Skillnaden 2/1995

Baptistförsamlingen i Helsingfors - Betel - firar 110-års jubileum den 5 april i år. Betel är en av de tre frikyrkoförsamlingar i Helsingfors som uppstod efter väckelsevågen under 1870- och 80-talen. De andra två, Friförsamlingen (Andreaskyrkan) och Metodistförsamlingen, firade sina 110 år 1993 respektive 1994. Trots att Betel kanske är den minsta av de tre är vi ingalunda på väg att somna in för gott, om nu någon till äventyrs skulle tro det. Om man ser till deltagandet i olika samarbetsorgan och sammanslutningar visar det på en stor aktivitet och på ett brett verksamhetsfält. Vårt läge i republikens huvudstad medför också en hel del representations-uppdrag för Baptistmissionen och vår tidning Missionsstandaret. 

Positionen i hjärtat av huvudstaŽn avspeglar sig också i de internationella kontakter som vi har. Innevarande vinter har vi haft regelbundna gudstjänstbesökare och medverkande från Norge och Indien, förutom alla de turister och tillfälliga gäster som alltid tittar in eller hör sig för om baptistisk verksamhet i Helsingfors. T.ex. ester och ryssar kommer ofta på sin väg västerut eller till andra delar av vårt land genom Helsingfors och tar då ofta kontakt med oss i Betel.

Fastän vi är en liten församling i en storstad är vi en betydelsefull del av något mycket större, dels som en del av frikyrkligheten i Helsingfors, men också som baptister i den världsvida mång-miljonhövdade skara som baptisterna utgör runtom i världen. Numera kan det kanske betraktas som en aning omodernt att prata om det specifikt baptistiska när gränsöverskridande frikyrklighet och andlighet överhuvudtaget är det som gäller. Men jag och många med mig anser att man inte kan samarbeta eller överskrida gränser på ett för alla parter fruktbart sätt om man inte vet vem man är, d.v.s. har en identitet, en utgångspunkt att starta ifrån och eventuellt att komma tillbaka till. En trygg och stabil kristen tro bygger inte på dogmer eller fasthållandet vid en rörelses tradition eller historia. Men en trygg och stabil kristen tro bygger på att man redan som ung eller ny vandrare med vår Herre får känna friheten att tro men också att tvivla, att söka och att finna, att uttrycka tron på många olika sätt - livligt men också stilla. För mig som ung baptist har alltid individens frihet att själv gestalta och ta ansvar för sin tro varit det som jag prioriterat högst i det baptistiska arvet. Denna frihet är givetvis något på gott och på ont - vilket kommer fram i den ganska skissartade historik som upptar stora delar av dethär numret av Skillnaden.

Sam Pettersson

 

 

Ett jubileum - om det är större eller mindre - ger alltid anledning till en tillbakablick men uppmärksamheten bör även riktas mot framtiden. Nu är inte 110 år i en församlings historia något särskilt märkligt, men ändå bör en sådan händelse uppmärksammas och ge anledning till ett visst firande.

Helsingfors svenska Baptistförsamling, som för många helt enkelt är Betelförsamlingen, uppvisar i många stycken en rätt brokig historia. I likhet med andra väckelserörelser föddes församlingen nästan explosionsartat i en för vårt land ödesmättad brytningstid. Utvecklingen följde i stort sett samma mönster som vi möter i andra församlingar från den tiden. Ett drag, som jag särskilt vill lyfta fram i den bild jag har av församlingen, är hängivenhet och trohet. Det är också de egenskaperna som är villkoren för en frikyrkoförsamlings överlevnad och utveckling.

Ett minnesord som jag vill ge varje medlem i den högtidsfirande församlingen, och även varje medvandrare är Rom.12:1,2: 

"Därför ber jag er bröder, (och det gäller även systrar) vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott behagar honom och är fullkomligt".

Ingenting är mera utmanande för en kristen än helöverlåtelse åt Guds vilja. Till det erfordras sann ödmjukhet och en uppriktig vilja att underordna sig gemenskapen. Förgäves söker man Guds vilja så länge man framhärdar i stolthet och egensinne, medan "den ödmjuke finner nåd".

Förnyelse är inte enbart en känsla, det är en tankens förvandling och viljans förändrade inställning. Därför är förnyelsen ofta smärtsam. Känslolivets förnyelse, som är behövlig och nödvändig, blir ytlig om den inte får förvandla våra tankar och tränga in i vår vilja. Då blir Guds vilja normgivande för oss, och det som behagar Honom behagar också oss. I det sinnelaget blir inte överlåtelsen åt Gud ett måste men en förmån som gör att jag får dela mitt med Gud och Han delar sitt med mig.

