Skillnaden 3/1993

Ju stramare det ekonomiska klimatet blir desto generösare tycks naturen bli att ge oss värme, sommar och sol allt tidigare på året. Det kan vi behöva. Men å andra sidan kan det ju hända, fastän ingen riktigt vet eller vågar säga det, att det varma vårklimatet hänger ihop med ozonskiktets uttunning som i sin tur har sin orsak i att människan länge låtit stora mängder farliga ämnen komma ut i kretsloppet. 

Det är härligt att känna fläkten av en varm sommarvind redan i maj. Trädens skira grönska stjäl för ett ögonblick den stressade bilistens uppmärksamhet från vägen när han kör in till arbetet en tidig vårmorgon. Något av skaparens tilltal når honom genom bilrutan och tränger igenom Radio Citys skvalmusik som fyller bilen. 

Å andra sidan är det många som hatar dessa allt tidigare vårar, med blommande träd och andra växter som ger ifrån sig osynliga, men för dessa människor fullt kännbara och ofta olidliga, partiklar. Att vara allergiker på våren, kunna se det vackra men inte njuta av det, är en av senare tiders förbannelse som enligt många hänger ihop med vår civilisations dåliga samspel med naturen. 

Det är fantastiskt att se snön smälta bort allt tidigare och blotta den nakna jorden som igen låter liv växa fram. Men å andra sidan blottas en hel del annat som inte har mycket att göra med liv i naturen, snarare med död. 

"Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt Därför skall också det som ni har sagt i mörkret bli hört i dagsljuset, och det som ni har viskat i enrum skall ropas utfrån taken." Luk 12,3. 

När den helige ande fullbordar sitt verk i oss uppenbarar han samtidigt en del för oss obehagliga sanningar. Sanningen om oss själva. Är det sanningen om en människa som vill vinna hela världen men löper risken att förlora sin själ? Eller är det sanningen om människan som bränner ljuset i båda ändarna i den intensiva önskan att vara alla till lags och på så sätt fä ett värde? Eller är det sanningen om människan som gett upp?

"Sanningen skall göra er fria". 

Den helige ande vill föra oss tillbaka till den förutsättningslösa nollpunkten. Där är alla möjligheter fortfarande öppna. Där råder fortfarande balans och harmoni. I det läget börjar livet. I det läget fortsätter livet i gemenskapen med Livgivaren. 

"Närjag är svag, då är jag stark. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft." 

Den helige andes verk är till befrielse; befrielse från all andlig miljöförstöring. Befrielse från allt som utger sig för att förbättra livskvaliteten men istället hotar den. Befrielse till renhet och tjänst. 

Den helige ande trivs bäst i ett öppet landskap. Han vill att människan både skall kunna se det vackra och njuta av det. Han vill människans bästa. Han som ger skapelsen nytt liv varje sommar har omsorg också om dess framtid. Han som låter sin röst höras i tystnaden under vardagsljuden har också omsorg om det inre landskapet. Han vill hjälpa oss att hålla både det yttre och det inre landskapet fritt från livsfientliga element. 

Låt oss lyssna på hans röst denna sommartid.

"Sedan andades han på dem och sade: Ta emot helig ande."

Ann-Lois Schwind har tillsammans med sin man Jon arbetat inom den kristna organisationen Covenant Players. Man har genom korta dramaföreställningar visualiserat evangeliet, väckt till eftertanke i allt från socialetiska frågor som ras, våld och miljö, till frågor som berör de stora livsfrågorna, som tron, livet och döden. För snart ett halvt år sedan blev Jons ryggproblem så akut att de inte kunde åka tillbaka till Tyskland. Omställningen från det hektiska turnélivet till ett långt väntande på att ryggbehandlingen skall ge resultat har varit svår. Från att vara en viktig del i ett teamarbete till känslan av att vara värdelös är vägen inte så lång som man skulle tro. Hur ser man på sig själv efter en sådan upplevelse? Ann-Lois funderar under rubriken 

 

Tankar från en arbets- och lönlös vardag

En människans värde ligger i hur mycket pengar hon förtjänar. Förtjänar jag ingenting är jag då värdelös? Vad betyder det fömgen att förtjäna pengar? Jag vet en hel del människor som har gjort sig förtjänta av en hög lön, men inte får just någonting i handen nk månaden är slut. Och vice versa. Det finns många som inte tycks göra någonting, men som ändå hämtar ut stora summor varje månad. Vem bestämmer alltså mitt värde? 

