Jesus skapar tro

Predikan av Jani Edström 25.1.2009

Det låter så enkelt. Det här med att tro. Åtminstone för officeren i texten. Han var van vid att ge order. Se sina underlydande lyda. Han tänkte väl att Jesus kan göra på samma sätt. - Ge en order, säg ett ord så blir min tjänare frisk. Och då blir det så. I samma ögonblick.

Det finns säkert dagar när ”att tro” verkar lika enkelt som i den här berättelsen. Och för många är tron okomplicerad tillit till en personlig Gud som bryr sig om minsta sak. För andra däremot är tron en daglig kamp med tvivel, osäkerhet och mörka tankar. Finns det alls någon som ser mig, som bryr sig om hur världen ser ut? Finns det en vilja och intention bakom allt eller är allt bara tillfälligheter?

Den romerske officeren trodde på Jesu kraft att göra hans tjänare frisk. Officerens världsbild var öppen för möjligheten att något övernaturligt, extraordinärt kan inträffa. Och hans yrke och livserfarenhet hade lärt honom att om man har makt och auktoritet var det för de som stod under honom bara att lyda.

Olika slutsatser
Idag är det inte lika enkelt. Vi lever i ett samhälle och präglas av ett tänkande som ofta, nästan automatiskt utesluter möjligheten för Guds existens. Vetenskap och forskning som borde vara neutrala i frågor som rör Guds existens blir allt oftare påverkade av en materialistisk och ateistisk världsbild.

Ändå är det många människor som regelbundet har andliga erfarenheter och vetenskapsmän som inte vill utesluta att Gud finns.

Människor som väljer att inte tro på Gud hittar ofta sina argument i det de ser omkring sig. De kanske ser en splittrad kyrka, religion som används som tillhygge i konflikter, eller troende människor som är minst lika självupptagna som alla andra. Eller så kanske de inte kan få tron på Gud att gå ihop med vetenskapens rön och teorier om livet, skapelsen och universum.

Människor som å andra sidan väljer att tro på Gud kan också finna argument i det de ser omkring sig. De ser en kyrka som arbetar för människovärde, fred och försoning, de ser religionerna som brobyggare i konflikter, troende människor som är självutgivande och goda lyssnare. Och så ser de ingen motsättning mellan tron på en skapare och vetenskapens rön och teorier om livet, skapelsen och universum. Tvärtom kan de uppmuntras i sin tro av vetenskapens upptäckter. Eller som en vän till mig konstaterade: Vetenskapen svarar på vår undran men inte på vår förundran.

Aktuell religionskritik
De förekommer allt oftare att tro och religion utsätts för kritik, både befogad och obefogad. Debatten om tro och vetande, religion och vetenskap har blossat upp på nytt och en ny generation vetgiriga försöker sätta sig in i argument för och emot Guds existens. Som så många gånger tidigare kan det bara bli oavgjort. Guds existens kan inte bevisas eller motbevisas med empirisk forskning.

Numera kan medlemmar i evangelisk-lutherska kyrkan skriva ut sig på internet. Många har också gjort det. Som orsaker anger de att de inte tycker om folkkyrkans ställningstaganden i etiska frågor, inte tror som kyrkan lär, eller tycker att kyrkan är för trångsynt eller för ljum. Men många har också anslutit sig på nytt till den kyrka man en gång gick ut ur. Funnit vänner och gemenskap, ett andligt hem, eller en livstolkning som är trovärdig och sann.

Varför religionskritik?
Vad är det då som gör att människor ser så olika på tro och religion. Som gör att man gör drar olika slutsatser av sin erfarenhet. Varför är det så många ställer sig kritiskt till tro och organiserad religion idag?

Det finns antagligen lika många orsaker som det finns människor. Och som kristna, kyrkor och församlingar gör vi rätt i att lyssna på kritiken, ta den på allvar och ge den ett sakligt och respektfullt bemötande.

En del av kritiken mot kyrka, tro och religion har naturligtvis fog för sig. Kyrkans splittring och inre stridigheter är ett påtagligt exemplet, en sak vi speciellt kommer ihåg idag när Böneveckan för kristen enhet avslutas. Veckan har temat För oss samman och handlar om Guds vilja att förena folk som varit fiender till att mötas i försoning och vänskap. I Nord- och Sydkorea, Israel och Palestina, Indien och Pakistan.

Besvikelse kan vara en annan orsak. Om sorg, sökande, tvivel och behov av hjälp inte tas på allvar av oss som finns i kyrkan och representerar den kristna tron kan det vara svårt att vinna tillbaka förtroendet. Att lyssna kan ofta vara viktigare än att komma med färdigt uttänkta svar.

Många igen anser att religionen har spelat ut sin roll och säger att vetenskapen numera svarar på de frågor som religionen tidigare försökte ge svar på. Då glömmer man att majoriteten av världens befolkning tillhör någon religion. Och så har man kanske inte har förstått religionens och trons roll i en modern tid. Tron behöver inte förklara livet mysterier, men tron kan hjälpa oss att leva. Tron behöver inte ha alla svar, men tron kan trösta, inspirera och motivera oss att göra gott.

Allt fler anser att religion är farligt och leder till krig och konflikter? Så kan det se ut många gånger. Många människor ser en konflikt mellan kristendom och islam som en orsak till terrordåden den 11 september och Vita husets sk krig mot terrorismen. Sanningen är emellertid att krig och konflikter ytterst sällan, om någonsin, har religionen som orsak i sig. Däremot används tyvärr religionen ofta som argument och tillhygge i många konflikter. Tro och religion är kraftfulla företeelser som engagerar vår känsla och vilja och kan därför om den är sund, användas till att göra gott eller om den är osund, till att göra ont.

