Skillnaden 3/1999

I små, korta stunder av klarsyn kan jag se alla dessa livets små under och känna en förunderlig tacksamhet och förundran över Livet med stort L. T.o.m. i storstaden kommer sädesärlan tillbaka till betongbakgården år efter år, lägger sina ägg i en luftkanal bakom ett trasigt galler. Det är fantastiskt! Utan att hemfalla åt för mycket naturromantik och nostalgi så vill jag i alla fall påstå att man kan och bör öva sig i denna förundrans konst, som det numera är. I denna vår som just övergår i sommar har jag därför haft en kasett med fågelläten i bilen. Den har varit oerhört avstressande för mig av den orsaken att jag inte kan värja mig för den positiva påverkan på själen som fåglarnas sång har på mig. Jag är helt försvarslös för kornknarrens torra knarrande eller för rördrommens mörka fagott ton. 

Alla är inte naturintresserade, men alla lever nära andra människor på sätt eller annat. Vilket förunderligt mysterium är inte människan!! Dem som vi dagligen har nära oss, dem som vi möter i vardagen, på gatan, i affären. Den gamla, visa människan mätt på livet - vad finns inte i hennes blick. Barnets röst - ömsom gråt, ömsom skratt, förtröstan och tillit. Den unga människans entusiasm över Livets möjligheter, kärleken, äventyret. Man får förundras, man bör förundras, förundran ger oss rätta proportioner på oss själva, våra medmänniskor och Gud.

Detta, att stanna upp några minuter inför ett barns leende, en gammalmänniskas blick eller sädesärlans gång på smala ben, är inget som ges oss utan det är något som vi måste lära oss och arbeta in i vår stressade själ. Att stanna upp, som jag säkert hela tiden tjatar om i dessa spalter, (troligtvis för att av sig själv känner man andra) är inget vi kan välja att klara oss utan. Hur eller på vilket sätt vi än gör det är det livsnödvändigt att inte förlora förmågan att förundras. Att kunna förundras över var dags små under är att hållas sund i själen, det är att hålla Gud och hans Skapelse i rätta proportioner. Det är att rekreeras - pånyttskapas i sitt inre. "Låt er, denna sommar, förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja."

En riktigt skön sommar önskar

Sam Pettersson

Hemortsrätt och framtidstro

Inför Kristi himmelsfärdsdagen diskuterade vi varför Jesus for upp till himmelen. - För att visa sina lärjungar vart de är på väg, svarade en av familjens yngre teologer. De grundläggande sanningarna behöver man inta ha någon doktorshatt för att förstå.

Jesus övergav inte sina lärjungar när han for upp till Fadern. Genom denna handling visade han på deras hemortsrätt hos Gud. I Jesus Kristus äger vi ett medborgarskap i en större sammanslutning än Europeiska Unionen.

Genom sin himmelsfärd förklarade Jesus lärjungarna självständiga. Liksom ett barn som vänjs av från sin moders bröst fick också lärjungarna lära sig att hitta sin inre styrka efter att Jesus lämnat dem. Efter tre år av intensiv utbildning i synnerligen praktisk teologi gav Jesus dem frihet att med den Helige Andes hjälp föra ut de glada nyheterna till alla folk.

När Hjälparen kom blev många förskräckta. De kände inte till Guds tredje ansikte. Visste inte att Gud kunde tala ett nytt språk. Var och en fick höra Guds direkta tilltal. Detta gav dem framtidstro, en förvissning om att de inte var övergivna. 

En framtid och ett hopp ger han oss, Hjälparen. Det kan vara bra att påminna sig om inför pingsten och när vi förbereder oss att nästa år fira Hoppets år. 

Jesus Kristus är världens hopp. 
Det är värt att fira.

Jani Edström

Återlösningens stjärna...

...eller ett sätt att betrakta Gud, skapelsen, världen och människan genom färger och toner.