Jag vet med mig själv att jag ofta år snabb när det gäller att värdera en männniska. En snabb titt på det yttre, klädsel, språkbruk, renlighet och dylikt och min bild är klar. Hastigt och nästan omedvetet bestämmer jag om denna människa är värd min tid, ett leende eller överhuvudtaget ögonkontakt. Sällan tänker jag på att jag förmodligen blir värderad på samma sätt. Med det mått jag mäter skall det mätas åt mig... En obehaglig tanke. Jag tror ofta ännu att jag är alltings centrum (och det är jag ju i och för sig, för mig). Jag strävar efter uppmärksamhet, och kärlek från omvärlden, att bli accepterad eller åtminstone respekterad, men är inte så snabb att ge samma saker åt dem som finns runt omkring mig. Jag vill bli värderad, men jag har svårt att upptäcka det värdefulla i min vardag. Det måste finnas ett annat perspektiv. Det skulle vara fruktansvärt om en människa inte hade större värde än vad hennes medmänniskor är villiga att ge henne. 

Inför Gud är vi alla lika... men... spelar det någon roll när det tycks vara människor som dömer mig här nere? 

Jag behöver lära mig mer om Guds perspektiv. I himmelen kommer det högst troligt att bli många överraskningar. Många människor som här klassificerats som värdelösa, odugliga och hamnat i skymundan av alla "värdefullare" skapelser. Det är det som är så revolutionerande med Gud. Han bryr sig inte om en människa på grund av hennes pengar, position eller framgång. Allt det kan skalas bort väldigt hastigt och kvar finns då bara människan... skapelsen... Guds avbild. Det är ofta först då jag kan se Skaparen utan att något skymmer. Gud gav mig värdet då jag skapades, samma mängd värde åt alla. Det förändras inte av hur värdefull jag känner mig. Värdet Gud ger är inte MER eller MINDRE, likaså är inte hans kärlek mer eller mindre beroende på omständigheterna, den bara ÄR.

Vad hjäper det mig alltså att jag söker mitt värde hos andra människor, i olika aktiviteter eller i mitt eget jag, när mitt värde finns hos Gud och ges av honom.

Jag har inom mig en hjärtats trädgård. Det finns murar runt omkring den och en port. Nyckeln till porten finns i min hand. Inne i trädgården bland alla växter och träd väntar Skaparen. Detta är vår speciella plats där vi möts. Här kan jag låsa ute ångesten som försöker övertyga mig om att allt är värdelöst. Hit kommer aldrig rädslan och oron som slukar min tid och äter sig in i mitt hjärta. Här finns bara Skaparen och skapelsen, jag. Här vet jag med hela min varelse att jag är värdefull i hans ögon och att det är det enda som betyder något.

Har du också en trädgård? 

 

Ekumeniskt fönster

Pastor Jani Edström valdes på Ekumeniska rådets årsmöte den 23 mars i år, till ny generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland. Han tillträdde den 1 maj och har alltså hunnit hunnit jobba drygt en månad som ekumenisk tjänsteman. Många har säkert undrat över vad Ekumeniska rådet egentligen sysslar med och vad generalsekreterarens uppgifter består av. Jani berättar nu litet om sin nya tjänst: 

"Det var ingen lätt uppgift att hoppa in mitt i verksamhetsperioden. Många frågor är under behandling och resurserna på kansliet är begränsade. Därför har jag försökt att prioritera saker som ligger allra närmast, såsom besök hos personer jag kommer att samarbeta med under de följande åren. I Kuopio träffade jag Finlands ortodoxa kyrkas ärkebiskop Johannes och i Åbo fick jag tillfälle att samtala med lutherska kyrkans ärke- biskop John Vikström under Nordiska ekumeniska rådets (NER) årsmöte 21-24 maj. De nordiska kontakterna är naturligtvis viktiga. Trycket från Baltikum ökar också, vilket medför ett vidgat perspektiv för NER

Den 11 maj ordnades det med välkomstkaffe för de anställda i huset, Lutherska kyrkans verksamhetscentral, där rådets kansli finns inhyst. Jag har hunnit träffa de allra flesta av de ansvariga för olika verksamhetsavdelningar och fått ett mycket fint mottagande. Litet extra intresse har det uppstått kring min samfundstillhörighet. Många människor kommer sällan i kontakt med frikyrkliga i det dagliga livet. 

Ekumeniska rådet i Finland har tio sektioner som bevakar olika intresseområden. Jag har deltagit i deras möten och bildat mig en uppfattning om deras verksamhet, vilket i sig utgör en hel del jobb. Finskan är det vanliga sammanträdesspråket, vilket gör att jag just nu genomgår ett riktigt språkbad. 

Under sommaren hoppas jag hinna med att följa upp en del saker som ligger på hälft och sätta mig in i arbetet i litet lugnare takt. 

Jag finns kvar i församlingen och hoppas kunna predika så regelbundet som möjligt".