|
Skillnaden 1/2001 |
|
Oberoende av vilken sekundär uppgift vi har i församlingen är vår primära uppgift att växa till och bära frukt. Vi kan se det som vår uppgift att predika, sköta ekonomin, ställa upp med kaffekokning, leda en söndagsskolgrupp, städa, se till det tekniska, ge tid och energi i förbön, ge tid och energi i styrelsearbete, leda gudstjänster, spela instrument, skriva protokoll, läsa bibelord, baka, besöka sjuka och avsidestagna, leda kurser eller vad som helst annat som kan vara en uppgift. Men den är i alla händelser en sekundär uppgift. Vår primära uppgift och vår kallelse är inte till någon av dessa uppgifter utan till att följa Jesus som hans lärjunge, växa till i hans likhet, och att bära frukt. Andliga frukter, är som Paulus räknar upp dem, märkligt mänskliga se t.ex Galaterbrevet 5:22-23 Det handlar med andra ord inte så mycket om att förandliga livet och tillvaron utan om: - att bli kärleksfulla människor i en kärlekslös värld, att bli innerligt glada mänskor i ett samhälle där det finns mycket att gråta över, att bli mänskor med frid i hjärtat i den oroliga hets som rår och verkar behärska så många och så mycket i vårt samhälle, att bli tålmodiga liksom trädgårdsmästaren som ber om ännu ett år för att gräva och gödsla runt trädet. Att bli behärskade av vänlighet och godhet, att vara trofasta, ödmjuka och visa självbehärskning inför vår familj, inför våra arbetskolleger och överordnade, i församlingsgemenskapen och naturligtvis inför vår mästare och Herre Jesus Kristus. Om denhär församlingen på något sätt kan bidra till att någon människa kan få kontakt med en fruktbärande sida i sin personlighet, vore jag oerhört lycklig. När vi utvärderar verksamheten och skriver årsberättelser är det dessa små vittnesbörd som oftast saknas. Och det kanske inte är meningen att de skall finnas i tryck på papper huvudsaken är att de ger avtryck i våra liv. Pax et bonum eller Frid önskar Sam
Johannes av Kronstadt - förnyare med socialt patos På föreläsningskvällen i november i kursen Andliga vägledare föreläste fader Aleksej Sjöberg om den ortodoxe prästen Johannes av Kronstadt liv och verksamhet. Det följande är en sammanfattning av huvuddragen. Johannes av Kronstadt föddes som son till en kantor i Archangelsk 1829. Inom ortodoxa kyrkan i Ryssland gick kyrkliga ämbeten i arv ännu denhär tiden. Kyrkliga skolor var dessutom gratis för prästbarn. Därför utbildade Johannes sig till präst. Bad Gud om förstånd att kunna klara av studierna och bönhördes såtillvida att han fick flere stipendier för sina studier. Efter avslutade studier kom han så småningom till ön Kronstadt utanför St. Petersburg som präst. Kronstadt var den ryska östersjöflottans huvudbas med många höga officerare och adelsmän men med ännu fler soldater och meniga. Dessutom hade Kronstadt blivit något av en "social soptipp" i.o.m. att det i St Petersburg var förbjudet att vara lösdrivare och hemlös. Alla hemlösa, alkoholister och tiggare som fängslades av polisen skickades till Kronstadt. Här finner vi alltså Johannes i början av 1860-talet som präst i denna minst sagt brokiga församling. Johannes har föresatt sig att leva som munk, trots att han är gift! Han börjar följdriktigt därför med att ge bort hela sin lön till de många behövande, vilket leder till att församlingen betalar ut lönen till hans fru. Därför börjar han undervisa i gymnasiet för att få något att ge. Efter ett femtontal år har han formulerat en lika obestridligt biblisk som enkel vision av sin verksamhet. För det första "En kristen bör ge till dem som inget har". För det andra betonade han nattvarden och förrättade den varje dag, vilket var något helt nytt, det gjorde man på sin höjd i klostren. "Den nåd och glädje som liturgin ger är en förutsättning för det sociala engagemanget" menade Johannes.
Så kom det sig att han på 1890-talet hade kommit dithän att hans
verksamhet försörjde 8000 alkoholister och utslagna. Han hade bl.a.
inrättat en hantverksfabrik kunde man nästan säga, han grundade skolor,
bibliotek och läsesalar. De utslagna och deras barn hade möjlighet att
få utbildning och därigenom höja sin självkänsla och möjligheter. Hans
utgivande liv skapade en enorm popularitet kring honom och han var snart
tvingad att ha en stor medarbetarstab omkring sig. Bl.a. berättas det
att biktköerna blev oerhört långa "fler än dygnets minuter", vilket
ledde till att Johannes införde allmän bikt! Genom hans förböner skedde
många under och helanden även om han tidigare trott att "undrens tid var
förbi p.g.a. alla våra många och svåra synder". Det berättas om de långa
köerna som ringlade sig fram till honom med bön om ekonomisk hjälp eller
för att ge pengar till verksamheten. "Om en kom fram med ett kuvert
fullt med pengar och nästa kom utfattig och bad om en slant gav
Johannes, utan att öppna, kuvertet fullt med sedlar till den fattige."