En del människor kanske är rädda för religion. Den slutsatsen kan man dra av den pågående ateistiska kampanjen i London där tvåvåningsbussarna försetts med texten There's probably no God. Now stop worrying and enjoy your life, på svenska Det finns antagligen ingen Gud. Så sluta oroa dig och njut av livet.

Många tycker att det är en viktig kampanj och har gett pengar till den. Också den lokala kyrkan tycker det är bra att tron på Gud aktualiseras och diskuteras. Däremot verkar det som om arrangörerna haft en felaktig förhandsuppfattning om att religion måste vara tråkigt, att tron på Gud är föråldrad; och Gud är nån sorts orwelliansk storebror som gör allt för att sätta dit oss för våra misstag.

Ett motsvarande kristen kampanjslogan skulle kunna vara Gud finns, så sluta oroa dig och njut av livet. Som egentligen är en rätt bra sammanfattning av evangeliets budskap.

Kyrkofadern Augustinus formulerade det såhär: Mitt hjärta var oroligt tills det fann frid hos Gud. Om någon vill att vi ska njuta av livet så är det väl i så fall Gud, det godas ursprung. Dessutom säger ju Bibeln: Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt.

***

Kristen tro utgår från att Gud finns. Gud är den ultimata godheten, den absoluta visheten, den enkla närheten och den personliga kärleken gestaltad i Jesus Kristus. Man kan, som många filosofer gjort, både förr och nu, med förnuftet resonera sig fram till att Gud högst antagligen existerar. En teologisk tolkning av vetenskaper som kvantfysik och kosmologi gör att det inte heller längre finns någon förnuftig anledning att utesluta Guds existens.

En sådan tolkning leder fram till att tro på Gud som den definitiva förklaringen till universum och meningen med allt. Om Gud skapat universum, vilket alltså inte kan uteslutas, så är det logiskt att dra slutsatsen att Gud också har en intention och en tanke med det skapade.

Livet och skapelsen får sitt värde först när det finns någon som kan uppskatta och njuta av den. Därför säger Bibeln att Gud skapade och såg att det var gott. Detta goda vill Gud dela med människan.

Vad är då Guds intention med skapelsen? Vad är meningen bakom miljoner år av liv i en mångfald former, varav människan är den livsform som kallas Guds avbild? När vi tror bibeln och den kristna erfarenheten inser vi att Gud vill se något av sig själv förverkligas i skapelsen. Gud vill se sanning, godhet, skönhet och gemenskap komma till uttryck mer och mer i världen.

Gud är sanningens källa. Att vara människa är att ständigt söka sanningen. Är det då så konstigt att människor som söker sanningen inte sällan säger sig ana Gud och ibland till och med finner sig stå ansikte mot ansikte med Gud? Filosofen Simon Weil säger att Kristus är den ultimata sanningen. Därför uppmanar Kristus oss att söka sanningen. Om vi ändå väljer att vända oss bort från Kristus i vårt sökande efter sanningen, kommer det inte att dröja länge innan vi går rakt in i hans famn.

Gud är det yttersta goda. Att tro på Gud är att eftersträva det goda, både i vårt eget liv och i världen. När vi speglar oss själva i Guds godhet märker vi vår otillräcklighet. Är det då så konstigt att vi vill ha Jesus Kristus som vår förebild och ledstjärna. Därför får vi överlåta vårt liv i Guds hand och be att Guds ande varje dag leder oss så att vi kan synliggöra det goda. Att tro på Gud är att välja det goda, att ställa sig på det godas sida, så att det onda får allt mindre och mindre utrymme. Då kan vi också se allt det goda som sker i världen som ett uttryck för Guds vilja.

Gud är skönhetens ursprung och skapare. Varje människa har en uppfattning om det vackra. Röda tulpaner på köksbordet. Solnedgången ute i skärgården en varm sommarkväll. Glädjen, rörelsen och dansen under EM i konståkning. Snötyngda träd utanför köksfönstret. De första spröda flöjttonerna i Debussys En fauns eftermiddag. Eller något helt annat som bara du själv vet bäst. Är det då så konstigt att ana Guds tilltal i en skönhetsupplevelse. Att ana det heliga när vi känner oss inneslutna i en upplevelse som är större än livet?

Gud är kärlek och gemenskap. Kristna bekänner sig till en Gud som i sitt eget väsen är en kärleksgemenskap mellan Fadern, Sonen och Anden, mellan skaparen, förnyaren och livgivaren. En Gud som inget hellre vill än kärlek och gemenskap mellan de varelser han skapat. Är det då så konstigt att vanliga ord känns torftiga och otillräckliga när du mött kärleken, får känna gemenskap med en annan och känna dig accepterad? Är det inte bara helt naturlig att då ha himlen runt hörnet, ha en ängel sitt rum, att tacka nån däruppe eller att sjunga halleluja jag älskar dig så.

Människor börjar tro av olika orsaker. Oftast är orsaken en annan människa. Om Gud skapat människan till sin avbild och själv blivit människa genom Jesus Kristus är det kanske inte så konstigt att det sker så. Det är hos varandra vi kan finna tron, hoppet och kärleken. Guds stora gåvor.

I sista hand är tron ett val. Inte ett engångsval, utan något vi väljer varje dag. Om vi väljer att tro uppmanas vi också att leva som vi tror, att ha tron som vår livshållning. Då får vi också handla i tro och leva i tro.

Det var det som den romerske officeren gjorde när han bad Jesus bota sin sjuke tjänare. Han uteslöt inte möjligheten att Jesus kunde hela. Han tog chansen att det han hört om Jesus var sant. Han tog också risken att bli besviken. Men han trodde, handlade enligt sin tro - och blev inte besviken.