Skillnaden 5/1995

Det är i denhär situationen ett par saker som jag speciellt vill framhålla: För att hålla nere kostnadema för t.ex. serveringen på fredagscaféet, talkokaffe, och andra serveringar skulle det vara mycket välkommet med bakverk till frysen. ALLT går, bullar, längder, semlor, bröd, kakor, småbröd, kalakukkor - det som är din specialitet eller som du tycker om att baka - gör det, och ta med till Betel. Dethär är också ett sätt att ta del i den gemensamma talkon som ju en friförsamling är. Detta sätt att förädla pengarna (i.o.m. att vi inte behöver köpa bakverk till serveringarna) är ett mycket klokt sätt att förvalta det pund vi har fått. Det är också ett sätt att förmera tiondet eller den offergåva vi ger.

Såhär skrev Paulus till församlingen i Korint får länge sedan, och idag säger han det till församlingen i Betel, "Fullfölj nu arbetet, så att resultatet svarar mot den goda viljan - allt efter er förmåga. Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har". (2Kor. 8:11-12) Vidare i nionde kapitlet läser vi följande: "Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamåL Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning".

Vilken uppmuntran för oss i det 20:de seklet med ekonomisk depression och andra problem! Guds omsorg går vida över den horisont som vi kan se. Låt oss ta till oss dehär orden och med gemensamma krafter satsa på det som ger avkastning i ett evighetsperspektiv - Guds verk och församling!

Fortsatt rik höst!
önskar
Sam Pettersson

Betraktelsen 
av Ernst Jakobsson

Enighet och framgång

Skildringen av diakonämbetets inrättande i den urkristna församlingen är intressant och lärorik. Vi har den i Apostlagärningarnas sjätte kapitel, läs och begrunda!

Ganska snabbt hade den enighet och generositet som skildras i slutet av det fjärde kapitlet förvandlats till knot och otillfredsställelese. Idealtillståndet skildras så här: "Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allting gemensamt. Och med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem." (Apg.4:32-33)

Försummelsen

Alla som ägde något jordstycke eller hus hade sålt detta och burit fram betalningen för det sålda, och lagt den för apostlarnas fötter. Men apostlarna skötte uppenbarligen inte den dagliga utdelningen till de behövande. Då de grekiska judarna började klaga över att deras änkor blev förbisedda vid fördelningen, gjorde man tydligen anspråk på att apostlarna skulle träda till för att de infödda hebréerna som var i majoritet, inte skulle behandla församlingsmedlemmarna orättvist. Apostlarna hade naturligtvis ingenting emot att tjäna vid borden, men insåg att deras huvudsakliga syssla skulle bli lidande av ett sådant arrangemang.

Idag behöver vi inte i våra förhållanden sköta den sociala sidan på samma sätt som i den första kristna församlingen. Men vi skall sträva efter samma idealtillstånd i församlingen - vi skall vara ett hjärta och en själ. Vår dagliga utdelning består i att behandla alla lika och att se till att ingen grupp eller enskild blir försummad. Vi skall se till att alla får andlig mat, omsorg och kärlek. 

Lösningen

Apostlarna fann en bra lösning. De var inte rädda om sin andliga ställning, utan de såg till att sju ansedda män som var "fulla av ande och vishet" blev utsedda att tjäna vid borden. De lät folket välja männen för diakonuppgifterna. Och vilken generositet hos de hebreiska judarna! Alla de valda bar grekiska namn, vilket ger oss anledning att anta att de flesta var grekiska judar. Ledan vid tvedräkten skapade endräkt. Alla bar samma kostym eller klänning, EN DRÄKT, istället för två tidigare - tvedräkt! Resultat? Alla var nöjda och glada, och "Guds ord hade framgång", inte bara genom apostlarna utan också genom diakonerna. Tänk bara på Stefanus och Filippus (sjunde och åttonde kapitlet).

"Tvillingparet"

Enighet och framgång hör samman i den kristna församlingen. Alla kan inte vara lika. De unga kan inte bära sig åt som de gamla, och de äldre har inte samma smak som de yngre. Men alla måste bli tillfredsställda vid den dagliga utdelningen. Därför måste man alltid i den kristna församlingen vara beredd att vidta åtgärder som befrämjar enheten, kärleken och tillfredställelsen hosmedlemmarna - inom ramen för den bibliska mönsterbilden. Apostlarna behövde tillsätta diakoner för en bestämd uppgift. Vi kan behöva vidta andra åtgärder som befrämjar enigheten. Det bibliska ligger inte i kopiering av sättet att lösa problem i det förgångna. Det bibliska skall alltid sökas i relation till behoven i nuet. Resultatet är det avgörande: enighet på Bibelns grund. Då har Guds ord framgång också i dag

ÅTERINVIGNINGEN AV BETEL

Ingen av Skillnadens läsare har väl kunnat undgå att uppfatta att Betel genomgått en grundlig renovering och omändring under sommaren som gått. Den 10.9 firade vi återinvigningen av Betel i den nya och fräscha dräkten.