Naturligtvis blev han lurad att ge av många, men i det långa loppet vann
han en sådan respekt att givmildheten multiplicerades i hans omgivning.
Hans popularitet och förtroendet för honom resulterade bl.a. i mängder
av brev om förbön och hjälp från hela världen. New York Times skrev
m.a.a. soldatupproret på Kronstadt som tvingade Johannes att lämna ön:
"Nu har Johannes lämnat Kronstadt!" Johannes förnyade inte bara liturgin
han förnyade synen på evangeliets sociala dimension liksom synen på
andra kristna. Han bad för och med alla oberoende av konfessionell
tillhörighet, t.o.m. för muslimer!
Församlingens årshögtid INLEDNING
Vad är en evangelisk församling, vad är en fri församling, vad innebär
det att vara en baptistförsamling i början av det tredje årtusendet?
Såna frågor kan man, och bör man i någon mån åtminstone, sysselsätta sig
med allt emellanåt. Ofta ger frågorna mera följdfrågor än svar, och det
är som sig bör. "Att leva är att fråga, att vänta på ett svar" sjunger
vi i Tore Littmarcks sång nr 577 i PoS. Lever vi enligt den devisen kan
svaret ibland låta vänta på sig, inte bara ett eller två år utan flera,
ibland kanske ett helt liv. Men den risken får vi ta, man kan inte
gardera sig mot allt, ibland kan man inte och får man inte skydda sig
mot själva livet som liksom tränger sig på. Ibland är tron och livet
bara en mot visshet gränsande aning. Sång nr 577 fortsätter "...att leva
är att ana att allt är i Guds hand, att finna frid och trygghet i själva
orons land". För den fiskare som så räds stormen att han aldrig beger sig ut på djupt vatten, kommer inte att vara kvar i yrket speciellt länge. "Följ mig så skall jag göra er till människofiskare" sa Jesus till fiskarna Jakob, Johannes, Petrus och Andreas. "De lämnade allt och följde honom", står det i texten. Samma kallelse gäller oss i dag. Men klarar vi längre av detta att lämna det mesta bakom oss och ge oss ut på den andliga pilgrimsfärden med bara vår ryggsäck och ett par stadiga skor, eller vill vi ha mer och mer av utrustning och säkerheter för att våga resan. Jag känner det åtminstone så alltsom oftast, lite för däst, lite för nöjd och lite för bekväm för att riktigt vilja ta till mig de ganska radikala krav Jesuslivet ställer. Tore Littmark får avsluta ur sång 577. "Att leva är att lämna sin egen trygga vrå att öppna stängda dörrar och söka att förstå. Att leva är att skänka det bästa som du har. Att leva är förlåta tills ingen skuld finns kvar." OM VERKSAMHETEN Verksamhet för verksamhetens skull skall vi akta oss för, vi bränner då vårt krut alldeles i onödan. Samtidigt bör vi ta vara på den vilja och den aktivitet som finns hos olika personer i församlingen. Den verksamhet som varit absolut mest framgångsrik under det senaste året är barnverksamheten. Det är många år sedan Betel haft över 20 barn engagerade i söndagsskola och nu scouting, som en nyhet fr.o.m. höstterminen. Kan vi bara hjälpa barnen och de unga fram till en medveten och trygg gudsrelation kan vi skatta oss väldigt lyckliga. Vi får fortsätta att be för våra barn och unga, för deras föräldrar och inte minst för ledarna och lärarna i de olika barngrupperna. Söndagsskolans stora klass, eller Mathetes från höststarten, bestående av 6 barn har också i år varit gemensam med Andreaskyrkan och samlats hos oss. Scoutpatrullen Björnen, 9 pojkar och en flicka i åldern 6-8 år, har samlats i Andreaskyrkan. De minsta, och egentliga söndagskolbarnen sedan hösten, har varit 9 stycken inskrivna. De har samlats i vårt runda rum i ytterhörnet av kyrkobyggnaden. Från de minsta till de äldsta är steget inte så långt. Mellan söndagsskolan och Missionskretsen Dorkas finns det gemensamma intresset att stöda missionsarbete. Söndagsskolan stöder fadderbarnsverksamheten i Brasilien och Dorkas understöd går både till vår närregion runt Finlands gränser och ut över hela världen. En trogen skara samlas fortfarande varannan torsdag under Göta Nystedts ledning. Kursverksamheten verkar igen bli ett stående inslag i vår verksamhetsprofil. I vintras fick vi tillräckligt med anmälningar för att starta vår andra Alpha-kurs, likaså fick vi igång den tredje kursen i höstas. Den senaste kursens deltagare ville gärna fortsätta på vårterminen, vilket också kommer att ske. Höstens nyhet på kursfronten var föreläsningsserien Andliga