Rafael Edström

 

 

HELSINGFORS BETEL - IGÅR, IDAG OCH I MORGON

"Den 5 april 1885 bildar predikanten Mats Lignell (Olsson), som verkar på Åland, men som just då är på predikantbesök i Helsingfors, tillsammans med Petter och Maria Malmqvist, Otto Herrmans, Amanda Fogelberg och Hanna Esselström Helsingfors Baptistförsamling. Petter Malmqvist utses till församlingens första föreståndare."

Mats Lignell

Såhär börjar den jubileumsskrift som gavs ut till församlingens 100-års jubileum för tio år sedan. Det jubiléet måste naturligtvis räknas som en milstolpe i församlingens ibland rätt stormiga historia.

IGÅR 

Under de första 10 - 15 åren levde församlingen ett ganska turbulent liv, med en hel del snabba pastors- och föreståndarbyten. Det var först i.o.m. Mats Lignell från Stockholm som församlingen fick en längre period av stabilt ledarskap. Under hans period bildades också två dotterförsamlingar. Redan tidigare hade en församling bildats i Sibbo och en kvinna från Svartå hade också döpts, men nu bildades en församling i Hammaslahti (1901) och en finsk baptistförsamling (1903) vid namn Elim. 1918 bildades också en församling (Karmel) i Kyrkslätt. C G Hjelm som skrivit 50-års historiken citerar ofta ur protokollen att församlingen döpt så och så många men att lika många och ibland fler har uteslutits, så vi förstår att tiderna var turbulenta. "Medlemsantalet utgjorde vid årsskiftet (1922) 202 st. En kristlig tidning utgavs 1922. Dorkasföreningen beklädde inte mindre 250 barn och en Betelkyrkans scoutkår bildades under Viktor Winqvists ledning" skriver han. Efter ett par lite oroliga år kom sedan en ny tid av tillväxt när Ragnar Ragné kom som pastor 1924. Den tomt som inköpts under Lignells tid gjorde att "församlingen fick fast fot i staden. Nu kommo unga, friska krafter till". Många besök och stora missionsmöten präglade denhär tiden med bl.a. namn som Lewi Pethrus och John Ongman skriver Hjelm.

Barnhemsgatan 6 där församlingen bildades år 1885

Splittring och krigstid

Den största stormen passerade över Helsingfors Baptistförsamling under senare halvan av 30-talet. I början på 30-talet verkade den kände förkunnaren och författaren C.G. Hjelm som pastor, och vid 50-årsfesten 1935 bestod församlingen av över 400 personer. Församlingen hade under de första 20 åren fört ett ganska kringflackande liv, man samlades i hem och olika hyreslokaler. 1904 införskaffades fastigheten vid Stora Robertsgatan 24 och församlingen hade sin fasta punkt där. På 20-talet nådde medlemsantalet över 200 och det beslöts att småningom bygga en ny kyrka. 1927 stod så den nya kyrkan på Stora Robertsgatan klar. Det visade sig efter några år, när 30-talets stora depression kommer och lamslår det ekonomiska livet, att församlingen hamnar i svåra ekonomiska problem. Detta tillsammans med starka personkonflikter gör att församlingen splittras i två delar. Den till antalet mindre gruppen behöll namnet föreningen Betel r.f. och hade äganderätten till kyrkan på Stora Robertsgatan, men de ekonomiska problemen blev för stora och kyrkofastigheten såldes till utomstående. Efter många öden bl.a. som biograf, fungerar numera den finska pingstförsamlingen Lähetysseurakunta i fastigheten.

Stora Robertsgatan 24. Gamla kyrkan...

Den större gruppen under C.G.Hjelms ledning höll direkt efter splittringen möten på olika håll i staden, men man hyrde rätt snart en lokal på fjärde våningen på Lilla Robertsgatan 12-14. Efter splittringen år 1936 bildades också Svenska Baptistmissionen i Helsingfors r.f.. 1943 kom ytterligare en färgstark och dynamisk rikssvensk pastor till Betel, Folke Thorell. Thorell verkade i 6 år som församlingens pastor, och hans tid utmärktes av ett aktivt socialt och humanitärt engagemang speciellt under krigets slutskede samt ett omfattande arbete med bibelskole- och mötesverksamhet.

och nya kyrkan

Ett stort trossteg togs då församlingen i början av 1960-talet, under A-E Nybackas tid som pastor, köpte lokalen på Skillnadsgatan 1-3. Den lokal där församlingen nu verkar. En av församlingens äldsta medlemmar, Francis Wikgren, berättar att alla klutar lades till för att inreda lokalen och framförallt för att betala av på lånen. Många gånger hamnade styrelsemedlemmarna själva att "tömma plånböckerna" för att få ihop till det som skulle betalas. Tacksamheten och glädjen var stor när man redan i slutet av 60-talet hade betalt alla lånen.

