Skillnaden 3/2001

"Lovsangaren.com" är inte en internetadress utan snarare en liten rebus om att en av våra mesta lovsångare också kommit till min vik, Tölöviken, denhär veckan. Finlands vanligaste fågel, lövsångaren, är en ganska liten och oansenlig fågel, men för mig en mycket kär sommargäst. Den startade för ett par, tre månader sedan från bl.a. östafrika, Kenya och Tanzania, kämpade sig över hela den väldiga Saharaöknen, stannade säkert för att vila och äta upp sig ett litet tag innan den började nästa långa strapats - resan över Medelhavet. Väl framme här i Norden sjunger den "glad som en fågel" för att hitta en partner, lägga ägg och föda upp ungar, för att genast flytta till Afrika igen! Är det värt besväret? Varför lägga ner så mycket tid och energi på nånting man lika gärna kunde göra i Afrika? Varför? 

Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelskefader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 

Jesu Bergspredikan brukar vara något som vi gärna har som en princip om hur gudsriket kommer att se ut, men inte som något vi ens på allvar tänker på att göra till vårt program. De stora gudsälskarna ur historien hävdar det motsatta: Om vi nånsin skall kunna få se och uppleva gudsriket är det vår skyldighet att också ta Jesu undervisning i dess helhet, inte bara "valitut palat" utvalda delar. Därför uppmanas åtminstoe jag att inte bara stanna vid att betrakta fåglarna och välsignas av deras sång och vårblommornas prakt, utan att också inspireras till ett liv i efterföljd. Ett liv där lövsångarens och andra fåglars uppoffrande liv och målmedvetna vandring blir till något annat än bara glädje över våren. Utan en överlåtelse av vår vilja och våra ambitioner till Kristus blir vårt verk just ett jagande efter allt sånt som "hedningara" i Jesu ord jagade efter. Låt dig inspireras till en förnyad överlåtelse till Jesus Kristus och den Helige Ande nu när påsk blir till pingst.

Sam Pettersson

I föreläsningsserien ANDLIGA VÄGLEDARE 26.4 medverkade Yvonne Terlinden från Karis med ett föredrag om Moder Teresa och hennes andliga förebild och vägledare lilla Terese eller Terese av Jesusbarnet.

Terese av Lisieaux, lilla Terese eller Terese av Jesusbarnet som hon också kom att kallas,, kärt barn har många namn, föddes 1873. Hon växte upp i ett fromt hem, men drabbades redan som 4-åring av ett hårt slag när hennes mor dog. Det berättas att hon redan som 2-åring ville bli nunna och redan som 15-åring efter en upplevelse av total omvändelse fick hon tillåtelse att avlägga klosterlöftena som karmelitnunna. Endast nio år efter inträdet i klostret dog hon bruten av sjukdom. Genom hennes många brev och skrifter har hon påverkat många människor att i sina liv välja "den lilla vägen" som hon kallar det. D.v.s. ett liv som riktar sig till de minst bemedlade, de fattigaste både materiellt och intellektuellt och andligt, de utstötta och de föraktade. En väg som låter väldigt lik den som vår Herre och Mästare vandrade. 

Moder Teresa föddes som Agnes år 1910 i Skopje, Jugoslavien i en albansk familj. Hon blev medlem i en katolsk förening i skolan och bestämde sig för att ge sitt liv till Jesus. Jesuitorden hade en missionsstation i Calcutta i Indien och i skolföreningen läste mean brev och rapporter därifrån. 1928 skickades Teresa via Irland till Calcutta där hon först undervisade fram till 1948. 1946 fick hon en ny kallelse, att arbeta bland de fattigaste av de fattiga. 1948 så klädde hon sig i den vita sari med blå kant som vi är vana att se henne i på bild. Efter att ha startat en slumskola anslöt sig vartefter fler och fler kvinnor till hennes arbete och 1950 fick de tillåtelse att bilda en egen orden kallad "Missionaries of Charity" (kallas på svenska "kärlekens missionärer"). Nu finns det över 2500 systrar och bröder (småningom startades också en brödraorden) i över 70 länder. 1979 fick Moder Teresa Nobels fredspris och 1997 dog hon i Calcutta i Indien.

Kärleken och arbetet för de minsta är det som förenar de båda Teresorna. Den andliga vägledning som deras exempel främst vill ge oss idag är bl.a. en betoning på närvaron i nuet. "Varje stund är en gåva" menade Moder Teresa. Och som alla stora påverkare stannade inte hennes liv vid teorierna utan hon omsatte orden i handling, där bl.a. följande kedja av handlingar innehåller en stor portion visdom och vägledning.

"Tystnaden leder till bön. Bönen leder till tro. Tron leder till kärlek. Kärleken leder till tjänst och tjänsten leder till frid/fred (peace)". Liksom dygnet varvas av växlingen mellan natt och dag så varvas också vårt liv av aktivitet och bön, bön och aktivitet i en ständig växling. Moder Teresas och lilla Terese exempel ger oss inga ursäkter för att inte ta till oss budskapet. Det är konkret det är alldagligt och det är djupt bibliskt i fotspåren av den Mästare som vi bekänner som Herre över våra liv. Låt oss inspireras och undervisas till att göra bekännelsen till vårt liv och våra liv till en bekännelse.

