”Allt vad ni gjort...”

 Predikan 24.11.2002 i Betel av Sam Pettersson

Domsöndagens texter inbjuder till rannsakan över vad vi har gjort och inte gjort. På många sätt anknyter det till ett av samtidens stora dilemman; den allvarligt ökande egocentrismen och oförmågan att överhuvudtaget betrakta sig själv i ett rannsakande ljus. Det mest uppenbara exemplet är den s.k. 33-åringen som körde ihjäl ett barn i höstas och som fortfarande, trots 10 vittnen som hävdar att fotgängarna hade grönt, hävdar att han inget fel har gjort. Det kunna vara förklarligt om det i nån vecka fungerar som försvarsmekanism mot det oerhörda att ett barns liv har släckts för evigt, men inte efter ett par tre månader. Undersöknignar som gjorts visar att speciellt vad gäller trafikregler ökar benägenheten för brott i takt med ökande inkomst och i kategorin unga män. Andra trafikforskare talar om bilen som frihetens symbol som gör att varje stopp betraktas som inkräktande på den individuella friheten. Frihet för mej, ansvar åt nån annan. Samma problem möter vi i familjen där balansen mellan ansvar och frihet hela tiden nöts in i oss, omifallatt vi fortfarande är formbara och inte har blivit impregnerade med egocentrismens sega olja. Orsaken till att barn far illa i dagens samhälle handlar inte det om just detta; att det finns någon vuxen som kan hjälpa till att formulera och visa på detta med
en rätt balans mellan frihet och ansvar. Och här har vi tror jag snart ringat in pudelns kärna i domsöndagens texter. Frihet kontra ansvar. Frihet kontra ansvar innebär som Jesus säger i texten om fåren och getterna att vårt ansvar inte bara gäller de som står oss närmast och de som vi hjälper s.a.s. av oss själva. Nej, ansvaret gäller så mycket mer än bara det. Ansvaret gäller allt och alla som genom mina handlingar får det sämre, eller någon annan som genom att jag, i ett annat fall, inte gör det jag borde får det sämre. Ansvaret för hela jordklotets väl och ve blir alldeles för mycket för att vi skall orka bära det. Den snabba informationsförmedlingen som vi talat om, gör att vi alltför tidigt i livet belastas med alltför tunga framtidsutsikter. Stig Dagermans så ofta citerade rader ger oss vägledning mer än något annat. "Världen kan du inte
göra om, stilla din häftiga själ. Ett enda kan du göra  - en annan människa väl". 

Friheten uppnås aldrig genom att hävda den, säger Jesus, den fås bara genom att ge upp den. Det är här som alla utvecklingskoncept som bygger på rationella och logiska program kommer på skam, kärleken är aldrig rationell och logisk. Det är också därför som de fria församlingarna är en anomali i dagens samhälle: att så få människor kan få en verksamhet med så stort innehåll att gå runt är verkligen inte vanligt. Därför är det ingen oroande situation att vi nu inte har pengar på banken utan är beroende av kollekter och insamlingar för att få det att gå ihop. Men det tar naturligtvis en tid att vänja sig vid att ta ansvar på ett annat sätt.

Frihet under ansvar gäller också i förhållande till det större sammanhang vi är en del av. Just nu kämpar också vår Baptistmission med sviktande ekonomi. Bidragen från församlingarna är 80 % mindre än de var i fjol vid samma tid. Är det möjligt att församlingarna blivit 80% fattigare på ett år? Nej, det är inte så, utan det handlar kanske om att känslan av gemenskap har blivit svagare. Därför bör vi förnya vår gemenskap inte på det känslomässiga planet utan på det ansvarsrelaterade planet. Det är vårt ansvar som medlemmar i denhär församlingen att också se till helheten i vår mission. Att ta i ett extra dagsverke för missionen vårt gemensamma arbete. Vi kommer inom kort att få hem ett brev från missionsstyrelsens ekonomiutskott som uppmanar oss att ge ett halvt dagsverke för missionen. En halv dagslön för missionen, det har vi alla råd med, ja jag vill säga att det skall vi verkligen göra, vi skall ge en halv dagslön till missionen oberoende av om vi ger tionde till församlingen eller inte. Vilket jag också varmt rekommenderar, alltså tiondet till församlingen.

För tiondet till Guds verk handlar inte bara om att med långa tänder bidra till något som man kanske inte alltid är så förtjust över utan det handlar om en attitydförändring där vi ger upp något av vår ekonomiska frihet för Guds skull, vi offrar något av vår frihet därför att vårt andliga liv mår bra av det. Vi övar oss i ansvar inte bara för att vi måste ju få ihop lön åt pastorn, utan för att vi vill iklä oss ansvar för vårt eget liv, för vårt andliga liv. En övning i att avstå något för nånting större, en övning i att leva ett annorlunda liv där självcentreringen och den maximala friheten inte är våra livs ledstjärnor, utan där ansvaret är vårt liv. Ett ansvar som är det glada svaret "Här är jag, sänd mig." på Guds fråga "Adam var är du?"

Låt oss därför ta ett utökat ansvar, med förnyad glädje över att vi får vara med och delta i FSB´s mission i Svenskfinland och i hela världen, att vi får ge vårt svar på Guds stora gåva, vårt ansvar, vårt liv betyder så oerhört mycket. Låt oss var trogna i det lilla för att engång kunna vara trogna också i det stora.