|
Skillnaden 2/2000 |
|
Vi är mitt uppe i fastan, passionstiden, som är den kristna kyrkans stora tid under året. Inom vår tradition som protestanter och baptister har vi inte tagit till oss fastans olika dimensioner vad gäller att avstå olika saker under fastan så speciellt bokstavligt. Ändå lär oss den kristna historien allt ifrån Johannes Döparen och framåt vikten av att försaka vissa saker ibland. Att ställa sig själv inför en viss rannsakan i hur man lever det dagliga livet. Om det inte till syvende och sist vore rätt så skönt att slippa ifrån endel ovanor eller sätt att leva som inte egentligen ger något för vår andliga människa Det är ju trots allt så att vi är och består av kropp, själ och ande, alla delarna behöver en sund stimulans, inte för mycket och inte för lite. Vi vet ju med oss att vi inte mår bra av bara gräddtårta och kaffe dagen lång. Vi behöver en varierad kost, vi behöver balans i näringsintaget. Fastetiden kan därför bli en tid, fyrtio dagar, när vi gott och väl hinner tänka över denna balans mellan det andliga, det kroppsliga och det själsliga Evangelium är goda nyheter för alla tre delarna av människans väsen, och fastan är evangelium i allra högsta grad. Passionstiden - tiden när Gud visar sin kärlek på det mest fantastiska sätt. Låt oss därför under fastan utmanas till att avstå något, vad som
helst, allt från tid, tankekraft, pengar, fantasi, visionärt arbete,
nyhetstittande i TV, tidningsläsning etc. etc. för Kristi skull. Ta en
vecka, ta en dag i veckan, gör upp ett hållbart och möjligt program.
Avstå för din egen skull, för Guds skull. Ge av det du avstår till någon,
vem det än är som Herren uppmanar oss att försaka något för. Ytterst är
det ju till honom som vi ger, vad vi än ger. Låt oss vara med om att
krossa alla ok, våra egna och andras, som Jesaja talar om i askonsdagens
text. Låt oss vara med om att befria varandra från osunda vanor, "från
böjelsernas och lustarnas slaveri" som den ärevördiga kommentaren The
Biblical Illustrator uttrycker det! Låt denhär fastan bli en tid då du
tar tillfället i akt och överlåter dig igen till en ny början, till ett
annorlunda liv som kanske kan verka motströms, men som för dig i kontakt
med ljuvligt varma vatten. Enligt den omgivande världens sätt att se är
det säkert ett bakvatten du hamnat i, men vi är ju ett annorlunda folk.
Dessutom, alla vet vi ju att det är i bakvattnen som de stora fiskarna
finns. Och glöm inte att den fasta vi hänger oss åt, den försakelse som
vi med glädje och uppriktighet ger oss hän åt också innehåller ett löfte,
som alltid.
"Då, bryter gryningsljuset fram".... (Jesaja 58: 8-12) Njut av fastetidens möjlighet till ett annorlunda liv,
Talet om korset
Påskens budskap är speciellt ett budskap om korset. Korset var då för 2000 år sedan inte en religiös symbol. Det betydde inte att identifiera sig med lidande i människornas tankar, förutom att någon skulle ha burit ett korsformat smycke. Korset betydde för människorna i Palestina död, på ett skamligt sätt. Det var en till nakenhet avklädd människas yttersta nedsättande och skymfande, som följdes av en långsam pinande död i hett solsken. Romarna höll ordning på de folk de härskade över genom att bestraffa varje upprorsman med att offentligt spika upp dem på trä. Redan tanken på att hamna på korset var skrämmande och förfärlig. Det berättas att efter judarnas folkuppror i slutet av första århundradet tog träet slut i Jerusalems omgivning när romarna korsfäste tusental judar. Korsfästelse var en okänd sak för gamla testamentets judar. Fastän profeterna i århundraden hade förutsagt Jesu tillkommelse så kunde ingen tänka sig det öde Messias skulle få i händerna på människorna. Även i denna dag har människorna svårt att förstå och ta emot evangeliets kärnbudskap. I 1 Kor. 1:18 står det: "Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft". Den naturliga människan förstår inte talet om korset, den matar inte våra förstånd eller känslor. Den var för judarna en ondska och för hedningarna en dårskap. Israelerna hade väntat sig under och tecken som de kunde tro på. Grekerna igen sökte vishet, filosofi, som skulle tillfredställa deras förstånd. Därför säger korintierbrevet att "genom predikans dårskap" ville Gud rädda människan. En gammal finsk översättning säger att "genom en dåraktig predikan" gjorde Gud det. Döden på korset betydde att Jesus betalade vår syndaskuld. En oskyldig tog på sig vår dom. Han försonade vår synd genom sin egen död. Men det var inte endast för Guds vredes och fromhets skull, utan bakom fanns kärlek. Gud såg människorna i deras synd, utan hopp i världen. Därför offrade han som en älskande Fader sin enda son för oss. Även denna påsk har korset ett budskap till oss. Det dömer, sårar och helar. Det stryker inte oss medhårs, utan avslöjar vår svaghet. Han bar oskyldig och syndfri mitt straff. Korset avslöjar mina fel och min uselhet. Människans mörka, dolda sida kommer fram. Stolhet, fåfänga, och girighet avslöjas. Korset omhuldar inte oss utan ljuset därifrån dömer oss. Men för den troende är det Guds kraft. Korset är fördömelsens plats, men också platsen där man kan finna nytt liv. När Guds ljus avslöjar våra synder, tvår Kristi blod oss rena. När vi bekänner våra synder får vi uppleva hur Gud förlåter vår syndaskuld. Påskmorgonens uppståndelse signerar Kristi gärning. Döden är vunnen och syndens makt besegrad.
