”Befriad från rädsla”

Joh 20:19-23

Predikan 18.4.2004 i Betel av Leif Olin

1. VAD DRIVER OSS?
En av de starkaste krafterna som kan driva en familj, ett samhälle och en församling kan alltför ofta spåras till rädslan? Vi oroar oss för ekonomi, för arbete, för hälsan, för familjens framtid osv. Den här rädslan lägger sig som en drivkraft under allting och gör att vi inte mår bra. Vi slutar se möjligheterna.
Under de senaste veckorna och månaderna har våldet och terrorn krupit allt närmare våra sammanhang. Är det en orsak till att rädslan bara ökar i vår tid?

2. Bibeltexten från Joh 20:19-23
På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid åt er alla." Sedan visade han dem sina händer
och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: "Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan andades han på dem och sade: "Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden."

3. RÄDSLANS DRIVKRAFTER
Lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Vad gjorde dem rädda? Var det budet som kvinnorna på morgonen hade kommit med, att Jesus var livslevande och förunderliga sammanträffandena hade inträffat? Eller kan man säga att budskapet om uppståndelsen hade landat i lärjungarnas liv? Var det bara ett intellektuellt försanthållande som man inte litade på? 
Rädslan är idag en stor drivkraft i människors liv. Jag såg häromdagen den omtalade filmen "Ondskan". Där lägger vi märker till hur styrpappans inre rädsla styr så att huvudpersonen Erik misshandlas. Det leder till att Erik styrs av rädslan när han livet i skolan. För att klara av sitt liv gäller det att slåss och visa sig stark. När han sedan relegeras för att komma till en internatskola ser vi att de äldre eleverna där styrs av rädslan och skaffar sig en maktposition genom fysisk och psykisk misshandel.
I det arbete jag bedriver på Tolvis kommer jag i kontakt med ungdomar som funnits i gäng och sammanhang som blivit en träning i styras av rädsla. En destruktiv gängsammanhållning styrs oftast av fruktan. Det gäller att se till att ingen får avvika. Alla måste foga sig i vad gruppen besluter. Torpeder finns till för att straffa avvikare.
Arbetsmarknaden styrs mycket av rädsla. Det gäller att hålla sig framme. Avundsjukan inom personalgrupper är mycket vanliga. Minsta lilla orättvisa måste påtalas och ofta blir atmosfären på arbetsplatser laddade.
Även från de kristna sammanhangen kan vi plocka fram exempel som styrts av rädsla. Predikningar har vi hört som hotat med straff om man inte gjort si eller så. Den gudsbild som målats fram har framhållit en straffande Gud och det lett att rädsla styrt verksamheten i stället för något annat. 

Petrus väg från rädsla 
Låt mig följa upp en biblisk gestalt hur måna processer vi människor måste gå igenom för att bli en sann efterföljare. Simon Petrus hade växt upp i ett religiöst sammanhang. Man kan säga att han alltid trott på Gud. 
Sedan möter vi Simon på kallelsens dag: Som en yngling på 16-17 år lägger vi märke till att han väljer att med ungdomlig entusiasm att följa Jesus. Han upplevde kallelsen verklig och utmanande att bli en efterföljare.
Efter att ha vandrat med Jesus och sett honom göra under och tecken och fått mycken undervisning möter vi Petrus när han avger en hög teologisk bekännelse. Han bekänner Jesus som Messias den levande Gudens Son. Hade han då en aning vad det innebar? För Jesus måste ganska snart säga åt Petrus: Gå bort ifrån mig, Satan, för dina tankar är människotankar och inte Guds.
Krisen kommer på skärtorsdagskvällen och natten till långfredagen när alla förhoppningar skulle slås i kras. John Drane pekar i en av sina böcker på spänningen mellan den känslomässiga och intellektuella överlåtelsen i Petrus liv. I tumultet kring Jesu anhållande spelar en helt vanlig tjänsteflickas igenkännande av Petrus huvudrollen. Skulle hon frågat en teologisk fråga om vem Jesus är hade Petrus säkert kunnat svara rätt. Men nu kommer hon med ett plötsligt påstående att Petrus var en av Jesu följeslagare och det utlöser en grundläggande rädsla i Petrus personlighet. Tänk om Petrus hade satsat på fel man! Tidigare hade han lovat heligt och dyrt att följa honom in i döden. Nu var han beredd att förneka all kännedom om en Mästare som betytt så mycket för honom.