Skillnadsgatan 1-3

Efter tre längre perioder under ledning av Eric Hambre, Herbert Söderqvist och Holger Nystedt var församlingen utan pastor en tid innan Rafael Edström 1986 kallades och tackade ja till att bli pastor och föreståndare i Betel. Under Herbert Söderqvists tid var församlingen en verklig mötesplats för många studerande och ungdomar och hade en stark ekumenisk prägel. Under denhär tiden kan man säga att intresset riktades från väster till öster speciellt under Söderqvists men också under Holger Nystedts tid. Otaliga är de resor som arrangerades till dåvarande Sovjetunionen från Helsingfors. Och otaliga är likaså de gånger ryska pastorer talat i gudstjänster och samlingar i Betel. I Armas Tervonen hade församlingen en unik tillgång som tolk och guide i den ryska kulturen. Även om utbytet på senare år minskat med Ryssland måste man säga att Baptistförsamlingen är mycket internationell och ofta har gäster från andra länder och världsdelar. Under slutet av 1980-talet drevs en tid en vision om att församlingen skulle utlokaliseras till en annan del av Helsingfors. Gräsviken, området, mellan centrum och Drumsö, planerades som bostadsområde för 10-15.000 invånare till omkring år 2000. Med de drömpriser man kunde få för fastigheter under slutet av 80-talet fanns det åtminstone teoretiska förutsättningar för att ro iland ett kyrkbygge där. Sett ur dagens ekonomiska perspektiv kan man nog snarare se det som ett bevis på Guds omsorg att projektet inte förverkligades.

Armas Tervonen

I DAG

Idag finns Betel alltså kvar på Skillnadsgatan 1-3 liksom utmaningarna inför framtiden. Lokalen är ingen tung ekonomisk börda att bära, vilket är oerhört tacksamt, men den behöver helt säkert göras mer ändamålsenlig för att kunna tjäna framtidens storstadsförsamling på bästa sätt. Med tanke på att Betel betjänar tre församlingar i dagens läge är naturligtvis slitaget ganska stort och behoven av effektiva och ändamålsenliga samlingsutrymmen angeläget inte bara för den svenska församlingen. I lokalen verkar också den finska baptistförsamlingen och en etiopisk evangelikal gemenskap.

En grupp som mer eller mindre präglat församlingslivet i Betel de senaste 30 åren är de österbottniska studenterna. Ibland har de varit många och emellanåt få, endel har stannat kvar i Helsingfors och blivit medlemmar i församlingen medan andra sökt sig tillbaka till den österbottniska slätten för arbete och närmare kontakt med släkt och vänner. I dagens läge är största delen av de inflyttade medlemmarna från Österbotten. Detta mycket tack vare eller rättare sagt, på grund av att depressionen medverkar till att hålla högutbildade unga kvar i södra Finland där arbetstillfällena finns. Dethär är en trend som troligen kommer att hålla i sig även den närmaste framtiden. Depressionen har också förändrat studentlivet på så sätt att studenterna nu tvingas satsa nästan all sin tid på effektivitet i studierna för att fortare bli klara så att inte lånebördan skall växa sig för stor. Detta påverkar naturligtvis studenternas möjligheter att aktivt delta i församlingslivet.

Den lilla församlingen mitt i storstaŽn

Idag består verksamheten förutom söndagsgudstjänsten till ganska stor utsträckning av mera informella samlingar och träffar. Familjecaféet är kanske det som märks mest utåt och har en betydelsefull social funktion att fylla för en stor del av småbarnsföräldrarna. Sedan årsskiftet är fredagskvällen öppen för alla, inte bara småbarnsföräldrar, från fem på eftermiddagen till åtta på kvällen. Tanken är att alla som finns i city ska kunna komma upp på en kaffekopp efter arbetet, tenter eller för att förenas med resten av familjen som deltagit i sång och lek- stunden som börjar klockan fem. En annan, för många äldre, viktig samling är onsdagens bibel- och bönesamling, där förbönsstunden betyder mycket för församlingens inre liv. Sedan hösten har också två studie- och diskussionsgrupper för yngre vuxna fungerat i hemmen. De upplevs som viktiga tillskott för kontinuiteten i det andliga livet, eftersom de lätt kan anpassas till de enskilda deltagarnas behov. 