ANDERS och JAANA HÖGLUND till CORK För två veckor sedan flyttade familjen Höglund, Jaana, Anders, Isak och lilla Andrea 2,5 månader till staden Cork på Irlands sydkust. Anders Arbetar som en av staden Corks arkitekter, och Jaana är hemma med barnen.
Delvis var det så att han inte trivdes så jättebra med jobbet i Vasa, och delvis var det väl äventyrslustan som drev på det hela. "Finländska arkitekter har dessutom mycket god renommé här nere. En examen från Helsingfors smäller verkligt högt. Irlands ekonomi har vuxit oerhört under 90-talet, bl.a. tack vare turism och musikindustrin. Men Irland är näststörst i världen efter USA på software, alltså dataprogram och dylikt. Dels beror det på att många utflyttade irländare i USA väljer att grunda dotterbolag i sitt gamla land, men också för att Irland har en väldigt låg företagsbeskattning." Anders berättar vidare att tänkandet inom arkitektur och stadsplanering kanske är 20 år efter oss. Men nu när det finns pengar börjar man lägga stor vikt vid centrum- och stadsplanering. "Det finns pengar i samhällsmaskineriet och det finns många spännande projekt" säger Anders. Baksidan av denna boom är naturligtvis att ekonomerna nu börjar varna för överhettning av ekonomin. Bostadspriserna stiger i dagsläget med 20% och inflationen är EU-europas högsta. Jaana resonerade inför flyttningen som så att "hemma med barnen kan man ju vara var som helst. Åtminstone nu när de ännu är så små." Lilla Andrea har kvar den finländska dygnsrytmen ännu, så hon vaknar klockan fyra i stället för klockan sex på morgonen. Men det skall väl normalisera sig efter hand. Isak har lite hemlängtan ännu, men det är ju också helt naturligt. "Våra grannar har en flicka i tre års åldern och en liten baby." berättar Jaana och fortsätter med upplysningen att bl.a. hälsofostran och barnavård är på en ganska gammalmodig nivå, t.ex. vad gäller att uppmuntra till amning av sina barn och att undvika rökning och alkohol under graviditeten och med små barn i huset m.m. Jaana har också varit på kvinnornas bibelstudium som baptistförsamlingen ordnar. Man kan ta med barnen och så sköter man turvis varandras barn. Praktiskt för alla de mammor som är hemma med barnen. Det finns naturligtvis mycket nytt att se (de har ju knappt landat!). Men utflykterna låter vänta på sig lite annu. De har ingen bil än eftersom de inte har fått sålt sin gamla Volvo i Vasa (passa på den som behöver en förmånlig bil!!). Södra Irland har en väldigt växlande väderlek, speciellt nu när våren redan är långt på väg. Ena stunden kommer det några skurar och nästa lyser solen varmt. Det är ett mycket vackert böljande landskap kring Cork, som har ca. 100 km till de västliga bergen, dit de ämnar bege sig för en titt så fort de fått en bil. Baptistförsamlingen upplever de som spirituell, med mycket barn och unga familjer. "Väldigt likt vår tradition, faktiskt, sakligt och hemvant", tycker Anders. Kyrkan är i princip full varje söndag och de verkar inte alls så konservativa som man kanke kunde tro. i avslutar vårt samtal med att önska varandra lycka till, och konstaterar att kontakterna ju brukar bli livligare när man befinner sig långt borta än när man i det närmaste bor grannar. Så skriv gärna ett kort eller så till: Jaana och Anders Höglund
|
Om
fasta
Jari
Portaankorva har tillsammans med sin familj bott i Helsingfors ett halvt
år. 10 års planerat missionarbete på Sierra Leone strandade och de måste
återvända tillbaka till Finland undan kriget. I början av oktober ifjol
började han sitt arbete som pastor för finska baptistförsamlingen. Han
har också ofta varit åhörare på de svenska gudstjänsterna i Betel. 
Anders
åkte ensam alldeles i slutet av januari för att ordna med boende och
sånt, och hela familjen kom ner i början av mars. De bor lite utanför
stan nästan ute på landsbygden nära Cork där Anders alltså jobbar. "Det
gick till så att staden Cork sökte finländska arkitekter genom en
annons, jag for ner till Helsingfors på intervjuer och jag fick arbete
här. Jag var den enda som sist och slutligen reste ner." berättar
Anders.