Skillnaden 2/2001

Söndagsskolans stora klass, eller Mathetes från höststarten, bestående av 6 barn har också i år varit gemensam med Andreaskyrkan och samlats hos oss.

Scoutpatrull Björnen, 9 pojkar och en flicka i åldern 6-8 år, har samlats i Andreaskyrkan.

De minsta, och egentliga söndagsskolbarnen sedan hösten, har varit 10 stycken inskrivna.

	Scoutpatrull Björnen
Ålder:	Patrull Björnen startade i september 2000
Storlek:	Det är en bäverpatrull med 9 scouter och 2 ledare
Kännetecken:	En bäverscout är mellan 6 och 8 år. Bäverscouten är en aktiv och nyfiken figur. Man sysslar med många olika saker, främst lär man sig om natur och djur, men bland annat också om första hjälp, samhälle och den kristna tron. När scouterna möts händer det mycket. De leker och experimenterar, funderar och sjunger
Förekomst:	Det finns en patrull som samlas i Andreaskyrkans källare varje söndag kl 11
Läte:	Varje gång scouterna samlas sjunger man scoutsången:  Vi är alla scouter och vårt bästa jämt vi gör, alla scouter och vårt bästa jämt vi gör, aldrig sura miner, vi tar allt med gott humör. Vi vandrar med Jesus han är våran vän och han följer oss på vägen fram
Ledare:	Anna Rundel och Sofia Järvinen
Uppträdande	En scout försöker vara en god kamrat och lära sig att välja rätt. Vi ber också scoutbönen varje gång vi samlats. Framåt steg för steg på den goda väg hjälp oss Gud att vandra och för varje dag följa scouters lag trogna dig och varandra

SCOUTERNAS AVDELNINGSMÖTE, VÅFFELKALAS FÖR GAMMAL SOM UNG

I större scoutkårer med flera patruller, är det vanligt att man alltid då och då har s.k. avdelningsmöten som omväxling till de vanliga patrullmötena. På avdelningsmötena samlas kårens alla patruller till ett kanske lite mera högtidligt program än när bara patrullen är samlad. Eftersom vår scoutkår är en liten scoutkår, med bara en patrull, fick vi ta föräldrar och syskon till hjälp för att åstadkomma den rätta stämningen.

En helt vanlig onsdagkväll i början av terminen blev det alltså lite mera liv och rörelse än vanligt i Betels lokaliteter. Först stormade Anna och Sofia in. Både spårning och våffelsmet skulle fixas innan scouterna anlände. Därefter kom scouterna och deras föräldrar. P.g.a. att vi som omväxling samlades en vardagskväll hade inte alla möjlighet att delta, men med hjälp av föräldrakrafter bildades två grupper som stack iväg ut igen för att göra de närmaste kvarterens våta och hala gator osäkra. Uppgiften bestod i att hitta fram till några ställen i omgivningen som Anna lyckats få att fastna på foto. Det kunde gälla detaljer av hus och statyer, eller kanske en gatuskylt eller en telefonkiosk. Några platser var bonusplatser. Där kunde man hitta små lappar med bilder av bävrar. Det gällde att hålla hårt i sin papperslapp när man väl hittat den, för den kom senare att visa sig vara rätt värdefull. 

Då både scouter och föräldrar gjort av med det värsta springet i benen och dessutom lyckats orientera sig tillbaka till Betel väntade våfflor med sylt och grädde, en kombination som visade sig falla de allra flesta i smaken. Det blev ett riktigt äkta våffelkalas, som avslutades med märkesutdelning. 

Vid märkesutdelningen byttes bäverlapparna man hittat under spårningen ut mot riktiga bävermärken att sy fast på scouthalsduken. Scouterna fick dels ett större, runt märke, som visar att de är bäverscouter, och dels det första terminsmärket, som ett bevis på flitigt deltagande under höstterminen. Scouthalsduken hade scouterna fått tidigare i oktober under en högtidlig invigning på Sveaborg. Scouterna fick en i gången komma in i en mörk grotta och motta scouthalsduken och säga scoutlöftet. 

Som värdig avslutning på terminsmötet sjöng vi scoutsången och bad scoutbönen.

Det är roligt att gå i söndagsskolan

I Betel finns också en grupp för de minsta i åldern mellan 2 och 5 år. Vi samlas i "fönsterrummet" bakom kyrksalen. Först deltar vi i början av gudstjänsten och sen stormar vi till vårt rum. Där klistrar vi närvarobilder, sjunger, tar upp kollekt, lyssnar på en berättelse, ritar, klipper, klistrar, modellerar, diskuterar m.m. Oftast går det livat till!