vägledare, en kurs som ordnas i samarbete med Svenska studiecentralen. En torsdagkväll i månaden har vi fått ta del av inspirerande och utmanande föredrag om olika andliga vägledare. Kursen har intresserat sammanlagt ett 20-tal deltagare, med några nya ansikten varje gång. Serien fortsätter även den på vårterminen. Varje år brukar vi påstå att söndagen är och förblir den viktigaste samlingsdagen i vår församling. Så är det också. Söndagens gudstjänst har en grundmurad plats som församlingens samlingspunkt. Vissa söndagar har kyrksalen varit i det närmaste fullsatt, medan andra, speciellt storhelgerna, besökts av ett drygt 10-tal personer. Kyrkkaffet efter gudstjänsten, eller ännu hellre och faktiskt sannare: "som en del av gudstjänsten" är oerhört viktig, och vi får fortsätta att inspirera och administrera villiga händer i den verksamheten. Den nya formen för nattvardsgudstjänst och församlingsmöte har egentligen bara prövats en enda gång, men de erfarenheterna talar för att vi kan och bör utveckla den idén vidare. Den city-retreat som vi höll i kyrkan i slutet av oktober visade på att detta är en helt möjlig tanke att bygga vidare på. Onsdagens bibelstudium och bönestund är åtminstone för pastorns del navet kring vilket livet rör sig. Fyra - fem trogna damer med en erfarenhet av bibelläsning och bön i totalt över 300 år är inget man ger upp i en handvändning, om man har förunnats en sådan förmån.
Församlingens programtidning Skillnaden har utkommit med sex nummer
varav hälften varit 12-sidiga (annars 8-sidiga). Skillnaden postas till
drygt 100 adressater bland vilka församlingsmedlemmar på annan ort samt
avsidestagna utgör en minoritet. Vårt adressregister för Skillnaden är
en mycket viktig del av det utåtriktade arbetet. Nämnas kan också att av
de tio ex. av Skillnaden som ges till Luckan - det svenska
informationscentret, går i medeltal åtta åt. Församlingen och därmed
också Skillnaden finns numera även i cyberrymden på adressen: Medlemsantalet har under året förändrats på följande sätt:
Avlidna 1 st.
Detta innebär att församlingen vid årskiftet bestod av 75 medlemmar
(-99, 79 medl.) Gurli Hoffman 94 år FÖRSAMLINGENS LEDNING Under året har pastor Jan Edström fungerat som föreståndare, Sam Pettersson som församlingens pastor. Församlingens styrelse har bestått av Dan Frände (ordf.), Jan Edström (viceordf.) Andreas Björklund (kassör), Rolf Eriksson, Tove Eriksson, Rut Nordlund-Spiby och Runar Högberg. Sam Pettersson har fungerat som föredragande sekreterare i styrelsen, samt som protokollsekreterare. Styrelsen har hållit fem protokollförda möten. Tre protokollförda församlingsmöten har hållits under året, därtill fyra informationsmöten utan protokoll.
Församlingens äldstekår har bestått av Jan Edström, Klas Eriksson och
Sam Pettersson. eata Frände och Ethel Thorell har administrerat serveringar och kyrkkaffen. Inger Eriksson har troget tjänat som organist. I allmänhet rundas skrifter som denna av med ett allmänt tack till alla som ställt upp på olika sätt i församlingens verksamhet. Det kan dock inte nog betonas att detta tack aldrig får bli en fomalitet. Det är riktat och uttalat med allvar och uppriktighet i helig vördnad för allas och envars insats. Det finns alltid tillfällen under året när man tycker att "varför gör ingen annan något åt dethär" liksom det finns tillfällen när man tycker att man inte riktigt har del i något av det som görs. Balans och en sund ordning är vad som behövs i alla verksamhet. Varje människas integritet och gränser bör respekteras i frivilligarbetet. Vi får också hjälpas åt och försynt fråga varandra om det ser ut att bli för tungt. Hjälpas åt att sätta gränser där vi själva har svårt att göra det, liksom vi kan hjälpa varandra att våga ta ansvar och utföra uppgifter. Någon har sagt att "Man bör använda sin mun också till annat än att säga nej". Det är sant liksom också att ett nej är ett nej och bör respekteras. Ett stort och uppriktigt tack till alla för det viktiga bidrag som du gett under året som gått! Vi tillönskar alla ett välsignelserikt år i Jesu namn! Årshögtiden avslutades med bön och sedan vidtog en festlig kaffeservering med hallongräddtårta och hembakt. I samband med årshögtiden utdelades också ett förslag till målsättnings- och verksamhetsplan ut, som finns nedan i förkortad version.
