”Kom, Helige Ande och fyll oss”

Joh 7:37-39

Predikan 8.6.2003 i Betel av Sam Pettersson

Peter Halldorfs nya bok "Drick djupt av Anden", som jag inte ännu läst, handlar just om detta med att ta emot av den Helige Ande. Att dricka, men inte för att bli berusad som av vin, utan för att fyllas av det livgivande vattnet. Bilden av vattnet och den Helige Ande är så intimt förknippade med varandra och med bibelns berättelser att det är omöjligt att gå förbi den. Anden är också förknippade med vinden och med elden. Kanske allra mest med vinden, andedräkt, anda, luft.

Vattnet är symbol och bild för livets grundfundament, utan vatten inget liv. Människan formas, växer och blir till i livmoderns kroppsvarma vatten. Allt växande liv behöver vatten för att inte dö. Vår kropp klarar sig tre dagar utan vatten, men sen är det ohjälpligt stopp, sen dör vi. Mose sträckte ut staven på Guds löfte och se, vatten sprang fram ur stenen. I dopets vatten sänks vi ner och uppstiger till nytt liv med Jesus Kristus, vi har avklätt oss den gamla människan och börjat ett nytt förhållande, ett nytt liv med Jesus liksom de två unga pojkarna förra söndagen. I dopet kommer den helige Ande till oss som en gåva står det i skriften. Men denna gåva måste vi också ta emot och börja bruka. Den är en gåva att använda inte att ställa på hyllan och hålla där som ett prydnadsföremål. Även om den gamla Linnea Hofgren ur Flodbergskretsen i Stockholm i början av förra seklet menade att tungotalet som hon erfor nu finns deponerat i Guds byrålåda i himlen tills hon kommer dit, eftersom hon inte visste när och hur hon skulle använda gåvan här på jorden.

Vi är många som känner ett visst främlingsskap inför endel karismatiska yttringar som förekommer. Vi känner oss obekväma inför högljutt tungotal och förkunnelse, vi känner ett visst motstånd mot alltför enkla hänvisningar till Guds vilja som övernaturliga under och mirakel; något att mäta och väga. Vi trivs kanske inte i alltför stimmiga sammanhang som luktar masssuggestion och manipulation av känslorna. Jag tror inte att det är något fel på oss när vi känner så, speciellt inte om vi upplevt såna sammanhang som kränkande av en känslig personlighet, och jag tror inte alls att den Helige Ande är inrutad i ett visst mönster utan liksom Gud är så är Anden alltid större! Vi kan inte göra en låda av ett beteende och portionera ut den Helige ur den till alla som uppfyller kraven på tro eller uppförande efter det mönstret. Pingstdagens stora "grej" var inte att lärjungarna talade i tungor, utan att alla förstod. Att den Helige Ande kommunicerade på ett sätt som alla kunde ta till sig. Det skeendet kan kontrasteras mot språkförbistringen som Gud skapade när människorna byggt Babels torn dvs. när vi satt oss upp mot Guds allmakt och "gjorde oss ett namn". Därför är den Helige Ande och hans gåva mer än något annat en ödmjukhetens gåva en gåva som handlar om att jag blir mindre och Gud större. Att människor kan närma sig den Helige på sitt alldeles egna sätt. Att vi i stor lyhördhet för vem vi innerst inne är finner att där, i vår sannaste punkt, där är också Gud i den Helige Ande oss närmast. Joh 14:15-21 "Den är teolog som ber i ande och sanning, och den som ber i ande och sanning är teolog." Så sa man i urkyrkans tid apropå vevm som kunde kalla sig teolog. Inte alla som arbetade i kyrkliga yrken kunde så lätt tillskriva sig titeln teolog. Efter vår Frälsare och Herre räknar den östliga kyrkan till ytterligare tre, Johannes Evangelisten, Maximos Bekännaren och Symeon den nye Teologen på 900-talet. Det är alltså inte vilket seminarie Alumni som helst!

Kom, sanna ljus
Kom, eviga liv
Kom, dolda mysterium
Kom, namnlösa skatt
Kom, obeskrivbara verklighet
Kom, du som övergår allt förstånd
Kom, du allsmäktige ty du skapar oupphörligen
formar på nytt och förändrar allt enligt din vilja
Kom, du osynlige som ingen kan beröra
Kom, ty fast du aldrig förändras är du ändå
i varje ögonblick i rörelse i din helhet.
Fast du närmar dig oss som är i helvetet
förblir du högre än alla himlar.
Kom, ty ditt namn fyller våra hjärtan med längtan
och är alltid på våra läppar.
Ändå kan vi inte säga eller veta vem du är
eller hurudan du är till ditt väsen.
Kom, du enda till oss ensamma
Kom, ty du själv är den längtan som finns i mig
Kom, min ande och mitt liv
Kom, min glädje och min ära, min fröjd utan slut
Kom, helige Ande, och fyll oss.
Amen.