”Den gode herden”

Psalm 23

Predikan 17.8.2003 i Betel av Jari Portaankorva

Jesus Kristus är psalmens Gode Herde. Psalmerna 22, 23 och 24 bildar en trilogi, en berättelse om Messias. I psalm 22 beskrivs han som den lidande tjänaren, i psalm 23 som herden och sedan i psalm 24 som kungen. I dag skall vi se på den för oss alla kända herdepsalmen.

Vers 1. "Herren är min herde, ingenting skall fattas mej". 

I psalmen möter vi en levande och närvarande herde, som lever tillsammans med oss. Herden är den uppståndne Jesus Kristus. I Heb 13:20 talas om samma herde: "Må fridens Gud som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår herre Jesus, upp från de döda, styrka er i allt gott så ni kan göra hans vilja."

Johannes lånar Jesu egna ord i Joh 10:11: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren." 

Även Gamla Testamentets Hesekiel väntade på en riktig herde som skulle leda Israels folk. I Hes 34:23 säger profeten: "Jag skall ge dem en enda herde, min tjänare David och han skall valla dem. Denne David hade redan då legat i graven flera hundra år men profeten förutsade att en profet lik honom en gång skulle komma.

Verserna 2-3. "Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära."

Han leder oss och går tillsammans med oss varje stund. Han för oss på gröna ängar. Profeten Jesaja beskriver honom som en kärleksfull herde. Han vallar sin hjord, han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar (Jes 40:11).

Vers 4. "Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg."

Herden går med oss i livets alla skeden. Han kommer med ner i den mörka dalen i sjukdomstider och även i vår dödsstund. Han har själv gått samma väg. Kristi ljus lyser i den mörkaste stund. Därför behöver vi inte vara rädda, hän är ju med oss.

Men han agar oss också. Så sker när vi stolta går våra egna vägar. När vi har varit olydiga. Han ger ångest och svårigheter så att vi skall vända om. Enligt Heb 12:6-11 är Gud en far som tuktar sina barn, genom agan erkänner han oss som sina barn.

Aposteln Johannes som ofta beskriv Jesus som ljus och klarhet talar också om rädsla. Kärleken driver bort rädslan. I Johannes första brev 4:18 sägs att rädslan hör samman med straff. Kristus driver bort rädslan, han bokstavligen kastar ut den.

Vers 5. "Du dukar ett bord för mej i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden."

Texten talar om Kristi kamp, han är den lidande herden. Kristus led och dog omgiven av människornas hån. Han vars Guds smorde som frivilligt gav sig själv. Herden utsattes för slag.

Men maten betyder gemenskap för församlingen. De äldste i Gamla testamentets Israel dukade ett stort bord och de åt och drack tillsammans. Och de såg framför sig Gud (2 Mos 24:10-11). Nattvarden påminner oss om att han har berett en frälsning för oss. Synd och död är övervunna.

Vers 6. "Din god och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever." 

I Joh 10:27-29 sägs Jesus att fåren lyssnar till hans röst. Vi är i Jesu händer och ingen kan ta borta oss ur hans händer. När vi sträcker fram vår svaga hand tar Jesus tag i den och hans grepp håll. Han för oss till det himmelska hemmet, Betel, till Herrens hus. Vill du räcka Jesus handen? Han är den gode herden som du kan lita på i livets alla förhållanden.