Skillnaden 5/1999

Ett kristet ansvar är dock mycket mer än bara att dricka "samvetsrent" kaffe. Underrubriken på årets tema "dags att förändra världen" innehåller för mig en mycket allvarligare uppmaning, nämligen att låta evangeliets förändrande kraft beröra mig och förändra mig inte bara till min livsstil utan till hela min varelse. 

Jesus säger i Lukasevangeliets 14:de kapitel apropå att vara en lärjunge eller bara en åskådare, att vi skall beräkna kostnaderna för vår efterföljd innan vi kastar oss in i något. "Beräkna kostnaderna innan ni följer efter mig för det finns ingen låg-budget lärjunge, det finns bara en sorts efterföljare, en som är med till 100%". Det är ungefär vad han säger till mig, speciellt tydligt blir det när han sedan ger oss liknelsen om saltet i en värld av förruttnelse. Det måste vara 100%-igt salt i en värld av föruttnelse. Annars, fortsätter Jesus, finns det inget att göra med saltet annat än att trampa det under fötterna på landsvägen. Det finns en radikalitet och kompromisslöshet hos Jesus ibland som skrämmer, den skrämmer därför att vi inte riktigt kan rationalisera bort den eller förandliga den. Det befriande budskapet är dock att saltet inte behöver göra mer än just vara sig självt, nämligen salt! Skönt va! Vi behöver smaka på saltliknelsen i våra liv lite med jämna mellanrum, och ett sätt att påminna oss om detta är att köpa rättvisemärkt kaffe. Det kostar oss något, i första hand bara pengar, men ger oss också en massa. Framförallt en ständig påminnelse om vad vår uppgift är - att vara salt

"Låt kaffet och utmaningen till ökat kristet ansvar på alla plan dig väl smaka",

önskar

Sam Pettersson

Rafael Edström besökte oss 16-17.10 och talade på lördagskvällen i Betel om våra baptistiska rötter och om kampen för samvetsfrihet och religiösa fri- och rättigheter. De är en omistlig del av vårt arv och samtidigt alltmer hotat i det nya Europa.

"Jag kan inte dela era åsikter, men jag är beredd att ge mitt liv för att ni skall få ha dem" Detta citat kanske man i första hand förknippar med Mahatma Gandhi eller Martin Luther King jr eller någon annan modern förkämpe för mänskliga fri- och rättigheter, men det är av ett mycket senare datum. Det yttrades av Roger Williams, grundaren av delstaten Rhode Island i USA för snart 400 år sedan. Vi skall stifta en något närmare bekantskap med denne Roger Williams. Han var av walesisk börd, men född i London 1604 son till en skräddarmästare. Han fick möjlighet att utbilda sig och kom år 1627 ut från Cambridge med en färsk teologisk examen på fickan. Han blev utnämnd till kaplan och två år senare erbjöds han befordran till högre prästtjänst, men avböjde av samvetsbetänkligheter p.g.a. det andliga förfallet inom den anglikanska kyrkan i England. Hans reformiver och väckelseförkunnelse uppmärksammades av de kyrkliga myndigheterna och han såg sig tvungen att, med sin hustru Mary, emigrera till den Nya Världen 1631. Samma år utnämndes han till präst i Salem, Massachusets. Han antog att hans reformiver skulle tas emot med öppna armar i den nya fria världen, men hamnade återigen på kant med de kyrkliga myndigheterna. Efter att ha varit borta två år kom han så tillbaka till Salem med en ny glöd för indianernas rättigheter. Han påtalade också endel oegentligheter inom den civila förvaltningen. Han krävde småningom fullständig skilsmässa mellan kyrka och stat. För detta ställdes han inför rätta 1635 och förbjöds att sprida sina radikala idéer. Detta beaktade han inte utan dömdes upprepade gånger att lämna Massachusets. Efter att ha hört om hemliga planerna på att skicka honom tillbaka till England flydde han till Rhode Island (med indianernas hjälp, skall tilläggas!) och grundade där den första vita bebyggelsen år 1636 och gav samhället namnet Providence, "Försynen".

1639 lät han döpa sig och den första baptistförsamlingen bildades. Småningom utvecklade Roger Williams sin radikala mänskorätts-syn. Han var en flitig skriftställare och pläderade bl.a. för att förnekande och förtryck av samvetsfriheten och integritet i trosfrågor var att anse som ett större brott än mord!! Här återfinner vi alltså anabaptisternas radikala syn på samvetsfrihet. Apropå sabbatsbud o.a. dåtida lagar sa Williams: "Påtvingad gudstjänst är en styggele inför Gud, och intet annat förnuftigt kristligt sätt att skapa fred i världen finnes än att lämna samvetet fritt inför Gud" "Gud kräver icke att religion skall påtvingas något folk, det leder bara till inbördeskrig och strid".