Utmaningen för oss som frikyrkoförsamling i Helsingfors är att finnas med i de sammanhang där de svenskatalande i staden finns och rör sig. Samtidigt är det vår uppgift att vara ett andligt hem för studerande från Österbotten som vill ha en andlig gemenskap under studietiden. 

Betel har varit och är en varm församling, mycket tack vare det lilla formatet - alla känner alla. Samtidigt ligger utmaningen i att vi inte blir en varm klubb för inbördes beundran utan en värmekälla som kan ge värme och inte bara hålla värmen som en termos. 

Under de tio år som förflutit sedan senaste jubileum har församlingens styrelse, som speciellt under den tid församlingen var utan pastor drog ett tungt lass, letts av Dan Frände. Jani Edström tillträdde som pastor 1990 och som föreståndare efter att Rafael Edström pensionerades 1992. Under de två senaste åren har Jani varit tjänsteledig från sin pastorstjänst, men fortsättningsvis varit föreståndare. Mervi Kuula arbetade ett år som församlingsarbetare och efterträddes i september 1993 av Sam Pettersson. Fr.o.m. juni 1994 fungerar Holger Nystedt som halvtidsanställd.

I MORGON

"Det är svårt att spå, speciellt om framtiden" sägs det. Men om jag får göra ett försök att se in i framtiden, så tror jag för det första absolut på en framtid för Baptistförsamlingen Betel i Helsingfors. På J.K. Paasikivis monument mitt i Helsingfors står följande devis: "Erkännande av fakta är all vishets begynnelse". För all verksamhet, såväl inom företag som organisationer, gäller det att ha en sund verklighetsuppfattning, veta vad ens resurser är, vad man är bra på. Med dessa fakta som grund skall man sedan sätta upp en realistisk målsättning. Paasikivis tänkespråk innehåller en lärdom också för oss i Betel inför framtiden. Hur gärna vi än önskade att vi hade fler medlemmar, större barn- och ungdomsverksamhet, en fin sångkör, mera pengar på banken, större kollekter, eller att vi hade kvar en stor och fin kyrka som på Stora Robertsgatan eller nåt annat, så kvarstår förutsättningarna för vår verksamhet sådana de är. Både de positiva och de mindre positiva. Under det glada 80-talet sa man i alla banker och storföretag att "det mänskliga kapitalet är den viktigaste resursen i vårt företag". I dagens läge är den devisen ett skämt och ett slag i ansiktet på många. Vi har aldrig gått ut med någon sådan högtravande förklaring, men grunden för vår gemenskap måste alltid vara denna - att varje mänska vi möter är viktig och värdefull som människa, skapad till Guds avbild, och inte för vad hon möjligen kan uträtta eller tillföra gemenskapen. Jesus Kristus kallade inte experterna att följa honom och bli hans lärjungar, han kallade de som var beredda att dela det lilla de hade tillsammans med Honom. En församling eller organisation som bygger sin verksamhet på detta kommer alltid att ha en framtid.

Sam Pettersson

 

 

ACKE WINQVIST - BETELS ÅLDERMAN

 

Axel Winqvist, för de flesta bättre känd som Acke, uppnådde den aktningsvärda åldern av 90 år den 23 mars. Acke berättade redan tidigare om sitt långa liv för Missionsstandaret inför deras Helsingfors-nummer men det finns mycket mer att tillägga och referera till så vi vill också gärna vara med på ett hörn.

Acke blev omvänd under väckelsen i Andreaskyrkan 1921. Småningom blev dopet aktuellt för honom men eftersom inte troendedopet tillämpades i den kyrkan då så sökte han sig till Betelförsamlingen där han blev döpt som 19-åring. 

- Det var under pastor Ragnés tid och jag var den första som han döpte i Finland, berättar Acke.

- Vi var många ungdomar och vi hade ett stort strängband, möten hölls i Sibbo, Nickby, Borgby Mosabacka m.fl. orter.

Församlingen växte snabbt och hade då i början av 1920-talet över tvåhundra medlemmar, och när församlingen firade 50-årsjubileum var man redan över 400. 

Idag med ett långt perspektiv bakåt upplever Acke att delningen av församlingen var onödig. Det var som så ofta en maktkamp mellan två rivaliserande grupper. 

