Skillnaden 1/1999

Årshögtiden 6.1. 1999

Nedan följer ett utdrag ur församlingens redogörelse för årets verksamhet som utgjorde huvuddelen av årshögtidens förhandlingsdel.

Inledning

För en storstadsförsamling som vår innebär sommar och midvinter lågsäsong, åtminstone vad gäller mötesaktiviteten. Barnens terminer i skola och dagis har kommit att mer än tidigare styra intensiteten i verksamheten. De stora helgerna, när barnfamiljerna har tid att besöka sina släktingar, innebär ofta en av de få möjligheter att upprätthålla släktbanden. Vår församling har en demografisk struktur som ger en sådan säsongseffekt. Därför får vi lov att rätta oss efter dessa fakta, och vi firar ju därför också söndagsskolans julfest med vederbörlig pompa och ståt.

"Erkännande av fakta är all vishets begynnelse", säger en av våra landsfäder, avbildad mitt emot den "klyvning" (kiasma på grekiska) som mycket väl kan beskriva den sociala skiktning i samhällskroppen som accentuerats under 90-talets senare del. Men åter till fakta s.a.s. I det "erkännande av verkligheten" som är en del av den alternativgudstjänst vi utvecklat heter det att "Vi erkänner verkligheten sådan den är utan att försköna eller förfula, utan att förminska eller förstora..." Detta är i allra högsta gad en uppgift för oss alla, också som församling. Det finns inget mer förödande än detta att odla en myt om sig själv, vilken denna vackra, men dock falska bild än är. Ett led i att göra oss ännu mer medvetna om vår identitet är arbetet i församlingsforum, framtidsgrupp, referensgrupp och styrelse på vår självförståelse och vår profil. Ett delmål i denna process som vi nått är den verksamhetsplan och målsättning samt den verksamhetsöversikt som alla torde ha åtminstone sett i någon form. Den process som lett fram till denna plan, är ingalunda slutet på någonting utan snarare början, eller fortsättning. Fortsättning på den nytestamentliga församlings-modellen, som vi bekänner oss till, och som alltid i olika former dykt upp i den kristna historien. Den innebär en process, kanske för långsam för endel men dock; en process som liksom allt annat i Guds skapelse är fortgående, liksom livet självt och Gud själv, som "nu är, har varit och kommer att förbli från evighet till evighet". 

Därför är det nu, mer än någonsin, viktigt att läsa bibeln. Inte för att förstå vad vi skall göra så mycket som att förstå vem Gud är. Det är ytterst sett vad bibeln handlar om, den är ingen handbok för livet, den är Guds uppenbarelse över vem han är. I Guds uppenbarelse, Ordet, börjar kunskapen om oss själva, vår samtid och vår framtid. Där börjar den profetiska röst i Guds församling som är så oumbärlig, men som så suveränt gäckar alla som vill "rycka till sig himmelriket med makt."

Baptismen började som en frihetsrörelse, med klara anspråk på människans rätt att själv läsa bibeln och forma sin tro enligt sitt samvetes röst. Den insikten är kopplad till ett stort ansvar och till en stark förtröstan på Guds ledning. En sådan frihetsrörelse utsätter sig alltid för risken att starka personligheter kan utnyttja förhålllandena för sina egna syften. Det raster genom vilket våra liv måste ses heter lydnad. Vår uppfattning om församlingen måste därför bli att den är en plats för ödmjukt tjänande, inte för självförverkligande. Vi finns till så länge Herren dröjer, såhär långt liknar detta lopp mer ett maratonlopp än en sprintersträcka. "Men jag sträcker mig mot målet liksom en löpare som löper för att vinna segerkransen". En stadig lunk med målet ständigt framför ögonen; att hjälpa någon att möta den levande Guden, Jesus Kristus. 

