|
”Tro och liv”
Lukas 2:22-32
Predikan 22.2.2004 i Betel av Sam
Pettersson
Textanalys
Texten vi har framför oss innehåller i stort två typer av text, dels
den historiska beskrivnngen av en renings- och offerceremoni och dels en
text av doxologisk karaktär. Lukas hjälper oss icke-judar ordentligt på
traven genom sin detaljrikedom i beskrivningarna av de judiska sederna
och bruken. I det hänseendet har vi mycket gratis när vi läser Lukas.
Jesus bärs fram i templet samtidigt som föräldrarna ombesörjer
reningsoffret för sig själva efter barnafödandet. Detta är alltså scenen
på vilket allt utspelar sig. Vi befinner oss i templet, som vi kan anta
vara platsen eftersom de rituella offren förrättades där, och eftersom
det sägs i vers 27 att Symeon går dit. Enligt lagen skulle
reningsceremonin ske 33 dagar efter omskärelsen om det var en pojke och
om barnet var en flicka efter dubbelt så lång tid. Förutom detta ärende
i templet skulle även Jesus bäras fram inför Herren. Var denna episod
kronologiskt ligger i förhållande till besöket av österns vise män vid
stallet i Betlehem och flykten till Egypten innebär inget större
problem. Vi kan anta ett perspektiv på åtminstone ett drygt års vistelse
i Betlehem från födelsen och till flykten till Egypten.
Reningsoffret och offret - de facto återköpet - av den nyfödde till
Gud, kastar oss huvudstupa in i en rik flora av offertemata. Den mest
uppenbara jämförelsen är naturligtvis Abrahams offer av Isak 1Mos 22.
Allt förstfött av mankön, det som öppnat kvinnans eller hondjurets liv,
skulle enligt lagen offras till Herren. För att ta ett kraftigt
ställningstagande mot människo-offer som fortfarande praktiserades i
omgivande kulturer var denna praktik strängt förbjuden och djur offrades
istället. Man återköpte således sitt barn, från lagens krav att offra
det, med att ge djur istället. Offret var dock inget syndaoffer utan ett
helgande av den förstfödde av mankön. En markering av den förstfödde som
speciellt utvald av Gud, naturligtvis är det en markering i den
patriarkaliska tradition där den äldste sonen ärver fadern. Vilket
innebar - och fortfarande innebär i många kulturer - att den äldste fick
mest mat, bäst skolning, mest uppmärksamhet osv men samtidigt också de
största förväntningarna på att svara upp mot allt detta. Samtidigt
också, outtalat eller ej, ett krav på återbetalning under föräldrarnas
ålderdom i form av omhändertagande och respekt. Vi ser att Lukas nogsamt
bokför "priset" för återköpet, två duvor - de fattigas minipris. Josef
och Maria var fattiga och hade inga andra möjligheter än att betala det
minsta möjliga. Vi kan anta att denna skattskrivning som tvingade
människor bort från sina hem och utkomstmöjligheter för många också
innebar ett ekonomiskt avbräck av stora mått..
I vers 25 inträder så Symeon på scenen, han är en av dessa "stilla i
landet". En som var "rättfärdig och from och som väntade på Israels
tröst." Benämningen på Messias som `Israels tröst´ förklaras i NT 81 med
att förhoppningen om den kommande räddningen knöts till de GT-ställen
där det sägs att Gud skall trösta sitt folk. (t ex Jes 12:1; 40:1; 49:13
och 62:2). Denne "stille i landet", Symeon, är uppfylld av helig Ande
och Anden har uppenbarat för honom att han inte skall se döden innan han
sett Guds smorde, Herrens Messias, som det står. Ledd av samma Ande går
han till templet där Maria och Josef står i beråd att utföra det lagen
påbjöd och tar honom i famnen och utbrister i en lovsång, en hymn, som
Kyrkan sedan bett och lovsjungit i århundraden under benämningen Nunc
Dimittis eller Symeons lovsång. Denna lovsång avslutar bl a
Completorium, dagens sista tidebön inom. Symeon ser och förstår det
ingen annan än Jesu föräldrar kanske anat; att detta är Guds smorde.
