Skillnaden 3/1992

En församling är inte, en intresseorganisation. Inte heller bedriver den verksamhet för sin egen skull. En kristen församling finns till för människorna i dess omgivning genom de kontakter som uppstår i mötet mellan människor. Helsingfors Baptistförsamling är en del av den kristna gemenskap som finns i Helsingfors. Den har inte hela sanningen, inte heller alla resurser. Men denna församling, liksom alla andra i huvudstadsregionen, bedriver sin verksamhet enligt de givna förutsättningar och möjligheter som finns. 

Församlingen tror på gemenskap mellan människor av olika ålder, kön, ras, språk, ekonomisk och social ställning. Detta kan inte ske alldeles friktionsfritt. Men det kan bli trovärdigt och möjligt när det finns öppenhet och vilja till kärlek och förståelse mellan människor. När gemenskap och värmande kontakter i storstaden blivit en bristvara kan församlingen i bästa fall bli den punkt i livet som ger kraft och mod att gå vidare. 

Skillnaden är inte bara ett programblad för föramlingens medlemmar. Den är ett sätt att hålla kontakten mellan församlingen och mänskor som står församlingen och dess människor nära. Genom att spegla vad som sker i en församling kan den bidra till att tankar föds om och kring kristen tro. Tron i sin tur kan betyda skillnaden mellan tvivel och förhoppning. 

När Carl Lewis i OS i Barcelona fick stafettpinnen på den sista sträckan i herrarnas korta stafett klövs hans ansikte för en kort sekund av ett brett leende. Då visste alla, nu går det vägen. Vad alla inte visste var vilket enormt arbete denne, och alla andra idrottsmän och kvinnor, lagt ner på att framgångsrikt fullfölja sina lopp. Ingen, utom idrottaren själv, vet hur mycket tid, svett och möda som finns bakom slutresultatet. 

Förberedelsens betydelse kan inte underskattas. Ett nytt verksamhetsår måste planeras. Skolstarten medför vissa förberedelser, särskilt för nya elever och lärare. En ny studietermin kräver sina speciella förberedelser. Men oberoende hur noggran man är kan man inte vara beredd på allt som händer, eftersom ingen av oss vet vad morgondagen för med sig. Därför behöver vi hela tiden vara inne i en process av "förberedelse", dvs samla på oss ett andligt kapital som kan användas vid tillfälle. Det är inte i första hand avsaknaden av pengar som gör situationen i vårt land smått desperat, utan avsaknaden av ett andligt kapital, en andlig kraftreserv, som kunde bli till styrka och hjälp i en svår tid. 

Guds ord, bön, gudstjänstgenienskap, konst, litteratur, musik, vänner, församling, motion, hobbies kan vara delar i den process som skapar det andliga kapitalet. Om vi ger tid till denhär processen har vi också lättare att ta emot de utmaningar vi möter. Det kan vara nya uppgifter, men också oförutsedda prövningar och svårigheter. 

När Jesus förberedde, sina lärjungar för sin bortgång uppmanade han dem att tro och att ta emot den hjälp Anden skulle ge. Var inte oroliga, sa han, som Fadern har älskat mig så älskar jag er. Förbli i mig och i det jag har sagt. Så märker vi att grunden för det andliga kapitalet ligger i en nära relation till Jesus Kristus. Och då vet vi, det går nog vägen. Trots allt.

Mervi - från socialarbetare till församlingsarbetare 

Mervi Kuula, socialarbetare och utbildad socionom, anställs på heltid som församlingarbetare i Helsingfors Baptistförsamling, Betel. Hon avkiljs för sin uppgift söndagen den 6 september. Mervi Kuula är född och uppvuxen i Helsingfors och har finska som modersmål. Under studietiden "bytte" hon språk och är numera lika hemma i båda språkkulturerna.

-Varför församlingsarbete Mervi? 
-Rent praktiskt har det att göra med att vikariatet som jag innehade led mot sitt slut. Ungefär samtidigt aktualiserades behovet av en nyanställning i församlingen efter Rafael Edströms pensionering. Tidpunkten blev rätt både för mig och församlingen. Jag upplever också en sorts inre övertygelse om att dethär är platsen för mig just nu. Min utveckling har på något sätt lett fram till dethär. Det har säkert att göra med mitt arbete inom det sociala, men också med mitt intresse för Helsingfors och dess människor. För något är sedan hade jag också chans att vara med på ett seminarium med Raymond Bakke om församlingen i storstaden. Därifrån fick jag tankar och idéer som fortfarande inspirerar mig. Också KristusLiv kurserna har hjälpt mig att förstå dethär med att vara till för varandra i den omgivning vi lever. 

-Vilka förväntningar och målsättningar har du när du tänker på ditt nya arbete? 
-Det är svårt att svara på det i dethär skedet. Jag litar på att Gud kommer att leda mig i arbetet och visa på de behov som finns. Själv vill jag försöka vara utåtriktad och skapa kontakter med olika människor. Jag tycker också att själavården är en viktig del i församlingsarbetet. Vi människor har så mycket vi behöver få prata om och bli befriade från. 

-Ser du likheter med församlingsarbete och socialarbete? 
-Båda handlar förstås om att jobba med människor. Sen tycker jag att jag genom mitt tidigare jobb fått syn på evangeliets sociala dimension. Att människor mår bra är viktigt för mig och det vill jag arbeta för. När det gäller ansvaret för medmänniskan är nog Jesus Kristus den bästa förebild man kan få. 