Roger Williams radikala budskap har fortfarande sitt berättigande trots att snart 400 år förflutit sedan han levde och verkade. Hans uppriktiga och djupa gudstro ledde honom i en kärleksfull kamp för människan, för människans storhet som Guds avbild. Samma grund för allt sant kristet liv gäller fortfarande för oss sentida efterföljare till Jesus Kristus

Torppa -99 - mer än bara 
`Sauna´ och `makkara´

Torsdagen 17 oktober, Tammerfors-Pikkala flygplats, Frankrikes premiär-minister på väg till EU:s toppmöte i Tammerfors stadshus anländer med tre (3) flygplan innehållande, förutom monsieur Chirac, ett komplett franskt kök med kockar, utrustning, servis, sniglar och vem vet vad. 

Samtidigt anländer ett antal baptistpastorer och ledare på väg till Torppa kurscenter vid Näsijärvis strand i Ylöjärvi kommun 15 minuter från Tammerfors, utan vare sig sniglar eller kök, men med förväntningar på en helt annan spis. Vems möte som kommer att gå till historien som det mest givande återstår ännu att se, men min röst går i alla fall till Torppa.

Pastorer, ledare och lekmän från nio baptistsamfund i Norden och Baltikum samlades för att under tre dygn samtala om utvecklingen i våra länder. Temat på engelska handlade om att plantera, nära och beskära församlingen för tillväxt. Bland de inbjudna talarna fanns förutom programkoordinatorn David M. Brown från IBTS i Prag, Manfred Rusner från Nybygget; Hans Henrik Lund från Danska baptistsamfundet; René Erwich från IBTS och Kjell-Axel Johansson från Elimkyrkan i Stockholm. 

Ofta på konferenser av olika slag är det i slutändan inte den intellektuella stimulansen som kommer att betyda mest utan den personliga kontakten med nya människor. Därför kommer denhär texten inte att handla så mycket om vad som sades utan snarare om vad som hördes, om ni försår skillnaden. Trots alla olikheter vad gäller bl.a. de olika kulturella uttrycken eller sekulariseringens inverkan på kristenheten kunde vi konstatera att vi alla vill mera, att vi alla längtar efter en djupare beröring och kontakt med vår Herre. Oberoende om vi kommer från Estland och Lettland där församlingar grundas och bildas i snabb takt, eller om vi kommer från Sverige och Finland, där inga nya församlingar bildas, eller om vi kommer från Norge och Danmark och Nybygget där endel små steg har tagits så finns det inte så mycket att yvas över eller att lära ut. Snarare handlar det om att dela erfarenheterna av en ödmjuk längtan efter något hoppfullt, ett delande av smärtan över att så få människor tror på en levande, personlig Gud. Men som Kjell Axel Johansson betonade: "Gud är allsmäktig, Skaparen av himmel och jord behöver inte mig, han kan göra vad han vill, men jag behöver komma under hans inflytande. Varför Gud har valt att uppenbara sitt rike genom vanliga människor vet jag inte, men han har valt det sättet och då får jag ödmjukt ställa mig till hans förfogande."

Som den finska seden föreskriver bjöd vi på bastu (varje kväll!) med tillhörande dopp i Näsijärvis 10 gradiga vatten, vilket visade sig vara mycket populärt. Finska baptistsamfundets ordförande, Jorma Lempinen, som tog en uppskattad ledarroll i bastubadandet, utnämndes till ny president inom `Sauna Baptist Convention´, som denna gemenskap numera kallas!!

(samp)

Torppa kurscenter

Eropeiska Baptistfederationen 50 år!

Årsmötet i Hamburg 23-16.9 blev en väldig manifestation av den nya enhet som vuxit fram mellan öst och väst i det nya Europa.

Det var mycket som skulle firas när ledare och deltagare från över 50 baptistsamfund eller sammanslutningar kom samman i Albertinenhospitalets kyrka i Hamburg. Förutom att återknyta gamla och nyare vänskapsband skulle alltså EBF:s 50 åriga historia firas. Dessutom, och kanske lika viktigt för många tyskar i synnerhet, skulle Karl-Heinz Walter avtackas efter tio år som generalsekreterare. De senaste tio åren, som betytt en väldig utvidgning av antalet samfund inom EBF, men också en utvidgning av verksamhetsgrenarna. Jag tänker inte minst på Baptist Response Europe (EBF:s biståndsorgan), hjälpen till Tjernobylbarnen (mycket tack vare byråsekreteraren Karen Schaffriks engagemang) och den "mänskorättsakut" som EBF:s generalsekreterartjänst i mycket kommit att utvecklas till. Det är en följdriktig utveckling där behoven fått styra istället för personliga intressen och hänsyn, vilket är bra.

