BAS

Tillbaka 
Barn och ungdom 

Den fläskiga berättelsen om Vargungarnas höst, 2005

Det hade blivit höst, och en löddrig söndag satt två slämmiga flickor och två konstiga pojkar i ett prickigt rum som kallas Nya Vinden. Vad var på gång? De tokiga pojkarna tog det lugnt, de hade varit med sedan i vintras. De visste att de var på ett klistrigt flockmöte.

Ett gäng illaluktande gråben fanns också med, men de lunkade så småningom vidare.
Följande vecka träffade vi dem igen i en lurvig 5-kamp, som Gråbenen vann, men det struntar galna Småvargar i!

En solig, skicklig söndag stekte vi fluffiga plättar och lekte ”10 stickor” vid den grönsliskiga Järnåldersbyn vid Fölisön.

Ett gosigt kalas med en hårig stadsspårning och en blåsig tävling, deltog vi också i. Visst var det värt, med tanke på det regniga mär- ket, som alla fick. Vi firade FiSSc 30 år.

Vargungarnas grötiga hälsning övade vi hela hösten. Inga problem när det var dags att få sin snygga halsduk och bli en perfekt Stig- finnare, som vår gula kår heter!

Innergårdens hagliga vildvin skall vi se på under alla spökliga års- tider. Det ingår i vårt hårda specialmärke, naturvetaren.

På den bullriga skogsutflykten, med alla onda sinnen, var det inte så många stökiga vargungar med – bara två, men för dem blir det knappast svårt att få specialmärket. Dessutom hade de lärt sig packa sin vassa utfärdsryggsäck också. Bra att kunna!

På tal om ryggsäck – hur mycket vägde den kniviga ryggsäcken som man fick gissa vikten på, på Andreaskyrkans mjuka missions- basar? Nån som minns? Tung var den, men pengarna gick till gott ändamål, och vargungarna hjälpte duktigt till!

Dagarna gick och höstmörkret övergick till vintermörker som lade sig över staden. Då var det dags för långa Lucia, och visst var det också några sluskiga Stigfinnartomtar med i tåget!

Så kom julen med ett lustigt jullov. Nu har också ett nytt kittligt år börjat. Hur roligt det blir, beror på oss alla ; på dammiga Jakob, såriga Rebecca, hemliga Johan, spännande Ira, läskiga Zacharias och såsiga Celina, samt den luktande vargungeledaren Bella och vidriga Rebecka, som är med ibland.

”Vi vill göra vårt bästa”

Vi skrev berättelsen tillsammans. Bella stod för texten och alla vargungar gav förslag på adjektiv (egenskapsord), och när man gör något tillsammans, då blir det – ROLIGT!