| |
Rut - den minsta blir upphöjd
Predikan av Sam Pettersson vid hans besök i Betel 29.10 2006
Rut 2:
I berättelsen om Rut sammanfattas hela evangeliets böjningsmönster: Den
som ödmjukar sig skall bli upphöjd. Det finns eller borde finnas en bok
i bokhyllan här skriven av Bill Hybels som på engelska bär titeln
”Descending into greatness”. Översätta det lika enkelt och s1ående är
svårt! ”Bli upphöjd genom nedåtgående”. Jesu liv är naturligtvis vårt
livs förebild och norm, så låt oss läsa om Jesu anmoder, kung Davids
farfars mor. Under Ansvarsveckan aktualiseras vårt globala ansvar för
denna planet. Och vi har ofta visat tredje världen vår välvilja,
bidragit med know how och resurser, utvecklat ny teknik, och onekligen
hjälpt många människor till ett bättre liv. Men vi vet sällan vad som
tilldrar sig i maktens finrum där rovdriften på tredje världens resurser
för en spottstyver är fullständigt hjärtlös. Samtidigt verkar det som om
vi lärt väldigt litet. Kanske den viktigaste lärdomen vi lär oss av Rut
är att ta till vara allt, verkligen ALLT som skörden ger, alla ax som
blir kvar, all halm, allt spill, varje strå och varje korn, och dessutom
lära oss att bättre hushålla med det vi har. Enligt den senaste
rapporten om hur stort ekologiskt fotavtryck vi lämnar efter oss ligger
Finland på tredje plats efter USA och Tyskland. Berättelsen om Rut talar
om för oss att vi lever på alldeles för stor fot. Vi tar inte hand om
våra resurser på ett tillräckligt effektivt sätt. Vi behöver ödmjuka oss!
Och är det inte lite så att ödmjukheten får förhållandevis ofta kvinnor
som förebild och rollmodeller i Bibeln. Historier och berättelser om
utsatthet, om prövningar, om att ödmjuka sig till att plocka axen som
skördefolket missar, att lida smälek för sin överlevnad. Rut, Ester,
Hagar, och inte minst Mariorna i NT, och Marian, Jesu mor framför andra
hör till våra stora och viktiga, men tyvärr bortglömda förebilder.
Maria är kanske den bästa förebilden för Kyrkan överhuvudtaget och
kanske speciellt för kyrkan i väst! Så synd att all den sentimentala
överdriften bland våra katolska systrar och bröder har fått oss
protestanter att kasta ut barnet med badvattnet, för Maria har verkligen
mycket att lära oss om mottagande, om ödmjukhet. I andra diket ger
modern feministisk teologi inte mycket för den till synes undergivna
släta figur som Maria blir i den tolkningen; ingen girl power att tala
om med andra ord. Ave Maria var hälsad Maria, gudaföderskan.
Sannerligen, säger Johannes Chrysostomos, guldmunnen, vars liturgi
fortfarande används av östkyrkan, sannerligen är det tillbörligt att
prisa Dig salig, o Gudaföderska. du evigt saliga och helt otadliga, Du
vår Guds moder. Ärorikare än kerubim och utan jämförelse mer prisad än
serafim, Du som orörd födde Gud, Ordet; Du som är Gudaföderska vi prisa
dig.
(ur Chrysotomos liturgin) Rut är Marias syster om än långt långt innan
Davids farfars mor, och en viktig och omistlig del i Guds plan med denna
vår värld. I berättelsen om Maria ingår en mening som lika gärna kunde
ingå i berättelsen om urmodern Rut ”Ty ingenting är omöjligtför Gud”.
Det är nu en gång för alla ingen egentlig pangnyhet det heller. Det där
vet vi ju. Gud är allsmäktig, utan begränsning eller gräns. Men det
handlar om något annat än detta att veta något med vårt förstånd. Det
handlar om att låta sanningen sjunka ner. För att vara exakt 40 45 cm
neråt, ner till vårt hjärta. Ett begrepp som ständigt återkommer i NT är
just detta ”att förstå med sitt hjärta”. Och genast kommer ju vår
förnumstiga upplysta hjärna med invändningen att det är ju bara en
poetisk omskrivning av saker som de inte riktigt hade koll på på den
tiden. En vacker formulering, visst visst, men inget som betyder nåt
annat än att det är med huvudet vi förstår, vi kan ju inte låta
känslorna styra oss, eller hur? Nej just det svarar ängeln Gabriel det
är ju just det som bebådelsen handlar om att låta hjärtat förstå att
inget är omöjligt för Gud att låta också våra känslor, som vi ju
faktiskt styrs av till största delen (vilket kommer till uttryck inte
minst när vi skall köpa bil eller nåt jämförbart), låta oss upplysas av
detta faktum; för Gud är ingenting omöjligt eller som ärevördiga King
James säger ”For with God nothing shall be impossible.” Till skillnad
från Rut och Maria tror vi detta med vårt förstånd, men inte med vårt
hjärta och Guds allmakt förblir ett till intet förpliktande teoretiskt
begrepp. Vår tro och efterföljd kan ALDRIG på tusen år bli den konkreta
världsomvälvande kraft som vi läser om i NT och som vi egentligen
längtar efter, om vi inte låter allt det vi vet sjunka ner till hjärtat
och låta oss ”bli botade” som det heter i skriften. Vi lider nämligen
inte av ett tankefel i västvärldens kristenhet. Utan snarare av ett
hjärtfel. Det står om Maria några månader senare, närmare bestämt nio,
att ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. ” Jag är
ganska säker på att hon gjorde likadant med det budskap om Guds allmakt
som hon hade fått genom ängeln Gabriels ord. ”Få människor anar vad
Gud kunde göra med dem om de utan förbehåll ville överlämna sig åt
nådens ledning, om de fick avstånd till sig själva och helt överlämnade
sig åt den gudomlige Mästaren så att Han helt kunde forma deras själar
mellan sina händer.”
Ignatius av Loyola
|
