Skillnaden 2/1999

Nå hur det än är med det så har maktlösheten och brist på kontroll blivit allt vanligare för många människor. Är det inte då en anakronism att vi skall avhända oss någonting som vi fullkomligt saknar - nämligen makt och beslutsutrymme! Man kan säkert angripa detta problem på många olika sätt, och man talar mer och mer om att man bevakar någon speciell grupps intressen och därigenom specialiserar sig att tillfredsställa sin väljargrupps behov. Företagare, trafikanter, affärsmän, lantbruksbefolkningen, miljöaktivister osv. Dessutom odlar varje politiker för någon av dessa särintressen floskler som "bibehållen standard" "ansvarstagande för välfärden" osv. osv. Men vem har något att vinna på att odla de resurssvagas intressen! Politiker som vill vara framgångsrika vill naturligtvis tillfredsställa framgångsrika människors intressen, men vem vill befatta sig med de svaga? En och annan godhjärtad typ kanske. Många vill naturligtvis ha också de svagas röster i valurnan, men inte vara deras röst och ha deras problem på halsen. Man kommer osökt att tänka på det judiska ordspråket "Gud älskar den fattige, men hjälper den rike" Så är det också med många politiker i dag.

Bob Dylan slog igenom som omvänd protestsångare med hitlåten "Serve somebody". "You may be a .... , but you gotta serve somebody. It may be the devil or it may be the Lord, but you gonna have to serve somebody." (Du kan vara det ena eller det andra men du måste tjäna någon. Det kan vara den onde eller det kan vara Herren, men du måste tjäna någon)

Och det är just vad det handlar om inte bara i politiken utan i allt mänskligt umgänge. Oavsett om det handlar om ett politiskt parti eller en förening eller en församling så hjälper det föga att försöka profilera sig eller höja kompetensen hos ledarskapet med aldrig så framgångsrika management handledare. Det enda som berättigar ett ledarskap och dess auktoritet är dess förmåga att tjäna. Det enda löftet jag skulle vilja höra av en politiker är "Jag kan inte ge några löften, men jag kan ge mig själv som en tjänare för alla som känner sig maktlösa och utan hopp". Tipsa mig gärna om ni hört någon säga så.

Sam Pettersson

Några minuter med Carola...

"Berätta lite om hur du kom med i Betel", bad jag Carola Grönros, en av våra medlemmar som vi inte ser så ofta.

"Jag kom med i Betel genom den finska församlingen och döptes av Lauri Lähdeaho 24 april -92." I svenska Betel blev hon sedan medlem knappt ett år senare. Det var en lång tid av sökande och kriser som ledde fram till beslutet att ta emot Jesus och låta döpa sig. I slutet på 80-talet lämnade hon sin våldsamma man efter en lång tid av försök att hålla ihop. Hon kom småningom till Nordsjö "kriisipalvelu", Purtsi Purhonens krishem. Där fick hon också jobb och jobbade 3 år på köket. Det var i ett gammalt trähus som verksamheten bedrevs och man hade sammanlagt 7 anställda. Det var mycket arbete och man gjorde lite av varje, berättar Carola. "Ofta satt det en massa mänskor i köket och drack en kaffekopp och pratade, så man fick försöka hjälpa till bäst man kunde". Jag bodde bakom köket i ett rum. Under denhär tiden började Carola gå i olika kyrkor och söka ett andligt hem. Hon gick i Fila och i Frälsis och en massa andra ställen och sökte. Redan före denna period hade Carola i drömmar fått en massa bibelställen som stöd och hjälp i sitt sökande utan att egentligen veta varför. Hon såg, också i en dröm, sina föräldrar säga "Carola, du är inte färdig, vänd om vänd om". Sen en kväll på Templet var Edströms med och Jani sjöng, det var bl.a. därför som hon sedan sökte upp Betel en söndagkväll. När hon kom in och satte sig såg hon precis det kors framme i kyrkan som hon drömt om nyligen! "Då visste jag alldeles klart att nu har jag kommit hem". 

Det är fascinerande att höra om Carolas oerhörda känslighet för Guds övernaturliga sätt att kommunicera och för den ledning som Gud gett henne via drömmar och på andra sätt. Efter det första mötet började hon gå på stugmöten hos Lähdeahos innan hon sen döptes. Efter ett tag gick hon en vanlig vardag till Betels kansli där hon träffade Jani och kom med i vår församling i januari 1993.

För några år sedan konstaterades Carola ha Parkinsons sjukdom och det stör henne naturligtvis de dagar som den är värre. En tid efter att hon döpts träffade Carola Knutte som kom från Kyrkslätt. Där hade han en liten stuga med tomt i en vacker backe, på Porkala udde. "Det här är en förgård till paradiset" sa Carola första gången hon kom dit. Och vi som varit därute instämmer säkert i det. Carola och Knutte gifte sig också i Betel och väntar nu på våren och att snön skall smälta så att de kan börja "påta i jorden". De bor så mycket som möjligt ute i Porkala, men den hårdaste vinterperioden är dom inne i stan.

Carola och Knutte var också ett par år i Norge, i Drammen, när Knutte arbetade där. Själv träffade jag Carola på riktigt sommaren -92 när hon jobbade i köket på barnlägret på Åbacka, och spred sin varma atmosfär till alla, både barn och vuxna. Och värmen är nog det som man förknippar med Carola - en varm människa som lärt sig att ta var dag som en gåva och vänta på kraft från ovan en dag i sänder!

Vi önskar Carola och Knutte Guds välsignelse och gratulerar Carola på födelsedagen, när de befinner sig nånstans på Ålands hav.

samp

Betel blir i april 114 år. Vid "födelsedagar" brukar man blicka bakåt i tiden. Här är en bild på kören som uppträdde vid Betels 50-års högtid.

Ledare: Olof Sjöberg

Kvinnorna från vänster: Tyyne Virén, Ruth Hjelm, Rauha Tervonen, Eva Mäkelä, Astrid Gröndal, Sigrid Björkman, Margit Hoffman, Majken Wikberg, Ester Malmkvist, okänd, Helga Höglund, Vivi Jansson, Hjördis Blomgren, Gurli Hoffman och Gerda Winberg

Männen från vänster: Armas Tervonen, Albin Höglund, Karl Winqvist, Richard Laitinen, Oscar Forss, Ivar Bengtström, Nils Svartström, Anders Sparv, John Sjöberg, Sulo Tervonen och Lindqvist