-Hur ser du på språkfrågan? 
-För mig är det naturligt att umgås och arbeta över språkgränserna och det kommer det att vara i framtiden också. Man kan inte längre begränsa församlingsarbetet till enbart ett språk. 

-Hur känns det att som kvinna gå in i församlingsarbetet? 
-Församlingen består av både kvinnor och män och jag tycker att det är naturligt att det också bland de anställda finns en könsfördelning. 

-Vad har du för fritidsintressen ? 
-Körsång på vintern, trädgårdsarbete på sommaren och damgymnastik året om. 

-Hur tycker du att församlingen bäst kan stöda dig? 
-Genom förbön naturligtvis, men också genom att ha litet extra tålamod och förståelse i början medan jag försöker komma in i rutinerna. Det kanske allra viktigaste man kan göra är att regelbundet ha kontakt med mig. Växelverkan är ett bra uttyck för den nära kontakt som måste finnas mellan anställda och övriga församlingsmedlemmar om allt ska fungera. Jag vill gärna höra om idéer och behov som finns så att vi tillsammans ska kunna förverkliga så mycket som möjligt och kunna möta så många människors behov som möjligt. En församlingsarbetare är ju i första hand en tjänare. 

(je)

Holger Nystedt: Hägring 

Jag gjorde en resa genom Algeriet med bil. Det blev en bilresa på flera tusen kilometer genom det tidvis verkligt vackra Algeriet. Naturen är storslagen. Men tidvis gick färden genom stora ökenområden. Det var på en sådan bilresa jag upplevde vad jag hört och läst om, nämligen jag såg en hägring. Jag såg en stor sjö mitt i öknen. Det berodde inte på att jag skulle ha varit törstig och längtade efter vatten. Jag hade vattenflaskor med i bilen. Jag frågade min chaufför om han såg vad jag såg. Han berättade då att det var en hägring. Han såg också samma hägring, men visste vad det var för han hade sett den förr. 

Tänk vilken besvikelse det kunde vara för en person som kanske förirrat sig i öknen och blivit utan vatten. Törstig och trött ser personen i fråga "sjön" och kämpar sig i dess riktning, men finner att den förflyttar sig längre bort när han närmar sig den. 

Min chaufför berättade att bl.a. de kört vilse i denna öken. Det tog flera dagar innan de hittades, trots att man fort satte in all kraft att hitta dem. Man sökte dem från luften med helikopter och militären körde i öknen och sökte dem. Det var ju Englands premiärministers son det gällde varför spaningarna var intensiva. Sällskapet hittades efter flera dagars sökande. De var då utan vatten, men vid liv. 

Efter en resa i öknen och efter att ha lyssnat till dessa berättelser förstår jag bättre bibelns berättelser om vatten. Man kan inte leva utan vatten. Andligt sett är situationen densamma. Jesus som växte upp i dessa öknar använder vattnet som bild. Han undervisar kvinnan vid Jakobs brunn i Samarien om det levande vatten han vill ge. Hon tar emot det och upplever att hon inom sig fått en porlande källa som flödar. Hennes liv fick en ny mening och hon delar gärna med sig sin erfarenhet till andra. (Joh. 4.) 

En sommardag den 25 augusti i ett tältmöte i västra Nyland fick jag göra samma erfarenhet. Jag öppnade mitt hjärta för Jesus och fick del av detta levande vatten. Vilket rikt liv har jag inte fått leva som kristen. Med trons ögon ser jag vid bibelläsningen vad Gud berett för dem som älskar honom. Det är ingen hägring. Det Herren lovat sina barn skall bli verklighet. Vi skall få rum i det nya Jerusalem. Jesus sa att han skall bereda oss rum. Blir det i höghus eller egnahems villor spelar väl ingen roll. Att vi inte blir besvikna är jag övertygad om. Vi kommer säkert att ha full sysselsättning. Redan att fä smntala med alla möjliga vi läst om i bibeln och i historieböcker blir intressant. Också att träffa alla Betelvänner jag inte så ofta hinner träffa ser jag fram emot. Himlen och evigheten kommer att bli en fantastisk upplevelse.

Till dess får vi ha kontakt med varandra genom detta blad "Skillnaden" som är ett litet men informativ blad som berättar om verksamheten, Jag skall skriva och berätta lite nyheter från Dubai där jag vintertid bor. 

Låt oss komma ihåg varandra i våra böner.

Den 29.7-2.8 hade vi tonårsläger på Åbacka. Det var ett ganska 'litet' läger med bara sex deltagare, fem flickor och en pojke. Trots det låga deltagarantalet hade vi fem verkligt roliga dagar. Det enda felet, vi var alla överens om det, var att lägret var helt för kort. 

Nytt för lägret var det nyinskaffade pingisbordet, så på lördagen, efter några dagars träning hade vi pingisturnering. Annars simmade och rodde vi mycket. Förutom förmiddagarnas bibeltimme hade vi två samlingar per dag. 

Nästa år kommer tonårslägret att vara en hel vecka och förhoppningsvis ha flera deltagare. 

Som bevis på att vi hade roligt behöver man bara se på bildena här under.

Lägerdeltagarna

Nytt pingisbord, jippii!

Den dagliga roddturen

Blivande roddarstjärna

Landstigning på en öde ö i Svartån

Vakandet tar ut sin rätt

1 pojke mot 5 flickor