|
Skillnaden 6/1999 |
 Till
de mera upphaussade företeelserna just nu hör naturligtvis det
förestående millennieskiftet. Krämarna gör sitt bästa för att övertyga
oss om att vi måste ha millenniekalsonger, dito strumpor, skjortor,
jackor och "pipon" för att vara inne. Jag föredrar i så fall att vara
ute en tid, millennieskiften är ju trots allt ganska kortvariga saker,
Livet med stort L behöver verkligen levas med mera långsiktigt tänkande
än så. Alla yttre intryck accentueras och accelereras just nu, verkar
det som. Trender och impulser, flugor och förvillelser har kommit i en
allt raskare takt de senaste åren. Vart är vi på väg? kunde man med fog
fråga sig. Gör man det, får man kanske som svar "Så skall det vara i de
yttersta dagarna", allt enligt Skriftens ord. Det klagas ibland över att
det händer så litet i församlingarna, då menar man förstås på det
andliga området. Om definitionen av detta som "händer" handlar om alla
de "väckelser och välsignelser" som svept över vårt land den senaste
tiden, skulle jag snarast tacka Gud för att det händer så litet i vår
församling! Huvudsaken för det nya året får inte vara vad som händer,
utan vad Gud gör i ditt och mitt liv. Vårt dagliga svar på frågan "Vill
du följa mig?" Om det Han gör får oss att följa Jesus på ett ännu mera
överlåtet och djupt plan gör det inte så mycket att det inte "händer" så
mycket spektakulärt och synligt. Tids nog kommer efterföljden att få
konsekvenser. Nyårslöften brukar vara ganska kortvariga, men Guds löften
till oss är eviga och desamma oberoende av millennier. "Sök hjärtats
frid och tusenden kommer att omvända sig".
Något som trots allt har hänt sedan senaste nummer av Skillnaden är att vi fått en ny "stor" översättning av bibeln; Bibel 2000. Nya Testamentet känner vi igen från 1981 medan hela Gamla Testamentet inklusive Apokryferna är helt nytt. Förhoppningsvis kommer den nya språkdräkten att inspirera till ökad bibelläsning. Själv kom jag på mig efter 14-15 kapitel i 1:a Moseboken, att dagen trots allt måste vikas till något annat än enbart läsning! Men så intressant är den faktiskt. Samtidigt som vi firar advent och en ny bibel firar vi inledningen av Jubelåret 2000. Kyrkornas gemensamma år för solidaritet och efterskänkning av de fattigaste ländernas skulder. Ett år med mänskliga rättigheter och drägligt liv för de allra fattigaste i fokus. Vad passar bättre i advent och jul än detta: att vi firar Guds inkarnation i ett litet fattigt barns gestalt. Det är av avgörande betydelse att Gud blir människa, och det har säkert sin betydelse att han föds till ett liv i fattigdom och enkelhet. Hur Gud uppenbarar sig har också en betydele och ett budskap. En Gud som i allt solidariserar sig med de fattiga, lidande, med flyktingarna - låt det stämma oss till eftertanke också denhär julen En välsignad jul! Sam Pettersson
Tankar inför julen Jul är ljusstakar och stjärnor i fönstren. Jul är adventsljusen i adventsljustaken. Jul är ett stämningsfullt pyntat hem med julgardiner, juldukar, ljus, röda julstjärnor och doftande hyacinter på borden. Jul är julkort som skall postas i tid och julklappar som skall inhandlas, oftast i sista minuten. Jul är en julgran, pepparkakor, glögg och jultårtor. Jul är storstädning, julfester och Lucia. Jul är också för många av oss stress. Vi skall hinna träffa alla släktingar och vänner, vi skall hinna vara med på alla julfester och vi skall hinna skicka alla julkorten och köpa alla julklapparna. Vi skall hinna baka alla kakor och laga alla olika maträtter och vi skall hinna städa och pynta. Jul är också Jesusbarnet i krubban och julevangeliet och alla vackra julpsalmer- och sånger. Men jul är inte bara Jesusbarnet i krubban. Jul är Jesus här och nu mitt i min vanliga vardag, i min stress och i mina bestyr och han längtar efter att få ha första platsen i mitt liv. Han längtar efter att få ge mig hopp, glädje och frid, men ofta har jag mina öron stängda för Honom och istället hör jag allt annat som