|
Skillnaden 2/1998 |
|
Balans och växelverkan mellan det yttre och det inre, är en konst och en nåd i vår tid när pluralismen och snuttifieringen av tillvaron hotar allt som heter balans och måtta. Disciplin är ett fult ord, men ack så nödvändigt för balansen. Ta som avslutning en vers från världens kanske mest kända psalm. "Din käpp och stav de trösta mig" Käppen och staven är herdens disciplinära redskap. Dels hölls han själv bättre på fötter med sin käpp, dels kunde den hålla vilddjur på avstånd. Staven disciplinerade de bångstyrigaste fåren från att falla och hjälpte dem att hållas på rätt väg. Tröst och trygghet genom käppen och staven (ingen morot förekommer i denhär bilden!!) Tröst genom disciplinen i alla de omständigheter som livet ger oss. GLAD PÅSK!
av Sam Pettersson
VILKEN UPPSTÅNDELSE! "Det får inte hända", Petrus var djupt skakad över Jesu ord. "Du höll ju nyss med om att du var Messias, sluta upp att prata om lidande och död". Jesus ser bedrövad ut när han ser Petrus. Han är fortfarande så omogen och Jesus känner djup smärta när han tänker på vad Petrus kommer att gå igenom. Men det är väl så när man älskar någon på riktigt. Det kostar så väldigt mycket. Petrus ser sur ut när han tillsammans med sina bröder och Jesus vandrade vidare längs vägen. Petrus tycker det är orättvist. Först har Jesus kallat honom för klippan, ja att han verkligen var någon att lita på, och så säger han så där. " Kallar mig för Satan. Hur kan han, är det någon som tänker ställa upp för honom så är det jag!" Petrus glömde saken för några dagar. Det var så mycket annat som hände, ja riktigt häftiga saker. Människor blev botade och Jesu undervisning var verkligen suverän. Och när alla tågade in i Jerusalem, att inte Petrus sprack av stolthet. Jesus var verkligen kung och Petrus fick vara vid hans sida. Men då började han igen med det där pratet som lärjungarna inte ville höra. Han sa att han skulle lida och dö och att lärjungarna skulle smita i väg. Petrus blev så arg och besviken igen. Han ställde sig upp och ropade "det ska du veta, jag kommer aldrig att svika dig". Jesus såg på Petrus men sa ingenting. Så hände det i alla fall. Jesus blev fängslad och alla smet iväg. Till och med Petrus smet och han skämdes förfärligt. Men samtidigt var han besviken. Han tänkte för sig själv:"varför hände det här". Jag trodde ju att han var Messias.........och tänk alla under, hans undervisning". Jesus dör ensam och Petrus gråter ensam. Vilket dåligt slut på något som började så bra. Petrus är bruten och nederlaget ett faktum. Var finns vattnet och fiskebåten? Det är då som han står där vid stranden. Petrus blir så chockad så han tänker rusa iväg. "Så det var alltså sant, alltihopa. Men det är också sant att jag svek". Jesus ser på Petrus med en genomträngande kärleksblick. Inga anklageleser, inga förebråelser, han bara strålar av ömhet. Petrus känner hur alla hans frusna känslor smälter. Till sist så öppnar Jesus munnen och ställer den avgörande frågan till Petrus: Älskar du mig? Den här gången är det från hjärtat som Petrus svarar - Ja Herre, du vet allt, jag älskar dig verkligen! Petrus hade insett livets villkor. Där finns både lidande och prövningar. Speciellt för den som älskar. "Tänk att Jesus älskade så mycket. Vad oerhört smärtsamt det måste vara för honom när inte alla älskar honom tillbaka! Och hur kan man ge Jesus skulden för dumheter som vi människor gör". Det är en ny Petrus som med frimodighet börjar predika om Jesus som uppstånden. Människor kommer till tro och församlingar bildas. Vilken underbar uppståndelse! Catarina Olin
Intervjun Beata Frände (f. Tötterman) - Född 1953 i Helsingfors - Flyttade som fyraåring till Jakobstad (pappa läkare på Malmska kretssjukhuset) - Började skolan i Jakobstad och tog studenten 1973 från Jakobstads gymnasium. >- Flyttade till Helsingfors för studier på "sjukis" 1973. - Gifte sig med jur.stud. Dan Frände 1976. Resten är historia som man brukar säga.