Vad gör dig och mig rädda idag?
Vi kanske bekänner en tro på Gud som allting Skapare och på den levande Gudens Son som hela världens Frälsare. Vi har hört predikningar om att Jesus lever och kan förändra omständigheter, men när det riktigt gäller, klarar jag av en kris när jag plötsligt måste bekänna? Eller finns en underliggande rädsla som då bestämmer?
Sitter vi som andliga åskådare i stället för att fullfölja den smärtsamma processen i personlighetens innersta rum? Jag kunde plocka fram exempel från mitt arbete hur länge bearbetningen av personligheter tar. Forskningen har visat att man behöver behandla missbrukare i minst 90 dagar för att komma åt den fruktan och rädsla som styr deras beteende..
Kärleken till livet, att värna om det spröda och fina som finns i livets mitt borde vara det som styr mitt liv. Aposteln Johannes skriver: Rädsla finns inte i kärleken. Den fullkomliga kärleken fördriver rädslan (1 Joh 4:18) 

4. MOTKRAFTEN TILL RÄDSLAN
Påsken utmanar vår vardag och rädsla. Vetskapen om att Jesus lever skapar förändring. Efter det att uppståndelsebudskapet nått fram kan inte min dag se ut som vilken vardag som helst. När jag av hela mitt hjärta, av hela min själ, av hela mitt förstånd och min kraft inser att dödens udd är bruten, att ondskans makt är krossad, att historien fått en annan mening då kan inte min vardag fortsätta på samma sätt. En ny dimension har trätt in som för alltid kommer att förändra vårt sätt att fungerar. 
Genom uppståndelsens ljus ser vi på de dagliga rutinerna, uppgifterna, kontakterna på ett annat sätt. Det var det som gjorde att några enkla män och kvinnor från ett litet avlägset hörn i världen kunde vara med och förändra världshistorien. 

Andens vind
Den uppståndne andades över den rädda lärjungaskaran och sade: Ta emot helig Ande. Från den tomma graven blåser en Andens vind som gör vår historia annorlunda. Det finns ett hopp om en bättre värld. Ni, skriver Paulus till Romarna, kap 8, har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en Ande som ger söner rätt: Ni är Guds barn med alla dess rättigheter. Om denne Gud har skapat universum som sträcker sig 15 miljarder ljusår bort och vi får kallas hans barn, behöver vi vara rädda mer?
Vinden låser vart den vill och du hör den blåsa men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av Anden, säger Jesus till Nikodemus som hade satsat på en intellektuell förståelse av Gud. 
Vill vi vara med och föras av Andens vind till sammanhang som du inte tidigare anat? Den Uppståndne andas helig Ande över ditt liv och vill blåsa liv i de nådegåvor som finns nedlagda hos dig från tidigare.

5. SÄNDNINGEN - MISSIO
Såsom Fadern har sänt mig sänder jag er. Jag upplever att Jesus har sänt mig att vara där jag är för tillfället. Jag vet inte hus länge men jag vill vara där hans kallelse är just nu.
Om ni förlåter någon hans synder är de förlåtna. Det som binder många i rädsla och skam är frånvaron av förlåtelse och försoning. Simon Wiesenthal berättar i Sunflower om sin egen upplevelse. Han som jude hade hamnat i koncentrationsläger i Polen. Han vandrar en dag i en fånggrupp förbi en krigskyrkogård över stupade tyska soldater. På varje grav finns en solros som låter de döda få kontakt med ljuset och solen. Han tänker på sin egen död som kommer att vara en massgrav där ingen kontakt med livet mer finns. De passerar hans gamla skola som nu fungerar som sjukhus. En sköterska kommer ut och ber honom att träffa en döende naziofficer. Simon lyssnar till hans berättelse där han bekänner hur fel han handlat mot judarna. Han ber Simon om förlåtelse. Denne står tyst och går sedan ut utan att säga något trots att sköterskan ber honom om förbarmande. Vad skulle han göra? Denne officer hade inte gjort honom illa och att ge förlåtelse kollektivt kunde han inte förmå sig till. Men det märks ändå att det här förföljer Simon Wiesenthal. Han söker upp officerens mamma och berättar det han varit med om. Han ägnar hela sitt liv att söka upp nazister för att få dem dömda. 
Är det så att om vi inte kan förlåta en annan kommer denne att ha makt över ens liv? Är det så att rädslan stannar kvar när minnena förträngt saker och ting? Den som vi inte kan förlåta har makt över en. Vill vi leva i det eller låta oss försonas och förvandlas? Jesus ord: Fadern förlåt dem de vet inte vad de gör, skulle förändra världshistoriens gång. Den visar på en kärlek som är starkare än all ondska och rädsla. 

Vill du vara med och skriva historia?
Den som låter påskens händelser prägla vardagslivets uppgifter är alltid med och förändrar världshistorien. Han/hon blir alltid sänd med ett uppdrag. Då blir det en glädjedans att gå till arbetet, skolan eller vara i hemmet och pyssla. Lärjungarna var rädda. De trodde att Jesus var borta. Plötsligt han står han där och erbjuder livets bröd. Från den stunden visste de att Jesus för alltid skulle gå med dem vad som än hände. Uppståndelsen budskap genom Andens sändning skulle nu för alltid sätta en guldkant kring allt som hände.