En av våra viktigaste målsättningar är att ge barnen en positiv gudsbild och trygg gudsrelation. Vi försöker ta vara på barnens egna funderingar och frågor så långt det är möjligt. Dagens berättelse utformar vi också så levande vi kan med olika bilder, genom att rita eller utgående från något annat konkret. Denna höst har vi börjat med Nya Testamentet efter att ha följt Mose och de andra genom Gamla Testamentet. 

Varje samling avslutas genom en liten ljusandakt, där vi tänder ett eget ljus för varje barn, ber tillsammans och sen får de släcka sitt ljus. Vi har märkt att speciellt för de yngsta är det viktigt att ha vissa "ritualer" eller rutiner som vi följer och de är mycket noga med att påminna oss om hur det ska vara.

Vår samling räcker lika länge som gudstjänsten och efteråt dricker vi alla saft och kaffe tillsammans i caféet. Välkommen med!

Som lärare fungerar just nu Ann-Lois Schwind, Carolina Edström och Susanna Högberg

Rafael da Silva - söndagsskolans fadderbarn

Varje söndag samlar vi in kollekt i söndagsskolan och de andra grupperna. I den lilla gruppen är vår sparbössa en jordglob med alla olika länder på. Speciellt för de små barnen är det viktigt att få sätta i sin peng och att få hålla i sparbössan och samla in medan vi sjunger vår kollektsång "Välsigna alla barn käre Gud, de som har det bra som vi och de som har det svårt..." Vi lär oss att det är viktigt att dela med sig av det vi har fått till andra som kanske inte har lika mycket. Vart går då de pengar vi troget samlar in?

Det känns naturligt att vilja bidra till arbetet i Brasilien på något sätt eftersom endel av våra församlingsmedlemmar har kontakter dit. Karolin Högberg, som tillsammans med sin man arbetade många år i Brasilien, är nu engagerad i ett fadderbarnsprojekt som hon koordinerar från Finland. Vi kontaktade henne förra våren och kunde då bidra med vår kollekt till en fiskdamm på orten. Mot en viss betalning fick man alltså fiska sin middag där. Vi tycker att det är en bra idé att kunna hjälpa människorna där att kunna "hjälpa sig själva", dvs. att de själva får hitta på olika idéer hur man kan försörja sig och vad som passar in i deras sammanhang.
Nu har behovet att ta hand om flera fadderbarn ökat och då anmälde söndagsskolan sitt intresse att få ett fadderbarn. 

Karolin Högberg skriver i ett brev till söndagsskolan: "Här har jag en liten, gullig pojke ni kan få hjälpa. Han heter Rafael da Silva och blir 3 år i år. Han bor med sin föräldrar i Florianópolis i staten Santa Catarina i södra Brasilien. Föräldrarna heter Hiran och Zuleide. Han har också en storebror som heter Rhaony. Familjen har dålig ekonomi för pappa Hiran har så dålig lön fast han jobbar väldigt mycket. Han jobbar från kl.08.00 på morgonen till kl.21.00 på kvällen och är bara ledig på söndagen. Och deras lilla lön räcker inte riktigt till, så därför får ni vara med och hjälpa familjen litet grand".

Mathetes - att lära för livet

Från och med i höstas har gruppen Mathetes samlats i Betel samma tid som söndagens gudstjänst. Ibland har vi också deltagit i gudstjänsten med textläsning, drama och sång.

Mathetes är grekiska och betyder lärjunge eller elev. En elev är inriktad på att lära sig något nytt varje gång. Lättast är det kanske att lära sig tillsammans i grupp, men ibland behöver man också tid att läsa och tänka själv. Att lyssna på och ta intryck av nån som redan funderat på samma saker har alltid varit en viktig del i förmedlandet av kunskap. 

Kunskap får man aldrig för mycket av varken när det gäller bibeln eller tron. Tron är ändå inte beroende på hur mycket man vet eller hur mycket man kan. Tro är en relation, en personlig relation till Gud. Tron får ett sammanhang i mötet med andra som tror.

Gud kan man aldrig förstå helt. Däremot kan man få uppleva Guds kärlek och omsorg, t.ex. i gemenskapen med varandra. Genom berättelserna om Jesus kan vi förstå Gud litet mer. När vi ber och samtalar med Gud och när vi läser bibeln kan vi leva varje dag i Guds gemenskap.