Verksmhet

Utan att vara speciellt profetiska kan vi säga att söndagen, mer än tidigare, har blivit och kommer att bli hela församlingens dag. Inte minst för alla barn i söndagsskolan, som i år började med tre klasser och slutade med två. Inte för att eleverna tagit slut i den ena utan för att lärarkåren drabbades av ett avbräck. Inte mindre än 18 barn har varit med i årets söndagsskola, vilket är mera än på länge. Det är ett stort ansvar att ta hand om alla och vi får be Gud om resurser på alla plan. Gudstjänsterna har hållits kl. 11 på söndag förmiddag samtidigt med söndagsskolan. Några tillresande predikanter har bidragit men till största delen har vi klarat oss med egna krafter. Sommarens nyhet med fyrdelat värdskap för gudstjänsterna upplevdes till alla delar positivt och vi hoppas att också nästa sommar kan gå i samma gemenskapens tecken. I höstas startade vi också vår första Alpha-kurs; en grundkurs i kristen tro. 6 deltagare var med sista tisdagen i september när kursen startade. Vår intention är att fortsätta till vårvintern med en ny kurs och hoppas att ännu fler har möjlighet att delta. Positiva och givande samtal om trons grunder i kombination med verkligt god mat är ju svårt att motstå, eller hur! Allt emellanåt har en sånggrupp övat sånger ur materialet "Mysterium - en mässa för livets insida" av Ingmar Johansson, som också utgjorde innehållet i en av våra nattvardsgudstjänster under hösten. Onsdagens bibelstudium och bön samlar en trogen skara som inte minskat i år utan snarare har vi varit någon mer nu som då. Missionskretsen Dorkas har samlats varannan torsdag till arbete för nödlidande både här och utomlands. Litteraturkretsen, denna lilla men entusiastiska skara, har träffats på fredagar med ojämna mellanrum. Församlingens nyhetsblad/tidning Skillnaden är en omistlig del av församlingens verksamhet, som har utkommit med 6 nummer varav tre varit 12-sidiga. Stimulerande för kommunikation och samtal är också de församlingsforum och församlingsmöten som vi hållit turvist varannan månad tredje söndagen i månaden efter gudstjänsten. Process respektive beslut kunde beskriva dessa båda samlingars innehåll. Under vårterminen hölls ännu Fredagsträffen - sång och lek för de minsta varje fredag eftermiddag.

I fjärde Moseboken berättas om två män, Eldad och Medad, som fick uppleva en mycket märklig sak. Det var nämligen så att Israels barn började knorra inför Mose och sa: "Ge oss kött att äta". Mose gick till Herren Gud och klagade: "Nu knorrar de igen och jag kan inte ge dem kött, jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag orkar inte med dethär längre". Herren Gud sa då åt Mose att samla ihop alla äldste, sjuttio stycken, några från varje stam. De samlade sig runt tältet med förbundsarken, och Gud tog av den Ande han hade gett Mose och fördelade den på alla dessa sjuttio, så att de då, i den stunden, profeterade. Men två av dessa sjuttio hade inte brytt sig om kallelsen att komma samman, utan de hade stannat i lägret. Och plötsligt hände dem samma sak, som just då hände borta vid tältet med de sjuttio. Också Eldad och Medad började profetera. Men Nun, Josuas son, blev avundsjuk å Mose vägnar och bad Mose säga åt dem att sluta tala profetiskt. Mose svarade honom och sa:

"Skall du så ivra för mig? Ack att i stället allt Herrens folk blev profeter, genom att Herren lät sin Ande komma över dem". (4 Mos.11:29)

Historien och berättelserna om alla de öden Israels folk fick gå igenom finns nedtecknade i Gamla Testamentet. Berättelserna om domarna, om Samuel som på folkets begäran smörjer Saul till kung, om David, om Salomo, om avfall från tron och om upprättelse och ånger. Genom hela denna historia ekar Mose uppgivna suck om att allt Herrens folk skulle uppfyllas av den Helige Ande. Historien går vidare ända fram till Jesus från Nasaret som samlar en skara män och kvinnor omkring sig under sin tid på jorden. Han som dödas men som uppstår och som ger sina vänner löftet. Löftet om uppfyllelse som Mose så längtade efter. 120 män och kvinnor är samlade i ett rum på andra våningen, precis som här i Betel. Rummet är kanske t.o.m. litet mindre. Här finns 60 stolar, där fanns inga, utan de stod och bad, då plötsligt fönstren slungas upp av en stark stormvind. I ett dån stormar en stor eldslåga in och delar sig i något som liknar små tungor på varje huvud i salen. Det blir ett stort tumult, och de 120 kristna männen och kvinnorna tumlar ut på gatan och talar om vad som har hänt på de språk som åhörarna, folk på gatan, talar. Petrus kallar samman folket för att ge en redogörelse för vad som har hänt, förklarar att det är Jesus den som korsfästes för några veckor sedan, men som uppstod som nu har sänt den Helige Ande till alla. Ekot från Moses som ekat genom århundradena har nu gått i uppfyllelse. Guds Ande ges åt alla som tror och tar emot. Anden inspirerar Petrus och de andra att dela med sig av vad Jesus är i deras liv, och 3000 andra blir kristna den dagen. 

Anden har getts oss alla, inte bara de äldste eller pastorerna som hos Mose, alla har tillgång till den Helige Andes kraft i sina liv för att förverkliga den uppgift som

Jesus gett oss. Även om denna "nya" församling ganska fort föll i det mänskliga dike som också Israels barn föll i efter Mose; nämligen att utse mänskliga ledare och hierarkier för att förverkliga Guds riket. Vi har alla tagit emot den Helige Anden i dopet, och genom tro. Vi är alla kallade och sända att med den ledning Anden ger oss när vi uthålligt ber och söker om den vara församling, Kristi kropp på jorden.

David Brown, director för Internationella baptistseminariet i Prag (SITE-institutet) besökte Betel 24.1.99 och höll ovanstående predikan. Här i ett sammandrag.