”Samhällsansvar”

Jer 29:4-7

 Predikan 20.10.2002 (Ansvarsveckan) i Betel
av Sam Pettersson

Ansvarsveckan inleds i.o.m. idag. Ansvarsveckan handlar om fostran till internationellt ansvarstagande och solidaritet samtidigt som FN har utlyst veckan som nedrustningsvecka. Vårt internationella ansvar handlar nuförtiden som vi konstaterade förra veckan om allt från konsumtion av de enklaste basprodukter till engagemang i globala såväl som lokala miljöfrågor. Vi lever i en snårskog av allianser och politiska hänsyn som gör världen och samhället allt mer svårgreppbart och kaotiskt. Klart är att vi i lilla Finland långt uppe i norr inte kan skylla ifrån oss med att vi bor så långt från alla världspolitiska centra att vi inte behöver bry oss. Den tiden är förbi. Vi lever i en global by där 24 h nyhetsförmedling och ständig internetkontakt till världens alla informationskällor gör att vi har tillgång till den senaste utvecklingen av världens alla problem och ödesfrågor hela tiden. Allt yngre barn och ungdomar förväntas nuförtiden ha en åsikt om allt som händer och sker. Jag tror inte att det är enbart på gott. I många av samhällets stora frågor talar aktivister och ensaksrörelser vitt och brett om det globala ansvaret och uppvisar en hängivenhet som många av oss avundas, medan svansen förfaller till frustrerad huliganism och stenkastning  det är förståeligt men trots det oförsvarbart. Samtidigt som unga alltid varit aktivister och revolterat mot föräldragenerationen ser många unga ändå gärna att samhället "ställer upp" med stöd och hjälp när nöden kommer. 

Profetens ord kan därför tyckas vara en uppmaning till slapphet och undfallenhet, att inte bjuda Babylon motstånd längre utan ge upp och bli försoffade medelklass  Svenssons. Men Guds ord är aldrig så enkelt och entydigt  det är skarpare än något tveeggat svärd.

Jeremia säger oss med ord som nästan påminner om vishetslitteraturens formuleringar att endel av samhällsansvaret är att verka som goda samhällsmedborgare, inte som motståndare till allt och revoltörer. Revolutionären från Nasareth som på 70-talet fick drag förvillande lika Che Guevaras hur uttryckte han det hela? Vad läste vi? Matt 22:21. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."  I ett annat sammanhang ber han Petrus gå och fiska upp en firre i vars mun det finns ett guldmynt.  Gå och betala det som tempelskatt för oss båda säger Jesus. 

En motståndsrörelse alltså bestående av goda samhällsmedborgare som söker det samhällets bästa som man själv lever i. Efterföljare till den mest radikale i att leva ett enkelt liv som utmanade dåtidens samhälle och som fullkomligt pulvriserar vårt konsumtionssamhälle som förövrigt håller på och sväller som en cancersvulst på hela världs- och samhällskroppen Hur paradoxalt skall det hela egentligen behöva bli. Vad säger detta om vårt samhällsansvar, att söka den stads bästa där vi är som deporterade till?  Om vi läser lite utanför texten handlar det om att bevara vår identitet som Vägens folk som världsmedborgare vilka binds samman till världens största motståndsrörelse mot allt det som hotar Livet med stort L. Eftersom vi kan vara ense om att en ohållbar konsumistisk livsstil inte är till något samhälles bästa, att inget gott kommer av större och större klyftor mellan världens rika och mäktiga och världens svaga och fattiga. Läser vi profeten med såna glasögon blir hans budskap INTE att söka självisk lycka eller att leva ett oansvarigt familjeliv ätandes körsbär och äpplen i vår egen trädgård. Utan budskapet blir att söka det bästa för den stad och den ort vi bor och verkar i. Det bästa enligt Guds måttstock och sätt att se, Guds svar på samhällsplaneringsfrågor, Guds vilja i våra liv inte som något att kanalisera ut i vår omgivning, utan som en integrerad del av vårt liv. Då blir inte samhällsansvaret något projekt att förverkliga eller något vi är satta att förverkliga utan ett helgjutet liv att leva. Bli flera där, inte färre Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång. Samtidigt kan vi också säga att en stad med en stark kristen närvaro fungerar bättre än det motsatta. Den lägsta brottsstatistiken, fylleriomhänderta-gandena, ungdomsproblem osv, osv. korrelerar med orter där väckelserörelserna är starka, orter där kyrkobesöksfrekvensen ligger högt över det nationella medeltalen, orter där samhällsansvaret bl.a. innebär ett helgjutet liv att leva

Hur finner vi ett helgjutet liv? Genom att leva det, genom försök och misstag, genom att ständigt överlåta oss åt Guds nåd och omsorg, genom att omvända oss till honom som sa "Kom till mig alla ni som är trötta och tyngda av bördor, jag skall ge er vila. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."

Att söka och be om hjärtats frid, att söka stillheten för att kunna höra Guds röst, att behålla ett mjukt hjärta, det är att leva ett gott liv, det är ett liv med samhällsansvar. 

Amen.