Ibland behöver vi hänga upp vår tro på saker som syns och hörs. Om detta handlar "Tio plus ett - checklistan för Mathetes" om. Den tar upp korsets symbol, bönen Fader vår, budorden och andra viktiga bibelavsnitt att minnas. 

Mathetes bekantar sig också med några av bibelns udda figurer, de s.k. värstingarna. Vissa av dem som Herodes och Pilatus känner vi kanske igen. Andra som Eglon och Ehud får vi läsa om för första gången. Dessa värstingar lyckades inte alltid så bra. Ändå, eller kanske just därför, har deras liv och upplevelser en hel del att lära oss. 

Jesus undervisade genom att berätta. Det gör vi också i Mathetes. Vi inser också att vårt eget liv är en berättelse som i bästa fall kan förmedla något värt att fundera på. 

Som lärare fungerar Jani Edström, Susan Haraldsson och Beata Frände.

Växthuset

Jag tycker om bilden av växthuset. Växthuset är som namnet beskriver ett hus för växt.

Idag talar vi mycket om drivhuseffekt. Drivhus är ju ett annat ord för växthus. När vi talar om drivhuseffekt menar vi att miljön har påverkats genom vårt sätt att leva och "förstöra" miljön. Det har genom detta skett rubbningar i naturen så att vädret förändrats osv.

Ibland talar vi också om församlingen som en drivhusmiljö. Då innefattar detta ett negativt sätt att se och tänka på församlingen. Eller för att säga det med andra ord. Församlingen som skulle vara en god växtplats blir bara en "inneplats", med en tvåfaldig betydelse. Inneplatser finns lite överallt för "innefolk". Då menar jag att dessa platser blir samlingsplats bara för en viss grupp människor som lever sitt eget liv. Det andra jag tänker på är att församlingen också kan riskera att bli bara en "inneplats", dvs. vi sitter bara där och har det gott samtidigt som vi glömt alla utanför. Vi har fjärmats från livet utanför.

Många församlingar har varit drivhusmiljöer som i förlängningen har påverkat människor negativt. Det blir så tryggt att leva sitt liv med de kristna och med det som ärkända ritualer och tankar. "Vi har det så gott vi", kan någon förresten ha det bättre? Drivhusmiljön kan också påverka oss så att vi inte klarar av kölden utanför om vi helt plötsligt "slängs" ut i den av någon anledning. Det är bara i församlingsmiljön det kristna livet funkar. Ska det vara så?

Växthuset/församlingen, inget självändamål. Det kommer inte an på gudstjänstlokalen i första hand om det blir någon växt och frukt.

Meningen med växthuset är inte
-att det ska vara fint byggt, 
-att sista automationstekniken ska finnas, 
-att det är vackert målat, 
-att alla plantor är satta i spikraka rader.
Meningen med växthuset är
-att livet ska få utvecklas i plantorna och att det en dag ska bli frukt som vi får njuta av. Frukt som blir till glädje för många.

I gudstjänstlokalen håller vi inte gudstjänst bara på grund av tradition. Gudstjänsten är inget självändamål där vi bara cirklar runt i bibliska berättelser från flydda dar.

Församlingen som möts till Gudstjänst ska uppleva en atmosfär av kraft till förnyelse och växt.
Du och jag kan förliknas vid frökapslar som bär på liv inom oss. Du och jag har låtit oss "myllas ner" i Guds ords mylla. Genom ordet och anden har livet börjat spira. Miljön och atmosfären i församlingen är den rätta för att livet ska växa, utvecklas och bära frukt.

En frökapsel kan också vara en frökapsel som bär på ett liv som inte levs eller levts. Det kan sägas om dem som inte böjt sig ner i Guds ords mylla och varit villiga att ge upp det egna livet för Guds. De som inte helhjärtat bekänner honom som Herre i och över livet.

Församlingen ska vara en miljö där vi får den näring och omsorg vi behöver för vårt andliga livs utveckling. I den miljön tinas hårda och kalla hjärtan upp till att bli medmänniskor som sprider värme och kärlek.

"Växthusets" liv och frukt blir till glädje för många.

Nils-Erik Vikström
missionsföreståndare

Matta al - Miskîn
en nutida ökenfader

Följande föredrag hölls 15.3.2001 i Betel av Sam Pettersson på basen av boken "Enhet ger liv". Föredraget ingick i föredragsserien Andliga vägledare.

