”Det dubbla kärleksbudet”

Mark 12:28-34

Predikan 10.10.2004 i Betel av Jan Edström

En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: Vilket är det viktigaste budet av alla?

Jesus svarade: Viktigast av alla är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.

Den skriftlärde sade: Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer. När Jesus hörde att mannen svarade klokt, sade han. Du har inte långt till Guds rike. Sedan vågade ingen fråga honom mera.

Vilken är livets viktigaste fråga?

För farisén som frågade Jesus var: Vilket är det viktigaste budet? Fariséerna var en grupp judiska lärda män, vars uppgift det var att dra ut konsekvenserna av tron på Gud i det dagliga livet, att visa hur kärleken till Gud skulle levas ut, hur troheten till det förbund som Gud ingått med sitt folk skulle gestaltas i praktiken. Förutom de tio budorden var det ett stort antal bud och påbud som skulle konkretiseras. Vad fick man göra på en sabbat när skapelsen skulle vila. Hur skulle man tillreda maten, fira högtiderna, leva tillsammans och många andra frågor som har religionen alltid försökt ge svar på.

Konsensus mellan Jesus och farisén

Det hände allt som oftast att Jesus och fariséerna var i luven på varandra. Jesus kunde kritiserade fariséerna för att de gjorde sina tolkningar av bud och förordningar viktigare än själva buden och troheten mot Gud. Fariséerna i sin tur kritiserade Jesus för att han tycktes strunta i förordningarna.

Men det gjorde Jesus nog inte, han var ju själv jude och lärare. Istället ville Jesus visa på vilka prioriteringar som blir följden av att kärleken till Gud och medmänniskan blir utgångspunkten för livstolkningen. Människan blir viktigare än sabbaten, Guds rike blir viktigare än bekymret för mat och kläder, Förlåtelse blir viktigare än offer, Ärlighet i bönen blir viktigare än de fina orden och ritualerna.

I berättelsen är Jesus och fariséen överens om vilket det viktigaste och största budet är. Så Jesus och fariséerna var nog inte i luven på varandra hela tiden. Fariséerna försökte med varierande framgång och motiv tolka tron i vardagen. Som Guds Son och världens frälsare ägde Jesus en insikt som gjorde hans livstolkning fullkomling.

Är fariséens fråga lika aktuell i dag?

Det har ställts många VERKLIGT STORA frågor genom historien. Så länge Gud var en självklarhet för alla frågade man: Hur kan man finna en nådig Gud? Få förlåtelse för sin synd? Bli befriad från sin skuld?

När vetenskapen började göra sina stora landvinningar var det många som fångades i spänningen mellan tro och vetande och frågade: Finns Gud överhuvudtaget? Behöver vi Gud när vi kan förklara så mycket av livets utvecklingsfaser, människans inre processer?

Den senmoderna människan frågar: Hörs jag? Hör ni mig? Är det nån som lyssnar? Är det nån som ser mig? Nån som bryr sig?

När man läser dagens Jesusberättelse infinner sig lätt de stora följdfrågorna.

Vem är Gud? Var finns Gud? En hurdan Gud uppmanas vi att älska över allt annat? Vem är min nästa? Kan Gud befalla oss att älska? Vad innebär det att älska Gud? Vad innebär det att älska min nästa? Vad innebär det att älska mig själv?

Vem är Gud?

Ett ärligt och aktuellt och självutlämnande försök att spåra upp Gud görs i boken Om Gud av Jonas Gardell. Gardell berättar hur han uppfostrades av sin mamma och Fader vår som är i himmelen till en bergfast tro på att Gud alltid skulle älska och aldrig överge honom.

Sökandet efter den enda sanna Guden driver Gardell ut i öknen med patriarker och nomader, med Israels barn, till det heliga landet med kungar och profeter och ett folk som kämpar med sitt öde att vara utvalt av Gud. Sökandet efter Gud går via våldsamma historier om en Gud som kräver offer till en Gud som inte längre vill ha offer utan hellre vill ha lydnad och trohet. Till och med kärlek, ja, helst av allt kärlek.

Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud. (Mika)

I Bibeln möter vi en Gud med många ansikten. Gud är Skaparen som umgås med de första människorna i en nära nog perfekt värld, men också som den som förgör sin skapelse för att börja om. Tänk bara på berättelsen om Noa och räddningsarken.

För Abraham igen är Gud är en nära familjevän. En vän som Abraham utmanar i sitt försök att rädda staden Sodom undan Guds dom och straff. Om det finns tio rättfärdiga i staden, lovar du då att inte förgöra den, säger Abraham. Men det fanns inte tio rättfärdiga i Sodom. Jag har alltid undrat vad som hade hänt om Abraham hade gått en runda till med Gud...

För Mose och Israels barn är Gud befriaren. Den som inte bara ger folket hopp, utan som leder folket mot en ny tid, ett utlovat land.. I Josuaboken är Gud erövraren.

För folket som bosatt sig i det utlovade landet är Gud lagstiftaren, den som skapar ordning. Senare får Gud drag av en länsherre som delegerar landområden till de olika stammarna av Israels hus.

Hos profeten Jesaja blir Gud till och med bödel, bestraffaren som sänder folket i fångenskap till Babel. Samtidigt är Gud tröstaren när folket lider i fångenskapen.

