|
Gud, i dina händer.....
söndagen den 12 mars
En strålande sol, lyste och värmde denna söndag, när det var dags
för gemensam familjegudstjänst för Andreaskyrkan och Betel, och
samtidigt scouternas löftesgivning. När scouterna hade tågat in och
satt sig, då var det fullt i kyrksalen!
“Gud i dina händer.....”, var temat för gudstjänsten.
Ann-Britt Bonns inledde och Ann-Lois Edström lotsade oss vidare in i
bönens stora betydelse för oss; att bön kan låta och “se ut” på
olika sätt, men att Gud alltid hör, även om svaret inte alltid blir
som man tänkt sig.
Att be, handlar också om att använda all sin kraft, dvs. det som
vi kan få, om vi ber Gud om hjälp - precis som den lilla flickan på
stranden, vars sandslott höll på att förstöras p.g.a en stor sten,
som hon inte fick loss hur hon än tog i med all sin kraft. Där satt
hon gråtande när hennes morfar kom och undrade vad som stod på.
Snyftande förklarade hon situationen. “Men varför använder du inte
all din styrka?”, undrar då morfar. “Det gjorde jag!”, svarar hon.
“Nej, du frågade inte mig om hjälp.”, och så lyfte han bort den
stora stenen.
I Filipperbrevets 4:e kap. vers 13 står det: Allt förmår jag i honom
som ger mig kraft.
I bönestunden som följde fick alla, som ville, konkret bära fram sin
bön inför Gud;
en blomma för tacksägelse, ett ljus för ett böneämne, en sten för en
börda. Så fylldes altaret av stenar, ljus och blommor.
Så var det dags för LÖFTESGIVNING.
7 st. gråben hade bytt ut sin vargungetröja och stod nu på rad med
sin scoutskjorta för att i tur och ordning lova: “Jag vill älska min
Gud och min nästa........” Ett nytt löfte och nya ideal att leva upp
till! Och för vargungarnas del: “Jag lovar, att efter bästa
förmåga......”
Den numera, traditionella “skjutsen” avslutade löftesgivningen. De
ännu “oinvigda” fick “flyga” från serveringsutrymmet och in i
kyrksalen, på starka armar, som bar dem och skjutsade dem framåt.
”Gud, i dina händer.......”
Bella
Scouterna gör anmölan
Scoutpatrull Flygekorrarna
Vargungarna
Löftesgivning
Det gick undan i skjutsen
|