Fader Matta är något så ovanligt som en äkta nulevandes ökenfader, om det nu är så ovanligt egentligen! Hans lilla skrift Enhet ger liv innehåller det mest radikala enhetsbudskap jag personligen stött på i den andliga litteraturen. Fader Matta, eller Matteus den fattige, Matteus Stackaren, som hans arabiska namn betyder, hävdar med bestämdhet och bibelns och Jesu undervisning i ryggen att den splittrade nattvardgemenskapen är den synd som håller Kyrkan bunden och oförmögen att fullfölja sin kallelse. Enligt fader Matta är inte den gemensamma nattvarden målet för gemenskapssträvandena, dit man kommer genom teologiska överläggningar och organisationsekumenik. Utan den gemensamma mattvarden är utgångspunkten, början, där sedan formuleringarna kan ta vid!

Yusuf Iskandir föddes i september 1919 i Benha i Nildeltat. Han utbildade sig till apotekare och etablerade sig i början av 1940-talet i Alexandria där han gjorde goda affärer tack vare kriget. Men Yusuf lyssnade mera till rösten av en som ropar i öknen än krigslarmet runtomkring. 40-talet var väckelsetider i den koptiska kyrkan och unga välutbildade kvinnor och män flockades kring öknens andliga ledare. En av dem, fader Mina, lärjunge till en av de radikalaste fäderna, etiopiern 'Abd al-Masîh, var abbot för Samuelsklostret klädde Yusuf i munkdräkten och han blev fader Matta 1949.

Efter två år i det ohälsosamma och stränga Samuelsklostret tvingades alla munkarna därifrån, utom en blind munk som blev kvar ledsagad av sin katt! Fader Matta togs upp i Surianklostret. Klostret blomstrade och en stor skara unga hängivna munkar fördjupade sig i klosterbibliotekets skatter, de andliga mästarnas skrifter. Fader Matta ger ut sin bok Den ortodoxa bönens liv, bekostad av en ung universitetslärare, Nazir Gayed, som sedermera blir biskop och påve under namnet Shenouda III. Efter 18 månader som ställföreträdande patriark år 1954 flyr fader Matta igen ut till det hårda Samuelsklostret en grupp hängivan unga följer med den man som alltmer framstår som väckelsens centralfigur. Hans skrifter börjar cirkulera i allt vidare kretsar och radikaliteten i hans undervisning skakar om och skapar oro. När fader Mina 1959 blir patriark beordras fader Matta och hans lärjungar att återvända till Surianklostret. Spänningarna blir dock för stora och de lämnar klostret och slår sig ner i en liten lekmannakommunitet i Helwan. en smutsig förort utanför Kairo. Fader Mattas kompromisslösa profetröst fortsätter att ropa och man försöker tysta honom på olika sätt men tvingas 1960 exkomunicera honom och hans lärjungar. För att skona kommuniteten beger de sig iväg söderut långt ut i öknen, till Wadi Rayan.

Efter nio år i den absoluta avskildheten, några gånger om året passerar en karavan wadin där fader Matta i utbyte för sina skrifter får förnödenheter från vännerna i Helwan, inser påven sitt misstag och fader Matta får fria händer att överta Makariosklostret. Med brinnande iver byggs klostret upp till dess nuvarande storhet. Nya byggnader skjuter i höjden, öknen blir till blomstrande jordbruksmark, och i ett nytt välsorterat bibliotek studeras hela den allmänneliga kyrkans teologi. Fader Matta drar sig tillbaka från uppbyggandet i mitten av 80-talet och börjar nu prodcucera den ena tunga bibelkommentaren efter den andra. Fader Mattas författarskap kännetecknas av fyra grundpelare: en intensiv och långvarig daglig läsning av Bibeln, en djup personlig erfarenhet av bönens värld, ett omfattande studium av kyrkofäderna och en brinnande iver för kristen enhet. Dessa möts i en stark betoning av inkarnationens mysterium, att himmel och jord, evigt och timligt möts i den i Kristus återupprättade människan, den nye Adam. Genom att Gud blivit människa kan människan förvandlas, kan människan återupprätta sann gemenskap och försona världen med Gud. I askesen, liksom i liturgin, helgas kropp och materia. genom bönen förbereds människan för evigheten, ja genom bönen tar uppståndelsen redan nu gestalt.