Gud är också den helige, den helt annorlunda som kallar profeten till tjänst. Gud är fadern, men också modern som tröstar sitt barn. Gud är den svartsjuke älskaren och den som garanterar folket en framtid.

Gud uppenbarad genom Jesus Kristus

Men vår kunskap om Gud slutar inte här. I bibelns andra del, NT uppenbaras Gud på ett sätt som vi känner bättre igen. Gud blir människa en av oss, ett barn, en vän, en bror. Jesus Kristus, Gud med oss, Gud för oss.

I Jesus Kristus kommer Gud nära, verkligt nära. Genom Jesus Kristus är Gud den som ställer sig på de utsattas sida, på de sörjandes sida, på de ensammas sida, på de slagnas sida, på fångarnas sida, på de sjukas sida, på de förtrycktas sida.

Men ingen kunde automatiskt räkna in Jesus på sin sida. Jesus ställde inte upp när folket ville göra honom till kung. Istället drog han sig undan för att be. Gud ställer inte upp när människor vill utnyttja Guds namn och i religionens namn utföra våldshandlingar för sina egna syften.

Om Gud är hela världens Gud låter Gud sig inte utnyttjas av sådana som anser sig ha rätt att försöka påföra resten av världen ett visst sätt att leva eller bete sig, även om det sker i namn av frihet och demokrati.

Om kristendomen personifieras genom två världsledare som tror sig kunna utrota ondskan med matkmedel på ett sätt som sätter demokratin ur spel och utgör en fara för grundläggande mänskliga rättigheter så kan man förstå om det uppstår motreaktioner både inom kristendomen och andra religioner och kulturer. Vilken Gud är de kristnas Gud egentligen?

Gud uppenbarad i Jesus Kristus är inte en krigsgud. Gud utgav sig själv för att världen skulle få möjlighet att leva i fred och försoning.

Jesus frestades också av makten. Han visste att Gud och världslig makt kunde bli en farlig kombination, men avstod från att utnyttja den.
Jesu väg var annorlunda och han kallar oss att följa honom.

Är vi som döpta och troende kristna förespråkare för fred och försoning. Är vi rustade med kärlek istället för med våldets, rädslans och misstrons vapen? Tror vi på den kärlek som dödar fiendskapen, men inte fienden? Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv.

Vilken Gud bekänner vi oss till?

Ingen av oss kan formulera en slutgiltig uppfattning om Gud. Ibland kan man bara försöka säga vad Gud inte är och slutligen konstatera att Gud är den som är helt annorlunda. På samma gång obegriplig men ändå nära.

Vi kan börja med bilden av Gud som lyssnar på Abrahams medlingsbud när han vädjar för staden Sodom. Och vi kan komplettera den med bilden av Gud som upphöjer svagheten till styrka och som vänder nederlag till seger. Gud som offrar sig själv genom Jesus Kristus för att ge liv och hopp till mänskligheten.

Vad betyder det dubbla kärleksbudet idag?

Ingen enskild människa kan slutgiltigt sammanfatta vad det dubbla kärleksbudet innebär idag. Det uppdraget har tillsammans med uppdraget att förkunna evangelium getts åt alla kristna gemensamt, till kyrkan.

Att försöka urskilja vad kärlek till Gud och medmänniskan betyder i dag är en pågående handling. Att börja praktisera den kärlek vi vill i se förverkligad i världen en ständig utmaning.

Det är en kärlek förankrad i rättvisa.

Det är en kärlek förankrad i tron på en treenig Gud. En Gud som skapar, försonar och förnyar.
Det är en kärlek som får sin kraft i vissheten om att Gud först har älskat oss, var och en av oss enskilt. En självutgivande och definitiv kärlek som tog sig uttryck i att han lät sin Son lida grymt och dö för att alla människor, skulle få en framtid och ett hopp, både i denna tid och bortom tid och rum.

Vilken gud är som du, du som tar bort skuld och förlåter synd hos dem som är kvar av din egendom. Din vrede består inte för alltid, du vill helst visa nåd. Du förbarmar dig över oss på nytt och utplånar våra brott, du kastar alla våra synder i havets djup. (Mika)

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son så att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Johannes)

Den Gud vi uppmanas att älska helhjärtat är Gud som en gång kommer att ställa allt till rätta. En Gud som är kärlek grundad i rättfärdighet.

Ty från Sion skall lag förkunnas, från Jerusalem Herrens ord. Han skall döma mellan alla folk, skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran. De skall smida om sina svärd till plogbillar och sin spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd och ingen skall hota honom.

Jesus själv illustrerade vad det kan innebära att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv. En man frågade: Vem är min nästa? Jesus svarade genom att berätta om den barmhärtiga samariern. Han var den enda som brydde sig om den misshandlade och rånade mannen vid vägkanten. Samariern som själv tillhörande en utstött minoritet var den enda som visade barmhärtighet.

Kärleken till Gud kan inte skiljas från kärleken till våra medmänniskor. Att älska Gud är att visa barmhärtighet mot och bry sig om vår nästa. Hur det dubbla kärleksbudet skall gestaltas idag är den kristna kyrkans och vår gemensamma utmaning.

Berättelsen om det största budet förblir alltså oavslutad tills det tar form i ditt och mitt liv, i kyrkans liv, i världen, för att världen skall tro.
Amen.