”Tro och liv”

Lukas 2:22-32

Predikan 22.2.2004 i Betel av Sam Pettersson

Textanalys

Texten vi har framför oss innehåller i stort två typer av text, dels den historiska beskrivnngen av en renings- och offerceremoni och dels en text av doxologisk karaktär. Lukas hjälper oss icke-judar ordentligt på traven genom sin detaljrikedom i beskrivningarna av de judiska sederna och bruken. I det hänseendet har vi mycket gratis när vi läser Lukas. 

Jesus bärs fram i templet samtidigt som föräldrarna ombesörjer reningsoffret för sig själva efter barnafödandet. Detta är alltså scenen på vilket allt utspelar sig. Vi befinner oss i templet, som vi kan anta vara platsen eftersom de rituella offren förrättades där, och eftersom det sägs i vers 27 att Symeon går dit. Enligt lagen skulle reningsceremonin ske 33 dagar efter omskärelsen om det var en pojke och om barnet var en flicka efter dubbelt så lång tid. Förutom detta ärende i templet skulle även Jesus bäras fram inför Herren. Var denna episod kronologiskt ligger i förhållande till besöket av österns vise män vid stallet i Betlehem och flykten till Egypten innebär inget större problem. Vi kan anta ett perspektiv på åtminstone ett drygt års vistelse i Betlehem från födelsen och till flykten till Egypten.

Reningsoffret och offret - de facto återköpet - av den nyfödde till Gud, kastar oss huvudstupa in i en rik flora av offertemata. Den mest uppenbara jämförelsen är naturligtvis Abrahams offer av Isak 1Mos 22. Allt förstfött av mankön, det som öppnat kvinnans eller hondjurets liv, skulle enligt lagen offras till Herren. För att ta ett kraftigt ställningstagande mot människo-offer som fortfarande praktiserades i omgivande kulturer var denna praktik strängt förbjuden och djur offrades istället. Man återköpte således sitt barn, från lagens krav att offra det, med att ge djur istället. Offret var dock inget syndaoffer utan ett helgande av den förstfödde av mankön. En markering av den förstfödde som speciellt utvald av Gud, naturligtvis är det en markering i den patriarkaliska tradition där den äldste sonen ärver fadern. Vilket innebar - och fortfarande innebär i många kulturer - att den äldste fick mest mat, bäst skolning, mest uppmärksamhet osv men samtidigt också de största förväntningarna på att svara upp mot allt detta. Samtidigt också, outtalat eller ej, ett krav på återbetalning under föräldrarnas ålderdom i form av omhändertagande och respekt. Vi ser att Lukas nogsamt bokför "priset" för återköpet, två duvor - de fattigas minipris. Josef och Maria var fattiga och hade inga andra möjligheter än att betala det minsta möjliga. Vi kan anta att denna skattskrivning som tvingade människor bort från sina hem och utkomstmöjligheter för många också innebar ett ekonomiskt avbräck av stora mått..

I vers 25 inträder så Symeon på scenen, han är en av dessa "stilla i landet". En som var "rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst." Benämningen på Messias som `Israels tröst´ förklaras i NT 81 med att förhoppningen om den kommande räddningen knöts till de GT-ställen där det sägs att Gud skall trösta sitt folk. (t ex Jes 12:1; 40:1; 49:13 och 62:2). Denne "stille i landet", Symeon, är uppfylld av helig Ande och Anden har uppenbarat för honom att han inte skall se döden innan han sett Guds smorde, Herrens Messias, som det står. Ledd av samma Ande går han till templet där Maria och Josef står i beråd att utföra det lagen påbjöd och tar honom i famnen och utbrister i en lovsång, en hymn, som Kyrkan sedan bett och lovsjungit i århundraden under benämningen Nunc Dimittis eller Symeons lovsång. Denna lovsång avslutar bl a Completorium, dagens sista tidebön inom. Symeon ser och förstår det ingen annan än Jesu föräldrar kanske anat; att detta är Guds smorde. 

Homiletisk reflektion

Det finns som alltid i bibelns texter en mängd trådar att börja dra i. Den första man kunde spinna vidare på är detta att Jesus, och här hans föräldrar, kom för att "uppfylla all rättfärdighet". Jesus säger att han inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den. Hans föräldrar gör naturligtvis det som varje rättroende jude skall göra och Jesus får den uppfostran som en rättrogen jude skall få. Jesus balanserar hela sin aktiva tid på lagens yttersta knivsudd, bl.a. för att visa att mänskan inte är gjord för lagen utan lagen är till för människans väl. Samtidigt visar Jesus att de preciseringar vilka småningom blivit groteska övertolkningar tjänade ett syfte av makt och kontroll. Frambärandet i helgedomen kan också få korrespondera med Jesu dop och hans himmelske Faders ord: "Detta är min älskade son..." Vi kan lätt överföra texten till våra barnvälsignelser eller barndop och lyfta fram alla barns lika värde och behov av Guds välsignelse i början av sina liv. Offertematiken kunde utveckla tanken på hur annorlunda Abrahams och Isaks Gud var jämfört med andra gudar; en Gud som bestämt avvisar människo-offer, en livets gud

Ett annat tema som kanske känns mera aktuellt är detta att Jesus kommer i fattigdom och ringhet. Hans föräldrar var fattiga, han själv var en hårt arbetande man innan han anträdde sin bana som Mästaren från Nasaret. Att komma från Galiléen som fattig arbetare och utmana etablissemanget i Jerusalem är verkligen att ha ett underifrån perspektiv. Hela födelseberättelsen och berättelserna runt den ger oss en rik fond av anknytningspunkter till detta utanförskap att ta fasta på: - Den något skandalösa tillblivelsen; barn till en mor som inte är gift. - Föräldrar som inte ens kunnat ordna något boende vid hans födelse, utan han föds i ett stall. - Ett liv som flykting i främmande land de första åren av sitt liv. Till detta kan man knyta att Jesus kommer till de som är fattiga, och då i överförd betydelse till de som är fattiga i anden. Vår materiella rikedom kan vi mycket lätt åtgärda via kollektboxen, men vår "fromma" rikedom och vår andliga "fetma" och bekvämlighet behöver adresseras från predikstolen och i personlig andlig vägledning. 

Ett korresponderande tema till Jesu och hans föräldrars fattigdom i texten är naturligtvis Symeon, en av de stilla i landet. Här kan vi utveckla tanken att Anden uppenbarar Jesus för oss inte genom aldrig så effektiva strukturer och managementutbildningar utan genom stillhet, förtröstan och enkelhet. Kanske man t o m kan säga genom ett nästan enfaldigt fasthållande vid de andliga rutiner, typ bön och bibelläsning, som alltid verkar ha karakteriserat "skådarna". Symeon ser det som Anden lovat honom och känner igen det. Vi kanske alla ser samma sak till det yttre i det som händer och sker, (i dethär fallet ett barn) men det är få som känner igen saker de skådat med sina inre ögon. Att se och att skåda är trots allt inte samma sak (utom i min finlandssvenska dialekt!) Samtidigt blir denna andliga förmåga inte Symeons entrébiljett till den religiösa scenen och rampljuset, nej hans liv i stillhet och enkelhet förändras inte, men han får "gå hem i frid som du har lovat". 

Har predikanten en poetisk ådra vore det naturligtvis underbart att höra en predikan som en doxologi, en hymn, med samma ton och tema som Nunc Dimittis.

"Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel." Må det så ske!