- Gud låter ingen människa ta äran, framhåller Acke och tillägger ödmjukt att vi Winqvists hade för mycket att säga till om. Historien måste få lära oss att maktbegär också i gudfruktig förklädnad leder till katastrof och som vår nittioårige vän upprepar: Gud låter ingen människa ta äran.

Festkväll i Betel

Torsdagen 23 mars fyllde alltså Acke 90 år och den dagen firade vi honom i dubbel bemärkelse eftersom dagen också är Axel-dagen. Torsdagen råkade också vara Missionskretsen Dorkas ordinarie samlingsdag och dagen till ära hade det dukats i stora salen i Betel. Kvällens värd, Holger Nystedt, inledde med att hälsa alla och speciellt födelsedagsbarnet välkomna, sedan sjöng vi den israeliska melodin "Jag blir så glad när jag ser dig". Efter det sjöng Bo Ekman två sånger till ackompanjemang av Inger Eriksson, som också spelade till den unisona sången. 

Ackes son Elof inledde sedan gratulationerna och berättade rörande om minnen från tidigare dagar och om sin fars två stora intressen i livet, familjen och Betel. Familjens present bestod i ett mycket värdefullt dokument, nämligen originalritningarna till kyrkan på Stora Robertsgatan 24. Därefter överräckte Holger Nystedt och Sam Pettersson församlingens blomsterhyllning och önskade jubilaren Guds rika välsignelse på den fortsatta färden.

Gratulationerna fortsatta med att 112-åringen Dorkas genom Göta Nystedt tackade för allt stöd som Acke genom Betel r.f. gett genom åren. Innan kaffe och tårta hann också församlingens föreståndare ge sin och församlingens tack och uppmuntran.

Efter kaffet, alla hyllningarna och sången Tack min Gud för vad som varit, tackade kvällens hedersgäst för allt som gjorts för honom denna kväll och underströk hur både ljusa och mörka minnen samsas i minnets bank efter ett långt liv. Han betonade att allt som eventuellt har gjorts eller kommit till stånd genom honom är Herrens verk och att inget kan göras utan Honom som ger oss allt.

Kvällen avslutades med att vi alla tillsammans stod upp och bad om Herrens välsignelse över Acke Winqvist.

 

 

Ingegerd Nygård skriver i ett brev till församlingen daterat den 25.2.-95:

 

Ett allmänt brev till Er alla, som på sätt eller annat kommit ihåg mig. Jag hoppas få tid för mer brevskrivning framöver och ber Er ha överseende med mig just nu. Tiden är en bristvara också här tidvis.

Barnhemmets jubileumsfest - 30 ÅR - är ett minne blott. Det var bråda dagar innan festdagen var inne. Mycket blev till de sista dagarna, men med många hjälpsamma arbetare blev vi klara i stort sett då gästerna kom. Missuppfattningarna gav extra arbete och flera ville vara med och styra, så resultatet var överraskande för mig. Gästerna var på gott humör och lät inte något påverka det i negativ riktning. Det blev en fin fest. Barnen och anställda svarade för en del av programmet och pastor Yohana Rwassa var en utmärkt festledare.

· · · · · · · ·

Hunden som jag övertagit har anpassat sig väl till den nya miljö, som jag och mitt hus med allt vad det innebär är. Den var väldigt rädd att bli lämnad allena i början, men nu går det bättre. Jag måste lämna den till Ericsons ganska snart efter det den kom hit för mitt arbete i Uyovu, men det gick bra också. Som bäst sover den under min säng, men nattetid har den en filt vid den öppna spisen och sover där. Katten var väldigt till sig då den fann en hund i huset. Numera är katten så modig att den vågar smyga sig förbi hunden, som inte bryr sig om den bara om maten som delas ut.

· · · · · · · ·

Det regnar så gott som dagligen och allt växer fint. Jag har fått blomrabatterna putsade och inplanterat nya blommande växter och gläder mig över mer blommor framöver. Runt barnhemmet har vi också planterat mer blommor.

· · · · · · · ·

Troligen kan jag planera min semester till samma tidpunkt som i fjol. Det skulle inte vara illa att komma hem mitt i sommaren. Hoppas det blir så.

· · · · · · · ·

Våren med mera sol och ljus är på kommande och jag vill önska Er alla en god tid utan förkylningar eller annat tråkigt. Med önskan om Guds kärleksfulla omsorg om var och en vill jag sända mina varma hälsningar!