Liv i gemenskap - att ge

Luk. 19:1-10

Predikan av Sam Pettersson vid hans besök i Betel 11.11 2007

Sackeus bodde i Jeriko, den rika staden, en stad där livet verkligen kunde leka för den som hade lite sinne för affärer. Det hade Sackeus. Han var tullindrivare, han drev en sorts affärsverksamhet snarare än att han var en tjänsteman. Tullar skatter och handel hör ihop, och där pengarna är där finns också möjligheten att ta för sig. Tillfället gör tjuven, heter det, och en tullindrivares vardag var full av tillfällen. Frestelserna var legio. Dem hade Sackeus fallit för både en och två gånger. Men något hände, något hände.
Affärsverksamhet sysslade man också med i templet, senare i detta kapitel vrider Jesus ihop en piska och slängde ut hela bunten av månglare och skattetjänstemän, varför inte samma nit nu?

Berättelsen om Sackeus är en solskenshistoria som vi alltför ofta inte får uppleva p.g.a. våra förutfattade meningar. Vi har en klar bild över hur den eller den personen är; sån är han, sån är hon. Och vi har ganska svårt att ändra oss. Eller också ser vi den andre som en resurs som behövs, en kraft att tillgå när något behöver göras och uträttas och vi driver en verksamhet tillsammans utan att det någonsin blir en verklig gemenskap av våra liv tillsammans. Jesus möter Sackeus, naturligtvis får vi lov att säga, utifrån vad som finns i hans hjärta. Jesus är suverän i att se till hjärtat. Vi sjunger i en av mina favoritpsalmer: "Han ser mig rakt i hjärtat men har mig ändå kär, han vill ännu att alla skall vara där han är."

Jesus ser dig rakt i hjärtat, vet alla tankar som finns där, alla förutfattade meningar, vet allt men vet också att det innerst inne finns en längtan efter något mer, en längtan att verkligen ge av dig själv, att ge i ett nytt sätt att leva, i ett liv i gemenskap. För det är det som Sackeus omvändelse ytterst handlar om; att börja om på nytt, att återupprätta förtroendet för varandra, att på nytt bygga upp en gemenskap med Gud själv och med människor av god vilja. En gemenskap där de förutfattade meningarna ställs på ända, där den förste skall bli sist, där den stolte skall ödmjuka sig, där tjuven ger ut långt mer än han tagit, där ett nytt sätt att leva blir allas vår erfarenhet. Där de invanda mönster av uppfattningar om varandra bryts och vi får en möjlighet att bli någon annan än den vi uppfattas som. Bli någon annan än den som vi, känsliga av andras förväntningar, har blivit utan att själv riktigt ha varit medveten om det.

Detta som Jesus gör med Sackaios ställer två krav på oss. För det första att vilja förändras, att vilja en ny överlåtelse till Herren Jesus och till gemenskapen. Det första kan verka lättare, att överlåta oss till Herren Jesus; men den överlåtelsen innehåller också det andra. Kyrkan är Kristi kropp, vi kan aldrig till fullo leva och fungera utan gemenskap. Som nyfödda barn är vi livsnödvändigt beroende av gemenskap, närhet och beröring. Forskningen visar att beröring är en osvikligt viktig ingrediens i tillfrisknande och hälsa överhuvudtaget, ja allt liv. Hur våga överlåta sig, hur våga öppna sig för andra människor med bevarad integritet? Dietrich Bonhoeffer skriver i boken Liv i gemenskap, något av det bästa som skrivits i ämnet för övrigt (finns på Libris)
"Jag måste lämna den andre i fred för alla försök att låta min kärlek bestämma över honom, betvinga och behärska honom. Den andre vill bli älskad i sin frihet från mig, älskad så som den han själv är, nämligen som den för vilken Kristus blev människa, dog och uppstod, den åt vilken Kristus har förvärvat syndernas förlåtelse och ett evigt liv. Den själsliga kärleken gör sin egen bild av den andre, vad han är och vad han bör bli. Den tar hans liv i egna händer. Den andliga kärleken får en sann bild av den andre genom Jesus Kristus. Det är den bild som Jesus Kristus har präglat och vill prägla."
I Kristus, i livet i Kristus finns vår möjlighet att se, att se varandra med Kristi ögon, att älska varandra med Kristi hjärta. Då faller alla behov, krav, förväntningar och besvikelser på varandra bort, och vårt öga renas

För det andra ställer Jesus närhet och gemenskap med Sackeus kravet att ge tillbaka. Jesus behöver inte ens säga det, det behöver inte vi heller. När Kristus får rena vårt öga och förnya vårt hjärta blir det en naturlig del av vårt liv. Att ge våra liv till varandra och att ge av det vi har fått som ett lån tillbaka till Herren Gud.
"Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det."
Herre finn du mig och rädda mig.
Amen.