”Ogräset och vetet”

Jer 17:9-10

 Predikan 9.2.2003 i Betel av Sam Pettersson

Dehär texterna verkar i förstone en aning skrämmande. De handlar om den brinnande ugnen vid världens slut. Men en sådan skrämselpropaganda är väl det sista vi behöver höra nuförtiden, eller hur? Nej dåliga samveten dras vi nog med ändå, och för det mesta av fel orsak. Inte utan orsak, märk väl, men för fel saker. Många dåliga samveten är nämligen bara en produkt av vårt högmod, som vi på så sätt klär i falsk ödmjukhet, vilket inte gör vårt högmods synd mindre.

Nej Jeremia talar ur mycket djupare insikter än de varur vårt dåliga samvete talar. Hjärtat är bedrägligast av allt. Vad är hjärtat i bibelns värld.

Hjärtat i biblisk mening: GT förstånd, känsla och vilja (också själ,) d.v.s. hela personligheten, ibland i betydelsen samvete. GT:s bruk av hjärtat gäller den gudsfrånvända mskans stolta och gudsfientliga hjärta, vilket är själva syndens källa i henne.

Ps 51:17 [19] Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, inte förakta. Davids utgjutande av sina synder med Bat-Seba efter Natans besök hos honom. I NT kommer det att betyda det av naturen förmörkade och orena hjärtat d.v.s. arvssynden - Paulus

Så när vi skakar samman dessa insikter från bibelns betydelse av hjärtat, vad får vi? Jo kanske en uppfattning om att frälsningen handlar om att erhålla, eller åtminstone att sträva efter, det odelade hjärtat. Ett tillstånd där förstånd, känsla och vilja är i samklang, där vårt hjärta med dessa tre sidor uppnår enhet. Frid som man sa förr. Naturligtvis hänger dessa tre betydelser av hjärtat samman med de frestelser och synder som alltid omger oss i.o.m. vår fallna natur de sju kardinalsynderna. Kanske vi kan hämta ledning av Evagrios av Pontos som listade tre huvudkategorier för dessa. Frosseri, girighet och vällust kopplades till kroppens begär eller behov m.a.o. viljan i betydelsen hjärtat enligt vår text. Vrede, bedrövelse eller leda till den emotionella delen känslan; och månne inte högmod och avund kan sättas till förståndets största frestelser. Bara den som är rikt utrustad med intellektuell kapacitet och kvickt intellekt kan jämföra sig med andra och bli högmodig eller avundas som en last eller ett begär.

Jer 17:9 Hjärtat är bedrägligast av allt, det är oförbätterligt - vem kan förstå det?

Vem kan förstå det? Bara Gud som ser till hjärtat. Därför är det alltid i alla sammanhang så oerhört farligt när vi börjar tro att vi kan se och avgöra halten i en annan människas andliga liv. Så fort ens en tillstymmelse till höjdväsende, som de andligt erfarna vid förra seklets början kallade det, så fort något sådant börjar göra sig påminnt hos oss, då drar den Helige Ande sig tillbaka och väntar på att ödmjukheten igen skall segra. För vad är det odelade hjärtat hjärtats grogrund om inte just ödmjukheten. Ödmjukhet inför min styrka liksom inför mina svagheter. Fall, tillkortakommanden och synder vad är de annat än fostran till allt större ödmjukhet, såframt vi bekänner våra synder och blir helade, hela, heliga. Johannes Tauler 1300-talets store mystiker och gudsälskare skriver. “Hästen gör dynga i stallet, och fastän dyngan har orenhet och dålig lukt så drar samma häst samma dynga med stor möda ut på fältet och ur det växer det ädla vackra vetet och det ädla söta vinet, som inte skulle växa om inte dyngan fanns. Nå din dynga det är dina egna brister som du inte kan avlägsna, varken övervinna eller lägga bort. Den skall du med möda och flit bära ut på Guds kärleksfulla viljas åker i en förtröstansfull och avspänd inställning till dig själv. Strö ut din dynga på detta ädla fält, ur det spirar, utan tvivel, i ödmjuk överlåtelse ädel och mycket behaglig frukt.” 

Pred 3:11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har också lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de inte förmår att till fullo, från början till slut, fatta det verk som Gud har gjort. 

Amen.