”Livets bröd”

5 Mos 8:1-3

 Predikan midfastosöndagen 30.3.2003 i Betel av Sam Pettersson

Alla de bud som jag i dag ger dig skall ni hålla, och efter dem skall ni göra, för att ni må leva och föröka er. Livets bröd, det som håller oss som Guds folk vid liv och som får oss att bli fler,  som får oss att föröka oss även om vi går igenom en fyrtioårig ökenvandring är alltså Guds bud. De bud som Gud har gett oss. Men inte bara som en samling sterila satser på sten, som vi med vår reptilhjärna så gärna gör till palimpsester med våra egna formuleringar och versioner. Nej, vi skall inte enbart hålla buden för sant eller som väggtavlor och goda föresatser, efter dem skall ni göra säger Herren. Efter dem skall ni göra!!

Dethär är det som efterföljden går ut på WWJD "What would Jesus do!" Vad skulle Jesus göra! Och vad skulle han inte göra! Det nya förbundet, som vi ibland så gärna framhåller som slutet på, eller åtminstone som fullbordan på, lagen d.v.s. när lagens stränga skugga har bytits ut mot nådens klara soluppgång. Det nya förbundet har väl gett hela talet om lagen en helt annan riktning, eller? JA, visst har det så. Jesus säger i Bergspredikan att den man som så mycket som ser på en kvinna med åtrå han har de facto brutit ett äktenskap. Så visst är lagen i en helt annan riktning, en mycket strängare och mera ingående granskning av hjärtats uppsåt och tankens inriktning. Om det är så? Vem kan väl då bli frälst? som lärjungarna så riktigt påpekade. Jesu svar är kanske inte så väldigt tröstande men han säger "Visst är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt" Och du skall komma ihåg allt som har skett på den väg Herren, din Gud, nu i fyrtio år har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde få kännedom om vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller inte.

Jag är ju väldigt intresserad, FÖR intresserad kanske någon tycker, av vilka följder för vår teologi det får om vi utgår ifrån att vi är i en fyrtioårig ökenvandring eller ännu hellre en babylonisk fångenskap i tre-fyra generationer. Vad var det som var Guds folks livlina under dessa tider av kris, konstant kris i år efter år efter år efter år efter år efter år. De mest dynamiska och utvecklande tiderna för GT:s böcker och händelser får man väl ändå säga har varit tiderna av kris och fångenskap. Lagen och moseböckernas alla händelser, förhistorien med patriarkerna, psaltaren och vishetslitteraturen samt många av de mäktigaste profetböckerna har alla sprungit fram ur djupa kriser och tider av krig och fångenskap. 

Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som du förut inte visste om och som inte heller dina fäder visste om, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte endast av bröd utan att hon lever av allt det som utgår av Herrens mun. 

"Av allt det som utgår ur Herrens mun" 

Är det då så frågar jag mig att det ingår i Guds plan att väcka en allt större hunger och törst hos oss genom att föra oss igenom öknen eller genom att föra oss i fångenskap i Babylon. En allt större hunger och längtan efter Herrens ord efter allt det som utgår ur Herrens mun. Kanske ja inte bara kanske utan under fastan och speciellt under fastan är det frågan om den fasta som Jesus gick igenom i öknen när frestaren kommer med alla sina förslag som vi bara inte kan stå emot. "An offer you just can't refuse" nu i fyrtio år har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde få kännedom om vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller inte.

Men vandringen i öknen och fångenskapen i Babylon var inte förgäves. Gud för sitt verk till slut oberoende av hur vi faller och snubblar, det är också kontentan av dagens text.

För att ni må komma in i och ta i besittning det land som Herren med ed har lovat åt era fäder.

Jesus, i dagens evengelietext, mättar de hungriga, han låter dem inte gå tomhänta bort. Till djävulens frestelser säger Jesus nej, men inte till den nöd som vi har, den hunger som vi känner och den törst som bränner i vår strupe. den säger inte Jesus nej till. Men han hindrar oss inte ifrån att välja också de dåliga källorna. Så är det vi har vår fria vilja och kan fritt välja både det som smakar sött men som inte släcker törsten och vi kan välja det som kanske inte smakar så jättehäftigt men som är levande och livgivande vatten.

Kom till mig alla ni som hungrar och törstar säger Jesus. Jag skall ge er att dricka och äta.

Så låt oss komma ihåg sen när vi kommer ut ur öknen och när fångenskapen är slut vem det var som gav oss det levande vattnet, vem det var som gav oss mannat, varifrån vår hjälp kom. Har vi den enfaldiga barnsliga uppfattningen att Gud de facto håller oss vid liv både fysiskt, andligt och själsligt? Jag tror att vårt perspektiv på livet får rätt inriktning med en sådan hållning. Fader i himmelen ge oss, genom den Helige Andes kraft, en allt större törst och hunger efter ditt ord, ge oss en längtan till att välja den rätta källan och mätta oss med Livets bröd, din Son Jesus Kristus.
Amen.