDARE, C.S. Lewis var hans tema, ett ämne som han också forskar i på Åbo Akademi. Litteraturkretsen var samlad fredagen efteråt. Söndagen den 13:de var det så morsdag men också de olika barngruppernas vårfest; härligt och festligt och tack till alla ledare som jobbat i grupperna. Maj är ju en festlig månad så därför slutade veckan med Dorkas vårfest och en öppningsfest på Åbacka på lördag. Söndagen 27.5 gästades vi av Kjell-Ove Nilsson som predikade i gudstjänsten. Maj avslutades med planering av de Ekumeniska Kyrkodagarna 2003 som är ett nytt inspirerande projekt för kristen enhet som vår församling deltar i.

Första söndagen i juni var i år pingst, och församlingen hade igen glädjen att ha en grupp ur Jubilatekören som gäst i gudstjänsten. Temat för dagen var "Pingstens Ande - Kom!" och vi förenades i bön tillsammans med Symeon den nye Teologen.

Sommaren är ju en lugnare period vad gäller aktiviteter i kyrkan, därför hinns en hel del besök av församlingsmedlemmar med istället. Dessa besök är alltid lika givande och gläder alla parter vad det verkar. De gemensamma sommargudstjänsterna hölls i år förutom med Andreaskyrkan, som brukligt är, också tillsammans med Filadelfia-församlingen. 

September började med radiogudstjänst, vilken vi genomlevde med gemensamma krafter och Guds nåd. 4.9 började så skolbesöken igen med en klass gymnasie-ettor från Norsen. 6.9 besökte bibelstudiegruppen Nygårds i Ingå och fick njuta av den soliga och ännu ganska varma septemberdagen. Söndagen 9.9 gästades vi av Tomasmässans präst Cay-Håkan Englund som predikade eftersom pastorn var i sammanträde med missionsstyrelsen i Jakobstad. Samtidigt hämtades mittenfönstret i vårt runda rum från glaskonstnären Jari Hangassalo. Församlingen hade i våras beslutit om att låta göra ett konstglasfönster och nu var således arbetet klart. Det var med stor spänning vi packade upp paketet och installerade glaset som föreställer vår Frälsares inkarnation, korset och den tomma graven. Ett mycket symbolrikt och vackert arbete. Andra veckan i september började även Nina Pettersson sin arbetspraktik i Betel. Kontorsarbeten och hjälp med diverse syarbeten m.fl liknande uppgifter ger ett värdefullt tillskott i församlingens effektivitet. Samma vecka inleddes även en lättare renovering av lägenheten på Franzénsgatan, bl.a. målades väggarna och på golvet sattes parkett. Söndagen 7.10 var en festdag i församlingen när två ungdomar tog emot dopet till Kristus i Betel. Elias Edström och Hanna Sjöberg döptes och upptogs i församlingen, som seden bjuder firade vi nattvard genst efteråt med de nydöpta som de första att motta gåvorna. 25-28.10 gästades församlingen av Leif-Erik Holmqvist som började med en föreläsning om Basil Pennington på torsdag, fortsatte med Tito Collianders författarskap på fredagkvällen samt berättade på en lunch ute vid bokmässan om Jim Wallis och profetisk solidaritet för ett tiotal intresserade. Under lördagens retreatdag delade Leif-Erik med sig av sina praktiska erfarenheter av "Hjärtats bön" som han föreläst om på torsdagen. Och på söndagen predikade han över temat profetisk solidaritet. Ett mycket givande besök. Söndagen 4.11 firade vi nattvardsgudstjänst med speciell betoning på Ansvarsveckan, trots att den tog slut redan veckan innan! I inledningen av gudstjänsten presenterade Sam två små korgar, en med vindruvor och en med kornsäd i. Vi talade om detta med nattvardens element, bröd och vin, som människan bereder av sädeskorn och druvor. Det som Gud ger oss ur jorden måste vi själva, ibland i "vårt anletes svett", bereda och skapa något av. Efter en kort bön tog Mathetes-gruppen hand om druvorna och säden för att bereda brödet till nattvarden. Efter gudstjänsten fick vi alla, stora som små, möjlighet att njuta av varmt bröd med "Elefant-honung" (d.v.s. med rejäl handel- märket på) eller apelsinmarmelad från Afrika. Söndagen 25.11 hade vi glädjen att i församlingsmötet välkomna Eduardo och Graca Nuñes som medlemmar i församlingen. Graca och Edu kommer ursprungligen från Angola och har tidigare varit medlemmar i Vasa baptistförsamling Ebeneser. Vi önskar dem och deras tre barn välkomna i gemenskapen. 

Andra Advent var det också fart och fläkt i.o.m. att vi tillsammans med söndagsskolorna och scouterna firade terminsavslutning gemensamt i Andreaskyrkan. Gudstjänsten var dessutom radiogudstjänst så det var naturligtvis lite extra spännande. Barnen sjöng, tände adventsljus och läste verser, Jan&Jan, d.v.s. Tunér et Edström, predikade, Tove Wingren sjöng solo och Ann-Lois Schwind ledde tillställningen. Julen med julbön i Andreas och julottan "hemma", med julottekaffet som vår kära Ethel Thorell stod för, är alltid lika värmande och betydelsefulla.

Dylan på svenska

För många är Bob Dylan 1900-talets artist och hans texter och musik har påverkat en rad efterkrigsgenerationer. Dylan har ett förbluffande stort antal "hits" bakom sig. Han har även skrivit kristna låtar, vilka bl.a. finns på skivorna "Slow Train Coming" (1979), Saved (1980) och Shot of Love (1981).

När man lyssnar på Dylans musik ligger det nära till hands att man börjar fråga efter personen som står bakom artistnamnet. Därför är det knappast ägnat att förvåna att det finns flera biografier om Dylan. Själv har han ännu inte publicerat något om sitt liv. På Norsteds förslag gavs 2001 ut en ny bok på svenska om Dylan. Den har skrivits av Howard Sounes och bär den föga överraskande titeln "Dylan. Biografin". Översättningen från engelskan har på ett förtjänstfullt sätt gjorts av Hans Björkegren.

Boken ger en mycket nyanserad men samtidigt fascinerade bild av Dylan som både artist och människa. Efter att man börjat läsa är det direkt svårt att lägga boken ifrån sig. Helhetsbilden blir förhållandevis mörk; Dylan har fått betala ett mycket högt pris för sin exceptionella framgång. Mera skall jag inte avslöja. Boken rekommenderas varmt till alla som någongång hört en Dylan-låt.

Dan Frände