”All fullhet”

Kol 1:15-19

 Predikan 12.1.2003 i Betel av Sam Pettersson

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, [16] ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. [17] Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. [18] Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, [19] ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom.

"Ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom" I kampen mot heresierna, en kamp i vilken vi alltid får rikta uppmärksamheten också mot oss själva, "vem vet själv hur ofta han felar" säger psalmisten. I kampen mot heresierna är denhär meningen av Paulus till kolosserna alltså en av de allra viktigaste. En mening vars innehåll och essens skulle få stora konsekvenser. Den heresi som framför andra plågade Pauli samtid och som uppstått i nya skepnader alltsedan dess var gnosticismen. Vi har repeterat grundinnehållet i den villfarelsen tillräckligt många gånger redan utan att behöva göra det igen. Men satsen "Ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom" kombinerat med början av stycket "Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen" sätter alltså tonen i det som Pauli hela kamp handlar om. Det är av avgörande betydelse att det faktum vi nyss firat: Guds födelse som sann Gud och sann människa är sant och att det är vår tros centrum. Det är ingen obetydlig fråga eller en fråga om bibeltolkning, det är frågan om kristendomens grundfundament; ÄR Jesus från Nasaret Guds son, Kristus, Messias eller är han det inte? Jag kan inte riktigt sälla mig till skaran som anser att huvudsaken är att vi sätter Jesus i centrum oberoende av om han är Guds son eller inte. Jag tror inte att kristen tro skulle ha överlevt i 2000 år på en fri tolkning av om jag eller du upplever att han är Guds son. Att tvivla på Gud är en sak, att tvivla på om han hör mig när jag ber och om han överhuvudtaget bryr sig om min kamp och mina kval är en sak, men att utan desto större kval mena att det spelar mindre roll om Jesus är Guds son eller inte blir för mig en skymf mot de som led och dog för tron att inget är viktigare i detta livet än just detta faktum. I slutändan blir det också en skymf mot den som inte bara dog som Guds Son utan också uppstod.

"Ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom". Varför är denhär texten episteltext på söndagen efter Trettondag  Jesu dop? Kanske för att detta med all fullhet syftar också mot dopet. Mitt eget beslut att ta emot dopet grundade sig på uppfattningen att jag saknade nånting. Jag hade lämnat mitt liv i Jesu händer, "i mitt hjärta trott och med min mun bekännt" att jag överlämnat mig åt Gud, men jag saknade något. I läsningen av NT och speciellt Apg framgår det med all önskvärd tydlighet att en kristen som hör till Guds församling, Kristi kropp har tagit emot dopet. I dopets vatten översköljs den troende människan av det förnyelsens bad som låter oss förstå att Guds fullhet genom Jesus Kristus blir vår. Hur kan Guds fullhet som bibelordet säger att Gud beslöt låta bo i honom bli vår? Är inte det att hävda syndfrihet redan i detta livet. Förvisso om det vore så att fullheten skulle bli vår i dopögonblicket. Nej, fullheten är vårt livs längtan redan men inte ännu, men som en dag skall bli vår och det i evigheters evighet. Så om vi mskulle förledas att tro att vårt kristna liv är packat och klart i.o.m. dopet till Kristus så har vi bara förstått en bråkdel av vad denna fullhet innebär. Dopet i Kristus är ingen tågbiljett i första klass kupé. Det är en kallelseorder att följa honom; att gå ut i skogsbrynet och hugga till en lämplig vandringsstav, och varför inte, om det är på våren, skära till en videpipa samtidigt. "Ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom" Joh 1:14 Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Evangelium är detta; inte att vi har getts himmelrikets nycklar, all fullhet eller all visdom. Människan korrumperas, likt rosten som äter sig in i plåten på en bil. Utan evangelium är det att "Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom". Gud korrumperas inte, hos honom kan fullheten ligga i förvar till den dag vi får en ny varelse som kan ta emot den. Dopet är en försmak av detta.

Evangelium är att dopet till Kristus, brödet Kristus som är ett enda och som vi blir en del av när vi tar emot det, är en kallelse att låta oss formas efter Hans sons bild, att låta oss formas efter den som Gud beslöt att låta all fullhet bo i. Vi blir aldrig färdiga här på jorden tro inte det, det är en villolära, vi blir aldriga färdiga, men det är som det skall. Ge bara inte upp, resignera inte, bli inte bekväm utan fatta pilgrimsstaven och vandra på, och faller du så försök resa dig igen, be om hjälp, vi är många på vandring som kan hjälpa varandra när vi faller. Och blir du trött, sätt dig på en sten, nån piggare hämtar lite vatten och kanske tar nån fram dendär videpipan, en kvinna som bryter på ryska har ett bröd, som välsignas och bryts, en rwandesisk flykting en bägare som delas och krafterna återvänder. Kristus föds  låt oss lovprisa! Amen