Det som många av oss dock kommer att komma ihåg och kanske fira mest var den hittills mest tydliga orienteringen inåt som de östeuropeiska samfunden gjort. Både Rysslands Piotr Konovalchik och Ukrainas Grigori Kommendant uttryckte sina samfunds beredskap att samarbeta inom ramen för det "nya" IBTS som för övrigt redan i somras firade sina 50 år. En bättre födelsedagspresent tror jag inte att vare sig EBF eller IBTS kunde ha önskat sig. Återstår bara att se huruvida den nya färska "förlovningen" också medför ett ansvarstagande, inte minst ekonomiskt. IBTS rapporterade igen om positiva förändringar; nya lärare "directors", nya kaffemuggar och ballonger (från jubiléet i somras), samt en ny profil på den kortkursverksamhet som vi tidigare stiftat bekantskap med under namnet `SITE´. Kurserna heter nuförtiden `Director´s conferences´ och hålls företrädesvis under det ordinarie skolårets jul- och sommarlov.

Vår lilla nordiska "sammansvärjning", som i år också hade finska baptistsamfundets Jorma Lempinen med i skaran, gladde oss åt att Ole Jörgensen nu efterträdde David Coffey som ordförande. Samtidigt kom också en stark östeuropeisk influens fram i ledarskapet eftersom Grigori Kommendant utsågs till ny viceordförande för de kommande två åren, för att sedan efterträda Jörgensen som ordförande. Ytterligare blev så Theo Angelov från Bulgarien nu installerad som generalsekreterare efter det officiella valet som förättades i fjol i Kiev. Huvudkvarteret för EBF kommer under denna och nästa månad att flyttas till Sofia i Bulgarien, där också ny personal kommer att rekryteras. Redan i Hamburg fanns fröken Atanasova på plats, och gjorde ett mycket gott intryck. Vi hade också anledning att gratulera Theo Angelov av en annan orsak, nämligen det bara två veckor gamla giftermålet med Hilde Sayers, tidigare sekreterare för EBWU, Europeiska baptistkvinnoförbundet. Av många anledningar kan den nya lokaliseringen av huvudkontoret medföra problem, men också fördelar. Framförallt lägre fasta kostnader för fastigheter och löner, men också närmare avstånd till Balkan och andra oroshärdar dit generalsekreteraren hittills haft anledning att rycka ut och uppmuntra baptistfolket.

Alla festligheter tog naturligtvis en hel massa tid från det annars så viktiga sektionsarbetet i de fyra fasta sektioner som EBF upprätthåller: Kommunikation, Externa relationer, Evangelisation och Mission samt Undervisning och Teologi. Vad gäller de externa relationerna som innehåller allt från Mänskliga rättigheter till ekumenik, hann vi närmast skumma igenom de viktigaste händelserna under året. Den enpersons `Task Force Group for Human Rights´, som dansken och juristen Ebbe Holm utgör var inte närvarande, vilket är förståeligt m.a.a. den korta tid vi hade till vårt förfogande. sammankallaren Sven Lindström, missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet, redogjorde i alla fall bl.a. för situationen i Turkmenistan där baptisterna är för få för att tillåtas registrera sig. De hotas av uppsägning från sina arbeten, fängelse eller att bostaden tas i besittning om de ertappas med möten i hemmen, ett mycket svårt läge m.a.o. 

EBF:s nyvalde gen. sekr. Theo Angelov, Bulgarien

Avslutningsfesten, slutligen, upptogs av ett digert musikprogram, samt predikan av K-H Walter, tal av Theo Angelov och en historik-video om EBF:s 50 år. Närvarande var förutom stadens och grannsamfundens representanter också flera tidigare EBF ordföranden och generalsekreterare, med grand old man David Russell, eller Methusalems lillebror som han själv presenterade sig som, i spetsen. Baptistiskt arbete i Europa går vidare in i nästa sekel och millennium med vind i seglen trots alla motgångar. Motgångarna behöver dock inte slå ner oss utan tvärtom inspirera oss till att oförtrutet arbeta vidare för alla människors lika värde som Guds avbilder, lika rättigheter att utöva sin tro och lovsjunga vår Skapare och Fader, vår Mästare och Herre och den helige Ande - livgivaren och läraren.

Sam Pettersson