Så kanske man kan sammanfatta den kväll i Litteraturkretsens tecken som arkitekt Roger Wingren från Jakobstad bestod oss på. Roger inledde med att rita upp Goethes färgskala med grundfärgerna (rött och grönt) omsvängda från Goethes originalbild (se bilden). Grönt som står för helhet, helighet och liv - står för Gud. Grönt innehåller de två andra färgerna på övre halvan av bilden, blått och gult. Gult är den färg som är utåtsträvande, närmande men samtidigt födelse och död i naturen. På våren är allting gult, också de första löven och på hösten drar sig det blåa tillbaka och kvar blir det gula i de tidigare gröna löven. gult står för Skapelsen. Den blå färgen står för en försvinnande, tillbakadragande egenskap liksom himlen som försvinner i det oändliga allt mörkare ju längre bort. Blått är också Uppenbarelsen, Gudsmötets färg.

Komplementfärgerna till dessa tre grundfärger bildar sedan tillsammans hela cirkeln, med violett för Människan och orange för Världen och rött för Återlösningen, och där har vi Återlösningens stjärna komplett. Detta begrepp är den tyske judiska filosofen och författaren Frans Rosenzweigs bidrag till försöken att förstå Gud, människan, skapelsen och världen på ett filosofiskt plan. Gud kan vi ju aldrig vare sig beskriva än mindre förstå, men för att "hänga upp" vår tanke nånstans behöver vi ibland dylika bilder. 

Den mycket intressanta kopplingen Roger gjorde mellan människan uppenbarelsen och världen, och som han också berörde i sin predikan på söndagen var denna: Utgående från Joh.3:16 som lyder Så älskade Gud världen... förklarade Roger att vi ofta gör felslutet att förknippa detta med människan och läser in, Så älskade gud oss, människan. Men Gud älskade världen, världen som är både illusion och verklighet. Gud och det Gudaskapade är verklighet medan vår skapelse, världen är illusioner till stor del, liksom våra begär och lidelser utgör illusioner. Allt detta älskade Gud så att han gav oss sin enfödde Son. Icke sände Gud sin son för att döma världen utan för att världen skall få liv genom honom. I uppenbarelsen får vi därför vår uppgift i världen, Gud uppenbarar denna kärlek för oss också för att världen skall få liv. Martin Buber säger därför. "Uppenbarelsen vederfares oss icke för att vi skall befatta oss med Gud utan för att vi skall förstå världen och ges en uppgift i den, få ett ansvar. Ansvar som på de flesta europeiska språk handlar om ett SVAR. (jfr. vastuu - vastaa; responsibility - respond; beantwortung - antwort geben) Ett svar på Guds tilltal i uppenbarelsen. Då blir talet om ansvar allt annat än plikter, det blir ett befriande svar på ett tilltal.

Mycket annat vävde Roger in i den väv av filosofiska tankar som fredagskvällen bjöd på.

Baptistmissionens årsmöte i Purmo 24.4 blev en verklig långkörare, speciellt för oss två som kommit med bil från Helsingfors och startat redan före 5.00! 

Sam Pettersson

Det för vår församling mest dramatiska beslutet handlade om valet av ny ordförande för missionsstyrelsen. Sam Pettersson hade efter en lång betänketid accepterat nomineringen för uppdraget under villkoren att en missionsföreståndare finns i Vasa med huvudansvar för beredning av ärenden till styrelsemötena samt att han får flyga till styrelsemötena. Det sistnämnda var inget problem, medan personvalet i missionsföreståndarfrågan återremitterades till styrelsen för beredning till höstmötet. Trots att det ena villkoret inte uppfylldes acepterade Sam Pettersson slutligen uppdraget efter löften om en ganska stor frihet i beredningen av ärenden. Vidare blev följetongen om tomterna på området Hannelius 4:23 i Kaitsor slutligen avgjort: Styrelsen beviljades försäljningsfullmakt med rösterna 55 - 3. Den nya styrelsen består av följande personer: Sam Pettersson, ordf. Rafael Edström, viceordf. Majvor Westström, vicesekreterare. Ingemar Hannus, Christer Kackur, Inez Revahl, Gunilla Sundqvist, Carl-David Wallin, Folke West och Conny Wikman. Styrelsens sekreterare är Henry Månsus i egenskap av ekonomisekreterare.

Med anledning av ovanstående har församlingen införskaffat en mobiltelefon främst för bruk i baptistmissionens ärenden. Brukskostnaderna kommer att delas mellan missionen och församlingen. Numret är 050-3712610.