MÅLSÄTTNINGS- OCH VERKSAMHETSPLAN
MOTTO:
MÅL
* utveckla gudstjänstlivet.
VERKSAMHET 1. Gudstjänstlivet, främst genom att uppmuntra och stöda mötesledare och musiker samt genom att ha kyrkkaffe efter gudstjänsterna. 2. Ledarskapsutvecklingen främst genom att bereda möjlighet för barn- och ungdomsledarna att delta i B&U-ledarhelgen på Humle o.a. utbildningstillfällen. samt uppmuntra styrelsemedlemmar och äldste till årliga retreater. 3. Det utåtriktade arbetet (mission) främst genom att hålla kurser för kyrkoovana enligt Alpha-konceptet och hålla samlingar kring litteratur o läsning, andlig vägledning och spiritualitet 4. Det församlingsutvecklande arbetet främst genom att hålla en inspirationshelg/termin samt hålla en retreatdag/termin alt. en "city-retreat" per år. 5. Det sociala arbetet (diakoni) främst genom att delta i Nätverk Vappen samt inspirera församlingsmedlemmarna till omsorg om de äldre och ett ökat socialt ansvarstagande i samhället Våren 2001 vill vi:
- hålla en inspirationshelg med missionsföreståndare N E Vikström.
För läsare av andlig litteratur Andlig läsning är inte det enklaste. Bibeln, läsningens hörnsten, kan ibland vara svår att förstå. Vid läsningen av andlig litteratur infinner sig problem av annan natur. Vanskligast är det kanske att kunna placera en viss författare i hans rätta sammanhang. Docenten Per Beskow har på Artos förlag (förlagets litteratur hittas enkelt på internetadressen www.artos.se) gett ut en kortfattad men samtidigt informationsrik vägledning med titeln "Lectio divina. En guide till kristen spiritualitet.". Boken som utkom år 2000 innehåller ett stort antal korta uppgifter om personer som på något sätt påverkat den kristna litteraturen. De flesta har egenhändigt skrivit något. Men även verk vars författare är okända omnämns (t.ex. Icke-vetandets moln från 1300-talet), likaså vissa centrala inspiratörer. Den litteratur som beaktas är sådan som kan tjäna den personliga andakten och sökandet efter en allt närmare gemenskap med Fader, Son och Ande. Texterna är särskilt lämpade för läsning med eftertanke, något som sker i en atmosfär av långsamhet Litteratur av undervisande eller apologetiskt innehåll hittas således inte i Beskows samling. Förutom personens eget författarskap nämns centrala böcker som på något sätt tar upp personen i fråga. En genomgående strävan har varit att ange den litteratur som finns tillgänglig på svenska. Beskow har också skrivet en inledning som kan kallas en kort vägledning till andlig läsning. Här skisseras vissa stora linjer och utvecklingstendenser. Läsningen av Lectio divina kan liknas vid ett besök i ett välfyllt antikvariat. Dan Frände
|
Så
har plötsligt en hel månad gått av det år som just var alldeles rent och
purt. En ny almanack obesudlad av tusch och bläck, snart fylld med
diverse aktiviteter, sammanträden, möten, gudstjänster och besök. Vad
har det senaste året då lärt oss, är det bara en ändlös räcka av dagar
som vi staplar upp efter varandra tills vi möter vår Herre och Skapare
en dag? Eller har vi lyckats lära oss att se varje dag som en ny och ren
möjlighet att göra det bättre som vi kanske misslyckades med i går,
eller det som inte blev klart eller så bra som vi hade tänkt. I
Lukasevangeliets 13:de kapitel ger Jesus oss och sina åhörare en
liknelse om fikonträdet som inte bar frukt, eller kanske vi borde kalla
liknelsen den förtröstansfulle trädgårdsmästaren. Bilden är den om ett
fikonträd som inte har burit frukt på tre år och ägaren tycker att vad
skall jag med ett ofruktsamt träd till. Det tar upp mark till ingen
nytta - Hugg ner det! blir hans korthuggna kommentar. Men
trädgårdsmästaren tänker annorlunda och anhåller om ett års tid till att
gräva runt det och gödsla - då, kanske det bär frukt nästa år