|
Scouterna i BASkåren gjorde en utfärd till Sveaborg sista söndagen i september. Vi var utrustade med liten matsäck och ficklampor och stor portion nyfikenhet.
Baskåren består fortfarande av två patruller. Björnarna har nu varit med i tre år och har blivit en sammansvetsad grupp scouter. Rävarna är med det andra året och de har samma nyfikenhet och iver. Den här utfärden hade vi två "ledar-vikarier" med oss. Kjell Ahlbäck och Kenneth Österberg följde med på utfärden tillsammans med Anna och 11 scouter
Vanligtvis samlas vi i Andreaskyrkans källare, men ibland så samlas vi för att uppleva och upptäcka nya områden. Björnarna kom ihåg sin scoutinvigning som vi höll på Sveaborg för ett par år sedan.
Vi samlades vid Salutorgets kaj tidigt på söndagsmorgonen, molnen samlades hotfullt och vi funderade att vår utfärd kunde bli ett ganska blött äventyr. Det var inte så många andra mänskor på båten över till Sveaborg, och det var ju fint - det betydde ju att vi skulle få vandra ganska ostörda omkring och undersöka gångar och spännande dörrar på egen hand.
Sveaborg är inte bara ett par holmar på lagom avstånd från centrum. Sveaborg är fullt av berättelser från Finlandshistoria och husen och omgivningen berättar en hel del om vem som styrt Finland. Vi scouter var mera intresserade av att hitta så många gångar och tunnlar som möjligt. Vandringen gick uppför backarna och längs med små stigar, mellan de tjocka murarna och in i alla gångar som vi hittade. Tur att vi hade med oss ficklampor. Vissa av tunnlarna var långa och kolmörka och utan lampor hade vi nog gått vilse!
Kjell var duktig på att berätta om hur kanonerna användes och hur u-båtar fungerar och vi funderade också på vad de olika små rummena kunde användas till. Några fladdermöss såg vi inte - till Annas besvikelse, men ståtliga spindlar och spindelnät beundrades och granskades. 
Ganska snabbt blev vi hungriga. Vem blir inte det, med goda smörgåsar i ryggsäcken och termosen full med choklad. Lunchplatsen blev Kungsporten, alldeles invid Gustavs svärd där de stora båtarna åker förbi. Knapppt hade vi fått fram våra matsäckar innan en nyfiken liten and kom traskande mot oss. Den var väldigt snål på vår mat, men fick vänta tills vi alla ätit oss mätta. Anden skulle ha blivit en bra maskot tyckte vi - och den verkade trivas bra med oss också, så länge vi hade brödbitar åt den.
Konstigt nog gick flera timmar väldigt snabbt och det var dags för oss att gå tillbaka till färjan för att åka hem igen. Bara lite duggregn hade fallit en kort stund - solen sken när vi kom hem tillbaka. Några scouter hade blivit blöta iallafall - eftersom de råkade stiga i vattenpölar inne i tunnlarna. Men det var ju inte så farligt. Vi var väldigt nöjda med vår utfärd - för det var precis som Baden-Powell, scoutingens grundare, uttryckte det : "Vägen är målet". Vandringen var intressant, roligt och vi hade fin gemenskap hela vägen.
 skrev Anna som hade nöjet att få vara med
|