”De heliga”

Kol 1:1-20

 Predikan 3.11.2002 i Betel av Sam Pettersson

Rom 1:7 Jag hälsar er, alla Guds älskade i Rom, kallade att vara hans heliga. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. 1 Kor 1:2 till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre. 2 Kor 1:1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till Guds församling i Korinth och till alla heliga runt om i Achaia. Ef 1:1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesos och som lever i tron på Kristus Jesus. Fil 1:1 Från Paulus och Timotheos, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, Det verkar inte vara någon tillfällighet, de ordvändningar som Paulus använder här. De är snarare regel än undantag. Hälsningar till de heliga, de som tror på Herren Jesus. +++ Vi tillhör de heliga i Helsingfors. Kallade att tillhöra Gud själv, förda av honom ut ur ett liv enbart inriktat på oss själva till ett liv i Kristus, ett liv som kommer ur vår gemenskap med Kristus.

Vi säger det kanske inte så ofta annat än i negativ bemärkelse detta att nån inte är nåt helgon precis. Vi urskuldar oss med orden "jag är ju inget helgon". Det är alldeles sant, helgon är alla döda nämligen, men kanske vårt kall är till helighet. Tänk om det är just den kallelsen Jesus har gett oss. Allt vi läst av Paulus hittills tyder i alla fall på det. En devis som förekommer i nutida andlig litteratur, men som kanske har en månghundraårig förebild, lyder: "Kyrkans viktigaste uppgift är att fostra helgon."

Till församlingen i Kolossai utvecklar Paulus Kyrkans uppfattning om oss som heliga, han skriver: Kol 1:1-20

Kärlek och tro i skön förening, eller hur. Hur gärna ville vi inte att dessa ord skulle ha skrivits till oss. Hur gärna ville vi inte det. Ändå kan det tyckas som om denna kärlek var bara för hoppet att komma till himlen en gång. We´ll eat pie in the sky when we die". Men hoppet är inte detsamma som en beräknande attityd gentemot vår nästa. Hoppet om Guds kommande rike och härlighet kan inte vistas i samma rum som beräkning. Förr eller senare visar den beräknande människan sitt sanna ansikte ett ansikte vanställt av avundsjuka och inte strålande av Guds frid. Nej, någon beräkning handlar det inte om i det som Paulus skriver. Beräkning finns inte i kärleken, och kärleken är helighetens stora byggsten.

Hoppet har fötts ur sanningens ord, evangeliet skriver Paulus, evangeliet om Kristus som har gått ut i hela världen, även till oss, så är vi Pauli åhörare och mottagare av detta brev. Paulus säger vidare att det har burit frukt hos oss. Visst har det burit frukt annars skulle vi inte vara här idag, men jag tror att det kan bära ännu mera frukt i våra liv. Och det är omsorgen om denna frukt som Paulus talar om i vers 9 när han skriver: Från den dag då vi fick höra detta har vi därför ständigt bett för er. Bönen för de heliga är de heligas viktigaste värv. Därför är det med bävan och fruktan för livet som vi idag kommer ihåg de heliga som lämnat oss under året, eftersom det för varje begravning försvinner ännu en av de trognaste förebedjarna för oss som lever kvar.

Vad ber då Paulus om: Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, [10] så att ni kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud.

Här på några få rader ger oss Paulus en mer koncentrerad undervisning om bön än vad som nästan är möjligt att sammanfatta så kort. Först ber han om vishet att kunna urskilja och veta Guds vilja. För det mesta vill vi berätta om för Gud hur vi har det och vad han borde göra åt saker och ting, medan det som vi sällan riktigt kommer fram till är att lyssna, bli stilla och lyssna vad som är Guds vilja att urskilja vad som är vår innersta röst och vilja och därmed kunna urskilja Guds vilja. Att verkligen kunna, för det första, urskilja Guds röst bland alla röster i tiden och för det andra urskilja Guds vilja i det som sägs, Guds vilja är ju som bekant inte alltid så entydig och utan tolkningsmöjligheter, det behöver vi ju bara läsa en rad i bibeln för att bli varse. Kunskapen om Guds vilja säger Paulus måste omsättas i liv för att bli en verklig kunskap, Sofia  visheten  till skillnad från bara boklig eller inlärd kunskap. Utlevd kunskap, erfarenhetsbaserad kunskap skulle man kanske säga idag, är det som Paulus vill undervisa oss om. Men det finns mera

 [11] Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga, [12] och ni skall tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset. [13] Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, [14] och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. [15] Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, [16] ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. [17] Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. [18] Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, [19] ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom [20] och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.  AMEN