Det stämmer! Dan har fått ett stipendium för forskning ifrån tyska staten och så följer vi med allihopa. Hur känns det att åka? Det känns bra att komma tillbaka till Tyskland. Det börjar ju bli, vänta nu, 8 år sedan vi var där senast. Vi trivdes bra då och kommer säkert att trivas bra nu också. Så ni har varit där förut, berätta? Jo, Dan studerade där redan 1984 och i den vevan måste jag säga upp min tjänst. Sen blev jag hemma när vi kom tillbaka för att Dans doktorsarbete krävde hans fulla koncentration. Vi hade ju då redan två små barn, och innan vi for skötte Dan barnen på dagen då jag jobbade. Men som sagt efter 1984 har jag arbetat hemma. Du började gå i Betel sedan ni gifte er, eller hur? Just det, då 1976 var det ju också en hel del yngre par eller barnfamiljer i församlingen. Där fanns Leif och Gertrud Holmqvist, Febe och Leif Westerlund, Celi och Gösta Sjöberg med familjer, Rolf och Inger Eriksson hade också småbarn då, så det fanns faktiskt en hel del småbarnsfamiljer. Sedan fanns det endel studeranden som t.ex. Rosi och Peter Söderqvist och Lisbeth Söderqvist. När ni nu har haft egna barn i två kullar ett bra tag, hur har de uppfattat Betel? När pojkarna var små så var det ju rätt få barn ett tag, men pojkarna klagade inte egentligen på det förrän först i tonåren. De är nu kanske som Dan och jag, huskatter, men det har varit viktigt för dem att se andra barn och unga i Österbotten på läger och konferenser. När de var riktigt små så tycker jag nog också att de äldre tog väl hand om småbarnsfamiljer som vår, och det kanske är t.o.m. ännu bättre nu. Kanske för att ljudåtergivningen förbättrat hörbarheten i kyrkan, det förlänger säkert tålamodet bland de äldre ytterligare Du ses ju ofta bakom serveringsdisken eller i söndagsskolan, handen på hjärtat, blir det inte tungt med tjänandet ibland? Nej inte egentligen, tjänandet trivs jag med. Jag ser det inte som ett tvång, visst är det viktigt att kunna turas om. Å ena sidan skulle kontinuiteten bli bättre t.ex. med söndagsskola varje söndag, men den egna födan genom att gå på gudstjänst är också väldigt viktigt. Är förmågan att kunna tala till barnen något man lätt lär sig eller har endel en specialgåva med detta? Att tala med barn är nog också en gåva och inte enbart en erfarenhet man får av att ha egna barn. Ibland, som nu i söndags, blir bibelordets tilltal väldigt synligt, man riktigt ser hur det fängslar barnen. Vad som sedan är ordets förtjänst och vad som är ens egen må vara osagt, men nog finns där också en begåvning för olika saker. Barn och gamla har jag märkt att jag har lätt för att tala med. Vad är väsentligt för er familj eller för dig i församlingslivet just nu. Väsentligt för oss i församlingen, jaa. Kanske regelbundenheten, att man vet var man hör hemma. att det finns en ömsesidig förståelse, ett igenkännande ett "hem" helt enkelt. I Tyskland t.ex. var det betydligt svårare att riktigt på allvar förstå sig på folk, också här i vårt eget land kan det vara så mellan olika andliga traditioner. Men Betel är ett ställe där man kan andas ut. Vad tror du att mänskor utanför kyrkans väggar söker? Ja du frågar så svårt! Jag har under min tid med barnen varit med i åtminstone tre mammakretsar i den lutherska kyrkans regi, och nog är det egentligen samma sak man söker oavsett om man tror eller ej - en gemenskap. Där fanns ofta en liten andakt som fortfarande är igenkännbar för min generation, trots att man inte säger sig tro. Man söker trots allt en trygghet, en tillhörighet. Tack för pratstunden, Beata, och lycka till med packandet och försöken att tömma frysen innan ni åker! sp
Församlingsplantering och förnyelse var temat på den kursvecka som pastorn deltog i på Internationella Baptistseminariet i Prag 31.1 - 6.2. Samtidigt var det arrangörsinstitutet SITE:s (Seminary Institute for Training and Education) årsmöte. Ett trettiotal deltagare från tiotal nationaliteter samtalade om erfarenheter och vägar till plantering av nya församlingar. Vi konstaterade att alla församlingar en gång varit unga, små plantor. Att detta är sättet på vilket evangelium sprids och Guds rike växer i storstäder idag. Vi fick också höra uppmuntrande erfarenheter såväl som böneämnen från de olika länderna. Danmarks representant Hans Henrik Lund berättade om "Citykirken" och de misstag men också välsignelser som de upplevt i sitt nystartade arbete. Deltagarna från Ghana berättade om den församlingsexplosion som baptistsamfundet där upplever just nu. Åtminstone 20% av budgeten är reserverad för grundandet av nya kyrkor!! En utmaning för oss i väst, minsann! SITE-kommittén, där undertecknad fungerar som ordförande, är direktor David Browns referensgrupp i planeringen och genomförandet av kurser och konferenser. Småningom skall kommittén fungera som självständigt arbetande ledarskap för SITE-verksamheten. I årsmötet återvaldes tysken Bodo Riedel för en ny treårsperiod för att fortsätta arbetet tillsammans med Marina Karetnikova, Ryssland, Ruth Lehotsky, Jugoslavien och Cornel Ghita, Rumänien som tyvärr var förhindrad att delta. Diskuterades konferenser för år 1999 med speciell betoning på en ambulerande konferens om "Baptistisk identitet och historia" samt behovet av uppföljning av Församlingsplanterar-konferensen som pågick samtidigt som årsmötet. Den tre veckor långa Foundations for Pastoral Ministry kommer fortsättningsvis att vara ryggraden i konferensprogrammet. En lång kurs speciellt inriktad på pastorer och lekmän med litet eller ingen teologisk grundskolning. På det hela taget var det ett oerhört utmanande och inspirerande budskap som förmedlades, och som alltid i Prag gav de nya internationella kontakterna och vännerna mycken värme och glädje. Sam Pettersson
För 40 år sedan
Betels mandolinorkester för ca 40 år sedan.
|
Jag skrev i denna spalt för två år sedan om faste- och påsktiden att den, liksom vårvintern i mars
månad,
Ni skall, hela familjen, åka till Tyskland för fyra månader från slutet av mars - Warum?