Anders Höglund, som stått för det arkitektoniska planeringsarbetet, konstaterade att det är ordparet Lust och Längtan som karakteriserat hans inställning till arbetet. Så är det väl också lite med det talkoarbete som utförs, man jobbar när man har lust och man längtar efter att se det förverkligat. 

Efter en hälsning från Baptistmissonen genom Rafael Edström, som överräckte ett par tennljusstakar som gåva och påminde oss om att vi skall vara ljus som lyser i världen, tog församlingens föreståndare Jan Edström vid. Under den korta och stämningsfulla invigningsakten lästes några bibelställen och välsignelseorden om kyrkorummet som en plats att mötas på och möta Gud i.

Efter själva invigningsgudstjänsten fick vi också glädjen att inviga dopgraven, som är densamma som tidigare bara med den skillnaden att den flyttats framåt med hela sin bredd. Det var Carolina Edström och Annika Eriksson som meddelat att de ville bli döpta och ta steget ut på det "trygga äventyr" som det innebär att vara Jesu lärjungar.

Inför återinvignignen hade endel gäster inbjudits att närvara, och efter dophögtiden inbjöds alla till kyrkkaffe i det likaså nya köket/caféet. Kaikka Växby, pastor i Kristuskyrkan, inledde talturerna och överräckte en blomma från våra frikyrkobröder och -systrar. Fader Heikki Huttunen från Helsingfors ortodoxa församling hade med en duk med deras skyddshelgon Helige Isak av Alaska på. Efter honom följde i tur och ordning Nils-Magnus Maconi från Adventkyrkan, Usko Anttikoski från Lähetysseurakunta (tidigare Betel!) på Stora Robertsgatan, Pertti Taskinen från Vapaaseurakunta och slutligen Syster Eugenia från Sankt Henriks församling (katolska kyrkan). Det var gott att få samlas tillsammans med våra systrar och bröder från andra traditioner och sammanhang och glädjas över allt det nya och fina. Festen avslutades med att vi tillsammans bad om Herrens välsignelse.

Utdrag ur ett brev från Mervi Kuula i St. Joseph i USA.

Kära systrar och bröder i Kristus

"Tiden går fort när man har roligt" brukar man ju säga. Det är nu nästan två månader sedan jag kom hit. Här är vädret ännu som hos oss på sensommaren, så jag har svårt att förstå hur sent på året det är. Så mycket har hänt sedan jag kommit hit, att det är svårt att bestämma var jag skall börja och vad som är väsentligt att få med här i brevet.

Allmänt kan konstatreras att allting har ordnat sig väldigt bra. Jag hade inga problem alls att få uppehållstillstånd här för ett halvt år. Immigrationsmyndigheten ville inte ens se de olika verfikat, som jag hade varit så mån om att skaffa före jag for. Jag kom in på alla de danskurser jag önskade. Jag kommer bra överens med mina vänner, Pat och Carroll, som jag bor hos. Pat arbetar som lärare i spanska på den högskola, där jag studerar, så det har varit lätt för mig att anmäla mig till kurserna och börja studera där. Pats och Carrolls son, Matthew, är tillsammans med sin familj med i en ganska stor, livlig och trevlig baptistförsamling. Där har jag hittat en väldigt god gemenskap och mitt 'andliga hem bortifrån hemmet' för den här hösten.

Pat och Carroll, som jag bor hos, är ett medelålders par. Carroll arbetar för en bilaffär här i stan. Från Carrols tidigare äktenskap finns det tre barn, mina amerikanska syskon: Matthew (33 år), Janet (30) och Julie (25). De har alla gift sig och har egna barn. Julie fick sitt andra barn nu i september medan jag var här. Det tyckte jag var roligt. Till vårt hushåll hör också Tiger, en mycket intelligent, självsäker katt med hög självaktning, alltså en mycket typisk katt. Huset är rymligt med en ganska stor gård.

.........

McCarthy Baptist Church är en av flera baptistförsamlingar här i stan. Söndagsskolan har över 300, både barn och vuxna, deltagare. Församlingen, bl.a. dess livlighet, förkunnelsen, gemneskapen, har varit för mig en mäktig upplevelse. Jag tror att det är den varma stämningen, som råder i kyrkan, som påminner mig om Betel och har hjälpt mig att från början känna mig hemma här. Ibland blir jag helt överväldigad av de underbara människor jag har fått lärakänn där. De är så vänliga och hjälpsamma.

.........

Hoppas ni alla har det bra och trivs i det nyrenoverade Betel! Gud välsigne er alla!

Mervi