Homiletisk reflektion
Det finns som alltid i bibelns texter en mängd trådar att börja dra i.
Den första man kunde spinna vidare på är detta att Jesus, och här hans
föräldrar, kom för att "uppfylla all rättfärdighet". Jesus säger att han
inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den. Hans
föräldrar gör naturligtvis det som varje rättroende jude skall göra och
Jesus får den uppfostran som en rättrogen jude skall få. Jesus
balanserar hela sin aktiva tid på lagens yttersta knivsudd, bl.a. för
att visa att mänskan inte är gjord för lagen utan lagen är till för
människans väl. Samtidigt visar Jesus att de preciseringar vilka
småningom blivit groteska övertolkningar tjänade ett syfte av makt och
kontroll. Frambärandet i helgedomen kan också få korrespondera med Jesu
dop och hans himmelske Faders ord: "Detta är min älskade son..." Vi kan
lätt överföra texten till våra barnvälsignelser eller barndop och lyfta
fram alla barns lika värde och behov av Guds välsignelse i början av
sina liv. Offertematiken kunde utveckla tanken på hur annorlunda
Abrahams och Isaks Gud var jämfört med andra gudar; en Gud som bestämt
avvisar människo-offer, en livets gud
Ett annat tema som kanske känns mera aktuellt är detta att Jesus kommer
i fattigdom och ringhet. Hans föräldrar var fattiga, han själv var en
hårt arbetande man innan han anträdde sin bana som Mästaren från
Nasaret. Att komma från Galiléen som fattig arbetare och utmana
etablissemanget i Jerusalem är verkligen att ha ett underifrån
perspektiv. Hela födelseberättelsen och berättelserna runt den ger oss
en rik fond av anknytningspunkter till detta utanförskap att ta fasta
på: - Den något skandalösa tillblivelsen; barn till en mor som inte är
gift. - Föräldrar som inte ens kunnat ordna något boende vid hans
födelse, utan han föds i ett stall. - Ett liv som flykting i främmande
land de första åren av sitt liv. Till detta kan man knyta att Jesus
kommer till de som är fattiga, och då i överförd betydelse till de som
är fattiga i anden. Vår materiella rikedom kan vi mycket lätt åtgärda
via kollektboxen, men vår "fromma" rikedom och vår andliga "fetma" och
bekvämlighet behöver adresseras från predikstolen och i personlig andlig
vägledning.
Ett korresponderande tema till Jesu och hans föräldrars fattigdom i
texten är naturligtvis Symeon, en av de stilla i landet. Här kan vi
utveckla tanken att Anden uppenbarar Jesus för oss inte genom aldrig så
effektiva strukturer och managementutbildningar utan genom stillhet,
förtröstan och enkelhet. Kanske man t o m kan säga genom ett nästan
enfaldigt fasthållande vid de andliga rutiner, typ bön och bibelläsning,
som alltid verkar ha karakteriserat "skådarna". Symeon ser det som Anden
lovat honom och känner igen det. Vi kanske alla ser samma sak till det
yttre i det som händer och sker, (i dethär fallet ett barn) men det är
få som känner igen saker de skådat med sina inre ögon. Att se och att
skåda är trots allt inte samma sak (utom i min finlandssvenska dialekt!)
Samtidigt blir denna andliga förmåga inte Symeons entrébiljett till den
religiösa scenen och rampljuset, nej hans liv i stillhet och enkelhet
förändras inte, men han får "gå hem i frid som du har lovat".
Har predikanten en poetisk ådra vore det naturligtvis underbart att
höra en predikan som en doxologi, en hymn, med samma ton och tema som
Nunc Dimittis.
"Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk
Israel." Må det så ske!
|
