”Allt vad ni ber om”

Matt 18:18-20

 Predikan 10.11.2002 i Betel av Sam Pettersson

För 15-20 år sedan fick vi ofta höra av endel personer att om man bara hade tillräckligt och rätt tro så skulle vi få, just det som bibelordet till synes säger: allt. Var vi sjuka och bad rätt med tillräcklig tro så skulle vi bli friska, var vi fattiga och bad rätt och offrade tionde och lite till så skulle det aldrig finnas för mycket månad när lönen var slut. Saknade vi en vacker och framgångsrik make eller maka så skulle vi be och sannerligen vi skulle få det. Det undervisades i bön om hur vi skulle be för att få det vi ville ha. Undervisning som till sitt innehåll mera liknade religionssociologernas beskrivningar om hur magi fungerar, än klassisk kristen uppfattning om vad bön är. Andliga domptörer som skulle ha fått Gud att svettas reste land och rike kring och utförde sina trick. Och den lille pojken som kom in till föräldrarna och gästerna innan aftonbönen med orden: "Är det nån som vill ha något jag ska just be nu". Han hade aldrig varit mer rätt i tiden än då.

Men som så ofta när vi stöter på texter som denna, som vi vet av bitter erfarenhet att inte fungerar som en automat, där varje sjuk människa som vi ber om helande för blir botad. När vi brottas med verser som denna tror jag att det gamla talesättet "text skall med text förklaras" stämmer bättre än nånsin. Mark 11:23-25 Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. [24] Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. [25] Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser."

Matt 18:21-22  Då kom Petrus fram till honom och sade: "Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?" [22] Jesus svarade: "Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.

1 Pet 3:8-9 Till sist, ni skall alla leva i endräkt och inbördes förståelse, i broderskärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. [9] Löna inte ont med ont eller skymf med skymf, utan tvärtom: välsigna. Ty ni är själva kallade att få välsignelse.

Som vi ser handlar det inte om att bryta arm med Gud får att få de svar som vi vill ha på våra begärande böner. Gud är ingen som vi överhuvudtaget har något att begära av. Men Gud kallar oss att förlåta och välsigna och hela det som är brustet. Förvisso har vi all rätt att likt Job eller Mose att utgjuta våra sorger och våra bedrövelser inför honom, men deras begärande böner handlar inte om att bryta arm med Gud utan utmynnar oftast med Psalmistens ord i konstaterandet "Men vem är du, Herre Sebaot, att du skulle behöva något av oss". Nej, det handlar om att Gud skall få förvandla oss så att vi når ett stadium av ödmjukhet och vördnad inför Gud och hans skapelse där han kan kommunicera med oss. Där hans vilja med oss blir det som angår oss mest av allt. Ett tillstånd där vi söker kraft att kunna följa Hans vilja inte om det motsatta, om än så till synes närbesläktade, att Han hjälper mig med min vilja. Någon har sagt att fastän Gud skulle dra bort sin Helige Ande från vårt verk så skulle 90 % fortsätta som om ingenting skulle ha hänt. Jag är rädd att det faktiskt är så. Jag har berättat förr om den tyske förkunnaren Johannes Facius ifrån den gem. frikyrkokonferensen och jag kan inte låra bli att göra det igen.

För det kanske tydligaste exemplet på det som dagens text vill visa oss berättar Jesus själv om när han säger "den som ber om något efter min himmelske Faders vilja." Efter min himmelske Faders vilja är nyckeln till allt. Att göra sin himmelske Faders vilja var Jesu enda uppdrag när han kom till jorden. Det var inte att bota sjuka, det var inte att mätta de hungriga, det var inte att utföra under och förvandla vanligt vatten till festdryck och rädda ett bröllop på randen till katastrof, det var inte ens för att uppväcka döda. Det var för att göra sin himmelske Faders vilja. Om vi vill följa Kristus vara hans lärjungar så måste vi ta detta på allvar; att urskilja Hans röst bland alla röster som ekar i vårt inre; att lära oss känna oss själva så att vi kan känna igen alla de röster som inte är Jesu röst, så att vi inte luras att tro att vårt ego våra egna olika röster och tankar är Guds röst. För att kunna få urskiljningens gåva måste vi be om den. M.a.o. be om gåvan att kunna urskilja vad det är vi skall be om. Den självsäkerhet varpå endel menar sig veta att höra Guds röst och veta hans vilja bevisas enbart genom att andra människor erfar Guds vilja och röst i sina liv. Genom att den förlåtelse, den välsignelse och det helande som vi läste om breder ut sig likt ringar på vattnet och blir synligt i människors liv, blir Guds vilja utbredd och våra böner kommer allt mer att bli ledda, inte av vad jag vill utan, av vad Gud vill. Då kommer det vi läste att vara något vi verkligen erfar som resultatet, inte av mina böner utan, av Guds nåd och enbart Guds nåd. "Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. [19] Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. [20] Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland  dem."
Amen.