”Om överlåtelse”

Ps 81:10

Predikan 31.10.2004 i Betel av Sam Pettersson

[11] Jag är Herren, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land, öppna din mun vitt så att jag får uppfylla den.

Hur kan vi överlåta oss till Gud när så mycket ont och så mycket elände händer i världen. Hur kan vi lita på en Gud som verkar var Maktlös? Hur kan det vara möjligt att en älskande Gud skapat varelser som utlämnar sina likar och säljer dem som slavar till att utnyttjas å det grövsta? Är det att undra på om folk inte orkar tro på en sån Gud?
Om man får en vara som inte är exakt så som den skall var kan man reklamera den och få en ny eller pengarna tillbaka. Borde vi inte få "pengarna tillbaka" av Gud när det är så illa ställt med människan, som Gud har skapat. Det är inte utan att vi verkligen borde klaga hos högste chefen i det här bolaget. Hur. kan man lita på en Gud somi inte, har nån bättre koll på saker och ting än så?
Nej, Gud, du får allt skylla dig själv om inte folk precis trampar varann på tårna för att komma och överlåta sig och verkligen lita på dig.

Att överlåta sig själv, sitt hem, sina tillgångar, sin kreativitet, sitt liv till Gud i förtröstan på att han trots allt leder hela världen allt som händer i sin hand, är nästan omöjligt i dag, och trots det så är det vår kallelse, vårt mål med våra liv. Hur skall vi våga överlåta oss till Gud i dethär läget? Är det inte bättre att vi försöker i vår egen kraft, med våra egna resurser?
Det är nu en gång för alla så att människan finner ingen ro, ingen fristad för sin själ på egen hand. 'No man is an island" myntade Thomas Merton, d.v.s. ingen människa är fullständig, hel, utan "skarvar" i sig själv.
Wilfrid Stinissen skriver: Om vi inte vågar vandra vid Guds hand, vilken annan hand skall vi då välja? Kan Gud föra oss på villovägar? Kan vi lita mer på vår egen, begränsade syn än på honom som har överblick över hela resan? Är det inte löjligt att tycka att vissa saker fattas oss, att någon eller något kan lägga hinder i vägen? Gud vet exakt vad vi behöver, och allt han ger är noggrannt avpassat efter våra behov. När vi reklamerar gör vi det utifrån våra inbillade behov.

Överlåtelse, hur jobbigt låter inte det. Speciellt om vi förknippar det med underordning. Och ännu värre om vi tänker oss att JAG skall underordna mig någon annan i församlingen eller överhuvudtaget. Och det finns en poäng i att man bara underordnar sig Gud, eller Jesus. Det är helt riktigt. Men genast vi underordnar oss Jesus kommer han att visa oss på människor och relationer där vi behöver underordna oss för att inte kammen skall växa alldeles förfärligt på oss. Vi behöver underordna oss för att ödmjuka oss. Men i de församlingar där medlemmarna måste skriva på en traktat att man underordnar sig EN enda person som sägs ha mandat direkt ifrån Gud, i en sån församling gör man klokt i att läsa Apg. grundligt en gång till, och att samtidigt studera nutida kriminalhistoria. I den hedinistiska (dvs njutningsfixerade) kultur vi lever i (och den lever vi, och än mera i Sverige än i Finland även om man här inte är långt efter!) kan man inte uthärda smärta för att se vad som finns bakom den, man tar ett piller och missar vad som finns efter den smärta vi känner. Vad är det som lidandet kan lära mig, om inte överlåtelse och förtröstan? När livet har plockat av oss allt vad finns då kvar av mitt eget försök att fixa det hela? Då finns bara Jobs attityd av överlåtelse och vägran att överge Gud kvar!

Och det är väl så att när vi verkligen, på allvar, överlåter oss i Guds hand med allt vi är och har då förändras vår personlighet. (Det är faktiskt möjligt, men det sker inte över en natt.) Det som tidigare verkade så svårt blir nu lätt, de personer som tidigare var så jobbiga blir plötsligt som förändrade, de relationer -som vi brottats med så svårt börjar nystas upp och förändras. När Gud får kontrollen i stället för oss själva blir inte våra problem, större utan mindre. Då blir inte överlåtelsen något jag tvingar mig till utan något som jag väljer - fritt och otvunget. Tro mig när jag säger att vi har inget att förlora. När vi överlåter våra känslor till Gud förändras dom till det bättre, när vi överlåter vår ekonomi till Gud blir den inte sämre utan bättre. Vårt ansvar för alla människor på detta klot, allt som tynger oss, allt elände ser vi med nya ögon och orkar bära på ett helt nytt sätt.
Kära vänner tro inte att jag har detta i min hand som Paulus säger. Nej liksom ni kämpar jag varje dag med att släppa taget och låta Gud få inflytandet i mitt liv.
Den walesiske prästen och poeten R, S. Thomas får avsluta med följande ord:
"När vi är svaga är vi starka. När våra ögon sluts för världen finns någonstans inom oss den brinnande busken. När vi är fattiga och medvetna om vårt bords otillräcklighet är det till oss den oväntade gästen kommer."

Amen