Rut - den minsta blir upphöjd

Predikan av Sam Pettersson vid hans besök i Betel 29.10 2006

Rut 2:
I berättelsen om Rut sammanfattas hela evangeliets böjningsmönster: Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd. Det finns eller borde finnas en bok i bokhyllan här skriven av Bill Hybels som på engelska bär titeln ”Descending into greatness”. Översätta det lika enkelt och s1ående är svårt! ”Bli upphöjd genom nedåtgående”. Jesu liv är naturligtvis vårt livs förebild och norm, så låt oss läsa om Jesu anmoder, kung Davids farfars mor. Under Ansvarsveckan aktualiseras vårt globala ansvar för denna planet. Och vi har ofta visat tredje världen vår välvilja, bidragit med know how och resurser, utvecklat ny teknik, och onekligen hjälpt många människor till ett bättre liv. Men vi vet sällan vad som tilldrar sig i maktens finrum där rovdriften på tredje världens resurser för en spottstyver är fullständigt hjärtlös. Samtidigt verkar det som om vi lärt väldigt litet. Kanske den viktigaste lärdomen vi lär oss av Rut är att ta till vara allt, verkligen ALLT som skörden ger, alla ax som blir kvar, all halm, allt spill, varje strå och varje korn, och dessutom lära oss att bättre hushålla med det vi har. Enligt den senaste rapporten om hur stort ekologiskt fotavtryck vi lämnar efter oss ligger Finland på tredje plats efter USA och Tyskland. Berättelsen om Rut talar om för oss att vi lever på alldeles för stor fot. Vi tar inte hand om våra resurser på ett tillräckligt effektivt sätt. Vi behöver ödmjuka oss! Och är det inte lite så att ödmjukheten får förhållandevis ofta kvinnor som förebild och rollmodeller i Bibeln. Historier och berättelser om utsatthet, om prövningar, om att ödmjuka sig till att plocka axen som skördefolket missar, att lida smälek för sin överlevnad. Rut, Ester, Hagar, och inte minst Mariorna i NT, och Marian, Jesu mor framför andra hör till våra stora och viktiga, men tyvärr bortglömda förebilder.

Maria är kanske den bästa förebilden för Kyrkan överhuvudtaget och kanske speciellt för kyrkan i väst! Så synd att all den sentimentala överdriften bland våra katolska systrar och bröder har fått oss protestanter att kasta ut barnet med badvattnet, för Maria har verkligen mycket att lära oss om mottagande, om ödmjukhet. I andra diket ger modern feministisk teologi inte mycket för den till synes undergivna släta figur som Maria blir i den tolkningen; ingen girl power att tala om med andra ord.

Ave Maria var hälsad Maria, gudaföderskan. Sannerligen, säger Johannes Chrysostomos, guldmunnen, vars liturgi fortfarande används av östkyrkan, sannerligen är det tillbörligt att prisa Dig salig, o Gudaföderska. du evigt saliga och helt otadliga, Du vår Guds moder. Ärorikare än kerubim och utan jämförelse mer prisad än serafim, Du som orörd födde Gud, Ordet; Du som är Gudaföderska vi prisa dig.
(ur Chrysotomos liturgin)

Rut är Marias syster om än långt långt innan Davids farfars mor, och en viktig och omistlig del i Guds plan med denna vår värld.

I berättelsen om Maria ingår en mening som lika gärna kunde ingå i berättelsen om urmodern Rut ”Ty ingenting är omöjligtför Gud”. Det är nu en gång för alla ingen egentlig pangnyhet det heller. Det där vet vi ju. Gud är allsmäktig, utan begränsning eller gräns. Men det handlar om något annat än detta att veta något med vårt förstånd. Det handlar om att låta sanningen sjunka ner. För att vara exakt 40 45 cm neråt, ner till vårt hjärta. Ett begrepp som ständigt återkommer i NT är just detta ”att förstå med sitt hjärta”. Och genast kommer ju vår förnumstiga upplysta hjärna med invändningen att det är ju bara en poetisk omskrivning av saker som de inte riktigt hade koll på på den tiden. En vacker formulering, visst visst, men inget som betyder nåt annat än att det är med huvudet vi förstår, vi kan ju inte låta känslorna styra oss, eller hur?

Nej just det svarar ängeln Gabriel det är ju just det som bebådelsen handlar om att låta hjärtat förstå att inget är omöjligt för Gud att låta också våra känslor, som vi ju faktiskt styrs av till största delen (vilket kommer till uttryck inte minst när vi skall köpa bil eller nåt jämförbart), låta oss upplysas av detta faktum; för Gud är ingenting omöjligt eller som ärevördiga King James säger ”For with God nothing shall be impossible.” Till skillnad från Rut och Maria tror vi detta med vårt förstånd, men inte med vårt hjärta och Guds allmakt förblir ett till intet förpliktande teoretiskt begrepp. Vår tro och efterföljd kan ALDRIG på tusen år bli den konkreta världsomvälvande kraft som vi läser om i NT och som vi egentligen längtar efter, om vi inte låter allt det vi vet sjunka ner till hjärtat och låta oss ”bli botade” som det heter i skriften. Vi lider nämligen inte av ett tankefel i västvärldens kristenhet. Utan snarare av ett hjärtfel. Det står om Maria några månader senare, närmare bestämt nio, att ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. ” Jag är ganska säker på att hon gjorde likadant med det budskap om Guds allmakt som hon hade fått genom ängeln Gabriels ord.

”Få människor anar vad Gud kunde göra med dem om de utan förbehåll ville överlämna sig åt nådens ledning, om de fick avstånd till sig själva och helt överlämnade sig åt den gudomlige Mästaren så att Han helt kunde forma deras själar mellan sina händer.”
Ignatius av Loyola