surrar runt omkring mig. Röster som inte inger mig hopp, glädje och frid utan tvärtom. Jag hoppas julen får bli en tid då vi lyssnar in Hans tankar för oss och delar med oss av Hans tankar till varandra; hoppets, glädjens och fridens tankar. Några speciella julminne har jag från tiden då jag arbetade i Esse Baptistförsamling. Trots att det var en stressig tid i församlingen under julen var det också en speciell tid. Jag minns speciellt veckorna före jul då vi skulle dela ut julblommor åt de äldre i församlingen. Det var bråttom att få ut alla blommor, samtidigt kändes det meningsfullt att fara till de äldre och sitta och prata en stund och dela gemenskapen med varandra. Det blev meningsfullt att fira jul då det inte bara handlade om att få, köpa och ha roligt för egen del utan det handlade också om att dela med sig och göra någon annan glad. För mig är julen gemenskap, att dela med sig av sig själv, inte bara att dela ut julklappar. Jul är att ge tid åt varandra och göra varandra glada. Jag hoppas den här julen får bli en jul då jag inte bara tänker på mig själv och på att själv ha roligt utan en jul då jag gläder dem som finns omkring mig. För jag tror att det är då jag glömmer mig själv som jag verkligen hittar den jag innerst inne är. "Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt
liv för min skull skall finna det."
Matt 10:39 Med önskan om en välsignad julhelg till alla! Barbro Käld
Jubelår som förpliktar De kristna kyrkorna och samfunden i vårt land inleder sitt gemensamma jubelårsfirande den 28 november under devisen Jubelåret 2000 - Hoppets år. Trots att millennieskiftet utgör bakgrunden till kyrkornas jubelårsfirande är det inte det som är huvudsaken. Det är två helt andra utgångspunkter som genomsyrar kyrkornas jubelårsfirande. Den ena är naturligtvis vår Frälsares Jesu Kristi födelse. Den andra är den allt mer omfattande skuldkrisen i världen. Det är skäl att betona att kyrkan, i betydelsen den världsvida kristenheten, inte finner någon speciell anledning att fira nummerbytet. Kyrkan har däremot alltid förkunnat att Jesus Kristus kommit till världen med hopp. Millennieskiftet ger kyrkan frimodighet att mer än annars aktualisera hoppet personifierat i Jesus Kristus, vars födelse också utgör utgångspunkten för vår tideräkning. Jesus Kristus är alltså i sista hand orsaken till att vi överhuvudtaget firar ett millennieskifte. Om jubelårsfirandet världen över kan bidra till denna medvetenhet har det fyllt en viktig funktion. Själva ordet "jubelår" härrör från det bibliska jubelåret omnämnt i Tredje Moseboken. Skuldavskrivningskampanjen Jubilee 2000 utgör en sorts modern tilllämpning av det bibliska jubelåret och har blivit en synlig del av kyrkornas jubelårsprogram. Kampanjens syfte är att åstadkomma en efterskänkning av världens fattigaste länders skulder och att ge miljoner människor hopp om en bättre framtid. Kyrkorna har tillsammans med medborgarorganisationer engagerat sig i denna kampanj som blivit ekumenisk också i betydelsen global. Kyrkornas jubelår har en klar anknytning till kyrkoåret. Jubelåret inleds när de västliga kyrkornas adventstid börjar. Jubelåret avslutas däremot vid en för alla gemensam tidpunkt, nämligen påsken 2001. Under hela jubelåret uppmanas kyrkor och lokala församlingar att mer än annars betona de ekumeniska aspekterna i kyrkoårets helger. För att åskådliggöra detta har man utarbetat en affisch som presenterar kyrkoåret ur de protestantiska, katolska och ortodoxa kyrkornas perspektiv. Kyrkornas gemensamma jubelårsfirande är utan tvivel den största
ekumeniska händelsen i vårt land någonsin. Jubelårsfirandet bör dock
snarast uppfattas som en frukt av den otvungna ekumenik som vi
välsignats med i vårt land, än som ett medel för att nå vidare på vägen
mot enhet. Till detta behövs andra vägar, även om millennieskiftet
fungerar som en viktig påminnelse för kyrkorna att man inte gjort
tillräckliga ansträngningar för att synliggöra enheten Jani Edström
|