31 mars och 1 april deltog jag i en ungdomsledarhelg i Oslo. 

Helgen var en fortsättning på den nordiska ungdomsledarutbildningen som ägde rum senaste höst i Göteborg. Det övergripande temat för kursen var Barn- och ungdomsledare i framtiden. Från Finland deltog Malin Sjö, Ann-Helen Muukkonen, David Grönlund och jag. Vi hade även sällskap av SBFU:s sekreterare Magnus Mikander och ca 20 andra glada ungdomar från olika håll. Alla nordiska länder var representerade förutom Island.

I Göteborg hade vi en föreläsare från Storbritannien vid namn Ian Hoskins. Han föreläste om hurudan en ungdomsledare skall vara och om förhållandet mellan ungdom och ledare. Ulrika Friborg från Sverige kom också och berättade om de viktigaste grundstenarna för ledaren. Föreläsningarna varvades med god gemenskap och riktigt svensk "fika".

I Oslo hade vi besök av Matt Bird, också han från Storbritannien. Han har bl.a. startat ungdomsnätverket The Joshua Generation och skrivit två böcker trots sin unga ålder, 30+. Han framhävde vikten av att sätta Gud i centrum. Han berättade också om olika ledartyper och hur man kan åstadkomma förändring. Han gav oss många praktiska råd om vår roll som ledare. Vi hade även tid för många givande gruppdiskussioner.

Andakten den sista kvällen var en fin avslutning på några givande dagar tillsammans med våra nordiska vänner. Vi lämnade Norge fulla med idéer och inspiration och beredda att möta nya utmaningar

Carolina Edström

Deltagarna i undomsledarhelgen. Foto: Malin Sjö

S p r i d d a tankar om gudstjänsten

Vår pastor Sam och jag deltog i en konferens om gudstjänstförnyelse i Norge i april. I senaste numret av Missionsstandaret ingår en lite utförligare rapport, men jag ville ändå dela några av de tankar samlingarna där satte igång.

Tanken på förnyelse är ibland mer stressande än uppmuntrande. En del av mig vill bli kvar i det bekväma, invanda och framför allt trygga, medan en annan del inser vikten av att kunna utvecklas och gå vidare. 

Vår församling består av olika människor med olika bakgrund och varierande livssituationer. Det som förenar oss är vår tro. En gemensam yttring för denna tro är söndagens gudstjänst. Vi kommer till gudstjänsten av olika orsaker, allt från längtan till plikttrogenhet. På denna timme borde alla våra "behov" tillgodoses... Eller, vad är våra förväntningar? De varierar säkert från gång till gång, men jag vet att för mig pendlar det mellan att få möta vänner och hämta styrka inför veckan som kommer. Jag har blivit van att gå i kyrkan och saknar det om det uteblir. Tiden på söndag morgon är avsatt för ett möte med Gud i kyrkan. Gudstjänsten är alltså mycket viktig!

Men det är ett faktum att inte alla människor har haft förmånen att få växa in i en församling och för dem verkar gudstjänsten kanske främmande. Hur kan vi möta dem? 

ag har inget behov av att ändra på allt i vår gudstjänst, men nog ett behov av att få veta vad andra tänker och tycker. Eftersom vi är många olika människor finns det säkert olika tankar och erfarenheter. Det är klart att en timme i veckan inte kan tillfredsställa alla våra behov, men vi kan säkert bemöta fler av dem genom att fundera tillsammans. Ta en stund och fundera för dig själv: vad är mina förväntningar, vad saknar jag i gudstjänsten, vad kan jag inte vara utan osv. 

Gudstjänsten har ibland beskrivits som en teater där Gud är sufflör, prästen är skådespelaren och församlingen publik. Men det var visst Kirkegaard som hade en annan modell där församlingen är skådespelarna, prästen sufflör och Gud är publik. Vi är alla med om att göra en gudstjänst, på vårt eget sätt.

Vi möts inför Gud, med varandra. Han känner oss och vet vad som rör sig inom oss. Till Guds hus måste vi få komma precis som vi är: glada, arga, besvikna, med tacksägelse eller med bitterhet. Gud tar emot allt detta och välsignar oss, för att sen följa med oss under veckan som kommer och vår "gudstjänst" utanför kyrkväggarna.

Gå i frid och tjäna Herren med glädje!

Ann-Lois Schwind

Vårfest i Betel på Morsdag
gemensamt med Andreaskyrkan

Söndagsskolan uppträdde med söndagsskolsånger

Scouterna visade vad de hade åstadkommit under terminen. Bl a en telefon och en television med program om Jesu död och uppståndelse. Anna Rundell hjälpte till.

En planch över fröets väg till planta. Sofia Järvinen berättade.

Mathetes uppförde ett drama över Sackaios med Susan Haraldsson som "speaker".

Elias "Sackaios" Edström uppe i trädet

Sam Pettersson avtackar Betels söndagsskollärare fr. h.
Ann-Lois Schwind, Sofia Järvinen, Beata Frände, Anna Rundell, Carolina Edström och Susanna Högberg. Jani Edström fattas på bilden.