|
Skillnaden 4/1992 |
|
Som storstadsbo längtar jag allt oftare efter denna frid. Bort från bullret, avgasen, trängseln och stressen. Elden sprakar under kaffepannan och det är skönt att värma både händer och fötter. Vi har upplevt både kyla och regn, det känns gott att njuta av eldens värme... Det skrämmer mig hur främmande vi blivit för naturen, för jorden, luften, vattnet, växterna och djuren - för skapelsen och Skaparen själv. För den materiella "utvecklingens" skull har sjöar och hav förpestats, skogar som utgör livsviktiga miljöer för otaliga arter huggs ner varje dag. Barnen idag vet knappt var fiskpinnarna och mjölken i plastburk kommer ifrån. Varför har vi skurit av våra rötter till naturen? Vi kan läsa i första Mosebok hur Gud skapade människan till sin avbild, "var fruktsmma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er". Bo Brander (teolog) konstaterar i den lilla skriften "Tankedroppar", "det betyder väl inte att vi som något slags skapelsens krona har rätt att dominera över naturen på ett egoistiskt sätt". Du behöver inte åka till Lemmenjoki i Lappland för att inse varför det är värt att tänka efter vart soporna och skurvattnet hamnar, vad vårt levnadssätt kan ställa till med. Låt mig citera Stefan Edman. "Det gudomliga, Skaparens närvaro finns i mullens myller, i gräset, i örterna och den ekologiska väv av sammanhang som vi endast kan ana. Miljökampen är en aspekt av det "försoningens ämbete" som bibeln ger oss var och en. Frälsningen, räddningen innefattar inte endast människan och hennes själ, den gäller hela kosmos". Så tror även jag. Jaana Höglund
Valfritt hav är ytterst valfritt Det år inte försent att förändra vår framtid, är budskapet i en av de moderna kultfilmerna med fd kroppsbyggaren Arnold S. I kännspak stil tar man sig an den svåra uppgiften att vrida klockan tillbaka och ändra framtidens historia. Det lyckas när man vill tillräckligt. U.B Lindström, gen sekr från Unicef, var inne på samma spår när han på Ansvarsveckans inledningssamling lugnt konstaterade att vi kan om vi vill. Det går att förändra utvecklingen om vi vill. Alla människor på vår jord kan få rent vatten, sjukvård och tillräckligt med mat om de rätta besluten fattas och de rätta valen görs. Kommunalvalet i höst gav belägg för att den enskilde medborgaren i viss mån kan påverka samhällets utveckling. Emellertid görs de flesta och kanske viktigaste valen dagligen. Vi väljer privatbil eller allmänna kommunikationer. Vi väljer mat och dryck. Vi väljer miljövänligt eller miljöfarligt. Vi väljer inhemskt eller utländskt. Vi väljer multinationellt eller direktimporterat via en u-landsbutik. Vi väljer en högre eller en mera moderat levnadsstandard. Vi väljer nytt eller begagnat. Vi väljer engångsförpackat eller återanvändbart. Vi väljer glas eller plast. Vi väljer pappersmuggar eller 10 minuter vid diskbänken. Vi väljer mellan bekvämlighet och miljöhänsyn. Vi väljer oss själva eller att vara solidariska med andra. Vi väljer konflikt eller diplomati. Vi väljer samarbete eller polarisering. Vi väljer delat ansvar eller centralstyrning. Vi väljer gemenskap eller egoism. Vi väljer Gud eller mammon. - Om du är Guds Son, gör stenarna till bröd. Visa att du har makt att göra allt du vill. Använd din makt och dina gåvor till din och bara din egen förtjänst. Gör allt du kan och vill, men betala priset. Fall ner inför ondskan och det destruktiva, men förlora din verkliga frihet, förmågan att välja mellan ont och gott. - Om du är människa, Guds avbild och medskapare i världen, så har du fått friheten att skapa din egen framtid. Krig eller fred. Medmänniska eller motmänniska. Ont eller gott. Gud eller Själv. Valet är ditt och mitt.
Intervju med Anders Höglund
- Är du hufvudstadsmedborgare nu? - På sätt och vis. Efter mer än fyra år i stan börjar det nog kännas hemvant. Samtidigt är det klart att de österbottniska ränderna inte går ur. I början var det litet jobbigt att känna sig hemma här, men efter att vi gift oss, officiellt flyttat till Helsingfors och lärt oss den lokala byråkratin började man rota sig här. Ungefär samtidigt blev det aktuellt att fundera på församlingstillhörighet och eftersom vi vant oss vid att gå till Betel och har en baptistisk identitet var det naturligt att komma med i församlingen. - Vad betyder församlingenför dig? - I första hand gemenskap. I en större stad som Helsingfors är det viktigt med en fungerande församlingsgemenskap där man kan känna sig hemma. Visserligen är församlingen inget självändamål, men det behövs en sammanhållning, en sorts identitet för att man ska kunna ge ut. Jag tycker det är fint att det finns tillfälle till "eftersnack" genom kyrkkaffe och liknande. När man nu en gång kommer till kyrkan vill man ju ha tid att träffas också. Att så olika sorters människor samlas kring samma mål ser jag som församlingens styrka. - Du är veterligen den yngsta av församlingens äldste genom tiderna, hur känns det? - Litet skrämmande kanske. Dels att vara med och bära ansvar för församlingens andliga liv,men också att tänka sig att en äldste oftast har varit en äldre person i församlingen. Det har ju egentligen mycket mera med uppgift och engagemang att göra än med ålder. Jag ser mig som en del av den grupp vars uppgift är att påverka församlingens inriktning. - Vad tar du dig för en vanlig litet mera "ledig" dag, om du har några? - Det händer att jag drabbas av bakningslust och jobbar i köket. Matlagningen delar vi på Jaana och jag. Sen drar hon ofta iväg med mig ut i det fria. I höst var vi på en veckas vandring i Lappland. Sånt gör gott. Sen läser jag en del och lyssnar på musik. Senast lästa bok är Umberto Ecos Rosens namn, en medeltida teologisk/filosofisk triller i klostermiljö. (je)
|